Vad utgör medvetandets referens?

[Anders]

Abort är ett annat ord för "stycka ...

Abort = avbrytande av graviditet. Det jag skrev om kallas terapeutisk abort, vilket kan utföras av hänsyn till moderns psykiska hälsa. Om du försöker minnas så skrev jag om gruppvåldtäkter. Många sådana utförs av soldater så det är kanske ok enligt dig som anser krig vara en legal handling.

Det du skriver om är splatter-scener som du tydligen älskar att älta. Är du oförmögen att föra en diskussion utan katolska vedervärdigheter?

Alltså, jag är då inte katolik alls, har nära anförvanter som är det. Men inte jag. Och ditt synsätt känns väldigt überfeministiskt skulle jag vilja säga, Pilatus. Fostret är inte bara en jobbig snorloska inne i kvinnan. Det är en liv, ett potentiellt liv. Det kommer man inte från, hur man än ser på det.
Och det är inte bara "kvinnans rättigheter" som står på spel. Nu tycker jag ju definitivt inte att en kvinna skall tvingas föda ett barn som resultat efter en våldtäkt. Och än mindre tvingas ta hand om det. Men barnet, fostret är något att räkna med. De här stackars tjejerna som blivit sexslavar under IS, det har ju producerats en hel del barn så. Om de barnen söker upp sin femtiofemårige far om en trettio år är det nog inte för att bedyra fadern sin vördnad, direkt. Det får inte glömmas bort en sekund. Här är jag hur jävla feministisk som helst - det ovan skall i alla händelser och alla omständigheter vara hypotetiskt. Den man som våldtar är oavsett omständigheterna ett svin. Hur helig du än tycker du är, eller hur full du än är. Bortskämda kulturmän tycks ju tycka de uppfyller båda kriterierna... Har förbannat svårt att förstå mig på män som antastar kvinnor. Spela spelet, ragga.

Jag tycker det här feministsynsättet på graviditet spiller över på även önskade graviditeter. Kvinnan ser liksom barnet som sin ägodel. Naturligtvis inte fel, och det är ju kvinnan som i de flesta fall tar hand om barnet och får den första tidens närhet. Men som dagens mer akademiska kvinnor går på är hela processen DERAS, de tycks ha svårt att se barnet som individ. Vad det är fråga om är att sätta en ny människa till världen. Det är inte en kvinnlig upplevelse, det är barnet som är i centrum. En ny individ, med helt eget lynne och personlighet. Som behöver uppfostras som den separata människa den är, inte som nåns docka. Det är rätt många odrägliga tredjebarnsladdisar som är framklämda som en mammabonus.

[Pilatus]

--- hur sa du nu? --- "splatter-scener".

Jag avbryter konversationen här - jag vill inte förekomma i ett samtal som detta.

[Pilatus]

Fostret är inte bara en jobbig snorloska inne i kvinnan.

Har någon uttryckt sig så?

Jag överlåter diskussionen till dig och Esther.

[Anders]

Fostret är inte bara en jobbig snorloska inne i kvinnan.

Har någon uttryckt sig så?

Jag överlåter diskussionen till dig och Esther.

Det får du gärna göra. Svara hellre på min inlägg som helhet.

[Pilatus]

Fostret är inte bara en jobbig snorloska inne i kvinnan.

Har någon uttryckt sig så? Jag överlåter diskussionen till dig och Esther.

Det får du gärna göra. Svara hellre på min inlägg som helhet.

Varför det? Katolskt splatter och snorloskor?

[Esther]

Abort är ett annat ord för "stycka ...

Abort = avbrytande av graviditet. Det jag skrev om kallas terapeutisk abort, vilket kan utföras av hänsyn till moderns psykiska hälsa. Om du försöker minnas så skrev jag om gruppvåldtäkter. Många sådana utförs av soldater så det är kanske ok enligt dig som anser krig vara en legal handling.

Det du skriver om är splatter-scener som du tydligen älskar att älta. Är du oförmögen att föra en diskussion utan katolska vedervärdigheter?

Alltså, jag är då inte katolik alls, har nära anförvanter som är det. Men inte jag. Och ditt synsätt känns väldigt überfeministiskt skulle jag vilja säga, Pilatus. Fostret är inte bara en jobbig snorloska inne i kvinnan. Det är en liv, ett potentiellt liv. Det kommer man inte från, hur man än ser på det.
Och det är inte bara "kvinnans rättigheter" som står på spel. Nu tycker jag ju definitivt inte att en kvinna skall tvingas föda ett barn som resultat efter en våldtäkt. Och än mindre tvingas ta hand om det. Men barnet, fostret är något att räkna med. De här stackars tjejerna som blivit sexslavar under IS, det har ju producerats en hel del barn så. Om de barnen söker upp sin femtiofemårige far om en trettio år är det nog inte för att bedyra fadern sin vördnad, direkt. Det får inte glömmas bort en sekund. Här är jag hur jävla feministisk som helst - det ovan skall i alla händelser och alla omständigheter vara hypotetiskt. Den man som våldtar är oavsett omständigheterna ett svin. Hur helig du än tycker du är, eller hur full du än är. Bortskämda kulturmän tycks ju tycka de uppfyller båda kriterierna... Har förbannat svårt att förstå mig på män som antastar kvinnor. Spela spelet, ragga.

Jag tycker det här feministsynsättet på graviditet spiller över på även önskade graviditeter. Kvinnan ser liksom barnet som sin ägodel. Naturligtvis inte fel, och det är ju kvinnan som i de flesta fall tar hand om barnet och får den första tidens närhet. Men som dagens mer akademiska kvinnor går på är hela processen DERAS, de tycks ha svårt att se barnet som individ. Vad det är fråga om är att sätta en ny människa till världen. Det är inte en kvinnlig upplevelse, det är barnet som är i centrum. En ny individ, med helt eget lynne och personlighet. Som behöver uppfostras som den separata människa den är, inte som nåns docka. Det är rätt många odrägliga tredjebarnsladdisar som är framklämda som en mammabonus.

Jag håller med dig Anders - och det faktum att det är väsentligt underbarare med kvinnor som vill älska ett barn de inte ens planerat för eller ville ha men ändå öppnar sitt hjärta och sin famn för -- är kvinnor som jag personlige tycker bättre om än de som inte är så.
Män väljer ju också kvinnor hur de själva är - de som inte har något emot att man tar barnet som inte är man själv av daga --- tycker förmodligen själva att det är OK... och omvänt.
Det är väl så tyvärr.

[Anne]

viewtopic.php?f=15&t=11822

[Pilatus]

Bra lynx, nu återgår vi till medvetandets referens.

Såg en video som kastar fram litet nya synpunkter på vår elektromagnetiska omgivning som är en del av vår galax. Kanske är det något som passar in i illusionens hypotes, fält av magnetism som inte minst har återverkningar på jorden.


IBEX—Plasma Ribbon Confirms Electric Sun

[naturaleeduco]

VAD UTGÖR MEDVETANDETS REFERENS ?

Denna fundamentala fråga har jag ställt i tidigare inlägg, dock tyvärr utan att få något svar.
Frågan är väsentlig, varför jag här väljer att öppna en ny tråd i ämnet.

Tidigare har jag även förklarat att kännetecknande för medvetandet är att dess ”egenstruktur”
maskerar sin egen struktur i grundtillståndet, G, och därigenom polariserar G.
Polariseringen får till följd att medvetandet därigenom sätter/fixerar/etablerar sin ”egen referens”.
Det är alltså egenreferensen som placerar ”jaget” i centrum för medvetandet.

När medvetandet/jaget sätter sin egen referens, finns det inget som säger att denna referens är STATISK,
i sin relation till universum.
Det finns snarare skäl att anta att referensen är DYNAMISK, till sin natur, och vilket är viktigt,
sannolikt även är KOMPLEX (= reell och imaginär).
REFERENSEN är givetvis av fundamental betydelse för hur vi bör förhålla oss till bl a teorin Big Bang.

Ett enkelt exempel visande på betydelsen av att frågan om medvetandets referens besvaras är följande.
Tänk er att vi kan förändra skalfaktorn på/för vår verklighet, t ex genom att vi kan ändra vår storlek
genom att pumpa upp oss, som en ballong.
När vi pumpas upp är det underförstått att även egenreferensen och/eller dess struktur förändras.
Hur universum ter sig, och beter sig, är då en funktion av hur stor observatören/vi är.
Antag nu att vi sticker ett litet hål på ”ballongen” så att luften pyser ut, och skalfaktorn minskar.
Detta får till följd att även EGENREFERENSEN MINSKAR.
Förnimmelserelationen till universum blir därigenom, att universum EXPANDERAR.

Att tro på Big Bang, utan att förklara och definiera vad som utgör REFERENS för resonemanget,
förefaller då anmärkningsvärt.
Det finns många som reservationslöst hävdar Big Bang och att universum EXPANDERAR,
hur ser ni på detta med REFERENS ?

Hälsar
Illusionen

Nu skall jag vara lite besvärligt djup. Om vi vet vad som utgör medvetandes referens då kanske vi vill erfara det, annars utgår vi ifrån subjektiv fantasi i sökning på något som vi kanske finner eller inte alls finner.

[Illusionen]

VAD UTGÖR MEDVETANDETS REFERENS ?

Denna fundamentala fråga har jag ställt i tidigare inlägg, dock tyvärr utan att få något svar.
Frågan är väsentlig, varför jag här väljer att öppna en ny tråd i ämnet.

Tidigare har jag även förklarat att kännetecknande för medvetandet är att dess ”egenstruktur”
maskerar sin egen struktur i grundtillståndet, G, och därigenom polariserar G.
Polariseringen får till följd att medvetandet därigenom sätter/fixerar/etablerar sin ”egen referens”.
Det är alltså egenreferensen som placerar ”jaget” i centrum för medvetandet.

När medvetandet/jaget sätter sin egen referens, finns det inget som säger att denna referens är STATISK,
i sin relation till universum.
Det finns snarare skäl att anta att referensen är DYNAMISK, till sin natur, och vilket är viktigt,
sannolikt även är KOMPLEX (= reell och imaginär).
REFERENSEN är givetvis av fundamental betydelse för hur vi bör förhålla oss till bl a teorin Big Bang.

Ett enkelt exempel visande på betydelsen av att frågan om medvetandets referens besvaras är följande.
Tänk er att vi kan förändra skalfaktorn på/för vår verklighet, t ex genom att vi kan ändra vår storlek
genom att pumpa upp oss, som en ballong.
När vi pumpas upp är det underförstått att även egenreferensen och/eller dess struktur förändras.
Hur universum ter sig, och beter sig, är då en funktion av hur stor observatören/vi är.
Antag nu att vi sticker ett litet hål på ”ballongen” så att luften pyser ut, och skalfaktorn minskar.
Detta får till följd att även EGENREFERENSEN MINSKAR.
Förnimmelserelationen till universum blir därigenom, att universum EXPANDERAR.

Att tro på Big Bang, utan att förklara och definiera vad som utgör REFERENS för resonemanget,
förefaller då anmärkningsvärt.
Det finns många som reservationslöst hävdar Big Bang och att universum EXPANDERAR,
hur ser ni på detta med REFERENS ?

Hälsar
Illusionen

Nu skall jag vara lite besvärligt djup. Om vi vet vad som utgör medvetandes referens då kanske vi vill erfara det, annars utgår vi ifrån subjektiv fantasi i sökning på något som vi kanske finner eller inte alls finner.

Hej Naturaleeduco!

Skriver inte längre nya inlägg här på FF, men vill uppmärksamma dig på att synpunkten
du tar upp redan är kortfattat kommenterad i tidigare inlägg, 04 dec 2018 20:15, citat,

”Medvetande har enligt konceptet, en intern egenstruktur, MR.
Medvetandet maskerar via MP sin egenstruktur MR i G, vilket beskrivs av principerna, MP och DRP.
Medvetandet förankrar därigenom via MP sin egen referens, MR, i G.
Det medför att MP fungerar som den egna strukturens INDIVIDUELLT förankrade strukturella REFERENS.
Det är utifrån REFERENS-FÖRANKRINGEN, MR via MP placerar "jaget" i dess centrala "medvetande-position",
till vilken den av ΔØ beskrivna balansen refererar.
Allt, inkl modellen ifråga, skall dock i slutänden visa sig vara en av MR genererad undflyende illusion.”

Rum-tiden kan m a o betraktas som ett "sub-fenomen" i ett överordnat, ej förnimbart, "universum".

/ Illusionen

Pax vobiscum.

[naturaleeduco]

VAD UTGÖR MEDVETANDETS REFERENS ?

Denna fundamentala fråga har jag ställt i tidigare inlägg, dock tyvärr utan att få något svar.
Frågan är väsentlig, varför jag här väljer att öppna en ny tråd i ämnet.

Tidigare har jag även förklarat att kännetecknande för medvetandet är att dess ”egenstruktur”
maskerar sin egen struktur i grundtillståndet, G, och därigenom polariserar G.
Polariseringen får till följd att medvetandet därigenom sätter/fixerar/etablerar sin ”egen referens”.
Det är alltså egenreferensen som placerar ”jaget” i centrum för medvetandet.

När medvetandet/jaget sätter sin egen referens, finns det inget som säger att denna referens är STATISK,
i sin relation till universum.
Det finns snarare skäl att anta att referensen är DYNAMISK, till sin natur, och vilket är viktigt,
sannolikt även är KOMPLEX (= reell och imaginär).
REFERENSEN är givetvis av fundamental betydelse för hur vi bör förhålla oss till bl a teorin Big Bang.

Ett enkelt exempel visande på betydelsen av att frågan om medvetandets referens besvaras är följande.
Tänk er att vi kan förändra skalfaktorn på/för vår verklighet, t ex genom att vi kan ändra vår storlek
genom att pumpa upp oss, som en ballong.
När vi pumpas upp är det underförstått att även egenreferensen och/eller dess struktur förändras.
Hur universum ter sig, och beter sig, är då en funktion av hur stor observatören/vi är.
Antag nu att vi sticker ett litet hål på ”ballongen” så att luften pyser ut, och skalfaktorn minskar.
Detta får till följd att även EGENREFERENSEN MINSKAR.
Förnimmelserelationen till universum blir därigenom, att universum EXPANDERAR.

Att tro på Big Bang, utan att förklara och definiera vad som utgör REFERENS för resonemanget,
förefaller då anmärkningsvärt.
Det finns många som reservationslöst hävdar Big Bang och att universum EXPANDERAR,
hur ser ni på detta med REFERENS ?

Hälsar
Illusionen

Nu skall jag vara lite besvärligt djup. Om vi vet vad som utgör medvetandes referens då kanske vi vill erfara det, annars utgår vi ifrån subjektiv fantasi i sökning på något som vi kanske finner eller inte alls finner.

Hej Naturaleeduco!

Skriver inte längre nya inlägg här på FF, men vill uppmärksamma dig på att synpunkten
du tar upp redan är kortfattat kommenterad i tidigare inlägg, 04 dec 2018 20:15, citat,

”Medvetande har enligt konceptet, en intern egenstruktur, MR.
Medvetandet maskerar via MP sin egenstruktur MR i G, vilket beskrivs av principerna, MP och DRP.
Medvetandet förankrar därigenom via MP sin egen referens, MR, i G.
Det medför att MP fungerar som den egna strukturens INDIVIDUELLT förankrade strukturella REFERENS.
Det är utifrån REFERENS-FÖRANKRINGEN, MR via MP placerar "jaget" i dess centrala "medvetande-position",
till vilken den av ΔØ beskrivna balansen refererar.
Allt, inkl modellen ifråga, skall dock i slutänden visa sig vara en av MR genererad undflyende illusion.”

Rum-tiden kan m a o betraktas som ett "sub-fenomen" i ett överordnat, ej förnimbart, "universum".

/ Illusionen

Pax vobiscum.

Tack Illusionen. Faktiskt det är avancerat det du citerar.

[Pilatus]

Tack Illusionen. Faktiskt det är avancerat det du citerar.

Det är så avancerat att Illusionen aldrig lyckats förklara sin idé för någon enda person, om jag förstått honom rätt. Deltagarna här på forumet har skrivit hundratals inlägg, eller fler, men helt förgäves. Alla har fel, eller missar någon väsentlig aspekt av Illusionens koncept, även Einstein. Det låter som jag skämtar, jo jag ler litet, men det hindrar inte att det är så det ligger till. Ursäkta Illusionen, det var inte menat som en elakhet.

[Illusionen]

.
http://deltakonceptet.se/

11
INTERNT & EXTERNT REFERENS-PERSPEKTIV

När Kant kom till slutsatsen att tiden och dess gång inkl rummet, är subjektiva "a priori" begrepp
som ger oss möjlighet att begripa omvärlden, men som egentligen inte existerar utanför vår inre tankevärld,
är det en slutsats som förefaller ha visst stöd i Delta-konceptet, via figur 4, dock med tillägget att våra
atomära fenomen inkl tiden universellt likväl existerar, men då i annan form/struktur.

Den allmänt accepterade lösningen på elektronens dubbelnatur erhålles, enligt litteraturen,
genom införandet av den s k våg-partikel-dualismen.
Enligt denna krävs att man tillskriver atomära partiklar både våg- och partikelegenskaper.
Den av Niels Bohr formulerade komplementaritetsprincipen, kräver både våg- och partikel-beskrivning
för att beskriva atomära partiklars egenskaper. Det innebär att en atomär partikel/kontraktion inte
samtidigt kan ha både definierat läge och hastighet, vilket på ett utmärkt sätt överensstämmer med
Delta-konceptets modell enligt figur 4.
Heisenbergs osäkerhetsrelationer har sin grund i figur 4.

För att förstå detta behöver vi kunskap om "jagets" natur och dess REFERENS-beroende.
Frågeställningen om "jaget" är att betrakta som en illusion (fri från våra atomära begrepp
= ”perspektivgränsöverskridande”), alternativt verkligt (beskrivbart inom ramen för det förnimbara),
är därför fascinerande och återstår att besvara. Det kan ifrågasättas (mot bakgrund av det jag
skriver i konceptet) om våra atomära begrepp och storheter räcker för att mer uttömmande besvara frågan.
Principerna för det vi atomärt benämner RESONANS går dock att använda för att symbolisera det principiella
"språnget" på fältnivå som via resonansberoende perspektiv-omkoppling separerar "jaget" från det materiella.
Det perspektivgränsöverskridande går då, i förlängningen, att associera med det vi lägger i begreppet själ,
vilket gör frågeställningen än mer fascinerande. Frågan bör då rimligen ha den dignitet som krävs för att
kunna göra anspråk på att vara en av de mer fundamentala och obesvarade frågorna inom filosofin.
Vad man däremot kan hävda, är att konceptet, inte minst ur ett religiöst perspektiv, erbjuder fascinerande
tolkningsmöjligheter, långt bortom ateistens atomära argumentering.

/ Illusionen

Pax vobiscum.

[Pilatus]

Vad man däremot kan hävda, är att konceptet, inte minst ur ett religiöst perspektiv, erbjuder fascinerande tolkningsmöjligheter, långt bortom ateistens atomära argumentering.

Så kan det förstås vara att det du talar om erbjuder fascinerande tolkningsmöjligheter, långt bortom ateistens atomära argumentering. Inledningen av din postning är bra och där tycks finnas en öppning mot att smälta samman konceptet med vetenskapens standardlösningar. Kant säger väl inte så mycket om naturen då han talar om sina åskådningsformer. Han säger bara att allt vi upplever och förstår har plats i tid och rum.

Vetenskapen tar inte ställning till andliga värden och upplevelser. Man intresserar sig för hur världen är byggd, dess strukturer och funktioner samt livets plats i allt detta. Det räcker fuller väl. Dessutom har du fel på en punkt, atomär argumentering tyder på att du tolkar vetenskaplig ontologi som ensidig, att vetenskapen förnekar en mer komplex ordning. Det tror jag inte någon vetenskapligt inriktad person gör, så varför upprepa detta ständigt?

Vi kan ju fråga oss om världen består av något mer, utöver materiens legobitar? Finns där någon ytterligare substans som inte kan ses eller vägas? Om alla är öppna för något mer än atomer behöver ju ingen skjuta på dem som talar om materia.

[Algotezza]

Jag menar som Spinoza att materia och medvetande/själ är två aspekter på samma verklighet, en verklighet vi inte har annat namn på än att det är något som finns, varvid den ena aspekten på detta något leder till att vi ser det som något materiellt, och den andra som något medvetandemässigt eller själsligt. I sig är det egenskapslöst. Vill vi examinera det, måste vi anlägga en aspekt på det.