Ödmjukhet

[Obak]

Jag är medveten om att jag inte kan göra 1000 armhävningar, jag kan till och med erkänna det inför andra. Gör det mig ödmjuk?
Jag är även medveten om att jag inte har kunskapen att läsa kinesiska, jag kan erkänna även det. Gör det mig ödmjuk?

[FIG]

Alltför många har kunskapen att manipulera sin omgivning, låta människor tro att det finns gott bakom när det egentligen inte gör det.

Ifall man får göra en utstickera. Som du säger är rätt. Men sedan är ju problmet att döma vad som är gott och vad som är ont. Är de vår uppgift att göra det? eller?
Ut över det så ödmjukhet för mig är. Upskatan av livet. och de lilla ting som livet ibland kan ger. Ett exmpel var när jag skulle åka hem en dag.
så undra deckman ifall jag hade klivit på fel båt, vilket jag så tur var inte hade, men han trode det efter som jag hade åkt in med en annan båt på morgon.
Såna hanliga ska bemötas med ödmjukhet enligt mig.

/ FIG

[Algotezza]

Ödmjuk - när ödet gjort en mjuk, softish...

Med vänlig hälsning

Algotezza

[Zokrates]

Finns det? Vad är det? Är det bara hyckleri? Vad tror ni?

Att inte låta sina egna krav eller behov gå före andras, kan sägas vara den sammanfattande meningen om ödmjukhet, helt enkelt att i vissa situationer vara anspråkslös, jag säger vissa situationer eftersom ödmjukhet alltid är kopplat till ett vidare sammanhang som ett förhållningssätt i relationer, alltså kan man inte vara ödmjuk inför sig själv, men väl till allmänna företeelser såsom t.ex livet självt eller döden. Däremot anser jag att det är en vulgärtolkning av innebörden av ödmjukhet att påstå att det betyder, någon som värderar andra mer än sig själv, då det är en direkt felaktig slutsats av begreppen modest och blygsam eller human, som alla ligger närmare ordet ödmjuks ursprungliga intention, nämligen att fogligt vara hjälpsam och mild i en välmenande avsikt, ej att förväxla med att vara inställsam där det oftast finns en baktanke i det.

Ödmjukhet är en bristvara, särskilt som vi ofta uppmanas att tänka på oss själva och sätta våra egna behov främst, egoismen är det som effektivt motarbetar ödmjukheten. Att däremot säga att all ödmjukhet skulle vara hyckleri håller inte, det finns altruister som sätter andras väl och ve före sin egen, men tro för guds skull inte, att instutioner är sämre än individer när det gäller den utbredda bristen på ödmjukhet, däremot kan de ha fått proffessionell hjälp och utbildning i att visa upp en falsk fasad av ödmjukhet, något gemene man sällan ansträngt sig om.

[Justin Case]

Jag tror att ödmjukhet är helt fel spår. Just på grund av att så många godhjärtade människor strävar efter att vara så förbannat ödmjuka mot allt och alla, får de fula typer som håller på att förstöra mänsklighetens framtidsutsikter fritt spelrum och får härja oemotsagda. Släng bort den där jävla ödmjukheten, alla godhjärtade människor, och ryt till istället! Stå upp för vad du tycker och protestera mot hur den här planeten misshandlas, och tryck på för att det ska ske bättring globalt.

Alltför många har kunskapen att manipulera sin omgivning, låta människor tro att det finns gott bakom när det egentligen inte gör det.

Jag skulle snarare säga att alltför få har kunskap om andra människors inre. Om vi alla skulle känna till allt om varandra, skulle ingen av oss kunna lura någon av oss, utan alla skulle leva i frid tack vare vissheten om att vi alla känner varandra alltför väl för att någon av oss ska kunna ha samvete att göra någon av oss illa. För att kunna vilja göra någon illa eller manipulera någon på ett osjyst sätt måste man brista i kunskap om hur det är att vara den andre.  Om inga sådana brister i sådan kunskap finns hos någon, behandlar ingen någon illa. Brist på kunskap är roten till allt ont.

För att klara av att skaffa tillräcklig kunskap om världens makthavares hemliga planer och sprida den kunskapen i tillräcklig omfattning, något som kanske är nödvändigt för att hindra dem från att bli farliga, måste man ha stake, alltså raka motsatsen till ödmjukhet. Jag är rädd om mitt liv, så jag säger inte vissa saker i vissa sammanhang där jag tror att det kan kosta mig livet. Men samtidigt vantrivs jag med att vara ödmjuk. Jag lägger mig på en lagomnivå. Jag ryter ifrån litegrann. Någon måtta får det vara på daltandet.

Ödmjukhet kan nog inte rädda världen. Total information kan nog det, däremot. Allra bäst är om alla får total information om alla, så att ingen får för sig att missbruka sin information om någon.