Vad utgör medvetandets referens?

[Pilatus]

Och om du nu utgår från premisser som inte ens existerar?

Det blir lika meningsfullt som dina antaganden om att världen måste upplevas för att få finnas. Förutsättningarna för en meningsfull diskussion är noll. Det är inte mödan värt att påstå att det existerar premisser som är sanna och meningsfulla. Du skulle ändå inte tro på det.


Paul Klee, Kvittermaskin (samma ramsa om och om igen)

[Antic]

Är du inte ens medveten om att du upplever världen genom dina egna sinnen, inom dig?

Behöver du få det bevisat för dig?

Vad händer om du stänger av sinnena och inte kan uppleva mer? Upplever du världen då också? Eller skall andra som kan uppleva världen berätta det för dig?

Det som jag tar upp är att du vet ingenting annat än det som du upplever helt och hållet i dig själv.

Däremot kan jag tala om för dig vad du inte kan uppleva (objektivitet), och vad ditt eget upplevande skapar (rörelse). Du är själv ett levande bevis på båda. Hoppas jag inte behöver tala om det för dig också.

Rör sig världen när du upplever? Fråga dig varför...

Det gjorde jag.

[Antic]

Världen blir till det som upplevelsen själv bygger och alla objekt ändras efter hur du upplever dem. Upplevelsen skulle aldrig kunna hantera ett enda fast objekt som vore något i sig.

Är inte det ganska självklart? Att upplevelsen själv bygger alla objekt vi upplever? Hur skulle du annars kunna få en rörlig och föränderlig värld?

Din "yttre fysiska värld" skulle vara lika stilla som en stillbild eller ett matematiskt fast mått.

[Algotezza]

Vi finns i varandras upplevda omvärld.

[Antic]

Vi finns i varandras upplevda omvärld.

Exakt Algotezza.

Allt vi känner till är det som vi upplever, och inget av det som vi upplever skulle vara möjligt utan att upplevelsen skapade intrycken av det.

En "verklig fysisk värld" utanför oss skulle vara det längsta från verklighet vi kunde komma. Upplevelsen är 100% äkta och det enda som existerar.

[Algotezza]

Verkligheten bortom upplevelsen är i sig utan egenskaper eftersom vi inte kan uppleva något bortom upplevandet. Men den verkligheten finns förstås. Vi tilldelar den egenskaper vi kan uppleva genom att uppleva den.

Vi kan anta att vi tilldelar verkligheten egenskaper som främjar vår överlevnad för annars hade vi inte överlevt.

[Antic]

Verkligheten bortom upplevelsen är i sig utan egenskaper eftersom vi inte kan uppleva något bortom upplevandet. Men den verkligheten finns förstås. Vi tilldelar den egenskaper vi kan uppleva genom att uppleva den.

Vi kan anta att vi tilldelar verkligheten egenskaper som främjar vår överlevnad för annars hade vi inte överlevt.

Tvärtom Algotezza. Skall något vi upplever bli verkligt, får det inte finnas något annat i någon annan form. Först då kan upplevelsen bli helt äkta.

Tänk dig värld där upplevelsen skapar världen.

Tänk dig sedan att alla delar den upplevelsen. De upplever både världen de lever i och varandra.

Det betyder att världen är anpassad efter varje enskild upplevelse och att allt i världen byggs om efter varje enskild upplevelse. Varenda upplevt objekt kommer att anpassa sig efter "hur det upplevs" och kan studeras från vilken punkt som helst, objektet följer upplevelsen. (rörelse)

Det gör även att världen kommer att passa varje enskild upplevelse hur mycket de än skiljer sig åt.

Eftersom den upplevda världen inte innehåller ett enda fast oföränderligt objekt så blir vi tvungna att sätta matematiska mått på de upplevda objekten för att få dem till ett fast objekt, som sedan blir exakt likadant för alla som upplever, men inte går att uppleva, bara veta om. (objektivitet och frånvaro av rörelse)

(det sista är hur en fysisk värld utanför oss skulle vara)

[Algotezza]

Eftersom den upplevda världen inte innehåller ett enda fast oföränderligt objekt så blir vi tvungna att sätta matematiska mått på de upplevda objekten för att få dem till ett fast objekt, som sedan blir exakt likadant för alla som upplever, men inte går att uppleva, bara veta om. (objektivitet och frånvaro av rörelse)

(det sista är hur en fysisk värld utanför oss skulle vara)

Att veta är att uppleva eller förnimma det man vet. Vetande är ju upplevelsen av att veta.

[Antic]

Att veta är att uppleva eller förnimma det man vet. Vetande är ju upplevelsen av att veta.

Precis tvärtom Algotezza.

Det enda vi kan veta, är det som vi inte kan uppleva. Först då kan vi få något att bli exakt likadant för alla utan åtskillnad och 100% fakta.

[Antic]

Vi ser med vetskap. Först när vi vet vad vi skall titta efter, ser vi.

Upplevelsen ger oss bara ett optiskt synintryck som är ständigt föränderligt.

[Pilatus]

Verkligheten bortom upplevelsen är i sig utan egenskaper eftersom vi inte kan uppleva något bortom upplevandet. Men den verkligheten finns förstås. Vi tilldelar den egenskaper vi kan uppleva genom att uppleva den.

Vi kan anta att vi tilldelar verkligheten egenskaper som främjar vår överlevnad för annars hade vi inte överlevt.

Tvärtom Algotezza. Skall något vi upplever bli verkligt, får det inte finnas något annat i någon annan form. Först då kan upplevelsen bli helt äkta.

Man skrattar uppgivet, "Tvärtom Algotezza".

Här skiner solen, en skulle ta och gå ut en stund. Språkrådets nya jämställdhet byter man (pronomenet man ses som kopplat till manligt kön) mot en. Vilka tokigheter!

[Antic]

Brukar man inte göra så när alla argument tryter?

Försöka vifta bort och komma med något orelevant?

Det förstår nog du också Pilatus att existerar det något i en annan form som inte är som vi upplever det, så blir inte det som vi upplever äkta. Det blir en kopia av ett orginal som inte alls är som det vi upplever i oss.

[Antic]

Med andra ord...den blå kaffemuggen på bordet måste vara det enda som existerar om min upplevelse skall bli 100% äkta.

Det finns en annan stor fördel med det också.

Du slipper undra hur orginalet ser ut eller är...

[Pilatus]

Med andra ord...den blå kaffemuggen på bordet måste vara det enda som existerar om min upplevelse skall bli 100% äkta.

Malevich - Dynamic Suprematism Mug

Det enda som existerar? Räknas inte subjektet? Kan man räkna upplevelse i procent? Hur äkta blir en 37 procentig upplevelse? Är det ett meningsfullt sätt att beskriva att vi uppfattar att det på bordet står en kaffemugg. Tvivlar vi på att vår upplevelse är äkta till 73 procent, eller kanske litet bättre? Det framstår som litet komiskt.

[Esther]

Verkligheten bortom upplevelsen är i sig utan egenskaper eftersom vi inte kan uppleva något bortom upplevandet. Men den verkligheten finns förstås. Vi tilldelar den egenskaper vi kan uppleva genom att uppleva den.

Vi kan anta att vi tilldelar verkligheten egenskaper som främjar vår överlevnad för annars hade vi inte överlevt.

Tvärtom Algotezza. Skall något vi upplever bli verkligt, får det inte finnas något annat i någon annan form. Först då kan upplevelsen bli helt äkta.

Man skrattar uppgivet, "Tvärtom Algotezza".

Här skiner solen, en skulle ta och gå ut en stund. Språkrådets nya jämställdhet byter man (pronomenet man ses som kopplat till manligt kön) mot en. Vilka tokigheter!

En Hen. Ja - dårarnas paradis. Ut i solen ... jag har redan varit. Det var underbart och lovar vår.
Allt annat måste man nästintill bordlägga.
Ha det skönt ute!