Illusionen skrev:Du tilldelar inte hjärnan och/eller våra sinnen, någon roll ?
Både hjärnan och sinnena är något upplevt, precis som allt annat som också är upplevt.
Moderator: Moderatorgruppen
Illusionen skrev:Du tilldelar inte hjärnan och/eller våra sinnen, någon roll ?
Antic skrev:Illusionen skrev:Du tilldelar inte hjärnan och/eller våra sinnen, någon roll ?
Både hjärnan och sinnena är något upplevt, precis som allt annat som också är upplevt.
Antic skrev:Det existerar ingen fysik utanför upplevelsen. Hela vår kropp är något som är upplevt.
Vad upplevelsen än består av så kommer vi aldrig åt den. Och utan den vet vi ingenting.
Vi upplever en värld utanför oss fast den egentligen skapas i oss. Vi upplever vår egen kropp också.
Men ingen av dem skulle existera utan upplevelsen.
Allt fungerar så länge vi inte lägger något utanför upplevelsen. Upplevelsen måste vara det enda.
Anders skrev:Som sagt, om man förstod varför de elekriska fälten är en bra modell för att förstå relativiteten känner jag att jag skulle förstå bättre.
Illusionen skrev:Anders,
Det jag skriver här, i denna etapp, är mycket viktigt, och en förutsättning för att nästa fas skall bli begriplig.
Innan jag går vidare, anser du dig vara tillräckligt bekant med de elektriska begreppen ?
ΔØ anknyter till de elektromagnetiska fälten inkl konstanterna, εo och μo.
εo = Elektriska fältets konstant (dielektricitet vakuum).
μo = Magnetiska fältets konstant (permeabilitet vakuum).
Dessa konstanter kan betraktas som de yttersta ”utposterna”, mot det för oss okända.
Från tidigare inlägg känner vi till de statiska fälten, som två lagringsformer.
εο = 10⁷ / 4π c² .......... A/V ∙ s/m
μο = 4π / 10⁷ ............. V/A ∙ s/m
1/εο = c² 4π / 10⁷ ...... V/A ∙ m/s
μο = 4π / 10⁷............. V/A ∙ s/m
1/εο = c² μο vilket ger c² = 1/εο μο , varav följer c = 1/√(εο μο) = ±c
Vi behöver känna till vinkelfrekvensen ω, som här skrivs ω = 2πf
En elektrisk resonanskrets består i sitt enklaste utförande av en kondensator, C, och en induktans, L.
Kondensatorns, C, energilagringsförmåga bestäms av dess kapacitans som är proportionell mot
kondensatorns yta, A, och omvänt (= inverterat) proportionell mot avståndet, d, mellan kondensatorytorna.
C = εο A / d
Lagringsförmågan ÖKAR således med ökande YTA, innebärande större fördelning i rummet.
Lagringsformen har en ”linjär” natur.
Kondensatorns reaktans skrivs, XC = 1/ωC = 1/ 2πfC , och i komplex form XC = 1/jωC
Induktansen, L, (= spole) har till skillnad mot kondensatorn en koncentrerad lagringsförmåga.
Koncentrationen i rummet uppnås genom att spolens trådlängd är cirkulär och lång.
Lagringsformen har en "cirkulär" natur.
Induktansens reaktans skrivs, XL = ωL = 2πfL , och i komplex form XL = jωL
Vid resonans är reaktanserna lika stora, XC = XL , vilket innebär att 1/ωC = ωL ,
som ger ω² = 1/ CL , som kan skrivas, ω0 = 1/√LC, där ω0 är vinkel-resonansfrekvensen.
Det innebär att vid resonans ”balanserar” reaktanserna XC och XL varandra i vissa avseenden.
Detta skall visa sig vara av betydelse för tolkningen av begreppet relativitet.
Genom att tillämpa MP och DRP erhålls då följande,
εο = 10⁷ / 4π c² .......... A/V ∙ s/m ........... (XC = 1/jωC)
μο = 4π / 10⁷ .............. V/A ∙ s/m ........... (XL = jωL)
Förnimmelsen via ε är inverterad pga DRP, vilket ger,
1/εο = c² 4π / 10⁷ ......... V/A ∙ m/s ........ = Expansions-skalfaktor (Sfärisk expansions-yta, via DRP)
Egenreferensen, MR, representeras av μο och är ej inverterad enligt DRP, vilket ger,
μο = 4π / 10⁷ ............. V/A ∙ s/m .......... = Kontraktions-skalfaktor (Maskerad struktur, via MR & MP)
Relationen (”skalfaktor-förhållandet”) mellan expansions-yta och referens-maskerad struktur erhålls som,
√(1/εο) / μο = √(c² 4π / 10⁷) / √4π / 10⁷ = ± c
Sorten blir √ (V/A ∙ m/s)∙(1/ V/A ∙ s/m) = √m²/s² = m/s varför vi kan skriva,
± c m/s
Observera att ± c skall tolkas som att c beskriver ett ömsesidigt samband.
Medelvärdet av +c och –c är ±jc.
Det är relativt +c och –c och medelvärdet jc (röd-markerat) , som relativrörelse, V,
ger upphov till följande samband,
ΔVXV ”RE”: √(+C + V)(–C + V) / jC = √(–C² + V²) / jC = jC√1– (V/C)² / jC = ±√1– (V/C)²
De individuella MP-förankringarna medför att vi även har att beakta,
ΔVXV ”IM”: √(+jC + V)(–jC + V) / C = √(+C² + V²) / C = C√1+ (V/C)² / C = ±√1+ (V/C)²
/ Illusionen
Pax vobiscum.
https://www.youtube.com/watch?v=ikZLcG52xLQ
Anders skrev:Illusionen skrev:Anders,
Det jag skriver här, i denna etapp, är mycket viktigt, och en förutsättning för att nästa fas skall bli begriplig.
Innan jag går vidare, anser du dig vara tillräckligt bekant med de elektriska begreppen ?
ΔØ anknyter till de elektromagnetiska fälten inkl konstanterna, εo och μo.
εo = Elektriska fältets konstant (dielektricitet vakuum).
μo = Magnetiska fältets konstant (permeabilitet vakuum).
Dessa konstanter kan betraktas som de yttersta ”utposterna”, mot det för oss okända.
Från tidigare inlägg känner vi till de statiska fälten, som två lagringsformer.
εο = 10⁷ / 4π c² .......... A/V ∙ s/m
μο = 4π / 10⁷ ............. V/A ∙ s/m
1/εο = c² 4π / 10⁷ ...... V/A ∙ m/s
μο = 4π / 10⁷............. V/A ∙ s/m
1/εο = c² μο vilket ger c² = 1/εο μο , varav följer c = 1/√(εο μο) = ±c
Vi behöver känna till vinkelfrekvensen ω, som här skrivs ω = 2πf
En elektrisk resonanskrets består i sitt enklaste utförande av en kondensator, C, och en induktans, L.
Kondensatorns, C, energilagringsförmåga bestäms av dess kapacitans som är proportionell mot
kondensatorns yta, A, och omvänt (= inverterat) proportionell mot avståndet, d, mellan kondensatorytorna.
C = εο A / d
Lagringsförmågan ÖKAR således med ökande YTA, innebärande större fördelning i rummet.
Lagringsformen har en ”linjär” natur.
Kondensatorns reaktans skrivs, XC = 1/ωC = 1/ 2πfC , och i komplex form XC = 1/jωC
Induktansen, L, (= spole) har till skillnad mot kondensatorn en koncentrerad lagringsförmåga.
Koncentrationen i rummet uppnås genom att spolens trådlängd är cirkulär och lång.
Lagringsformen har en "cirkulär" natur.
Induktansens reaktans skrivs, XL = ωL = 2πfL , och i komplex form XL = jωL
Vid resonans är reaktanserna lika stora, XC = XL , vilket innebär att 1/ωC = ωL ,
som ger ω² = 1/ CL , som kan skrivas, ω0 = 1/√LC, där ω0 är vinkel-resonansfrekvensen.
Det innebär att vid resonans ”balanserar” reaktanserna XC och XL varandra i vissa avseenden.
Detta skall visa sig vara av betydelse för tolkningen av begreppet relativitet.
Genom att tillämpa MP och DRP erhålls då följande,
εο = 10⁷ / 4π c² .......... A/V ∙ s/m ........... (XC = 1/jωC)
μο = 4π / 10⁷ .............. V/A ∙ s/m ........... (XL = jωL)
Förnimmelsen via ε är inverterad pga DRP, vilket ger,
1/εο = c² 4π / 10⁷ ......... V/A ∙ m/s ........ = Expansions-skalfaktor (Sfärisk expansions-yta, via DRP)
Egenreferensen, MR, representeras av μο och är ej inverterad enligt DRP, vilket ger,
μο = 4π / 10⁷ ............. V/A ∙ s/m .......... = Kontraktions-skalfaktor (Maskerad struktur, via MR & MP)
Relationen (”skalfaktor-förhållandet”) mellan expansions-yta och referens-maskerad struktur erhålls som,
√(1/εο) / μο = √(c² 4π / 10⁷) / √4π / 10⁷ = ± c
Sorten blir √ (V/A ∙ m/s)∙(1/ V/A ∙ s/m) = √m²/s² = m/s varför vi kan skriva,
± c m/s
Observera att ± c skall tolkas som att c beskriver ett ömsesidigt samband.
Medelvärdet av +c och –c är ±jc.
Det är relativt +c och –c och medelvärdet jc (röd-markerat) , som relativrörelse, V,
ger upphov till följande samband,
ΔVXV ”RE”: √(+C + V)(–C + V) / jC = √(–C² + V²) / jC = jC√1– (V/C)² / jC = ±√1– (V/C)²
De individuella MP-förankringarna medför att vi även har att beakta,
ΔVXV ”IM”: √(+jC + V)(–jC + V) / C = √(+C² + V²) / C = C√1+ (V/C)² / C = ±√1+ (V/C)²
/ Illusionen
Pax vobiscum.
https://www.youtube.com/watch?v=ikZLcG52xLQ
Hur kommer MP och DRP in här? Fram dit är jag typ med.

Antic skrev:Glömmer du inte en viktig sak illusionen?
HUR skulle magnetfält kunna skapa ett medvetande?
Ett medvetande som upplever, drömmer, tänker, till och med studerar sig självt genom självmedvetenhet.
Du får nog ta till betydligt mer komplicerade förklaringar än magnetfält.
Varför inte det mest komplicerade som överhuvudtaget finns?
Liv
Illusionen skrev:Antic skrev:Glömmer du inte en viktig sak illusionen?
HUR skulle magnetfält kunna skapa ett medvetande?
Ett medvetande som upplever, drömmer, tänker, till och med studerar sig självt genom självmedvetenhet.
Du får nog ta till betydligt mer komplicerade förklaringar än magnetfält.
Varför inte det mest komplicerade som överhuvudtaget finns?
Liv
Principen som efterfrågas är här den atomära modell, som beskriver relationen och sambanden
mellan hjärnan som materia och jaget. Någon sådan förklaring har, såvitt jag känner till, ej redovisats.
/ Illusionen
Illusionen skrev:Citerar texten på min hemsida,
"Ett grundläggande problem vi inledningsvis står inför, när frågor om universums natur skall utforskas och besvaras,
är att förklara begreppet ”jaget” och dess subjektiva och komplexa relation till vår verklighets s k rum-tid,
alltså hur jaget, den subjektiva upplevelsen/förnimmelsen, kan uppstå ur, och/eller kopplas via samband till,
något materiellt. Principen som efterfrågas är här den atomära modell, som beskriver relationen och sambanden
mellan hjärnan som materia och jaget. Någon sådan förklaring har, såvitt jag känner till, ej redovisats.
Personligen tolkar jag detta som att ingen egentligen vet och förstår."
Begrunda gärna innebörden av detta, så förstår du därefter att du missuppfattar mig.
/ Illusionen
Användare som besöker denna kategori: 153 och 0 gäster