Så läs och säg till om ni finner något ni inte håller med om och försök övertala mig om ni känner att det är viktigt. Jag har hittat min "syn" på "kärlek", just nu iallfall
Bakgrund: Mark är min nuvarande religionslärare(kristendom) och lite av en filosofilärare också.
Med min förra "dagbok" lyckades jag reta upp mina två bästa vänner...
2) Funderar på torsdagens lektion om Människan som parvarelse. Funderar på vad Mark sa... till exempel att förälskelse bara är en fysisk funktion, antar att jag måste inse det fakumet nu... vägrat godta det allt för länge nu =) För övrigt så avtar också förälskelsernas kvantitet och kvalitet ju äldre man blir, så ta till vara på era förälselser nu medans ni har dom
Sen pratade han om en triangel (inte den jag känner till utan en tysk en) med tre "hörn"/"sidor". Förbindelse, erotisk kärlek och vänskap. Det han sa om den är att i vissa länder har man arrangerade bröllop och då går man in i förbindelsen först och förhoppningsvis kommer dom andra två sidorna sen. Här i västvärden jagar vi den erotiska kärleken först och försöker sedan få dom andra två sidorna. Marks tips var att gå emot båda dom. Börja med vänskap och sedan ut ur det bygga erotisk kärlek och förbindelsen. Detta tycker jag låter väldigt smart.
Nu låter det kanske som att jag bytt åsikt från min förra (uppenbarligen provocerande) dagbok om kärlek. Faktiskt har jag det, fast inte helt. Jag har bytt ut mycket ord och tankar mot mer exakta definitioner. Jag tror jag har kommit fram lite mer hur jag tänker/tycker och försöker leva.
Kärlek ur/i/ibland vänskap är bra, men frågan är om förälskelse är så mycket att jaga i vänskap. Här känner jag att det blir lite problem... för visst måste ju vänskapen få utvecklas till erotisk kärlek enligt triangelbilden, men är det samma sak som förälskelse? Vi drar slutsatsen att det inte är det, men om inte förälskelsen finns vad är det då som kan och ska "trigga" kärleksrelationen, göra om vänskapen till kärlek helt enkelt... svårt... men jag vet hur jag tänker just NU i alla fall. Såhär:
1) Kärlek vid första ögonkastet existerar inte, men finns undantag, som alltid. Till exempel om Gud har en plan att två SKA bli ihop.
2) Förälskelse är inget att jaga efter, för förälskelser är bara fysisk atraktion och en fysik funktion triggad av våra sinnen.
3) Men förälskelse/intresse kan vara en bra start till att lära känna personen och bli vän med den, och därifrån kan man sedan utgå för att skapa en relation.
4) Kärlek kan och "ska" (lättast så iaf) komma ur vänskap. Helt enkelt en förlängning av vänskapen när båda partner känner för det och kan.
5) Kärlek och partner är ett val. Det finns inte en herr/fru rätt till alla, även har finns även undantag. För att citera John Gray: "Det finns tusentals människor som du kan leva ditt liv med och vara lycklig. Ditt uppdrag är att välja en" (fritt citerat ur minnet)
6) Förälskelser i vänskap ska man akta sig för. För förälskelser är något osäkert och faktiskt något kroppsligt mer än mentalt. Varför riskerar något så fint som vänskap för något så osäkert som förälskelser. På sitt sätt är det också ett "tillitsbrott" att tillåta fysiska sinnesintryck och impulser styra sitt tänkande om en nära vän.
7) Man ska lyda rådet att inte gifta sig inom 2 år efter att man blivit ihop. För när man är förälskad, vilket faktisk är grunden till många relationer, så är man blind för bristerna. Det är därför det finns hatäktenskap där parterna verkligen hatar varandra för varandras brister.
Det var nog allt för mig tror jag. Hoppas ni blivit något klokare, jag har iaf fått ventiliera mig.
Observera att jag använder ordet förälskelse i betydelsen "infatuation" och inte "limerent" (Engelska HAR bättre vokabulär. Face the Fact.)
Och där lyckades jag faktiskt klara upp problemet med "men om inte förälskelsen finns vad är det då som kan och ska "trigga" kärleksrelationen".
"Limerent-förälskelsen" helt enkelt.
(Äntligen har jag funnit en funderande metod lite närmare sanningen antagligen)
Korta definitioner.
Infatuation: Förälskad, intressad på grund av några få gemensamma intressen eller utseende. Till exempel intresse på grund av att någon ser trevlig ut eller gillar långa höstpromenader. Eller helt enkelt fysisk attraktion.
Limerence: Vara kär i någon, som par som varit gifta i flera år och fortfarande kysser varandra och verkligen är attraherade av varandra. Det vill säga vara förälskad i någon och veta vem personen är och hur en relation med personen skulle bli.
Längre definitioner av "infatuation" och "limerence":
Q. Isn't ``limerence'' just a euphemism for ``infatuation''?
A. No. All infatuation is limerence, but not all limerence is infatuation. If you're limerent about a spouse of ten years, I wouldn't call that ``infatuation''. (Of course, it's unlikely that you'd have been limerent about her constantly for the entire ten years -- limerence waxes and wanes.)
I would define ``infatuation'' as ``limerence that you feel for someone with whom you have insufficient personal acquaintance to evaluate rationally as a potential SO''. (Wow, I just defined one word that's in my dictionary in terms of two that aren't!)
Here's another definition: ``The literal meaning of infatuation is `to be made foolish of fatuous, to be deprived of sound judgement.' In the context of relationships, infatuation means an intense attraction to another arising from our focusing on one or two aspects of the other as if those aspects represented the whole. I see a beautiful face, for example, and assume it is the image of a beautiful soul. I see how kindly this person treats me and assume we share significant affinities. I discover we share important values in one area and expand this area to include the whole sphere of life.'' (Nathaniel Branden)
If you are limerent about someone, but
* have a realistic notion of what that person is like, and
* have a realistic notion of what a relationship is like,
then you are not infatuated.
)
