Vad utgör medvetandets referens?

[Esther]

Njea, Zenon talade om att förflytta sig från en given punkt A till en punkt B. För att göra det måste vi först komma till sträckans mittpunkt C. Och för att förflytta sig från C till B måste vi först förflytta sig till mitten av dessa två punkter. Vi kan upprepa denna förflyttning i oändlighet, enligt Zenon. Frågan var då om vi någonsin kommer till punkten B. Därav paradoxen.

Jaha.... Om sträckan är bestämd är också halveringarna där de måste konvergera med B slutligen.
Eller?

Zenons tanke var att punkterna kommer allt närmre varann och sträckan till B kommer alltid att ha en mittpunkt. Alltså att de aldrig konvergerar i en gemensam punkt B.

Antics synpunkt är dock utan poäng, att en oändlig sträcka alltid är delbar i oändligt långa sträckor kan ses som ett axiom. En sådan uppdelning skulle aldrig kvalificerat sig som en paradox.

Ser man detta grafiskt.... Borde de sista halveringarna vara nära punkt B. Då inga punkter är på exakt samma ställe... Är nästan tillräckligt eftersom det handlar om FRÅN. A. TILL. B.
Eller?

[Pilatus]

Ser man detta grafiskt.... Borde de sista halveringarna vara nära punkt B. Då inga punkter är på exakt samma ställe... Är nästan tillräckligt eftersom det handlar om FRÅN. A. TILL. B.
Eller?

Praktiskt taget, ja. Men Zenon tänkte sig det i så fall som en asymptot. Punkterna kommer ej att sammanfalla.

[Esther]

Ser man detta grafiskt.... Borde de sista halveringarna vara nära punkt B. Då inga punkter är på exakt samma ställe... Är nästan tillräckligt eftersom det handlar om FRÅN. A. TILL. B.
Eller?

Praktiskt taget, ja. Men Zenon tänkte sig det i så fall som en asymptot. Punkterna kommer ej att sammanfalla.

Zenon talade om att förflytta sig från en given punkt A till en punkt B. För att göra det måste vi först komma till sträckans mittpunkt C. Och för att förflytta sig från C till B måste vi först förflytta sig till mitten av dessa två punkter. Vi kan upprepa denna förflyttning i oändlighet, enligt Zenon.

Att förflytta sig (han måste ha avsett en människa) från en given punkt A till en given punkt B - innebär (själva begreppet "given" innebär att dessa är fastlagda punkter. Att då människor står på ganska stora punkter med sitt - så finns det även ett C i mitten av punkt A samt punkt B - detta innebär att när mittenpunkten mellan A och B som är C, som ständigt halveras --- börjar komma inom sfären för punkt B och ännu inte nått C av B --- då är det redan B.


Är du med?
Föreställ dig en stor cirkel som representerar B dit man skulle ta sig - när alla halveringar från C mot B gjorts krymper avståndet ständigt till B och slutligen så befinner sig C nästintill punkten C av B ... och därmed är man nästintill mitt inne i B. Det vill säga man har nått B.

[Antic]

Man kan säga kortfattat...

Att en start och stopp finns först när vi själva sätter ut något av dessa.

[Pilatus]

Praktiskt taget, ja. Men Zenon tänkte sig det i så fall som en asymptot. Punkterna kommer ej att sammanfalla.

Zenon talade om att förflytta sig från en given punkt A till en punkt B. För att göra det måste vi först komma till sträckans mittpunkt C. Och för att förflytta sig från C till B måste vi först förflytta sig till mitten av dessa två punkter. Vi kan upprepa denna förflyttning i oändlighet, enligt Zenon.

Att förflytta sig (han måste ha avsett en människa) från en given punkt A till en given punkt B - innebär (själva begreppet "given" innebär att dessa är fastlagda punkter. Att då människor står på ganska stora punkter med sitt - så finns det även ett C i mitten av punkt A samt punkt B - detta innebär att när mittenpunkten mellan A och B som är C, som ständigt halveras --- börjar komma inom sfären för punkt B och ännu inte nått C av B --- då är det redan B.

Zenon hade en tidsaspekt med i sin paradox och menade att eftersom sträckan var oändligt delbar skulle ingen kunna tillryggalägga sträckan inom en ändlig tid.

I realiteten konvergerar halveringspunkterna med B.

[Pilatus]

Man kan säga kortfattat...

Att en start och stopp finns först när vi själva sätter ut något av dessa.

Vem skulle annars göra det? Förstod du vari Zenons delningsparadox kunde vara problematisk?

[Esther]

I realiteten konvergerar halveringspunkterna med B.

- så är det med många "paradoxer" ---skulle kunna sätta upp en hel rad (även den som du tog upp med Russells tankar kring Cantor) där det är tankemissar... inga paradoxer.

[Esther]

Hehe... kollade paradoxerna och hittade denna: Paradoxen om den flygande pilen säger att allting som upptar lika mycket rumslig plats som sina egna dimensioner med nödvändighet måste vara i vila. En pil som skjuts iväg är i varje ögonblick av sin flykt fixerad i ett bestämt läge. Den är alltså i varje läge i vila och kan således inte samtidigt vara i rörelse.

[Esther]

---- tänker man på att en pil flyger ungefär med en hastighet på ca 75-100 m/sek --- och att jordens hastighet i sin egen (kring sin axel) rotation är 1 674,4 kilometer i timmen vid ekvatorn.... så om man skjuter pilen mot rotationen blir det ju något annat än med rotationen ....

Det kan bli ännu bättre med andra delar som man kan väga in --- men jag väntar på dig Pilatus ... få se vad du säger.

[hakkapeliitta]

Att en start och stopp finns först när vi själva sätter ut något av dessa.

Bra poäng där. En partikelns rörelse är kontinuerlig och kan endast befinna sej vid en punkt som gränsvärde av tiden.
Jmf med en bil som kör med hastigheten 50km/h. Vad menas med detta? Hastigheten mäts ju som sträckan genom tiden, alltså måste vi ha två skilda punkter som definierar sträckans längd och två tidpunkter som definierar tiden, om vi vill bestämma hastigheten vid en specifik tidpunkt måste vi ta gränsvärdet till hjälp (derivatan), och beräkna gränsvärdet (om punkterna är p1 och p2 och tidpunkterna t1 och t2), för uttrycket (p2 - p1)/(t2 - t1) där t2 och t1 närmar sej varandra dvs tiden går mot noll. Zenon försökte stoppa tiden...

Hoppas det blev lågom rörigt.

[Antic]

Vem skulle annars göra det? Förstod du vari Zenons delningsparadox kunde vara problematisk?

Det enda "problematiska" som kan uppstå är att matematik är oändlig, och om vi inte förstår varför den är oändlig.

Varje avstånd är delbart i oändlighet, oavsett hur litet eller stort det än är.

[Pilatus]

Det enda "problematiska" som kan uppstå är att matematik är oändlig, och om vi inte förstår varför den är oändlig.
Varje avstånd är delbart i oändlighet, oavsett hur litet eller stort det än är.

Du kan förstås belägga det du påstår här? Eller anser du det vara självklara (axiomatiska) satser om verkligheten?

Inte heller förstår jag hur en vetenskap (matematik) kan vara oändlig. Förklara gärna.

[Antic]

Hur stort kan ett tal bli?
Hur litet kan ett tal bli?
Hur många decimaler kan ett tal ha?

Var säger det stopp?

Och varför skulle det säga stopp?

(såg en dokumentär om just detta, de konstaterade att matematik är oändlig)

[Algotezza]

Zenons paradox löstes via infinitesmalkalylen.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Zenons_paradoxer

[Algotezza]

Hur stort kan ett tal bli?
Hur litet kan ett tal bli?
Hur många decimaler kan ett tal ha?

Var säger det stopp?

Och varför skulle det säga stopp?

(såg en dokumentär om just detta, de konstaterade att matematik är oändlig)

Idéernas och begreppens värld är sin sak - kanske den värld vi har omkring oss har lite andra egenskaper. Världen omkring oss som den representeras i vårt medvetande. Men den kanske mest är en idé?