Vad utgör medvetandets referens?

[Esther]

För mig är inte människan central, Esther..

Vad är då centralt?

[Illusionen]

För mig är inte människan central, Esther. Dock så måste vi nog kanske få vara det om det ska fungera i samhället.
En katolsk tro låter som en dröm för mig, men även fast jag vill så kan jag inte tro, det är mitt stora problem.

"Allt har sin skönhet, men det är inte alla som ser den." /Confucius

[sökandesjäl]

För mig är inte människan central, Esther..

Vad är då centralt?

Jag själv. Vad existerar mer än detta? Ens vänner och familj kan vara så betydelsefulla för en själv, att man inte vill leva vidare ifall man förlorar dom, men det är ändå en själv som man känner detta igenom. Genom den andre kan jag inte känna.

Med det vill jag säga att tex.en hund kan upplevas lika betydelsefull som en annan människa för en person, så därför är jag och allt jag upplever centralt, medan andra mänskliga individer är det endast vissa gånger.

Det är också detta jag menar kan vara viktigt med tex. Din katolska tro, Esther, för utan den så finns endast empatin och det är en tvilling till skadeglädjen som lika gärna kan ta överhanden, så det blir oerhört bräckligt att lita på empatin.

[sökandesjäl]

För mig är inte människan central, Esther. Dock så måste vi nog kanske få vara det om det ska fungera i samhället.
En katolsk tro låter som en dröm för mig, men även fast jag vill så kan jag inte tro, det är mitt stora problem.

"Allt har sin skönhet, men det är inte alla som ser den." /Confucius

Ok, menas med det att tron har en plats som allt annat men ej speciellt central? Det kan jag förstå, men jag kan ej förstå hur det ska kunna lösa ondskans problem. Det är isåfall därför som jag vill bli troende för att slippa glädjen över att skada andra människor.

[Esther]

Din katolska tro, Esther, för utan den så finns endast empatin och det är en tvilling till skadeglädjen som lika gärna kan ta överhanden, så det blir oerhört bräckligt att lita på empatin.

Det finns ingen skadeglädje hos en sant troende människa. Bara de som inte tror känner denna, samt avund, svartsjuka mm... En katolik som älskar Herren gör Hans vilja. Där hos Honom finns ingen skadeglädje - men väl önskan att människor ska straffas rättfärdigt för sina handlingar - eftersom detta är rättvisa. Utan vilken ingen kan leva här.

[sökandesjäl]

Din katolska tro, Esther, för utan den så finns endast empatin och det är en tvilling till skadeglädjen som lika gärna kan ta överhanden, så det blir oerhört bräckligt att lita på empatin.

Det finns ingen skadeglädje hos en sant troende människa. Bara de som inte tror känner denna, samt avund, svartsjuka mm... En katolik som älskar Herren gör Hans vilja. Där hos Honom finns ingen skadeglädje - men väl önskan att människor ska straffas rättfärdigt för sina handlingar - eftersom detta är rättvisa. Utan vilken ingen kan leva här.

Men vilken är denna herre? Jag tycker att det blir uppblåst att tro att vi människor är utvalda över andra organismer, det är förmätet tycker jag.

[Esther]

För mig är inte människan central, Esther. Dock så måste vi nog kanske få vara det om det ska fungera i samhället.
En katolsk tro låter som en dröm för mig, men även fast jag vill så kan jag inte tro, det är mitt stora problem.

"Allt har sin skönhet, men det är inte alla som ser den." /Confucius

Illusionen --- det kan verka off topic --- men allt det som skrivit tills nu är --- medvetandes referenser (också)...

[Esther]

Din katolska tro, Esther, för utan den så finns endast empatin och det är en tvilling till skadeglädjen som lika gärna kan ta överhanden, så det blir oerhört bräckligt att lita på empatin.

Det finns ingen skadeglädje hos en sant troende människa. Bara de som inte tror känner denna, samt avund, svartsjuka mm... En katolik som älskar Herren gör Hans vilja. Där hos Honom finns ingen skadeglädje - men väl önskan att människor ska straffas rättfärdigt för sina handlingar - eftersom detta är rättvisa. Utan vilken ingen kan leva här.

Men vilken är denna herre? Jag tycker att det blir uppblåst att tro att vi människor är utvalda över andra organismer, det är förmätet tycker jag.

Ta detta under religion!!!!!

[Illusionen]

För mig är inte människan central, Esther. Dock så måste vi nog kanske få vara det om det ska fungera i samhället.
En katolsk tro låter som en dröm för mig, men även fast jag vill så kan jag inte tro, det är mitt stora problem.

"Allt har sin skönhet, men det är inte alla som ser den." /Confucius

Illusionen --- det kan verka off topic --- men allt det som skrivit tills nu är --- medvetandes referenser (också)...

Mitt intryck är att Sökandesjäl söker svaren på sina frågor med början i fel ände.
För att ha en grund att stå på, bör den inledande frågan, som lämpligen ställs och besvaras, vara,
Vad representerar och beskriver verkligheten ?
I föreliggande tråd förklaras principer/samband som bl a beskriver (via MP och DRP) jagets förnimbara
verklighet, som referensberoende. Flertalet här på FF betraktar däremot verkligheten som något absolut.
Det är till den ”absoluta” verkligheten, i den förenklade skepnad vi förnimmer den, Sökandesjäl och andra
försöker relatera sina tankar och resonemang inkl. begrepp som "centralt".
Förenklat placerar ”referensen” (MP och DRP) vår "verklighet" på en referensberoende ”komplexitets-nivå”.
Denna "nivå" är bestämmande för hur och vad vi förnimmer, och ger verkligheten (relativt "nivån")
”interna” och ”externa” perspektiv/egenskaper, vilket beskrivs i mitt koncept och tidigare inlägg.
Förenklat, det "externa" är det vi reellt anser oss förnimma, medan det "interna" ej är direkt förnimbart.
I mitt fall var det insikten om vad verkligheten (rumtiden) representerar, som banade väg för min tro.

Följande citat från tidigare inlägg i tråden kan ev vara av intresse i sammanhanget.

Ett grundläggande problem vi inledningsvis står inför, när frågor om universums natur skall utforskas
och besvaras, är att förklara begreppet ”jaget” och dess subjektiva och komplexa relation till vår
verklighets s k rum-tid, alltså hur jaget, den subjektiva upplevelsen/förnimmelsen, kan uppstå ur,
och/eller kopplas via samband till, något materiellt.
Principen som efterfrågas är här den atomära modell, som beskriver relationen och sambanden
mellan hjärnan som materia och jaget. Någon sådan förklaring har, såvitt jag känner till, ej redovisats.
Personligen tolkar jag detta som att ingen egentligen vet och förstår.

Den verklighet, som kännetecknar livet, ur jagets perspektiv, är vi vana att beskriva som funktion av TID,
inom ramen för det vi benämner RUM-TID. Frågan, Vad är TID?, motiveras av att begreppet TID innehar en
central och närmast dominerande roll, vid beskrivandet av den verklighet livet ger uttryck för, inkl vårt
medvetande med dess tankeförmåga. Konceptet ger förslag till svar på frågan vad TID representerar,
baserat på REFERENS beroende och STRUKTUR beroende differens. Utan tillgång till svar på aktuella frågor,
blir resonemang rörande universums basala natur och egenskaper ej trovärdiga.

Frågeställningen om "jaget" är att betrakta som en illusion (fri från våra atomära begrepp =
”perspektivgränsöverskridande”), alternativt verkligt (beskrivbart inom ramen för det förnimbara),
är därför fascinerande. Frågan bör då rimligen ha den dignitet som krävs för att kunna göra anspråk på att
vara en av de mer fundamentala och obesvarade frågorna inom filosofin.

Det kan ifrågasättas (mot bakgrund av det jag skriver i konceptet) om våra atomära begrepp och storheter
räcker för att mer uttömmande besvara frågan. Det perspektivgränsöverskridande går då, i förlängningen,
att associera med det vi lägger i begreppet själ, vilket gör frågeställningen än mer fascinerande.

”Föreliggande koncept redogör för hur våra sinnens interna atomstruktur utgör en del av universums
i grunden balanserade struktur. Sinnets interna struktur kan ej ”förnimma” sin egen struktur i G.
Den interna strukturen introducerar därigenom en strukturobalans i förhållande till sin egen struktur.
Enligt konceptet härrör vårt medvetande, inkl vårt ”jag” och fälten från denna strukturobalans.
För att balansera, av strukturobalans genererad skalfaktordifferens, i grundstrukturen, G, krävs
en typ av ”balanssubstitut”. Fenomenet TID utgör ett exempel på sådant substitut.
Det är troligen svårsmält för många, men det konceptet redogör för är att ALLT i vår föreställningsvärld,
inkl medvetandets EXISTENS förnimmelse, hänför sig till denna av oss ”atomer”, själva introducerade
strukturobalans.

Medvetandet är därigenom en typ av självförvållad/självgenererad illusion/skenbild,
men existerar likväl som en del av universum, ur sitt eget perspektiv.”

Det är egenskaperna hos denna illusion/skenbild som ligger till grund för matematikens regelverk.
Om det förhåller sig så att det vi förnimmer är en transmissionseffekt inkluderande våra sinnens
interna strukturer, blir rimligen konsekvensen att forskarna försöker lyfta sig själva i håret när
universum beskrivs utifrån matematik vars regelverk formats av illusionen vi förnimmer,
och som vi benämner ”verklighet”.

Notera gärna att till bilden hör att ATOMEN är en beskrivning/illusion internt rumtiden. JAGETs
relation till ”illusionen” MATERIA får då karaktär av ”perspektivgränsöverskridande”.
Som resultat av att MATERIA är en beskrivning/illusion internt rumtiden, så som här beskrivs,
medför detta att vi har att beakta detta när vi tolkar och tillämpar principerna MP och DRP.
Matematikens komplexa natur inkl de imaginära begreppen, får därvid sin förklaring."

/ Illusionen

Pax vobiscum.

[sökandesjäl]

Jag förstår inte tyvärr och jag undrar vad MP och DRP står för?

Måste få veta exakt varför som jag tycks söka verkligheten som absolut. Det gör jag säkert men vet inte hur du menar.

[sökandesjäl]

Jag läser på din hemsida nu, ska försöka klura ut någonting.

Försöker lite även fast jag inte kan,

Sådär... Det är nästan så att jag tolkar ditt inlägg som femonologi. Du skriver att jaget är referensberoende, medan jag menar att jaget både är fixerat och rörligt på samma gång.

Femonologi är kanske det mest äkta av allt, men du är så avancerad och det tycker jag att femonologi är också. Det blir ju så himla lösryckt och en massa proccesser. Ingen självbild att tala om, allt är endast elektronisk input, output.

[sökandesjäl]

En sån tanke som att jag ( och dom flesta andra väl? ) tänker sig all materia omkring sig som a priori har jag aldrig tänkt på, men det stämmer ju vad det verkar, och om man inte bör tänka så och om du har rätt i detta så har du kanske gett oss tidernas idé.

Förstår jag dig rätt nu?

Hur du nu kom på detta...

[Esther]

En sån tanke som att jag ( och dom flesta andra väl? ) tänker sig all materia omkring sig som a priori har jag aldrig tänkt på, men det stämmer ju vad det verkar, och om man inte bör tänka så och om du har rätt i detta så har du kanske gett oss tidernas idé.

Förstår jag dig rätt nu?

Hur du nu kom på detta...

Nej du förstår fel (kanske rätt ... men om du förstår rätt är det du förstått ändå fel ...) begreppen man använder inom filosofi är EXAKTA.
Precis lika exakta som att 1 är 1 och inte 2 eller något annat tal.
Ska man - vill man - använda filosofiska begrepp måste man förstå dem - och använda dem rätt i kontexten man använder...
Se här (från Wiki):


A priori (lat. från den förra, det som föregår eller det som kommer innan) är ett uttryck för att beskriva kunskap, härledningar eller sanningar som inte är beroende av sinnesintryck.

Motsatsen är a posteriori (det som kommer efter). I logiskt avseende är något a priori om det går att bevisa dess giltighet utan att använda sig av sinneserfarenheter.

Ett exempel på en sats som är sann a priori är satsen "Alla greker är människor". Satsens sanningsvärde är enbart beroende av de ingående begreppens betydelser, och har ingenting att göra med om det existerar människor eller greker.

[sökandesjäl]

En sån tanke som att jag ( och dom flesta andra väl? ) tänker sig all materia omkring sig som a priori har jag aldrig tänkt på, men det stämmer ju vad det verkar, och om man inte bör tänka så och om du har rätt i detta så har du kanske gett oss tidernas idé.

Förstår jag dig rätt nu?

Hur du nu kom på detta...

Nej du förstår fel (kanske rätt ... men om du förstår rätt är det du förstått ändå fel ...) begreppen man använder inom filosofi är EXAKTA.
Precis lika exakta som att 1 är 1 och inte 2 eller något annat tal.
Ska man - vill man - använda filosofiska begrepp måste man förstå dem - och använda dem rätt i kontexten man använder...
Se här (från Wiki):


A priori (lat. från den förra, det som föregår eller det som kommer innan) är ett uttryck för att beskriva kunskap, härledningar eller sanningar som inte är beroende av sinnesintryck.

Motsatsen är a posteriori (det som kommer efter). I logiskt avseende är något a priori om det går att bevisa dess giltighet utan att använda sig av sinneserfarenheter.

Ett exempel på en sats som är sann a priori är satsen "Alla greker är människor". Satsens sanningsvärde är enbart beroende av de ingående begreppens betydelser, och har ingenting att göra med om det existerar människor eller greker.

Om man inte upplever sin omgivning som a priori hur ska man då överhuvudtaget kunna filosofisera? Det var så jag menade. Då blir man ju inställd i världen samtidigt alternativt kommer efter resten av materien, och då kanske allt tänkande blir annorlunda, vad vet jag.

[Esther]

En sån tanke som att jag ( och dom flesta andra väl? ) tänker sig all materia omkring sig som a priori har jag aldrig tänkt på, men det stämmer ju vad det verkar, och om man inte bör tänka så och om du har rätt i detta så har du kanske gett oss tidernas idé.

Förstår jag dig rätt nu?

Hur du nu kom på detta...

Nej du förstår fel (kanske rätt ... men om du förstår rätt är det du förstått ändå fel ...) begreppen man använder inom filosofi är EXAKTA.
Precis lika exakta som att 1 är 1 och inte 2 eller något annat tal.
Ska man - vill man - använda filosofiska begrepp måste man förstå dem - och använda dem rätt i kontexten man använder...
Se här (från Wiki):


A priori (lat. från den förra, det som föregår eller det som kommer innan) är ett uttryck för att beskriva kunskap, härledningar eller sanningar som inte är beroende av sinnesintryck.

Motsatsen är a posteriori (det som kommer efter). I logiskt avseende är något a priori om det går att bevisa dess giltighet utan att använda sig av sinneserfarenheter.

Ett exempel på en sats som är sann a priori är satsen "Alla greker är människor". Satsens sanningsvärde är enbart beroende av de ingående begreppens betydelser, och har ingenting att göra med om det existerar människor eller greker.

Om man inte upplever sin omgivning som a priori hur ska man då överhuvudtaget kunna filosofisera? Det var så jag menade. Då blir man ju inställd i världen samtidigt alternativt kommer efter resten av materien, och då kanske allt tänkande blir annorlunda, vad vet jag.

Min vän - a posteriori --- upplever människan sin omgivning - dvs av "erfarenhet".