Tiden

[Midgårdsormen]

Men då blir tidsdimensionen överflödig för den som hävdar att tillståndsförändring kan ske inom rumsdimensionerna! Eller har jag missat något här?

[Algotezza]

Men då blir tidsdimensionen överflödig för den som hävdar att tillståndsförändring kan ske inom rumsdimensionerna! Eller har jag missat något här?

Rörelsen inom tidsdimensionerna är betingad av att tiden finns. Tiden genomstrålar rummet, ger rörelsemöjlighet åt rumsliga objekt.

Kan inte fysisk tillståndsförändring (inom en fysisk enhet) förklaras som rumslig rörelse i mikrokosmos?

frågar sig Algotezza

[Midgårdsormen]

Rörelsen inom tidsdimensionerna är betingad av att tiden finns.

Ett axiom, alltså? I sådant fall är det väl inte så långsökt att dra andra slutsatser om man som jag utgår ifrån att tiden inte finns? Förresten, varför talar du om tidsdimension i plural?

Tiden genomstrålar rummet, ger rörelsemöjlighet åt rumsliga objekt.

Men jag förstår inte alls varför det fysiska rummet skulle vara otillräckligt för att själv ge rörelsemöjlighet åt objekten? Vad tillför tidsdimensionen/-erna om de(n) inte är ett slags energi?

Kan inte fysisk tillståndsförändring (inom en fysisk enhet) förklaras som rumslig rörelse i mikrokosmos?

Det skulle jag kunna tänka mig. Vart vill du komma?

[Algotezza]

Rörelsen inom tidsdimensionerna är betingad av att tiden finns.

Ett axiom, alltså? I sådant fall är det väl inte så långsökt att dra andra slutsatser om man som jag utgår ifrån att tiden inte finns? Förresten, varför talar du om tidsdimension i plural?

Hur vet du att rummet finns och att det har just tre dimensioner? Tid finns inte i sig men utifrån att rörelse finns hypostaserar vi fram tidens existens. Lika lite finns det rum i sig. Vad som finns är materia i rörelse.

Börjar vi anta att det finns fler tidsdimensioner kan vi ju börja spekulera i möjligheten av fysiska tidsresor.

Tiden genomstrålar rummet, ger rörelsemöjlighet åt rumsliga objekt.

Men jag förstår inte alls varför det fysiska rummet skulle vara otillräckligt för att själv ge rörelsemöjlighet åt objekten? Vad tillför tidsdimensionen/-erna om de(n) inte är ett slags energi?

Rummet ger inga möjligheter till rörelse. Men utifrån att rörelsen börjar och slutar antar vi att den är utsträckt i något vi kallar tiden. Men vad som finns är materiella processer och deras varaktighet.

Är dimensioner öht en form av energi? Rummet också?

Kan inte fysisk tillståndsförändring (inom en fysisk enhet) förklaras som rumslig rörelse i mikrokosmos?

Det skulle jag kunna tänka mig. Vart vill du komma?

Att tillståndsförändring kan reduceras till rumslig rörelse, vilket leder till slutsatsen att all rörelse i grunden är lägesförändring, vilket innebär att all förändring indikerar att det alltid är möjligt, även på mikroplanet, att tala om tid (som en abstraktion) och något man kan räkna på, när man väl defininerat tidmätning.

Men tid är ju också något upplevt.

Med vänlig hälsning  Algotezza

[GEOrgij]

Emmm... Om tid är inte rörelse då vad är den då? Expansion av universum? Eller rörelse av något svart? Men man kan ju bromsa tid genom rörelse.

P.S.:Jag tror inte att det blir några tidresor

[Algotezza]

Emmm... Om tid är inte rörelse då vad är den då? Expansion av universum? Eller rörelse av något svart? Men man kan ju bromsa tid genom rörelse.

P.S.:Jag tror inte att det blir några tidresor

Du bromsar tidmätaren.

Tid är det vi mäter med klockor. That's it.

Ha det!

Algotezza

[Plepple]

"Förluten tid är minnet, nutiden är iakttagelsen och framtiden är förväntningen."

Nutiden är konstant och formbar, den förekommer i oändlighet som iakttagelser. Framtiden är endast förväntningar vi har - dåtiden är minnen och/eller spår utav något som existerat.

Tror jag inte på, klockar går även när vi inte tittar på de.

Vad krävs det för att en händelse skall inträffa? En "definierare" (skapare - människan t ex). I andra ord krävs det ett igenkännande utav en händelse för att händelsen skall ha inträffat.

Som exempel kan du logiskt nog inte ge mig scenarion där jag har fel, då du känner igen en händelse i det fall. Total subjektivitet?

:3

[Algotezza]

Det finns tid som något mätbart och det finns tid som något upplevt. Och så kan man uppleva att man mäter tiden.

Hilsen fra Algotezza

[LJUSUPPLEVELSE]

Tid är pengar...

[Midgårdsormen]

Den sköra volframtråden glödde till och en stund av insikt infann sig, Algotezza! I grund och botten har vi från början haft samma syn på tiden, dock har jag inte tänkt tillräckligt mycket på rummet; samtidigt som jag i min inskränkthet utgick ifrån att din föreställning om tiden var annorlunda än vad den i själva verket visade sig vara.

Hur vet du att rummet finns och att det har just tre dimensioner? Tid finns inte i sig men utifrån att rörelse finns hypostaserar vi fram tidens existens. Lika lite finns det rum i sig. Vad som finns är materia i rörelse.

Jag har själv naggat på rumsdimensionerna, men dåraktigt nog skiljt dem ifrån tiden, varför ditt simpla uttalande här utgör en väsentlig pusselbit för min tanke. Detta är också förklaringen till varför jag uppvisat en absurd dubbelmoral där jag ifrågasätter tidsdimensionerna men förutsätter rumsdimensionerna.
Betraktar man resonemanget ur denna nyktra synvinkel är den kanske enda skillnaden mellan tid och rum att vi inte (ännu) kan förflytta oss i tiden. Skulle man det kunna så är den rent principiella skillnaden lika med noll.

Är dimensioner öht en form av energi? Rummet också?

Nej, jag tror inte att någon dimension är energi och det är precis vad jag menar, min formulering utgick ifrån att andra antog att det skulle vara energi - men är baserat på ett missförstånd från min sida, den frågan är nu att betrakta som avklarad.

Men tid är ju också något upplevt.

"...precis som rummet". Just det - båda är psykiska konstruktioner (Magister Rolf försökte intala mig detta, jag förstod honom bara till hälften, cred till dig också). Vår upplevelse av rum är ju en fråga om både perception och även minne; när vi ser någonting förflytta sig i rummet måste vi minnas var tinget utgick ifrån och ställa den informationen i förhållande till den plats dit tinget förflyttade sig. Hävdar man att avstånd som allmän företeelse existerar, så är inte tidsavstånd mer orimligt än rumsavstånd. Eller omformulerat för denna trådens ändamål: "Tiden är beskaffad av samma egenskaper som rummet."

Att man tillskriver tiden en egen dimension är alltså en matematisk föreställning, enkom för att det skall gå att räkna med den (vilket ju är meningsfullt i förhållande till att inte använda sig av den alls). Om man inte skapar och särskiljer dimensioner, så kan man ju inte räkna ut ytor eller volymer heller.

Det finns tid som något mätbart och det finns tid som något upplevt. Och så kan man uppleva att man mäter tiden.

I samma mån det finns rum som något mätbart och det finns rum som något upplevt. Och så kan man uppleva att man mäter rummet. Och linjaler och klockor härmed ingå äktenskap!

[scirocco]

För lång

[Jörgen]

"Förluten tid är minnet, nutiden är iakttagelsen och framtiden är förväntningen."

Vackert

Tror jag inte på, klockar går även när vi inte tittar på de.

Vad krävs det för att en händelse skall inträffa? En "definierare" (skapare - människan t ex). I andra ord krävs det ett igenkännande utav en händelse för att händelsen skall ha inträffat.

En definerare kan i efterhand dra slutsatsen att klockan vid en viss tidpunkt har angivit en tidpunkt.
Klockan kommer även att ha angivit denne tidpunkt om ingen definerare tyckt till.
Definerare är lyxpålägg.

Som exempel kan du logiskt nog inte ge mig scenarion där jag har fel, då du känner igen en händelse i det fall. Total subjektivitet?

:3

Antingen så förstår jag inte din förfråga, eller så missar jag poängen.

[kWee]

Plepple skrev:

Vad krävs det för att en händelse skall inträffa? En "definierare" (skapare - människan t ex). I andra ord krävs det ett igenkännande utav en händelse för att händelsen skall ha inträffat.

Som exempel kan du logiskt nog inte ge mig scenarion där jag har fel, då du känner igen en händelse i det fall. Total subjektivitet?

Alltså händer inget om ingen tittar ? betyder det att om något ändrats på en tex obevakad plats, man kommer dit dagen efter och något ändrats , har någon då redan varit och definierat "situationen"?

[freddemalte]

Jag har funderat en hel del på definieringen av tiden! och undrar lite vad andra har för tankar om det hela, som kan kännas lite svårt att greppa!

Tidsfilosofi

Brukstid (nyttotid)

Låt oss då anta att ”bruktiden” är vad som avses med ”tid”. Då synes mig tiden vara likställt med de utförda handlingarn, vad som sker eller åtminstone den ”plats” vissa företeelser tar av livet (världen, tillvaron). I den typen av tid är tidsresor omöjlig, i den typen av tid förbrukas enbart varat som en energi, som en övergång – en transendens från ett tillstånd till ett annat. Vi talar förändring av tingen i sig, relationer mellan företeelser och hur dessa ses av varandra i varandets ögonblick. Abstrakt tänkta, är de ”inte har skett” och påverkade, utnyttjade, använda – när de ”har skett”. Samt nu, just nu i ett och samma tillstånd – stilla.

Psyktid (mental ålder)

Om vi vidare antar att ”psyktiden” är tiden, eller det som avses med ”tid” – ja då kan vi ”resa” i tiden, mentalt – minnas, återknyta till sinnestillstånd, känslor – vi kan ta oss ”framåt” med antaganden, förhoppningar och intellektuella beräkningar eller ”intuition”. Den tiden är tämligen privat, men kan delas med andra – förutsatt att det annanpsykiska är i samma tillstånd – med förmåga att också processera en ”mental tid”. Denna definition på tid, gör tiden icke-objektiv (hypersubjektiv) och leder in i resonemang så som upplevelser och tolkningar – i kanske till och med solipsism.

Arkeoastronomitid

Om tiden är av enkom dessa – eller någon av de – typer så är vi enkom förmögna att ta oss fram, eller hoppa till olika tidseboker genom studier av universum eller jorden, marken, materien etc. Vi är åter i samma rum som brukstiden, vad avser processer, men denna gång är tiden fast förankrad i de ”fasta tillståndens fysik” – nedprentad i molekylerna, i de subatomära komponenterna, en de galaktiska entiteterna – i rummet. Denna tid är inte beroende av vad som upplevs eller känns, denna tid är ett med en eventuell objektivt sann ”extern” värld i vilken vi (mentala agenter) lever våra liv.

Biologitid (läkarens uppfattning eller hur gammal du verkar eller ser ut)

Låter vi oss definera tiden utifrån ”biologitid” är enkom manipulation av tiden en illusion baserad på tron att vi kan ändra de biologiska processerna – och det är kanske så att vi kan det (?). I så fall är en förflyttning, en resa i tiden mer likställt med en återgång eller acceleration av de biologiska / kemiska processerna i våra kroppar. Cellernas proliferation, de enzymatiska aktiviteterna, tillväxtfaktorernas effekter etc.

Fröken ur

Kan mer ses som en markör för att symbolisera det vi antar är tidens melodi – men inte tiden själv.

Logisk tid (alltid eller aldrig)

Förhållningssätt till världen vad avser tiden – en mätbarhet / storhet för tiden som något som kan vara eller inte vara. Om vi försöker översätta den strikt lokiska tidsaspekten, dvs kan vi fälla sanna eller falska påståenden om tiden. Kan vi påstå att det är sant att X eller Y har eller kommer att ske? Om vi vill ”resa” till något tidpunkt som ”har skett” eller ”kommer att ske” - finns då den ”destinationen” – kan vi överhuvud taget ha åsikter / uppfattningar om tiden etc.


Antagen (ha tråkigt känns långsammare än roligt)

Är nära släkt med mental tid och kan väl påstås vara subjektiv. Handlar troligen mycket om vårt psyke, hur vi fungerar vad avser koncentration, medvetandegrad, intresse och sk ”flow”. Inget man kan resa i men kanske däremot behärska på olika sätt.

Osv . . .

Fredrik