Solipismen - en världsbild för den galne

[reflex]

Ingenting går att begripa det minsta av om man utlämnar en skapare som haft en syfte med sin skapelse. Universum står och faller med en skapare.

Men utgår man från att samma principer gäller som vi själva kan iakta, så börjar jag i alla fall se både logiska samband och en mening med allt.

Men det är ju ingen som kan se vare sig mening eller syfte med alltihop.
Vad som i egentligen sker på Jorden är att oorganisk materia omvandlas till organisk för att åter bli oorganisk i ett kretslopp. Vad kan du se för mening och syfte i det. Egentligen är allt fullständigt meningslöst sett i ett större sammanhang.

[Antic]

Precis vad jag menar Reflex.

Så ser det ut utan en skapare som upphov till universum plus att man inte har någon som helst uppfattning om något eftersom allt blir helt omöjligt att begripa något av. Kvar blir bara själlösa obegripliga mystiska krafter och om möjligt en dos lycklig slump som även den blir helt obegriplig.

Men det är ju inte så livet ser ut?

Tvärtom, vi söker hela tiden en mening med allt vi gör, vi ser liv som upphov till nytt liv osv. Varför skulle inte samma sak gälla även i det stora hela?

[Illusionen]

Det här är inte min huvudvärk, men tycker tråden har spårat ur, så ger ändå min synpunkt.
Huruvida Antic har rätt eller fel har jag ingen åsikt om, då allt vad definitioner och liknande anbelangar,
saknas i resonemanget han för. Jag har påpekat detta tidigare för honom, utan märkbar effekt.
Jag misstänker därför att Antic inte förstår det enkla faktum att ett PÅSTÅENDE måste bygga på tydliga
DEFINITIONER för att betraktas som trovärdigt.
Efter att ha läst Hans Tekes artikel i ämnet:
http://internt.ht.lu.se/media/documents ... ipsism.pdf ,
kan jag konstatera att artikeln är både intressant och lättläst.
Då Antic ”predikar” sitt budskap, utan att först ha förankrat sina påståenden, så tror jag tyvärr inte att
artikeln hjälper honom.
Antic har alltså svårt att inse, att om han skall nå framgång med sitt budskap, måste han ändra sitt sätt
att argumentera. Har han ”predikat” under så här lång tid, lär han fortsätta så länge det finns någon
som orkar besvara inläggen, så det är ju inte enbart Antics problem.

/ Illusionen

[Antic]

Illusionen

Allt går inte att lägga fram i tekniska termer. Och allt går inte att bevisa vetenskapligt heller. Ibland måste man tänka på egen hand och försöka ta fram lite logik i tänkandet. Hur skall man annars komma någon vart i såna här frågor?

[reflex]

Så ser det ut utan en skapare som upphov till universum plus att man inte har någon som helst uppfattning om något eftersom allt blir helt omöjligt att begripa något av. Kvar blir bara själlösa obegripliga mystiska krafter och om möjligt en dos lycklig slump som även den blir helt obegriplig.

Men det är ju inte så livet ser ut?

Tvärtom, vi söker hela tiden en mening med allt vi gör, vi ser liv som upphov till nytt liv osv. Varför skulle inte samma sak gälla även i det stora hela?

Kanske är vår strävan att förstå det obegripliga det som fjärmar från verklig förståelse?
Kanske kan det lättare förstås med känslan än med intellektet?

[Antic]

Frågan är väl var som skulle kunna förstås med enbart intellekt, det är nog en kombination av båda skulle jag kunna tänka mig. För går man enbart på intellekt så kommer ingenting ge någon logik eftersom vi helt enkelt inte fungerar så. Ser vi endast en regnbåge som solen som lyser på nedfallande regn, så säger det ingenting om vad en regnbåge egentligen är. Det märker vi när vi upplever och känner en inom oss.

Vi ser samma saker gå igen, om och om igen i universum, hur långt vi än tittar. Varför inte anta samma sak med allt vi kan se om oss själva också istället för att separera oss från universum som en lycklig nästan otänkbar slump, som dessutom snabbt blir till ett logiskt fel genom allt som vi faktiskt kan se själva.

Går man ut med fel utgångspunkt så spelar det ingen roll vilka teorier och argument man än har. Man hamnar aldrig rätt, istället hamnar man ännu mera fel ju längre man håller på. Mitt tips är, uteslut aldrig något såvida det inte är logiskt omöjligt.

[Algotezza]

Vi upplever med känslan. Den förmedlar förnimmelsematerial till förnuftet. Med förnuftet kan vi inte uppleva, bara analysera och syntetisera (fantisera), men det är med känslan vi upplever vad vi tänker, vad vi analyserar och fantiserar om. Alla våra sinnen är baserade på känsla i vid mening. Med ögonen känner vi av fotoner, med öronen snabba skiftningar i lufttrycket, med näsan känner vi av doftpartiklar, med tungan smaker baserade på partiklar lösliga i vätska. Det gäller att intellektualisera känslan, dvs. b.la. analysera och först varför man känner som man känner.

[klorofyll]

Tänk dig att du konstruerar ett rum. I mitten på det rummet sätter du en pelare.

Så konstruerar du ett antal varelser som skall gå in i det rummet och som upplever rummet annorlunda, men bara en av dem kommer att uppfatta rummet ungefär som du konstruerade det.

Vilka tror du kommer gå rakt in i pelaren i mitten utan att ens märka den? Vilka tror du kommer gå rakt in i väggen mer än en gång?

Just därför får inte rummet vara något bestämt utan måste bli i upplevelsen.

Hur får man samma upplevelse av ett 3D-rum som konstruktören av det? Beror inte upplevelsen man får av ett rum på vad man fokuserar på, samt på typ av minnesfunktion och logisk kapacitet?

[Antic]

Poängen är att, om något är något bestämt (som rummet) så går det inte uppleva (se) på mer än ett enda sätt, som det är konstruerat.

Upplever man rummet som annorlunda än det är konstruerat, så blir det genast fel och inget kommer att fungera.

- Oj, vad hände

Du sprang in i en pelare som inte fanns med i din upplevelse. Dessutom upplevde du rummet som mycket större än det var och sprang in i väggen gång på gång. Att det fanns en dörr var du inte ens medveten om då den inte fanns med i din upplevelse av rummet.

Skall rummet kunna fungera för mer än ett enda sätt, så måste upplevelsen bygga rummet.

[Pilatus]

Du sprang in i en pelare som inte fanns med i din upplevelse.

Är du säker på att det inte är du som gått in i brist-på-argument-väggen?

[klorofyll]

Poängen är att, om något är något bestämt (som rummet) så går det inte uppleva (se) på mer än ett enda sätt, som det är konstruerat
....
Skall rummet kunna fungera för mer än ett enda sätt, så måste upplevelsen bygga rummet.

Okej. Då undrar jag över ordet, 'bestämt'. Man kan stämma en gitarr exempelvis. Det betyder väl i princip att man "är överens". Det här be- som fogas framför tänker jag betyder att "förutsättningarna är klara på förhand och att vi inte kan påverka dem" (konstituerade). Men nu är rummet alltså inte bestämt, enligt dig. Vad menar du exakt med att, upplevelsen bygger rummet?

[Pilatus]

Då undrar jag över ordet, 'bestämt'.

ungefär som determinerat

Det här be- som fogas framför tänker jag betyder att "förutsättningarna är klara på förhand och att vi inte kan påverka dem" (konstituerade). Men nu är rummet alltså inte bestämt, enligt dig.

Prefixet be- = dess möjliga och ursprungliga betydelse kan vara "omkring", "omgärda" speciellt i vissa äldre verb

[Antic]

Okej. Då undrar jag över ordet, 'bestämt'. Man kan stämma en gitarr exempelvis. Det betyder väl i princip att man "är överens". Det här be- som fogas framför tänker jag betyder att "förutsättningarna är klara på förhand och att vi inte kan påverka dem" (konstituerade). Men nu är rummet alltså inte bestämt, enligt dig. Vad menar du exakt med att, upplevelsen bygger rummet?

Ett rum som har fasta mått och fast materia.

Rummet kan inte vara bestämt om det skall passa alla olika sätt att uppleva rummet på. Läggs detta i upplevelsen istället så spelar det ingen roll hur olika man upplever rummet, allt blir rätt i alla fall och det finns inget fel sätt att uppleva rummet på.

Dvs rummet blir fysiskt först i upplevelsen.

Och det är vad vi ser med universum också, det finns inte en enda fysisk egenskap kvar utan upplevelsen.

[klorofyll]

Rummet kan inte vara bestämt om det skall passa alla olika sätt att uppleva rummet på. Läggs detta i upplevelsen istället så spelar det ingen roll hur olika man upplever rummet, allt blir rätt i alla fall och det finns inget fel sätt att uppleva rummet på.

Grejen är väl att vi är en del av rummet. Glömmer du inte det? Det känns som du separerar personen från rummet i ditt resonemang.

[Antic]

Nej, vi upplevs som en del av rummet. Upplevelsen är något som sker helt och hållet inuti oss, utanför våra kroppar finns inget rum.