Att trösta sig själv. Med vilket tänk då?

Ventilera dina personliga funderingar om smått och stort.

Moderator: Moderatorgruppen

Användarvisningsbild
Skogsälvan
Avslutat konto
Inlägg: 5804
Blev medlem: 28 jun 2005 18:54

Inläggav Skogsälvan » 26 jan 2010 22:36

Även om Justin gör mig nervös går det inte att jämföra med dig.

Justin Case
Inlägg: 3552
Blev medlem: 31 mar 2007 17:46

Inläggav Justin Case » 27 jan 2010 03:41

Avantgardet, jag tycker du överreagerar. Jag ser inte var Skogsälvan skulle ha kört med någon härskarteknik eller något annat särskilt fult i den här tråden.

Skogsälvan, du behöver inte vara nervös för någon här, tror jag. Jag är förvånad över din känslighet för vad jag skrev. Du kanske skulle bli starkare och mindre sårbar av att köra med affirmationer ett tag? Spela in dig själv med långsam, suggestiv, lugn röst, sägandes saker som "Du är stark, [ditt riktiga namn]", "Du är trygg i dig själv, [ditt riktiga namn]", "Du kan läsa vilka filosofiforuminlägg som helst med bibehållet lugn, [ditt riktiga namn]", och liknande. Lyssna sedan på alltsammans, på ständig repeat, i din ipod/mp3-spelare eller liknande, i hörlurar, medan du tar promenader eller gör annat som inte kräver så mycket koncentration. Och/eller vid datorn medan du läser filosofiforuminlägg. Då ska du se att du snart får lättare för att, i sund grad trygg i dig själv, ta in vad folk skriver till dig.

Användarvisningsbild
Ling
Inlägg: 1266
Blev medlem: 13 okt 2007 18:09

Inläggav Ling » 27 jan 2010 15:27

Jag vill gärna ställa en fråga till dig Avantgardet; när du säger att du vill ha argument istället för att man ska tycka, var ska de argumenten komma ifrån för att vara giltiga? Från en annan "tyckare" som har mer pondus?
Nyfiken strut  :D

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21300
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Inläggav Algotezza » 27 jan 2010 15:49

Den här trådern slog av någon anledning över till sin motsats. Ett slags dialektisk process jag inte förstår syftet och orsakerna till. Finns väl inga. Ä som dä ä.

Intressant är ju denna tråd betraktad på distans men jag har förstått att vissa deltagare inte mår särskilt psykiskt bra av den.

Tänker Algotezza
Algotezza aka Algotezza

Användarvisningsbild
Skogsälvan
Avslutat konto
Inlägg: 5804
Blev medlem: 28 jun 2005 18:54

Inläggav Skogsälvan » 27 jan 2010 17:56

Justin Case skrev:Skogsälvan, du behöver inte vara nervös för någon här, tror jag. Jag är förvånad över din känslighet för vad jag skrev. Du kanske skulle bli starkare och mindre sårbar av att köra med affirmationer ett tag? Spela in dig själv med långsam, suggestiv, lugn röst, sägandes saker som "Du är stark, [ditt riktiga namn]", "Du är trygg i dig själv, [ditt riktiga namn]", "Du kan läsa vilka filosofiforuminlägg som helst med bibehållet lugn, [ditt riktiga namn]", och liknande. Lyssna sedan på alltsammans, på ständig repeat, i din ipod/mp3-spelare eller liknande, i hörlurar, medan du tar promenader eller gör annat som inte kräver så mycket koncentration. Och/eller vid datorn medan du läser filosofiforuminlägg. Då ska du se att du snart får lättare för att, i sund grad trygg i dig själv, ta in vad folk skriver till dig.


Jag får ofta känslor med personer, ibland även över internet. Att jag känner mig nervös med dig vet jag inte riktigt vad det beror på. Jag hoppas att det inte har med din mamma att göra. Jag är så dålig på att skärma av. Affirmationer har inte haft någon effekt på mig, tyvärr, men det var ett bra tips ändå. Jag kan förstå att du blev förvånad över min känslighet på ditt inlägg. Du känner ju inte mig direkt, men existensen tycker jag har många ångestframkallande sidor, speciellt om man som mig har ett mått av taoism och kaoslogik i sig och inte veta hur stora ringar man skapar med sina handlingar. Tack för din omtanke.

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 27 jan 2010 19:15

För den som inte begriper min allergiska reaktion, låt mig berätta en historia. När Avantgardet var 14-15 år gammal skickades han och hans klasskamrater på det årligen återkommande besöket hos folktandvården. Avantgardet har alltid varit en "problemunge", inte bråkig men vägrat lyssna på "auktoriteter", inte våldsam men synbarligen sket han i det mesta, och gjorde en massa grejer som väckte vuxenvärldens förargelse. I mottagningssalen hos folktandvården utbröt ett veritabelt upplopp. Där fick han se alla dessa "skötsamma" klasskamrater, med ordnade hemförhållanden, och klanderfritt putsade fasader, sitta och kasta omkring krukväxter och allt annat de kunde komma över på varandra och över hela rummet. Själv var han visserligen ingen mönstergosse, långt ifrån, men han fann det hela idiotiskt, bad dem till och med lägga av och bete sig, men utan framgång. Nog kunde han göra dumma grejer själv men det här fann han bara meningslöst och barnsligt. Det försökte också en annan grabb, som också var ett s.k. "problembarn" med trasiga hemförhållanden, men inte heller han hade nån framgång.

Mycket kort därefter kallar klassföreståndarinnan till "krismöte" med klassen. Ett par representanter skall utses att gå och be om ursäkt och städa upp på folktandvårdens mottagningssal. Det skall vara de två som var mest insyltade och aktiva i skadegörelsen. Klassen får små papperslappar att skriva namn på, så det skall vara anonymt och de ska känna att de kan vara ärliga. När sen rösterna är räknade blev Avantgardet så besviken som han aldrig varit förr. Inte ett uns av skam såg han heller i deras blickar. Dock i klassföreståndarinnan som utan att han behövde säga något visste att han var oskyldig till det hela (så pass väl kände hon och förstod honom), men vad kunde hon göra åt det.

Jag förstår helt enkelt inte folk som är så skamlösa att de skyller på andra för att själva komma undan. Varför skulle man överhuvudtaget göra något man inte kan stå för? Så ryggradslöst. Det finns helt enkelt inget jag finner mer vedervärdigt än det. Man finner aldrig det där beteendet hos de mest kriminella och stökigaste människorna, men man finner det hos de skötsamma, exemplariska, människorna, och av helt naturliga skäl. Men hur långt kan de gå? Skyller de också på barn och utvecklingsstörda om de därigenom själva kan komma undan utan att tappa ansiktet?

Och Ling, man får tycka vad fan man vill så länge man är beredd att stå för det (alltså ge argument för det och ta konsekvenserna av det - som Auk, mycket riktigt skilde från den här missuppfattningen där "stå för" betecknar att tro sig vara sina åsikter och helt identifiera sig med dem).

Och om ni nu ska ha åsikter om att jag "överreagerar" eller what not. Besvara själv då frågorna jag riktat till Skogsälvan, eller ge argument. Det är märkligt att ingen här försökt ge argument överhuvudtaget, utan bara liksom velat påpeka att det är nåt "fel" med mig som "över-reagerar" och går för hårt åt henne. Varför känner ni detta behov att visa era sympatier med henne? Hjälp henne i sak då genom att besvara frågorna hon flyr!

Hon har världens tillfälle (som jag skrev tidigare) att rentvå sig själv, men hon har satt sig i en sån sits att hon därmed tvingas stå för sina åsikter, eller så kan hon bevisa sig vara en regelrätt djävla skitstövel. Och då infinner sig frågan, varför i helvete känner ni att ni måste ta sånt i försvar? Och nån talade om att plocka frukt när den är mogen, kan den vara mer övermogen än den genomruttna borgarkonventionen är?
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

Användarvisningsbild
Harald Davidsson
Inlägg: 5897
Blev medlem: 28 okt 2009 13:48

att trösta sig själv. Med vilket tänk då?

Inläggav Harald Davidsson » 27 jan 2010 20:09

avantgardet skriver

För den som inte begriper min allergiska reaktion, låt mig berätta en historia. När Avantgardet var 14-15 år gammal skickades han och hans klasskamrater på det årligen återkommande besöket hos folktandvården. Avantgardet har alltid varit en "problemunge", inte bråkig men vägrat lyssna på "auktoriteter", inte våldsam men synbarligen sket han i det mesta, och gjorde en massa grejer som väckte vuxenvärldens förargelse. I mottagningssalen hos folktandvården utbröt ett veritabelt upplopp. Där fick han se alla dessa "skötsamma" klasskamrater, med ordnade hemförhållanden, och klanderfritt putsade fasader, sitta och kasta omkring krukväxter och allt annat de kunde komma över på varandra och över hela rummet. Själv var han visserligen ingen mönstergosse, långt ifrån, men han fann det hela idiotiskt, bad dem till och med lägga av och bete sig, men utan framgång. Nog kunde han göra dumma grejer själv men det här fann han bara meningslöst och barnsligt. Det försökte också en annan grabb, som också var ett s.k. "problembarn" med trasiga hemförhållanden, men inte heller han hade nån framgång.

Mycket kort därefter kallar klassföreståndarinnan till "krismöte" med klassen. Ett par representanter skall utses att gå och be om ursäkt och städa upp på folktandvårdens mottagningssal. Det skall vara de två som var mest insyltade och aktiva i skadegörelsen. Klassen får små papperslappar att skriva namn på, så det skall vara anonymt och de ska känna att de kan vara ärliga. När sen rösterna är räknade blev Avantgardet så besviken som han aldrig varit förr. Inte ett uns av skam såg han heller i deras blickar. Dock i klassföreståndarinnan som utan att han behövde säga något visste att han var oskyldig till det hela (så pass väl kände hon och förstod honom), men vad kunde hon göra åt det.

Jag förstår helt enkelt inte folk som är så skamlösa att de skyller på andra för att själva komma undan. Varför skulle man överhuvudtaget göra något man inte kan stå för? Så ryggradslöst. Det finns helt enkelt inget jag finner mer vedervärdigt än det. Man finner aldrig det där beteendet hos de mest kriminella och stökigaste människorna, men man finner det hos de skötsamma, exemplariska, människorna, och av helt naturliga skäl. Men hur långt kan de gå? Skyller de också på barn och utvecklingsstörda om de därigenom själva kan komma undan utan att tappa ansiktet?

Och Ling, man får tycka vad fan man vill så länge man är beredd att stå för det (alltså ge argument för det och ta konsekvenserna av det - som Auk, mycket riktigt skilde från den här missuppfattningen där "stå för" betecknar att tro sig vara sina åsikter och helt identifiera sig med dem).

Och om ni nu ska ha åsikter om att jag "överreagerar" eller what not. Besvara själv då frågorna jag riktat till Skogsälvan, eller ge argument. Det är märkligt att ingen här försökt ge argument överhuvudtaget, utan bara liksom velat påpeka att det är nåt "fel" med mig som "över-reagerar" och går för hårt åt henne. Varför känner ni detta behov att visa era sympatier med henne? Hjälp henne i sak då genom att besvara frågorna hon flyr!

Hon har världens tillfälle (som jag skrev tidigare) att rentvå sig själv, men hon har satt sig i en sån sits att hon därmed tvingas stå för sina åsikter, eller så kan hon bevisa sig vara en regelrätt djävla skitstövel. Och då infinner sig frågan, varför i helvete känner ni att ni måste ta sånt i försvar? Och nån talade om att plocka frukt när den är mogen, kan den vara mer övermogen än den genomruttna borgarkonventionen är?
_________________
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

Harald svarar

Vad du skriver här är jävligt FRISKT, du är den enda normala människan på filosofiforum, alla de andra jag läst på detta forum saknar ärlighet, de manipulerar bara, jag vet inte hur mänga normala, som inte sålt sig själva, det kan finnas i sverige, kanske 3 eller 4.

Användarvisningsbild
Skogsälvan
Avslutat konto
Inlägg: 5804
Blev medlem: 28 jun 2005 18:54

Inläggav Skogsälvan » 27 jan 2010 20:31

Fint att du ger Avantgardet en karamell, Harald. Detta är en tråd om tröst, inte att bryta ner någon, så det är bra, Harald.

Användarvisningsbild
Harald Davidsson
Inlägg: 5897
Blev medlem: 28 okt 2009 13:48

Att trösta sig själv. Med vilket tänk då?

Inläggav Harald Davidsson » 27 jan 2010 20:44

Till avantgardet

Ifall de andra skyller på dig, beror det på att de upplever att du är starkar än dem, orkar bära deras synder eller skulder eller vad det nu heter.

Användarvisningsbild
Skogsälvan
Avslutat konto
Inlägg: 5804
Blev medlem: 28 jun 2005 18:54

Inläggav Skogsälvan » 27 jan 2010 20:51

Vad var det där? Är du en fantasirik person, Harald? Tror du att jag skulle må dåligt om jag inte var i kontakt med mina skulder och synder och insikten att jag får bära dem? Eftersom jag inte vet hur allt hänger ihop vet jag inget och det gör mig halvt handlingsförlamad. Jag har inte den här enkla förklaringsmodellen att öppnar man en dörr så är det endast det som sker. Min verklighetsuppfattning är att vi är i maya och så jävla blåögda vi kan bli.

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 27 jan 2010 20:54

Kul att det finns nån med tränat öga, Harald, som vet att uppfatta saker.
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

Användarvisningsbild
Harald Davidsson
Inlägg: 5897
Blev medlem: 28 okt 2009 13:48

Att trösta sig själv. Med vilket tänk då?

Inläggav Harald Davidsson » 27 jan 2010 22:10

Skogslvan skriver

Vad var det där? Är du en fantasirik person, Harald? Tror du att jag skulle må dåligt om jag inte var i kontakt med mina skulder och synder och insikten att jag får bära dem? Eftersom jag inte vet hur allt hänger ihop vet jag inget och det gör mig halvt handlingsförlamad. Jag har inte den här enkla förklaringsmodellen att öppnar man en dörr så är det endast det som sker. Min verklighetsuppfattning är att vi är i maya och så jävla blåögda vi kan bli.

Harald Svarar

Jag minns författaren Lars Noren sa, att även när han mådde bra, så mådde han lite dåligt.Vad du behöver, som du själv säger är att kunna se samband mellan olika saker, mera överblick, avantgardet är en överblickande tänkare

Användarvisningsbild
Harald Davidsson
Inlägg: 5897
Blev medlem: 28 okt 2009 13:48

Att trösta sig själv. Med vilket tänk då?

Inläggav Harald Davidsson » 27 jan 2010 22:14

Skogslvan skriver

Vad var det där? Är du en fantasirik person, Harald? Tror du att jag skulle må dåligt om jag inte var i kontakt med mina skulder och synder och insikten att jag får bära dem? Eftersom jag inte vet hur allt hänger ihop vet jag inget och det gör mig halvt handlingsförlamad. Jag har inte den här enkla förklaringsmodellen att öppnar man en dörr så är det endast det som sker. Min verklighetsuppfattning är att vi är i maya och så jävla blåögda vi kan bli.

Harald Svarar

Jag minns författaren Lars Noren sa, att även när han mådde bra, så mådde han lite dåligt.Vad du behöver, som du själv säger är att kunna se samband mellan olika saker, mera överblick, avantgardet är en överblickande tänkare

Användarvisningsbild
Skogsälvan
Avslutat konto
Inlägg: 5804
Blev medlem: 28 jun 2005 18:54

Inläggav Skogsälvan » 27 jan 2010 22:14

Problemet är snarare att jag ser mönster i allting, men tack ändå, Harald.

Användarvisningsbild
Harald Davidsson
Inlägg: 5897
Blev medlem: 28 okt 2009 13:48

Att trösta sig själv. Med vilket tänk då?

Inläggav Harald Davidsson » 27 jan 2010 22:32

Skogsälvan skriver


Problemet är snarare att jag ser mönster i allting, men tack ändå, Harald.

Eftersom jag inte vet hur allt hänger ihop vet jag inget och det gör mig halvt handlingsförlamad.

Harald svarar

Mönster och "hänger ihop"  är inte samma sak, mönster är någonting folk känner sig instängda i, men att se samband kan befria människor från mönster, det finns ett klart samband mellan förtryckare och förtryckta, vem förtrycker, vem sätter ramarna för ditt inrutade mönster-beteende, vem har gett dig gallret  i bröstet, som Fröding sa..


Återgå till "Tankar och känslor"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 16 och 0 gäster