Det moraliska dilemmat är
Anna är 17 år och är uppvuxen protestant i dagens Sverige. Hon har precis fått veta att hon är 8 veckors gravid genom ett besök hon doktorn. Anna vet inte vem fadern är och anser själv att hon är för ung för att kunna ta ansvar för ett barn. Anna bor fortfarande hemma hos sina föräldrar som tycker att det är en kvinnas rätt att själv bestämma om hon vill behålla barnet eller göra abort. Anna har dessutom ingen utbildning att falla tillbaka på då hon fortfarande har 1 år kvar av s in gymnasieutbildning och har heller ingen ekonomi att falla tillbaka på. Borde Anna göra abort eller inte?
Hur skulle då en dygdeetiker resonera utifrån Annas fall:?:
Hur skulle en dygdeetiker resonera? Behöver akut hjälp!
Moderator: Moderatorgruppen
En pliktetiker hade tänkt så: Det finns vissa absoluta moraliska lagar, plikter, som man måsta lyda oavsett konsekvenserna. En sådan lag är att man inte får döda, inte inte under några omständigheter. Alltså bör Anna behålla barnet.
En konsekvensetiker (dvs en utilitarist) skulle resonerat så: Vilket av de till buds stående handlingsalternativen leder till bäst konsekvenser för alla som kan tänkas beröras av beslutet? När denna konsekvensanalys är gjord, så finner man att ett av alternativen är bättre än alla andra, och så väljer man det!
En dygdetiker skulle ha resonerat så: I moraliska frågor bör man inte intressera sig så mycket för konsekvenser eller morallagar, utan försöka agera så som en dygdig person skulle ha agerat. Vilken dygd som är direkt applicerbar på Annas fall är förstås mycket svårt att avgöra, men kanske är det stoicismen som kommer närmast? I så fall bör hon tålmodigt utstå de prövningar som hon utsätts för, och genomlida de svårigheter som nu väntar henne (graviditet, förlossning, omvårdnad, uppfostran...)
En konsekvensetiker (dvs en utilitarist) skulle resonerat så: Vilket av de till buds stående handlingsalternativen leder till bäst konsekvenser för alla som kan tänkas beröras av beslutet? När denna konsekvensanalys är gjord, så finner man att ett av alternativen är bättre än alla andra, och så väljer man det!
En dygdetiker skulle ha resonerat så: I moraliska frågor bör man inte intressera sig så mycket för konsekvenser eller morallagar, utan försöka agera så som en dygdig person skulle ha agerat. Vilken dygd som är direkt applicerbar på Annas fall är förstås mycket svårt att avgöra, men kanske är det stoicismen som kommer närmast? I så fall bör hon tålmodigt utstå de prövningar som hon utsätts för, och genomlida de svårigheter som nu väntar henne (graviditet, förlossning, omvårdnad, uppfostran...)
Morgan skrev:En dygdetiker skulle ha resonerat så: I moraliska frågor bör man inte intressera sig så mycket för konsekvenser eller morallagar, utan försöka agera så som en dygdig person skulle ha agerat.
Schysst av dig att hjälpa till Morgon. Är dygdeetiker så tjockskalliga som du beskriver?
A: Beskriv din moral.
B: Jag handlar som en moralisk person!
A: Hur handlar en sån då?
B: Som en moralisk person...
§
hovnarr skrev:Morgan skrev:En dygdetiker skulle ha resonerat så: I moraliska frågor bör man inte intressera sig så mycket för konsekvenser eller morallagar, utan försöka agera så som en dygdig person skulle ha agerat.
Schysst av dig att hjälpa till Morgon. Är dygdeetiker så tjockskalliga som du beskriver?
A: Beskriv din moral.
B: Jag handlar som en moralisk person!
A: Hur handlar en sån då?
B: Som en moralisk person...
Ha ha, ja så framställer i alla fall Torbjörn Tännsjö saken i den försträffliga boken "Grundbok i normativ etik" (Thales). Själva grunden i dygdetiken är ju att den inte riktar sig mot att ta ställning i normativa etiska frågor i första hand, utan mot att besvara frågan "vilket slags människa bör jag vara". Det är alltså en slags pedagogisk uppgift dygdetiken tar på sig!
Tännsjö skriver så här:
...om man vet vad det innebär att vara en dygdig person vet man också vad det är som gör riktiga handlingar riktiga och oriktiga handlingar oriktiga. Att handla rätt i en situation är nämligen att handla så som en dygdig person skulle ha gjort, att handla orätt är att handla som en icke dygdig person skulle ha gjort. Eller riktiga handlingar är helt enkelt handlingar som en dygdig person utför och oriktiga handlingar de handlingar en icke dygdig person utför.
Dygdetikerna försöker alltså inte utröna av vilka skäl handlingar är riktiga eller oriktiga. Poängen med att utveckla en dygd är att den gör oss till bättre moraliska agenter - per någon slags automatik.
Och ja, jag tycker nog att detta förhållningssätt är ganska tjockskalligt. Jag har själv inte i mina tankar lyckats övertyga mig om dygdetikens riktighet, utan fastnar i detta att jag nog vill ställa frågor om varför en given handling är bra eller dålig. Jag råkar vara agnostiskt sinnad (i Huxleys användning av ordet), och har en agnostisk inställning i värdefrågor - dvs jag är tillsvidare-nihilist i värdefrågor. Det enda jag kan tänka mig har intrinsikalt värde är den rena hedonistiska njutningen/lyckan. Då är det svårt att vara annat än utilitarist.
Morgan skrev:Jag har själv inte i mina tankar lyckats övertyga mig om dygdetikens riktighet, utan fastnar i detta att jag nog vill ställa frågor om varför en given handling är bra eller dålig.
För mig är det helt enkelt: "Är en given handling bra eller dålig?" Det kan ju finnas oklara fall där mycket talar för och mycket talar emot, men oftast är en god gissning utan närmare resonerande fullt tillräckligt.
Morgan skrev:Det är alltså en slags pedagogisk uppgift dygdetiken tar på sig!
Det är alltså gott att handla gott och dåligt att handla dåligt. Det är pedagogiskt så det förslår! Man skulle nästan kunna säga uppenbart
§
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 21 och 0 gäster