Tystnad

[Humblelamb]

Någon mer än mig som känner att behovet utav kontemplativ tystnad, och att detta är en verklig bristvara?
Någon mer som upplever att tystnaden kan täppa igen munnen på den intellektuellt upplyste samhällsmedborgaren, som visar tydlig avsaknad på intuitiv och emotionell visdom?
Det måste vara vettigt och riktigt att alltid välkomna tystnaden. Orden är alldeles för överflödiga.
Det kan inte vara riktigt någonstans att försöka bygga upp sig själv, eller andra, genom meningsfulla ord som egentligen aldrig införlivas i tillvaron. Ett rent leverne, med allt det innefattar.. en vital diet, motion, tyst försjunkenhet/meditation osv. Orden känns mer som undersåtar, som står under den goda viljans förfogande.

[hermit philosopher]

Kloka ord här, Humblelamb!
Tyst kontemplation underskattas inte bara; den tycks av många helt glömts bort. Som om den ej längre vore tillgänglig oss alla, utan enbart några få.

Tidigt varje morgon promenerar jag till mitt arbete och fastän det så här års är såväl mörkt som kallt, önskar jag att vägen dit vore längre för numera tar det mig ett bra tag att få tyst på alla tankar som surrar i huvudet och jag tycks leva allt längre ifrån min inre tystnad.

Eremiten inombords lider något, men väntar tålmodigt på att få lov att återvända till sitt rätta hem...

[Marko]

Någon mer som upplever att tystnaden kan täppa igen munnen på den intellektuellt upplyste samhällsmedborgaren, som visar tydlig avsaknad på intuitiv och emotionell visdom?

Tystnad är ett effektivt vapen.
Men den fungerar bara så länge som folk tror på tystnadens magiska effekt som skapar osäkerhet.
Tystnad inför andra under en kommunikation talar sitt eget språk. De personer som använder tystnad brukar jag besvara med att 'ignorera'. Dom vill ju ingenting iallafall
kan man vara tyst under en kommunikation ?

Den inre 'tystnaden' är behaglig. Jag lever i ett brus av snabbhet. de lugna fina tonerna hörs inte längre.

Om du pratar med en person, och blir tyst medvetet.
är inte det ganska elakt egentligen.

En arbetskollega hade det beteendet, och jag blev lite nervös när jag berättade saker till honom och han svara med sing tystnad.  Började direkt att fundera, vad har jag sagt för fel.
Med tiden så förstod jag vad han var ute efter, just sin egen makt över mig av att få folk osäkra.
Så, när han är tyst så blev jag tyst. vi väntade ut varandra.. och jag hade trumf på handen för jag förstod vad han ville ha.

så tystnad kan vara makt. och tyst i ord kan vara ett högljut krig.
lägger man dessutom på ett litet flin under tystnaden får den högre effekt.
men här anser jag att man gränsar till det otrevliga.

Tystnad, vad är tyst ?
bara toner och våglängder av lägre eller högre frekvens i harmoni eller disharmoni,
tystad finns inte.

[Harald Davidsson]

Någon mer som upplever att tystnaden kan täppa igen munnen på den intellektuellt upplyste samhällsmedborgaren, som visar tydlig avsaknad på intuitiv och emotionell visdom?

Tystnad är ett effektivt vapen.
Men den fungerar bara så länge som folk tror på tystnadens magiska effekt som skapar osäkerhet.
Tystnad inför andra under en kommunikation talar sitt eget språk. De personer som använder tystnad brukar jag besvara med att 'ignorera'. Dom vill ju ingenting iallafall
kan man vara tyst under en kommunikation ?

Den inre 'tystnaden' är behaglig. Jag lever i ett brus av snabbhet. de lugna fina tonerna hörs inte längre.

Om du pratar med en person, och blir tyst medvetet.
är inte det ganska elakt egentligen.

En arbetskollega hade det beteendet, och jag blev lite nervös när jag berättade saker till honom och han svara med sing tystnad.  Började direkt att fundera, vad har jag sagt för fel.
Med tiden så förstod jag vad han var ute efter, just sin egen makt över mig av att få folk osäkra.
Så, när han är tyst så blev jag tyst. vi väntade ut varandra.. och jag hade trumf på handen för jag förstod vad han ville ha.

så tystnad kan vara makt. och tyst i ord kan vara ett högljut krig.
lägger man dessutom på ett litet flin under tystnaden får den högre effekt.
men här anser jag att man gränsar till det otrevliga.

Tystnad, vad är tyst ?
bara toner och våglängder av lägre eller högre frekvens i harmoni eller disharmoni,
tystad finns inte.

det här är jävligt bra sagt, Marko, din reaktion på tystnad visar att du L E V E R och vill L E V A, men de som är tysta
är D Ö D E N  och vill dö,

faktiskt är tystnaden en arketyp för Djävulen, för satan själv,
för istället för kärlek, medvetande, erkännande och medmänsklighet,
ger man den andre is, frost, kyla,

och H A T .

[monstret]

Ibland fastnar jag i en tystnad av tankar som snurrar runt i huvudet. Jag sitter jag helt still och bara funderar på allt möjligt i flera minuter. Och när jag åker tåg kan jag ibland föredra att sitta helt tyst och fundera hela resan (ibland flera timmar) i stället för att läsa en bok eller att "göra något". Skulle jag läsa en bok så kan jag ibland behöva lägga ifrån mig den för att fortsätta fundera tyst.

Händer samma sak för er ibland?

[Algotezza]

Tystnaden finns inte. Bara pausen. Och i pausen - hörs något annat.



/A-a

[Teofil]

//

[Morningstar]

---

[Harald Davidsson]

Ibland fastnar jag i en tystnad av tankar som snurrar runt i huvudet. Jag sitter jag helt still och bara funderar på allt möjligt i flera minuter. Och när jag åker tåg kan jag ibland föredra att sitta helt tyst och fundera hela resan (ibland flera timmar) i stället för att läsa en bok eller att "göra något". Skulle jag läsa en bok så kan jag ibland behöva lägga ifrån mig den för att fortsätta fundera tyst.

Händer samma sak för er ibland?

vad du pratar om är inte nån mystisk tystnad, för om du har tid kan du ju gå till en döv-skola och utreda deras tystnad vad den leder till,

jag menar att du talar egentligen om KONCENTRATION i en extremt splittrad tillvaro,

all framgång med en själv kommer från koncentration,
att våga uppleva ensdamhetens innersta väsen
vara ett med Gud

[Humblelamb]

ehm, jag tror att somliga har missuppfattat betydelsen av den tystnad som jag åsyftar.
Den tystnad som jag har i åtanke är den som lägger sig över människan dels i de stunder som vi är ensamma, och försöker stilla vågorna på vårt hav, men också vid de tillfällen då vi omges av alltför mycket meningslöst prat. Självklart så vore det opassande att att använda tystnad som ett medel för att främja vår egen makt, eller på något sätt skapa en fruktan hos motparten.
Jag menar bara på att tystnad i det stora hela är alldeles för lågt aktat hos de flesta människor, ofta har vi ett alldeles för stort behov av att prata om ingenting när vi egentligen skulle kunna tillägna vår tid  något mer betydelsefullt.
Som jag skrev, en kontemplativ tystnad och försjunkenhet... hur skulle detta kunna vara av ondo?

[Annicken]

Jag gillar liksom du humblelamb den kontemplativa tystnaden. När jag läste ditt första inlägg förstod jag det just som du tydligen menade. Det är i tystnaden jag kan finna mig själv, möta både mörker och ljus. Det är där jag finner kraften. Medmänniskor kan i ett gott samtal vara vägvisare, men det är i tystnaden jag kan vila och kanske, när det är läge för det, utveckla mina egna tankar.

Vi har mycket ljud och många ord omkring oss. Rätt ofta tror jag vi använder dem för att fly från vårt inre, och vi vågar inte tala om det som berör oss mest. Men vi behöver det vardagliga pratet som ett socialt kitt, skulle jag vilja säga. Nära samtal måste även de starta i ytligheter, tror jag.

Tystnaden mellan vänner som förstår varandra utan ord, tystnaden i ett nära samtal med någon som lyssnar väl och där tankar får växa är tillfällen då jag kan känna verklig närhet.

Det finns alltför få platser idag där vi kan finna tystnad. Men vi får och kan skapa dem!

[A]

Någon mer som upplever att tystnaden kan täppa igen munnen på den intellektuellt upplyste samhällsmedborgaren, som visar tydlig avsaknad på intuitiv och emotionell visdom?

Tystnad är ett effektivt vapen.
Men den fungerar bara så länge som folk tror på tystnadens magiska effekt som skapar osäkerhet.
Tystnad inför andra under en kommunikation talar sitt eget språk. De personer som använder tystnad brukar jag besvara med att 'ignorera'. Dom vill ju ingenting iallafall
kan man vara tyst under en kommunikation ?

Den inre 'tystnaden' är behaglig. Jag lever i ett brus av snabbhet. de lugna fina tonerna hörs inte längre.

Om du pratar med en person, och blir tyst medvetet.
är inte det ganska elakt egentligen.

En arbetskollega hade det beteendet, och jag blev lite nervös när jag berättade saker till honom och han svara med sing tystnad.  Började direkt att fundera, vad har jag sagt för fel.
Med tiden så förstod jag vad han var ute efter, just sin egen makt över mig av att få folk osäkra.
Så, när han är tyst så blev jag tyst. vi väntade ut varandra.. och jag hade trumf på handen för jag förstod vad han ville ha.

så tystnad kan vara makt. och tyst i ord kan vara ett högljut krig.
lägger man dessutom på ett litet flin under tystnaden får den högre effekt.
men här anser jag att man gränsar till det otrevliga.

Tystnad, vad är tyst ?
bara toner och våglängder av lägre eller högre frekvens i harmoni eller disharmoni,
tystad finns inte.

det här är jävligt bra sagt, Marko, din reaktion på tystnad visar att du L E V E R och vill L E V A, men de som är tysta
är D Ö D E N  och vill dö,

faktiskt är tystnaden en arketyp för Djävulen, för satan själv,
för istället för kärlek, medvetande, erkännande och medmänsklighet,
ger man den andre is, frost, kyla,

och H A T .

Bägge dessa kommentarer är suveräna.

[Kännfötterna]

Tankar, verbaliserade eller i huvudet, är extremt begränsade i förhållande till verkligheten. Tystnad är avsaknaden av tankar. När det inte existerar tankar så blir upplevelsen verkligheten mycket kraftigare och levande. Frid, lycka, lugn, , glädje, närvaro, osv är kvalitéer som hör till detta tankelösa tillstånd. Men människor i våran tid är så gott som alltid absorberade i tankar, och p.g.a. detta så missar de fullheten av livet. Och eftersom de inte är rotade i livet och därmed går miste om dess fullkomlighet så ser de mot framtiden för att erhålla denna fullhet där, men eftersom framtiden enbart  är en tanke så går den inte att finna där. Och det är ju just att medvetenheten är absorberad i tankar som är problemet.. Om människor insåg att tankar endast är önskvärda rent praktiskt och lärde sig att släppa tankarna när dessa inte behövs så skulle så gott som allt lidande upphöra. Men förmodligen kommer det inte att hända och människans tvångsmässiga tankar kommer att leda till hennes undergång. Förmodligen lär vi få se vilket utav de två det blir inom detta sekel. Spännande tider!  -narr-

[Annicken]

Att bara vara och inte tänka eller grubbla ... javisst Kännfötterna, det ger lugn, ro, frid etc ... allt det vi behöver för återhämtning.

Men jag tänker också så här:
I tystnaden föds mina tankar. I ett brus av andras tal kan de gå under. I ett gott samtal där man båda talar och lyssnar kan tankar både födas och utbytas.

Det finns förstås ond tystnad där man känner sig iggad. Men överlag har i alla fall jag alltför lite tystnad som ger utrymme för mina tankar att växa och mogna, och för att få ro.

Kanske beror våra olika sätt att tolka tystnad här (positivt el negativt), på olika sätt att leva. Lever man i en ljudrik miljö längtar man efter tystnad, lever man i en stillsam miljö kan tystnaden vara förödande.