Filosofiforum

Jag är mycket intresserad utav religion. När jag var mindre var jag helt besatt av att en gud vakade vid min sida. Jag bad, längtade efter ett svar..men fick inga svar. Nu är jag snart 19år och fortfarande kan jag ibland få för mig lite nya idéer om gudar o andliga högra makter. Det är så spännande....

Hmm jag har länge grubblat över det här som kallas objektivt..

Går det egentliggen att se någonting objektivt?

.....Man ser ju alltid utifrån sig själv hur man än gör, eller?

hmm någon som har nått smartigt att tillägga om detta? Jag tycker det r väldigt intressant

Oh tack så mycket! =) Hm jo erkän det är så att oftast så vill man inte visa sig svag, man bygger upp en annan bild av sig själv, en bild där man är stark ogenomtränglig.... för det är ju just så man vill vara... det kanske kan vara bra att vara så ett tag för att undvika alls märta man har inom sig...

föresten oerhört starkt utav dej  :)

Dano jag känner igen mig lite i vad du berättar.. Jag vet inte vad det är du har vart med om. Jag har haft väldiga probem hemma med mina föräldrar, särskilt mamma har mått fruktansvärt dåligt och allt gått ut över mej i total förnedring och en mass aandra grejer.. hela tiden har jag försökt förträng...

Tufft! Jo jag har testat att skriva..  men får skriv kramp ofta.. Det är väldigt tufft att när man skriver så kommr det fram saker osm man inte visste att man tänka eller tyckte!! och då känner jag ofta att " herregud, vem är jag egentliggen? om jag inte ens känner mej själv" läskigt....

Är det någon annan än jag som blir rädd för sig själv när man grubblar för mycket? KÄnns som man håller på att bli galen  :shock: