God och ond?

[Sceptisk]

deleted

[hovnarr]

Ser fram emot när such går i taket  :D

I varje fall - Hegel gör det bra. Det finns egentligen 4 entiteter inom kristendomen - Fadern, Sonen och Den Helige Ande - OCH själva treenigheten i Sig. Som vi vanligtvis kallar Gud, då. Alltså en tredelad paj, där man inte får glömma själva pajen. (Sen finns det en massa andra gudomliga väsen som figurerar i Bibeln också, men om du inte säger nåt om det så gör inte jag det heller).

Åter till pajen. Världsreligionerna har stora problem att benämna den där pajen, eftersom de menar RUBBET. Alltså inte allt som existerar eller så, utan A_L_L_T. ALLAH. ALLFADER. GOD ALLMIGHTY. Vårt, framförallt språkliga, problem är ju att vi kan sätta "icke" framför vad som helst. Så fort vi definierar X, kan vi samtidigt peka ut icke-X. Allt som pekas ut lämnar implicit något icke-utpekat bakom sig, och det vill man inte göra när det gäller detta helhetliga Gudsbegrepp. TAO eller vad vi ska kalla det. Laotzu själv inleder ju med att säga att den inte kan benämnas, men något måste han ju ändå kalla den för, så...

Det är där Hegels iakttagelse kommer in: andens absoluta dualitet. Märk väl: GUD/TAO != Den Heliga Ande; det är inte samma sak. DHA är den aspekt av den fullständiga helheten som speglar den fullständiga helhetens omöjlighet. "Priset" Gud får betala för att vara så stor är att insistera istället för att existera. Anden, däremot kan existera som "absolute reflection within itself", som Hegel så vacker skriver, men blir då obönhörligen dualistisk (men ändå så allomfattande det går att vara som dualistisk "en"het).

Judarna menar att DHA (åjo, förekommer där också, men sparsamt) är Guds vilja i rörelse, dvs länken mellan Gud-som-Fader och Människan-som-Son, vilket Hegel också är inne på. Man skulle kunna likna bitarna ovan vid följande system:

KOMMUNIKATION (Gud)
Sändare: Fadern
Mottagare: Sonen
Informationen: DHA

Alltså, DHA förhåller sig till Gud såsom information gör till hela kommunikationsbegreppet.

Bara som kuriosa, off-topic men vad fan! För att tala om huruvida Gud är god eller ond så måste man ju först definiera Gud.

Och förmodligen [godhet] och [ondska] också. Ett barn kan ju till exempel tycka att en lejonhanne är ond när han dödar lejonungar för att säkra sin egen avkomma. Vuxna som studerat arten närmare förstår att infanticid är en strategi som gynnar lejonen i det långa loppet (förekommer även bland vissa apor). Även om vi nu medger att någon av de här paj-sarna jag beskrivit ovan skulle kunna ha egenskaper som ondhet och godhet, så är det ju fortfarande möjligt att vår förståelse för deras handlingar är som barnets förståelse för lejonets handlingar. Det är väl t.o.m. troligt, eftersom det är gudomliga väsen vi pratar om.

Är inte ondska och godhet som diskreta begrepp något typiskt för människan? Något vi som människor är ensamma om att kunna uppfatta separat, inräknat djur, gudar, varelser och väsen nedan som ovan? Jag ser det som det begynnande moralseendets motsvarighet till fysiskt svartvitt seende - en bra början, men inget man snöar in på om man ser i färg.

Herren Gud sade: "Människan har blivit som en av oss, med kunskap om gott och ont. Nu får hon inte plocka och äta också av livets träd, så att hon lever för alltid"

[Avantgardet]

KOMMUNIKATION (Gud)
Sändare: Fadern
Mottagare: Sonen
Informationen: DHA

Själv föredrar jag den mer poetiska bilden av Sonen som Guds ord och Anden som andedräkt - som animerar ordet och ger det liv/volym.

Med Hegels Gudsbegrep finner jag dock ett problem: Hegels Gud tycks mig helt amoralisk. Saker kan ta vilken vändning som helst och det är likväl "planen".

Äsch! Tänk som dr. Pangloss!

[hovnarr]

Vilken bild som helst duger bra - världen är full av treenigheter och exempel på förhållandet 3:1.

Som Gud måste man nog planera för att inte kunna planera. Det blir följden om man skapar varelser med fri vilja. Guds sätt att säga "Överraska mig!", som Algotezza påpekade i en annan tråd. Gud måste helt enkelt göra rätt från början - till och med när det inte går som man tänkt sig (äpplet, Lucifer osv) får man se till att även denna väg leder till rom, även om rom som bekant inte bryggdes på en dag.

Inte olikt en systemadministratör som delar ut befogenheter till de olika användarna. Det vore tråkigt om han visste exakt vad det skulle stå på varje blogg, men har ser till att ingen kan ödelägga hela systemet.

[Avantgardet]

Här kommer en fundering som har ytterst lite att göra med tråden men dock med tre-enigheten.

Det finns matematiker som skulle kunnat tjorva till det hela.

A (+ BC)

B (+ AC)

C (+ AB)

AB (+ C)

BC (+ A)

CA (+ B)

ABC

[amy]

jesus var djävulen för judarna. han sket i allt som var heligt för dom, som sabbaten och deras "utvalda folk".
hitler var frälsaren för tyskarna. men för resten av världen var han som djävulen själv.

om det finns en djävul är det baksidan av jesus. och baksidan av djävulen är jesus.

godhet och ondska är som alla andra motsatser, som tjejer och killar. de försöker alltid förenas, för de förstår inte att de är samma sak (bara tankar).

den ultimata sanningen är att vi är vad vi tänker, vare sig det är Djävulen eller Jesus. och så har vi alla kristna, som inte är bättre, eller sämre, än judarna eller djävulsdyrkarna.

[J R Auk]

Ser fram emot när such går i taket  :D

I varje fall - Hegel gör det bra. Det finns egentligen 4 entiteter inom kristendomen - Fadern, Sonen och Den Helige Ande - OCH själva treenigheten i Sig. Som vi vanligtvis kallar Gud, då. Alltså en tredelad paj, där man inte får glömma själva pajen. (Sen finns det en massa andra gudomliga väsen som figurerar i Bibeln också, men om du inte säger nåt om det så gör inte jag det heller).

Åter till pajen. Världsreligionerna har stora problem att benämna den där pajen, eftersom de menar RUBBET. Alltså inte allt som existerar eller så, utan A_L_L_T. ALLAH. ALLFADER. GOD ALLMIGHTY. Vårt, framförallt språkliga, problem är ju att vi kan sätta "icke" framför vad som helst. Så fort vi definierar X, kan vi samtidigt peka ut icke-X. Allt som pekas ut lämnar implicit något icke-utpekat bakom sig, och det vill man inte göra när det gäller detta helhetliga Gudsbegrepp. TAO eller vad vi ska kalla det. Laotzu själv inleder ju med att säga att den inte kan benämnas, men något måste han ju ändå kalla den för, så...

Det är där Hegels iakttagelse kommer in: andens absoluta dualitet. Märk väl: GUD/TAO != Den Heliga Ande; det är inte samma sak. DHA är den aspekt av den fullständiga helheten som speglar den fullständiga helhetens omöjlighet. "Priset" Gud får betala för att vara så stor är att insistera istället för att existera. Anden, däremot kan existera som "absolute reflection within itself", som Hegel så vacker skriver, men blir då obönhörligen dualistisk (men ändå så allomfattande det går att vara som dualistisk "en"het).

Judarna menar att DHA (åjo, förekommer där också, men sparsamt) är Guds vilja i rörelse, dvs länken mellan Gud-som-Fader och Människan-som-Son, vilket Hegel också är inne på. Man skulle kunna likna bitarna ovan vid följande system:

KOMMUNIKATION (Gud)
Sändare: Fadern
Mottagare: Sonen
Informationen: DHA

Alltså, DHA förhåller sig till Gud såsom information gör till hela kommunikationsbegreppet.

Bara som kuriosa, off-topic men vad fan! För att tala om huruvida Gud är god eller ond så måste man ju först definiera Gud.

Och förmodligen [godhet] och [ondska] också. Ett barn kan ju till exempel tycka att en lejonhanne är ond när han dödar lejonungar för att säkra sin egen avkomma. Vuxna som studerat arten närmare förstår att infanticid är en strategi som gynnar lejonen i det långa loppet (förekommer även bland vissa apor). Även om vi nu medger att någon av de här paj-sarna jag beskrivit ovan skulle kunna ha egenskaper som ondhet och godhet, så är det ju fortfarande möjligt att vår förståelse för deras handlingar är som barnets förståelse för lejonets handlingar. Det är väl t.o.m. troligt, eftersom det är gudomliga väsen vi pratar om.

Är inte ondska och godhet som diskreta begrepp något typiskt för människan? Något vi som människor är ensamma om att kunna uppfatta separat, inräknat djur, gudar, varelser och väsen nedan som ovan? Jag ser det som det begynnande moralseendets motsvarighet till fysiskt svartvitt seende - en bra början, men inget man snöar in på om man ser i färg.

Herren Gud sade: "Människan har blivit som en av oss, med kunskap om gott och ont. Nu får hon inte plocka och äta också av livets träd, så att hon lever för alltid"

DHA? DMT!

[J R Auk]

jesus var djävulen för judarna. han sket i allt som var heligt för dom, som sabbaten och deras "utvalda folk".
hitler var frälsaren för tyskarna. men för resten av världen var han som djävulen själv.

om det finns en djävul är det baksidan av jesus. och baksidan av djävulen är jesus.

godhet och ondska är som alla andra motsatser, som tjejer och killar. de försöker alltid förenas, för de förstår inte att de är samma sak (bara tankar).

den ultimata sanningen är att vi är vad vi tänker, vare sig det är Djävulen eller Jesus. och så har vi alla kristna, som inte är bättre, eller sämre, än judarna eller djävulsdyrkarna.

Men vart jag än vänder mig ser jag Jesus, och varje gång tänker jag att jag skall ge honom en smäll. Men smärtan mig pinar trots återigen försök. Prisa mig fader för att jag prövar din son, men det har stärkt mig mycket.

Är jag då djävulen? Och vem är jag annars? Min dyrkan är pragmatisk och min tro rationell, guldkalven har styckats och förtärts har hans kött!

[Ylwa]

Vad ÄR egentligen ondska och godhet ur ett gudomligt perspektiv? Och ur ett mänskligt?

Är det värt något att vara "god" om man saknar förutsättningar att vara "ond"?

Ylwa

[gråa hår]

Gud är god.
På ett sätt är Gud avbilden av den goda människan.
Människan idealiserar, Gud är bilden av den rättfärdige människan. Den som fullföljer moralismen, den sanningsfärdige fadern.

Från Marx läsning av Feuerbachteserna din marxist?

[Algotezza]

Vad ÄR egentligen ondska och godhet ur ett gudomligt perspektiv? Och ur ett mänskligt?

Och Gud sade: Det är så existensen manifesterar sig inför människans blick!

Gott och ont är människans känslofärgningar av existensens manifestationer.

Gott = detta attraheras jag av; ont = detta repelleras jag av.

Är det värt något att vara "god" om man saknar förutsättningar att vara "ond"?

Ylwa

Handen som ej prövat på att slå vet inte vad en smekning är - och vice versa.

A

[cogito]

Hovnarr skrev:

Som Gud måste man nog planera för att inte kunna planera. Det blir följden om man skapar varelser med fri vilja. Guds sätt att säga "Överraska mig!", som Algotezza påpekade i en annan tråd. Gud måste helt enkelt göra rätt från början - till och med när det inte går som man tänkt sig (äpplet, Lucifer osv) får man se till att även denna väg leder till rom, även om rom som bekant inte bryggdes på en dag.

Inte olikt en systemadministratör som delar ut befogenheter till de olika användarna. Det vore tråkigt om han visste exakt vad det skulle stå på varje blogg, men har ser till att ingen kan ödelägga hela systemet.

Einstein: Gud spelar inte tärningar.
Bohr: Du skall inte föreskriver Gud vad han gör eller ej.

Hovnarr, utifrån det du skriver ovan, hur ser du på att någon råkar ut för en bilolycka eller blir oprovocerad nedstucken av en gärningsman. Är det ett planerat ödesslag som den drabbade har själv dragit på sig, eller finns det andra synsätt enligt dig?

/cogito

[hovnarr]

Hovnarr, utifrån det du skriver ovan, hur ser du på att någon råkar ut för en bilolycka eller blir oprovocerad nedstucken av en gärningsman. Är det ett planerat ödesslag som den drabbade har själv dragit på sig, eller finns det andra synsätt enligt dig?

Jag tror det finns en skillnad mellan beslut och beslutssituation, men den är kanske inte alltid tydlig. Situationerna är mer eller mindre givna - besluten inte alls. Vilket iofs kanske kan leda till nya situationer som kanske inte riktigt var avsedda, men ok då, typ. Det är såna problem man råkar ut för i nutid, men det har en annan roll i ett tidlöst perspektiv.

Situationen "gärningsman kommer mot mig med kniv" kan vara given. Situationen "jag är en polis med tjänstevapen och en 13-åring kommer mot mig med kniv" kan också vara det. Men hade alla som dog i skyskrapan, flodvågen, aids osv bestämt att det var just så de skulle sluta sina dagar? Vem törs väl säga det generellt?!

Kanske man kan säga såhär: Situationer som kan kopplas till frågan "Vad i hela friden menade jag med att bli född egentligen?" kan vara självvalda.

[amy]

Så länge jag säger att tanken finns i mitt huvud är allt i sin ordning; farligt blir det när jag säger att det är min hjärna som tänker.

Ganska bra sagt. Men försök läsa det här: Så länge jag inte säger att tanken inte finns i mitt huvud är ingenting inte i sin Ordning; ofarligt blir det inte när jag inte säger att mina tankar inte är hjärnor.

[Algotezza]

Så länge jag säger att tanken finns i mitt huvud är allt i sin ordning; farligt blir det när jag säger att det är min hjärna som tänker.

Ganska bra sagt. Men försök läsa det här: Så länge jag inte säger att tanken inte finns i mitt huvud är ingenting inte i sin Ordning; ofarligt blir det inte när jag inte säger att mina tankar inte är hjärnor.

Gör en sanningsvärdestabell.

Tänk på det här:

Det är både sant och falskt att så länge jag inte säger att tanken inte finns i mitt huvud är ingenting inte i sin Ordning och att det inte  blir ofarligt   när jag inte säger att mina tankar inte är hjärnor.


Osv.

A