Filosofiforum

Jag har panikångest och går på Fluoexetin blaha blaha. Det känns som man måste anstränga sig för att få ur sig sina tårar och all annan skit. Jag funderar på att sluta med skiten i smyg bara för att få må dåligt så jag kna läka. Jag tror det är dags att möta problemen.

Typiskt problem. Det man inte kan få vill man ha ännu mer. Men det går över med tiden. Sysselsätt dig med nått så får du tankarna på annat så blir det lättare att komma över. Angående den rätta så tror jag inte på det. Det finns vad, 6 miljarder människor? Oddsen att träffa på den enda som passar e...

Sant. Men när man är så nere att man inte ens får erektion, då är det illa. Och man kan inte ligga och kramas med sig själv, heller inte mysa med sig själv på samma sätt som man kan mysa med en annan.

Men man kan inte få närhet av sitt eget ego :/

Men om man inte "får" den man tror är rätt så tappar man lusten att hitta någon annan. Eller det kanske går över med tiden...

Jag kan omöjligt veta då jag aldrig tidigare känt som jag gör nu. Det kanske mycket väl bara är en simpel förälskelse och om så är fallet vill jag nog aldrig uppleva det igen.

Jag önskar jag också kunde tro på Gud, men jag tvivlar. Dock är det alltid Gud som får ta all skit när inte allt för trevliga saker händer så jag måste väl tro då? Kan Gud styra över en människas vilja? Om personen man vet är rätt säger att det aldrig någonsin kommer bli något ska man fortsätta hopp...

Finns den rätta? En till varje människa? Vad gör man om man tror sig veta ha träffat den rätta personen men ens känslor inte blivit besvarade? Kan man komma över den rätta och isåfall hur?