Kritik av Peter Wahlbecks artikel om religion?
Moderator: Moderatorgruppen
Zokrates
Okej så du menar att empati inte är något övernaturligt, men att empati är ett villkor för att få komma till himlen eller överleva kroppens död.
Men frågan kvarstår ändå käre vän, varför skulle just empati vara ett sådant villkor för att antingen komma in i himlen eller överleva kroppens död?
Menar du alltså att du tror att vi har en själ och att denna själ överlever kroppens död och om denna själ har förmåga att känna empati så släpps den in i himlen, men om det är en själ som inte har denna förmåga så släpps den inte in?
Däggdjur tycks ha förmåga till empati, men fåglar och reptiler och insekter osv tycks inte ha denna förmåga lika utvecklad. Kan då alltså andra däggdjur ta sig in i himlen medan fåglar och reptiler dör? Eller hamnar alla empatibefriade varelser i helvetet?
Okej så du menar att empati inte är något övernaturligt, men att empati är ett villkor för att få komma till himlen eller överleva kroppens död.
Men frågan kvarstår ändå käre vän, varför skulle just empati vara ett sådant villkor för att antingen komma in i himlen eller överleva kroppens död?
Menar du alltså att du tror att vi har en själ och att denna själ överlever kroppens död och om denna själ har förmåga att känna empati så släpps den in i himlen, men om det är en själ som inte har denna förmåga så släpps den inte in?
Däggdjur tycks ha förmåga till empati, men fåglar och reptiler och insekter osv tycks inte ha denna förmåga lika utvecklad. Kan då alltså andra däggdjur ta sig in i himlen medan fåglar och reptiler dör? Eller hamnar alla empatibefriade varelser i helvetet?
Du är ju inte seriös sceptisk, bara det där förslaget med pengarna säger ju mycket om din inställning,
du har din bild av verkligheten cementerad, varför fortsätter du fråga när det inte berör dig?
Men för att återgå till empatin.
Med en stark empati är det svårt att
Inte bry sig om andra
Skada andra
Tvinga sin vilja på andra
Begå mord och övergrepp
Lura andra, (särskilt redan utsatta)
Med en stark empati följer oftast en god etik och moral
Ett starkt samvete.
Vilken religion kan erbjuda det?
du har din bild av verkligheten cementerad, varför fortsätter du fråga när det inte berör dig?
Men för att återgå till empatin.
Med en stark empati är det svårt att
Inte bry sig om andra
Skada andra
Tvinga sin vilja på andra
Begå mord och övergrepp
Lura andra, (särskilt redan utsatta)
Med en stark empati följer oftast en god etik och moral
Ett starkt samvete.
Vilken religion kan erbjuda det?
Zokrates skrev:Du är ju inte seriös sceptisk, bara det där förslaget med pengarna säger ju mycket om din inställning, du har din bild av verkligheten cementerad, varför fortsätter du fråga när det inte berör dig?
Vad är det som får dig att tro att jag inte är seriös? Om du har kritik angående mitt förslag på ett nytt ekonomiskt system så kan du väl lägga in en post under den tråden.
För att återgå till detta ämnet, jag frågar för att det berör mig. Jag har varit religiös under en stor del av mitt liv. Det är bara nu på slutet som jag gjort en radikal förändring och blivit ateist. Dessutom så är det du som lägger fram ett påstående och jag vill veta vad tusan du pratar om, men istället för att ge ett rakt svar så simmar du omkring i en massa lösa påståenden som du VÄGRAR att belägga med ett rationellt argument. Istället för att försöka förklara vad du menar så dansar du omkring runt frågeställningen och attackerar andra! DET, Zokrates, är inte seriöst. Det är bara barnsligt trams. Håller du inte med om det?
Sceptisk skrev:Zokrates skrev:Du är ju inte seriös sceptisk, bara det där förslaget med pengarna säger ju mycket om din inställning, du har din bild av verkligheten cementerad, varför fortsätter du fråga när det inte berör dig?
Vad är det som får dig att tro att jag inte är seriös? Om du har kritik angående mitt förslag på ett nytt ekonomiskt system så kan du väl lägga in en post under den tråden.
Jaha, så det var inte du som skrev detta?
Sceptisk skrev:Zokrates
Men ta kontakt med James Randi institute, om du kan visa att din far kan kommunicera med dig då borde detta kunna testas och du har möjlighet att vinna en miljon dollar.
Sceptisk skrev:För att återgå till detta ämnet, jag frågar för att det berör mig. Jag har varit religiös under en stor del av mitt liv. Det är bara nu på slutet som jag gjort en radikal förändring och blivit ateist. Dessutom så är det du som lägger fram ett påstående och jag vill veta vad tusan du pratar om, men istället för att ge ett rakt svar så simmar du omkring i en massa lösa påståenden som du VÄGRAR att belägga med ett rationellt argument. Istället för att försöka förklara vad du menar så dansar du omkring runt frågeställningen och attackerar andra! DET, Zokrates, är inte seriöst. Det är bara barnsligt trams. Håller du inte med om det?
Jag tycker att jag givet dig svar, läser du inte vad jag skriver?
Men snälla Zokrates
Jag har inte kallat dig för idiot men att du beter dig idiotiskt. Du har inte svarat på frågorna jag ställde. Det går bara runt runt runt med dig. Du ger ett påstående, jag frågar varför, du undviker att svara och kommer med lösa påståenden om samvete eller empati eller personliga upplevelser du haft. Jag frågar varför igen varför empati skulle vara avgörande och du undviker att svara, istället kommer det en rant om hur du inte tycker att detta forum är seriöst och kallar "oss" för (indirekt mig) för fega för att leva.
När jag återigen frågar dig varför empati skulle vara avgörande för ett liv efter döden så kontrar du bara med "Tänk lite själv" och när jag återigen frågar då säger du bara att jag inte är seriös. När jag då till slut reagerar med att tycka att du beter dig idiotiskt då kallar du mig - indirekt såklart - troll och svinpäls.
Jag säger bara WOW Zokrates. Vilken medkänsla du har, vilken vänlighet, vilken empatiförmåga!
- - -
I de två sista inläggen går du in lite mer i detalj kring din tro och dina upplevelser. Men dina resonemang om empati är ändå fortfarande bara påståenden av typen; "Det är sant för att jag säger det". Jag förstår att du haft en upplevelse, men jag har inte frågat dig hur du ska rationalisera eller försvara din upplevelse. Jag inser och tror på att du haft en upplevelse av något slag, det är inte det jag ifrågasätter. Det jag ifrågasätter är den teori du har kring din upplevelse. Förstår du det? Du säger att du tar det för givet att vi överlever döden, jag frågar varför. Du säger att det är empati som är avgörande för att få fortsätta att leva efter döden, du säger att empati är en själskvalité, jag frågar vad du menar med det.
Vad är en själ? När inympas själen i kroppen? Måste vi ha en själ för att kunna leva? Kan vi leva utan en själ? Var kommer själen ifrån?
Anledningen att jag ställer mig skeptisk till ditt påstående om att du inte kan stenografi är för att båda dina föräldrar skrev och förstog stenografi. Detta innebär att du åtminstone borde ha kunnat sett steongrafi förut men har glömt bort det. Tidigare i den här tråden så talade vi om hjärnans censur, att den filtrerar bort en massa ovidkommande information så att vi kan fungera normalt. Hjärnan glömmer också bort en massa som den faktiskt varit med om, sådan information samlas undermedvetet. Jag tänker att det rimliga är att din "metod" försatte dig i ett slags trance, eller ökad mental känslighet, eftersom du ville få kontakt med någon "på andra sidan" och din hjärna agerade därför som din far och eftersom din hjärna tagit in information som du ändå inte är medveten om, så kan din hjärna stenografi och du tror att det är ett meddelande från din far.
Frågor jag har på varför det skulle vara någon annan som styrde din hand är; om en ande är okroppslig och existerar utanför eller bortom kroppen och att det fysiska inte kan få kontroll över det andliga, hur skulle isåfall något okroppsligt kunna fysiskt kontrollera din hand?
Varför fick du just dessa meddelanden du tar upp? Varför skulle din pappa berätta att han aldrig lidit så mycket? Är inte det oerhört oansvarigt gentemot familjen som sitter helt hjälplösa? Och varför skulle han säga att "den" (vem?) som gjort "detta" (vad?) ska döden dö? Varför skulle han säga något sådant? Och vad innebär påståendet "Här finns dom utan namn och runor"? Vad tusan vill han säga med det? Om din pappa kan komma ner från himlen eller från andevärlden kontrollera din hand, kunde han inte ha uttryckt sig lite tydligare?
Jag har inte kallat dig för idiot men att du beter dig idiotiskt. Du har inte svarat på frågorna jag ställde. Det går bara runt runt runt med dig. Du ger ett påstående, jag frågar varför, du undviker att svara och kommer med lösa påståenden om samvete eller empati eller personliga upplevelser du haft. Jag frågar varför igen varför empati skulle vara avgörande och du undviker att svara, istället kommer det en rant om hur du inte tycker att detta forum är seriöst och kallar "oss" för (indirekt mig) för fega för att leva.
När jag återigen frågar dig varför empati skulle vara avgörande för ett liv efter döden så kontrar du bara med "Tänk lite själv" och när jag återigen frågar då säger du bara att jag inte är seriös. När jag då till slut reagerar med att tycka att du beter dig idiotiskt då kallar du mig - indirekt såklart - troll och svinpäls.
Jag säger bara WOW Zokrates. Vilken medkänsla du har, vilken vänlighet, vilken empatiförmåga!
- - -
I de två sista inläggen går du in lite mer i detalj kring din tro och dina upplevelser. Men dina resonemang om empati är ändå fortfarande bara påståenden av typen; "Det är sant för att jag säger det". Jag förstår att du haft en upplevelse, men jag har inte frågat dig hur du ska rationalisera eller försvara din upplevelse. Jag inser och tror på att du haft en upplevelse av något slag, det är inte det jag ifrågasätter. Det jag ifrågasätter är den teori du har kring din upplevelse. Förstår du det? Du säger att du tar det för givet att vi överlever döden, jag frågar varför. Du säger att det är empati som är avgörande för att få fortsätta att leva efter döden, du säger att empati är en själskvalité, jag frågar vad du menar med det.
Vad är en själ? När inympas själen i kroppen? Måste vi ha en själ för att kunna leva? Kan vi leva utan en själ? Var kommer själen ifrån?
Anledningen att jag ställer mig skeptisk till ditt påstående om att du inte kan stenografi är för att båda dina föräldrar skrev och förstog stenografi. Detta innebär att du åtminstone borde ha kunnat sett steongrafi förut men har glömt bort det. Tidigare i den här tråden så talade vi om hjärnans censur, att den filtrerar bort en massa ovidkommande information så att vi kan fungera normalt. Hjärnan glömmer också bort en massa som den faktiskt varit med om, sådan information samlas undermedvetet. Jag tänker att det rimliga är att din "metod" försatte dig i ett slags trance, eller ökad mental känslighet, eftersom du ville få kontakt med någon "på andra sidan" och din hjärna agerade därför som din far och eftersom din hjärna tagit in information som du ändå inte är medveten om, så kan din hjärna stenografi och du tror att det är ett meddelande från din far.
Frågor jag har på varför det skulle vara någon annan som styrde din hand är; om en ande är okroppslig och existerar utanför eller bortom kroppen och att det fysiska inte kan få kontroll över det andliga, hur skulle isåfall något okroppsligt kunna fysiskt kontrollera din hand?
Varför fick du just dessa meddelanden du tar upp? Varför skulle din pappa berätta att han aldrig lidit så mycket? Är inte det oerhört oansvarigt gentemot familjen som sitter helt hjälplösa? Och varför skulle han säga att "den" (vem?) som gjort "detta" (vad?) ska döden dö? Varför skulle han säga något sådant? Och vad innebär påståendet "Här finns dom utan namn och runor"? Vad tusan vill han säga med det? Om din pappa kan komma ner från himlen eller från andevärlden kontrollera din hand, kunde han inte ha uttryckt sig lite tydligare?
Zokrates
Men tyvärr så erkänner du inte dina egna misstag ens när de förklaras för dig, och du verkar inte heller bry dig om att dina ord kan såra andra precis som att du kan bli sårad. Det tycks som att din idé om empati inte handlar om att känna igen andras känslor, det verkar som att du speglar dina egna känslor i andra. Därför så ser du bara dina egna känslor eller empatiförmåga, men du ser inte hur andra upplever det. Att du själv kunde fortsätta att anklaga mig och andra för det ena och det andra, utan att upptäcka hur jag eller någon annan skulle reagera på det, men sedan om någon säger minsta lilla sak till dig så reagerar du med ännu starkare anklagelser. Det är ett tecken på att du inte är i en situation där du kan vara empatisk inför andra, utan att du agerar utifrån självempati eller självömkan.
Själv så anser jag att förmågan att kunna se vad som är moraliskt som är den viktigaste egenskapen i vår relation till andra. Det är inte alltid möjligt att veta vad andra upplever eller hur andra känner det. Men empatiträning är såklart en bra metod för att fördjupa sin empatiförmåga. "Hur skulle du uppleva det om någon gjorde så mot dig?" typ. Men det kan inte stanna vid enbart empati, för ibland är det nödvändigt att kliva på ömma tår, det är nödvändigt att strunta i känslor och så vidare eftersom det moraliska är viktigare än empati. Ett barn som leker med en leksak i hytten på det sjunkande Titanic skulle kanske tycka det var hemskt okänsligt och oempatiskt om man räddade barnet från en säker död, eftersom barnet inte hade insikt om vad som försiggick runtomkring. Eller en person som sitter och förolämpar andra behöver en tillsägelse. Eller mer extremt en person som misshandlar någon annan helt oprovocerat, måste brottas ner och oskadliggöras. I sådana fall så kan empati bara vara ett hinder som gör att man inte kan agera. Om man ska vara soldat och slåss för sitt land, då kan man inte låta empatin styra över ens handlingar heller för då skulle man inte kunna utföra sin plikt.
Om "själen" är resultatet av en fysisk process, då är själen också fysisk och därför så kan den inte överleva döden. Livsenergi är ett slags idealistiskt begrepp; att man sätter livskraft före det fysiska. Men det är att sätta vagnen före åsnan. Livsenergibegreppet är konstruerat enligt Aristotles "logik" att essens föregår existens. Men för att något ska kunna ha en essens så måste det ju först existera. Därför så är existens det primära, inte essens. Detta innebär att livskraft (essens) inte kan vara det primära eftersom livskraften ju måste komma från något existerande. Om detta vore Gud så hamnar vi i den typiska teologiska diskussionen att Gud skapar allt som finns och ger världen liv. Men "allt som finns" borde ju också inkludera Gud själv, annars skulle han ju inte finnas. Vilket innebär att det blir en tautologi eller ett cirkelresonemang där "Gud finns för att han finns för att han finns" osv. Biologiskt liv föds och utvecklas. Liv går att känna igen eftersom det är en biologisk process som existerar.
Angående din personliga upplevelse tillsammans med din far så är det intressant, men det är fortfarande en upplevelse och det räcker tyvärr inte som bevis för att det skulle kunna vara på det sättet. Så jag vill klargöra att jag inte ifrågasätter din upplevelse, men det går inte att bevisa något bara från en upplevelse. Tyvärr. Minnen kan förändra färger, formen på ett rum, utseendet på dom man pratar med, man kan också tro sig ha sett något som egentligen inte var där, det kan ha varit en solkatt, det kan ha varit en gemensam hallucination, vad som helst. Eller har du sett dessa friflytande blobbar som brukar dyka upp på en del ställen, vi måste ju också räkna in möjligheten att det kan uppstå elektrokemiska reaktioner i vår omvärld. Men just i nuläget går det ju inte att avgöra vad det var ni såg.
Att du skulle se det i ett sådant sammanhang är en sak som inte går att bestrida. Men varför skulle din far som nyligen dött komma tillbaka från andevärlden och ge dig en pik? Om det nu var så att det fanns ett liv efter döden (vilket jag ställer mig tvekande till), vore det inte rimligare att han kunde visa att det fanns ett liv efter döden utan att behöva gå in i pikar om gravstenar och andra helt irrelevanta saker. Det spelar väl ingen roll för honom om han nu lever ett annat liv någon annanstans. Är det det första han kunde komma på "Förresten, jag lovade ju att höra av mig om det finns ett liv efter döden... om jag då skulle ta och ge han en ordentlig PIK för gravstenen som det var så mycket problem med att fixa". Verkar det rimligt?
Ja, jag skriver nog mest på grund av att jag känner empati (medlidande) för dig trots allt, ligger faktiskt en bra bit över genomsnittet på de sympatitest jag gjort.
Men tyvärr så erkänner du inte dina egna misstag ens när de förklaras för dig, och du verkar inte heller bry dig om att dina ord kan såra andra precis som att du kan bli sårad. Det tycks som att din idé om empati inte handlar om att känna igen andras känslor, det verkar som att du speglar dina egna känslor i andra. Därför så ser du bara dina egna känslor eller empatiförmåga, men du ser inte hur andra upplever det. Att du själv kunde fortsätta att anklaga mig och andra för det ena och det andra, utan att upptäcka hur jag eller någon annan skulle reagera på det, men sedan om någon säger minsta lilla sak till dig så reagerar du med ännu starkare anklagelser. Det är ett tecken på att du inte är i en situation där du kan vara empatisk inför andra, utan att du agerar utifrån självempati eller självömkan.
Jag ser empatiförmågan som en av de viktigare egenskaperna som genererar möjligheter att agera korrekt och bra mot sina medmänniskor, djur och natur, vilket i sin tur ger upphov till ex.vis kärlek till varandra. Utan empati så
brister det mesta och allt det goda försvinner.
Själv så anser jag att förmågan att kunna se vad som är moraliskt som är den viktigaste egenskapen i vår relation till andra. Det är inte alltid möjligt att veta vad andra upplever eller hur andra känner det. Men empatiträning är såklart en bra metod för att fördjupa sin empatiförmåga. "Hur skulle du uppleva det om någon gjorde så mot dig?" typ. Men det kan inte stanna vid enbart empati, för ibland är det nödvändigt att kliva på ömma tår, det är nödvändigt att strunta i känslor och så vidare eftersom det moraliska är viktigare än empati. Ett barn som leker med en leksak i hytten på det sjunkande Titanic skulle kanske tycka det var hemskt okänsligt och oempatiskt om man räddade barnet från en säker död, eftersom barnet inte hade insikt om vad som försiggick runtomkring. Eller en person som sitter och förolämpar andra behöver en tillsägelse. Eller mer extremt en person som misshandlar någon annan helt oprovocerat, måste brottas ner och oskadliggöras. I sådana fall så kan empati bara vara ett hinder som gör att man inte kan agera. Om man ska vara soldat och slåss för sitt land, då kan man inte låta empatin styra över ens handlingar heller för då skulle man inte kunna utföra sin plikt.
Jag ser en själ som livenergi, mer än så är det väl inte, var den kommer ifrån är en bra fråga, det levande
som genererar den, eller från en annan dimension, eller helt enkelt ett resultat av kemi+energi?
Om "själen" är resultatet av en fysisk process, då är själen också fysisk och därför så kan den inte överleva döden. Livsenergi är ett slags idealistiskt begrepp; att man sätter livskraft före det fysiska. Men det är att sätta vagnen före åsnan. Livsenergibegreppet är konstruerat enligt Aristotles "logik" att essens föregår existens. Men för att något ska kunna ha en essens så måste det ju först existera. Därför så är existens det primära, inte essens. Detta innebär att livskraft (essens) inte kan vara det primära eftersom livskraften ju måste komma från något existerande. Om detta vore Gud så hamnar vi i den typiska teologiska diskussionen att Gud skapar allt som finns och ger världen liv. Men "allt som finns" borde ju också inkludera Gud själv, annars skulle han ju inte finnas. Vilket innebär att det blir en tautologi eller ett cirkelresonemang där "Gud finns för att han finns för att han finns" osv. Biologiskt liv föds och utvecklas. Liv går att känna igen eftersom det är en biologisk process som existerar.
Angående din personliga upplevelse tillsammans med din far så är det intressant, men det är fortfarande en upplevelse och det räcker tyvärr inte som bevis för att det skulle kunna vara på det sättet. Så jag vill klargöra att jag inte ifrågasätter din upplevelse, men det går inte att bevisa något bara från en upplevelse. Tyvärr. Minnen kan förändra färger, formen på ett rum, utseendet på dom man pratar med, man kan också tro sig ha sett något som egentligen inte var där, det kan ha varit en solkatt, det kan ha varit en gemensam hallucination, vad som helst. Eller har du sett dessa friflytande blobbar som brukar dyka upp på en del ställen, vi måste ju också räkna in möjligheten att det kan uppstå elektrokemiska reaktioner i vår omvärld. Men just i nuläget går det ju inte att avgöra vad det var ni såg.
Vi hade bråkat om hur vi skulle fördela kostnaderna för gravstenen, så trots att över ett halvår gått så hade
han ingen gravsten, den första raden är en pik
Att du skulle se det i ett sådant sammanhang är en sak som inte går att bestrida. Men varför skulle din far som nyligen dött komma tillbaka från andevärlden och ge dig en pik? Om det nu var så att det fanns ett liv efter döden (vilket jag ställer mig tvekande till), vore det inte rimligare att han kunde visa att det fanns ett liv efter döden utan att behöva gå in i pikar om gravstenar och andra helt irrelevanta saker. Det spelar väl ingen roll för honom om han nu lever ett annat liv någon annanstans. Är det det första han kunde komma på "Förresten, jag lovade ju att höra av mig om det finns ett liv efter döden... om jag då skulle ta och ge han en ordentlig PIK för gravstenen som det var så mycket problem med att fixa". Verkar det rimligt?
Zokrates
Vänta lite. Vad menar du med "ett medvetande som inte bara är medvetet om sig självt där,
utan också om vad som sker här"? Vad är ett medvetande som är medvetet om sig själv? Medvetande är inte ett föremål som kan vara medvetet om sin egen form. Men hjärnan producerar medvetande och därför så kan vi vara medvetna om att vi har en kropp och så vidare. Ser du skillnaden?
Men jag ser inte vad du menar med att "det är helt rimligt". Varför skulle det vara rimligt?
Sen vet jag inte vad du menar med din sista mening att du inte skulle inleda en konversation på det sättet. Vilken konversation talar du om? Talar du om dina budskap från "andra sidan" eller vad?
Du måste skriva tydligare så man förstår.
Vänta lite. Vad menar du med "ett medvetande som inte bara är medvetet om sig självt där,
utan också om vad som sker här"? Vad är ett medvetande som är medvetet om sig själv? Medvetande är inte ett föremål som kan vara medvetet om sin egen form. Men hjärnan producerar medvetande och därför så kan vi vara medvetna om att vi har en kropp och så vidare. Ser du skillnaden?
Men jag ser inte vad du menar med att "det är helt rimligt". Varför skulle det vara rimligt?
Sen vet jag inte vad du menar med din sista mening att du inte skulle inleda en konversation på det sättet. Vilken konversation talar du om? Talar du om dina budskap från "andra sidan" eller vad?
Du måste skriva tydligare så man förstår.
,
Att påstå att allt är biologiskt är bara svammel, för ingen kan förklara uppbyggnaden av en själ eller uppbyggnaden av en fri vilja eller emotioner. Att påstå något är vetenskapligt är att bygga sin tro på mindre antaganden och axiom, vilket inte bevisar eller motbevisar något mer än sig självt.
Jag kan säga att allt är biologist med frasen, det måste vara så, allt annat är orimligt.
Jag köper det lika lite som jag köper att gud är det enda rimliga. Så fram med bevisen nu vam istället för att hoppa på andras uppfattningar och trycka ner dom i halsen för att man försöker föklaras nppgot som inte kan förklaras, ett enkelt och fult trick.
Så skeptis börja förklara vad själ och oroskänsla är på vetenskaplig grund ska du bevisa dess uppbyggnad och existens.
För då har du sparat mig 42 års funderingar runt vad jag och du är.
Det du kommer med är, det kan och borde inte vara så, varför ska jag köpa det svamlet,
Du påstå iderligen att religioner är problemet för allt i världen, jag har inte sett ett enda bevis för det,
däremot logiska resonemang och filosofier, inte vetenskap.
bevisa samtidigt att logik är vad världen är uppbyggd runt, börja med slumpen.
Efter många timmar av lyssnande på teoretiska fysiker, så ser jag ingen förklaring på vad själ eller annat är heller,
vi kan inte ens förklara vad materia är, vad är materia och vad är känslor ? kort sagt så får vi antingen acceptera att det finns och är si eller så, precis som med gud. vi skapar våra axiom.
Jag tar det för högst rimligt att det finns något större än mig som är tänkande, en 'över mänsklig' existens, något som vi kan kalla för gud. Men jag tror inte att det fungerar på det viset när det gäller medvetande och vad vi är kapabla till att göra, inte ens med en övermänsklig medvetande. Men jag vet att det kan vara på andra viset med, att slumpen inte existerar och att fri vilja inte existerar, det är bara illusioner.
Det är väl synd att börja trycka ner varandra för att man tror något och har en filosofi ?
Jag köper mer än väl att myket av godhet är något som hör hemma i empati, förståelsen och förmågan att KÄNNA vad andra känner. Det kan mycket väl vara knutet till en 'övermänsklig' förmåga eller samverkan i naturen via ett holografiskt paradigm.
I det holografiska paradigmet är inte ens telepati omöjligt. För tittar man på vad information är så har den en eventuell förklaring i en avancerad matematisk princip där materia inte är bundet till en plats och en tid. Det är vetenskap, men fortfarande en hypotes eller teori som jag tar för trolig.
Att påstå att allt är biologiskt är bara svammel, för ingen kan förklara uppbyggnaden av en själ eller uppbyggnaden av en fri vilja eller emotioner. Att påstå något är vetenskapligt är att bygga sin tro på mindre antaganden och axiom, vilket inte bevisar eller motbevisar något mer än sig självt.
Jag kan säga att allt är biologist med frasen, det måste vara så, allt annat är orimligt.
Jag köper det lika lite som jag köper att gud är det enda rimliga. Så fram med bevisen nu vam istället för att hoppa på andras uppfattningar och trycka ner dom i halsen för att man försöker föklaras nppgot som inte kan förklaras, ett enkelt och fult trick.
Så skeptis börja förklara vad själ och oroskänsla är på vetenskaplig grund ska du bevisa dess uppbyggnad och existens.
För då har du sparat mig 42 års funderingar runt vad jag och du är.
Det du kommer med är, det kan och borde inte vara så, varför ska jag köpa det svamlet,
Du påstå iderligen att religioner är problemet för allt i världen, jag har inte sett ett enda bevis för det,
däremot logiska resonemang och filosofier, inte vetenskap.
bevisa samtidigt att logik är vad världen är uppbyggd runt, börja med slumpen.
Efter många timmar av lyssnande på teoretiska fysiker, så ser jag ingen förklaring på vad själ eller annat är heller,
vi kan inte ens förklara vad materia är, vad är materia och vad är känslor ? kort sagt så får vi antingen acceptera att det finns och är si eller så, precis som med gud. vi skapar våra axiom.
Jag tar det för högst rimligt att det finns något större än mig som är tänkande, en 'över mänsklig' existens, något som vi kan kalla för gud. Men jag tror inte att det fungerar på det viset när det gäller medvetande och vad vi är kapabla till att göra, inte ens med en övermänsklig medvetande. Men jag vet att det kan vara på andra viset med, att slumpen inte existerar och att fri vilja inte existerar, det är bara illusioner.
Det är väl synd att börja trycka ner varandra för att man tror något och har en filosofi ?
Jag köper mer än väl att myket av godhet är något som hör hemma i empati, förståelsen och förmågan att KÄNNA vad andra känner. Det kan mycket väl vara knutet till en 'övermänsklig' förmåga eller samverkan i naturen via ett holografiskt paradigm.
I det holografiska paradigmet är inte ens telepati omöjligt. För tittar man på vad information är så har den en eventuell förklaring i en avancerad matematisk princip där materia inte är bundet till en plats och en tid. Det är vetenskap, men fortfarande en hypotes eller teori som jag tar för trolig.
Återgå till "Religion och andlighet"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 12 och 0 gäster