Syndabocken

[JennyMaria]

Förresten, tack, SportFilosofen. Det sammanfattar för mig hur Syndabocken rent gruppdynamiskt uppstår. Sådana är spelets regler.

[Minded]

Igår drog tog jag själv fram penseln.

Att försöka leva helt i sin ande, och utestänga egot, ska inte betyda att man inte deltar i spelet, har jag förstått.

Det står i tao te ching att den som kan dö utan att förgås, kommer leva ett långt liv. Det som åsyftas är just egot. I essens handlar det också om att faktiskt lära sig dö - vilket är upplevelsen av det, från det perspektiv man står i idag. Men rent tekniskt så är det just egot som egentligen sas 'dör'. När detta väl är, så spelar det förvisso inte längre någon specifik roll om man själv faktiskt lever vidare eller dör - eftersom att man då inte längre förhåller sig till döden som sådan vi känner den idag (något man inte vill ta i med tång). Förvisso är det också sagt, att den som är rädd för att dö, inte kan leva fullt ut.
Men jag vete fan, jag upplever att jag har anledning någonstans att gå den här vägen. Och jag vete fan vart jag slutar någonstans. Så jag är egentligen inte pigg på att få andra att gå åt samma håll - jag vet inte ens om det är en korrekt observation jag gjort (även om jag måste säga att den verkar sannolik). Disclaimer, liksom.

Jag tror inte att något är förutbestämt. Fri vilja är starkare än allt annat, finns inte det finns inte livet. I sådana fall är det motsägelsefullt att en bestämd mening med varje andes roll finns, exempelvis att vara syndabock, katalysator eller ledare. Och egot kan alltså inte frånsäga sig den rollen, vägra att leva upp till det.

Vilken lämnar mig med en ny fråga: vad är det då som särskiljer varje mans ande, om det inte är en bricka i spelet, en roll i kollektivet? Anden måste ju ändå ha en drivkraft. Har allas andar samma drivkraft, som döljs av egots och själens behov och längtan? Eller har anden individuella kryddor och drivkrafter? Eller är det så att samtligas andars drivkrafter är att enas, att älska förbehållslöst i Guds närhet/Nirvana, fria från egon?

Haha, fri vilja diskuterades alldeles nyss i en annan tråd, den kan du vilja läsa Jag tror personligen på en mer eller mindre förutbestämd ordning - liksom att vi alla är specifika människor, vi har fem fingrar och en näsa. Vi kan inte flyga. Vi är liksom ganska definierade, förutom just om vi vill bli bra på tennis eller att simma. Dock inte sagt att vi inte borde göra det bästa av situationen, vafan, det är ju bara rent jävla dumt att lida när man inte tvunget behöver/vill göra det.

Än så länge utgår jag bara från mitt perspektiv, ett samhälle och vidare utvecklat är fortfarande för sofistikerat för mig. Om inte samma saker gäller - vilket förvisso är sannolikt. Det stora i det lilla, liksom.

[Minded]

Hur gick det med penseln? På tal om, leta gärna reda på en gammal tråd som heter 'skrivkramp', där liknande talades om, riktigt intressant.