Med dagens matematiskt logiska bild av evolution i vilken gener med bäst förmåga att sprida sig själva blir större i genpopulationen som grund:
Kan man säga att vissa beteenden, liksom vissa molekylära kompositioner, är beskaffade på ett sådant sätt att de går hand i hand med de fysiska och matematiska lagar som gäller i vårt universum (alt: de fysiska lagarna verkar på världen på ett sådant sätt att vissa molekylära kompositioner liksom beteenden erhåller majoritet)?
När det gäller altruism är detta tydligt. En gen som värnar om sina genfränder (rättare sagt: får sin bärare att värna om sina bärarfränder)kommer med all matematisk säkerhet att öka sin spridning markant jämfört med de gener/bärare som inte besitter denna egenskap. Inget nytt under solen här.
Jag tycker dock det är intressant att dra parallellen mellan kristendomens tankar om en morallag inbäddad i varje människa, fri att följas eller avvika ifrån, och denna till synes universiella dragning mot altruism. Såvitt jag kan se skulle altruism till slut uppkomma i vilket system som helst, oavsett hur evolutionen sett ut under de tidigare molekylära nivåerna. Altruism är en del av koden?
Vi kanske aldrig kan sätta etiketterna "ont" eller "gott" på någon företeelse, men kanske kommer vi en dag att kunna sortera in altriusm (och andra, i vår värld, fördelaktiga beteenden) i mappen som beskriver vårt universum.
Hur ska man förhålla sig till universiell sanning/rätt/fel i sken av detta?
Altruism inkluderat i de fysiska lagarna
Moderator: Moderatorgruppen
Determinus skrev:En gen som värnar om sina genfränder (rättare sagt: får sin bärare att värna om sina bärarfränder)kommer med all matematisk säkerhet att öka sin spridning markant jämfört med de gener/bärare som inte besitter denna egenskap.
Gener sprids genom att DNA replikeras i nya celler. I människan är de celler som växer snabbast cancerceller. Cancerceller måste åstadkomma en rad olika små trick för att kunna växa så snabbt och ohämmat - framförallt behöver de koppla ur cellens självmordssystem och övriga kontrollfunktioner. Där handlar det nog om att söndra och härska snarare än att värna om genfränder, även om jag ogärna besjälar ting på molekylär nivå (gosedjur är OK).
§
-
Determinus
- Inlägg: 37
- Blev medlem: 12 jan 2005 08:26
Där handlar det nog om att söndra och härska snarare än att värna om genfränder, även om jag ogärna besjälar ting på molekylär nivå (gosedjur är OK).
Jag besjälar ogärna ting överhuvudtaget.
Givetvis värnar inte gener om varandra, det är jag medveten om. Gener skapar kroppar. Kroppar värnar om varandra. Gener ger upphov (ej framlagt till vilken grad idag) till beteenden. En gen (förenkling, det rör sig inte om en gen) som ger upphov till altruism och därmed får sin kropp att bry sig om en annans kropps, innehållandes samma gen, överlevnad sprids genom enkel matematik snabbast (och mest egoistiskt). Detta är inte omdiskuterat och var inte heller huvudspåret i mitt inlägg.
Determinus skrev:Detta är inte omdiskuterat och var inte heller huvudspåret i mitt inlägg.
Jag beklagar, men huvudspåret gick mig i så fall förbi. Jag gör några nya gissningar på huvudspår och bemöter dem var för sig, så kan du förtydliga efter behov i ditt nästa inlägg.
Determinus skrev:Med dagens matematiskt logiska bild av evolution i vilken gener med bäst förmåga att sprida sig själva blir större i genpopulationen som grund:
Vad menas med "bäst förmåga"? Idag, till skillnad från exempelvis vid den kambriska explosionen, finns det gener som är mycket allmänna över organismer och utgör gemensamma grad i allt liv som vi känner det. Dessa gener är således kraftigt konserverade och inte föremål för finjusteringar eller nyanser - blir det minsta fel går det käpprakt åt helvete och organismen dör. Om man räknar efter i alla celler på vår jord kommer man att finna vissa gener som förekommer i större mängd än andra. Se även diskussionen om evolution och tautologi under "Naturvetenskap".
Determinus skrev:Kan man säga att vissa beteenden, liksom vissa molekylära kompositioner, är beskaffade på ett sådant sätt att de går hand i hand med de fysiska och matematiska lagar som gäller i vårt universum (alt: de fysiska lagarna verkar på världen på ett sådant sätt att vissa molekylära kompositioner liksom beteenden erhåller majoritet)?
Det beror på vad som menas med "hand i hand". I vanlig mening skulle man nog säga att de mekanismer som gör att vissa beteenden "överlever" och att vissa molekyler är vanligare medan andra inte förekommer alls är helt väsenskilda. Möjligen kan de två användas som liknelser gentemot varandra, såsom atomen kan liknas vid ett solsystem, men jag har svårt att utsträcka min fantasi till ett sådant helhetsperspektiv.
Determinus skrev:När det gäller altruism är detta tydligt. En gen som värnar om sina genfränder (rättare sagt: får sin bärare att värna om sina bärarfränder)kommer med all matematisk säkerhet att öka sin spridning markant jämfört med de gener/bärare som inte besitter denna egenskap. Inget nytt under solen här.
OK, en gen (t.ex. i mig) som får sin bärare (t.ex. mig) att värna om sina bärarfränder (t.ex. mina medmänniskor) kommer att öka sin spridning jämfört med de gener som inte besitter denna egenskap. Korrekt?
Även om vi kunde härleda medmänsklighet/altruism till en genetisk grund så är det inte säkert att det vore det bästa sättet för gener att öka sin spridning. Betrakta t.ex. en gen som får en lejonhanne att säga "Efter Er" till andra lejonhannar när det är dags att bestiga honan. Även när allt annat är lika är det tydligt att altruism inte nödvändigtvis främjar organismens överlevnad. Vad gäller effektiv spridning av gener tänkte jag närmast på cancer (och virus), men jag har redogjort för det ovan.
Determinus skrev:Såvitt jag kan se skulle altruism till slut uppkomma i vilket system som helst, oavsett hur evolutionen sett ut under de tidigare molekylära nivåerna. Altruism är en del av koden?
Låt oss tala om system, det är roligt. För alla stabila, komplexa system kommer vi (tror jag) att kunna observera altruistiskt och egoistiskt beteende, eller åtminstone sådana fenomen som vi lätt kan tolka så. Det jag läst om komplexitet och spelteori samt observerat i verkliga livet får mig att tro det.
Determinus skrev:Vi kanske aldrig kan sätta etiketterna "ont" eller "gott" på någon företeelse, men kanske kommer vi en dag att kunna sortera in altriusm (och andra, i vår värld, fördelaktiga beteenden) i mappen som beskriver vårt universum.
Både altruism och egoism kan vara fördelaktiga. Generellt gäller att altruism är mer och mer fördelaktigt ju fler som är altruister. Det är särskilt fördelaktigt att bete sig altruistiskt mot altruister och egoistiskt mot egoister.
§
Både altruism och egoism kan vara fördelaktiga. Generellt gäller att altruism är mer och mer fördelaktigt ju fler som är altruister. Det är särskilt fördelaktigt att bete sig altruistiskt mot altruister och egoistiskt mot egoister.
Att det inte är fördelaktigt att vara altruist bland egoister kan jag förstå. Men det omvända beror väl på hur altruisterna är funtade. Om de handlar likadant mot altruister som mot egoister är det ju fördelaktigt att bete sig egoistiskt mot dem.
Visst, jag förmodade att de också skulle handla på samma sätt, dvs. altruistiskt mot altruistiskt och egoistiskt mot egoistiskt. De mer renodlade egoisterna i denna min lilla spelteoretiska värld skiljer sig alltså från "pseudo-altruisterna" i att de är egoistiska nästan jämt medan pseudo-altruisterna känner av lite mer ifall de har något att vinna långsiktigt på att bete sig altruistiskt. De mer renodlade altruisterna är helt enkelt lite godtrogna i överkant, och där kan man kosta på sig att vara lite fräckare än med "vanliga" pseudo-altruisterna. Gentemot de mer hårddragna egoisterna är det råbarkad egoism som gäller. Såhär kan man måla upp en gradskala antar jag, instämmer du?
§
§
Jag hänger inte riktigt med. Dessa tre kategorier verkar vara mest rimliga:
medlem i A: gynnar endast sig själv.
medlem i B: gynnar alla lika mycket, inklusive sig själv.
medlem i C: gynnar alla medlemmar i B och C lika mycket.
Det kan förstås finnas fler kategorier, t ex de som endast gynnar sig själva och A. Men skapandet av nya kategorier tycks leda till en oändlig regress. Jag lämnar det här.
Om det finns en stor mängd medlemmar i C, så innebär det naturligtvis problem för A.
medlem i A: gynnar endast sig själv.
medlem i B: gynnar alla lika mycket, inklusive sig själv.
medlem i C: gynnar alla medlemmar i B och C lika mycket.
Det kan förstås finnas fler kategorier, t ex de som endast gynnar sig själva och A. Men skapandet av nya kategorier tycks leda till en oändlig regress. Jag lämnar det här.
Om det finns en stor mängd medlemmar i C, så innebär det naturligtvis problem för A.
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 24 och 0 gäster