Zokrates skrev:
Chase, det engelska ordet för jakt, påvisar en likhet med ryskans motsvarighet, jachta, som i sin tur är likt vårt ord jakt igen, men om vi kollar noggrannare så finner vi även en likhet med ryskans ord för timme, chas, därmed kan vi lättare se likheten med ordet chase igen,samt att vi nu inser att jakt har med en viss tidsaspekt att göra, för att återkoppla det till det ryska ordet för del, chastj, till odatja, tur, som i sin tur är väldigt likt det svenska ordet för ödet. Därmed återknyter jag det hela till att ursprunget för lycka, är just en del av något, som i sin tur är i händerna på ödet, eller rättare sagt det okända. Denna del ger upphov till framgång inom något, men denna framgång är helt baserad på tur, inte på eget slit eller egen uppoffring. Det finns en tidsaspekt kopplad till begreppet lycka. Den är inte att betrakta som något varaktigt.
Att orden är just dem de är, är ingen slump, det hela är noggrant uträknat. Ord skapas ur en symbolisk begreppsvärld, i avsikt att vara så självförklarande till sin innebörd som det bara är möjligt, för att underlätta förståelsen och minimera missförstånd.
Historiskt har människor utgått från en och samma begreppsvärld,
att orden skiljer sig beror på dialektala orsaker i första hand, i andra hand på att människor under längre tider separerats från varandra och därmed levt avskilda, samt skapat nya ord då behovet funnits. Trots det är tillvägagångssättet bakom ordbildningarna till största delen bevarad genom tiderna.
Det skulle inte vara möjligt att kalla vad som helst för något helt godtyckligt, således skulle de aldrig kalla ett ting för något som associerades med något helt annat, det vore ju inkonsekvent och ologiskt. Orden är alltså självreflekterande så att innebörden skall vara så självklar som möjligt, något som dagens språkvårdare tydligen ofta missförstått. Begreppsvärlden bör ha varit likartad, därmed bör tankesättet bakom ordbildandet stamma från ett gemensam ursprung.
För att pröva om detta stämmer, så kan man ju jämföra med t.ex kinesiskan. Om de har liknande metaforer för sitt begrepp lycka, men eftersom jag inte begriper kinesiska, så tvingas jag förlita mig på en översättare på nätet mellan engelska och kinesiska.
( Oj, upptäcker att Kinesiskans "chiaka" denna del, "chång" tid, påminner tillsammans om ryskans ord, chas, som de förmodligen lånat från mongolerna, men detta ord borde tillhöra ett äldre urord då även tyskans "zeit" ( tsait ) överensstämmer i likhet).
"Yuentchie" lycka, kan det egentligen vara en ombildning av yang + chi? Yang är bl.a förknippat med himlen, dvs en böjd del som ett valv, samt med det ljusa, varma och det manliga som tillsammans står för något positivt.
Chi är kopplat till en andlig, övernaturlig naturenergi, som flödar i tiden.
Om detta stämmer så är tankesättet bakom ordbildningen för lycka i grunden likartad, från öst till väst.
Kan någon kinesiska här, så kommentera gärna.
/ KYREUS
