J R Auk skrev:Mitt påstående är ju att om något sådant skall till som en överensstämmelse mellan det system vi upprättar, språket, epistemologin osv, och världen (tänkt som något annat än, eller utöver, just språket) så får vi förlita oss på tron. Det är ett misserkännande av epistemologisk möjlighet i bestämning.
Tro, blott och bart alltså, låter inte som ett bra filosofiskt fundament i mina öron. Jag tycker tvärtom att vi ska vara som mest kritiska just på denna punkt, just vad gäller fundamenten, de ska diskuteras inte bara antas! Och visst, till syvende och sist kanske vi måste erkänna med Kierkegaard att det i sista hand inte finns någon teori, och att vi har att göra med ett rent existentiellt beslut (att Dasein tvingas fatta sitt beslut att leva autentiskt i den inautentiska tillvaron - man börjar inte från grunden alltså, rent praktiskt, utan jobbar sig ned till den). Men det ska inte tas för att vi ska överlåta det till tron.
J R Auk skrev:Och vem talar om tinget? Skall jag dra ramsan igen?
Lägg inte dina betydelser i andras ord.
Mitt subjekt behöver inte vara ett ting. Fråga mig det om du är tveksam istället för att anta det som du nödgar för att kunna (f)loska i min riktning.
Men kom med en definition på "subjekt" då som inte är essentialistisk! Innan du gör det ser jag inget som helst skäl för dig att gnälla så här. Mig veterligen återstår bara Lacans lösning om man vill behålla subjektet, och det är att definiera det som just en brist, ett negativt, men det gör ju inte du. Så länge du gör bruk av begreppet, och dessutom talar om det som garanten för sanning, så måste vi väl ändå anta att du talar om nåt substantiellt. Finns det nåt enda skäl till att vi ska tro nåt annat i det här skedet? Om så är fallet så har jag inte sett nåt, och jag ber dig ju att ge oss din definition av "subjekt". Du har alla chanser här, sluta smit undan då!
Det du citerar av mig sen har jag ju inte ens argumenterat för i diskussionen med dig, utan jag riktade bara en kritik mot dig. Vill du kritisera de positiva utsagor jag gör, så gör det, varsågod, precisera dina invändningar så bemöter jag dem, men det här gnället från ditt håll leder ingen vart.
J R Auk skrev:Om det inte vore möjligt att transcendera språket så tror jag inte att vi skulle överlevt. Eller språket ens ha uppstått. Men visst jag kan inte bevisa att det går, hur skulle jag kunna göra det? Det är inte poängen.
Varför inte? Det är ju väsentligen också Kants position, tinget-i-sig når vi aldrig, utan har bara våra tolkningar att tillgå. Varför skulle den positionen leda till döden? Precisera dig.
J R Auk skrev:Det spelar ingen roll om den är negerande eller inte, det som är viktigt är att den fyller en funktion i det uttryck det låter oss förmedla, den affektuella bas som den fångar. Vi har här ett fenomen, livet. Och om det talar vi. Det vi främst talar om är våran upplevelse. Och som sådant skall språket förstås och förstås intuitivt.
Att tala om livet är inte samma sak som att tala om ett subjekt, inte heller är det samma sak som att tala om varat. Min kritik riktade in sig på subjektet, inte på varat och inte på livet, förstår som inte varför du flyter ut i helt andra riktningar.
J R Auk skrev:Brottet från den naturliga uppfattningen kommer när vi börjar abstrahera språkets objekt från upplevelsen till ett tänkt utan upplevelsen.
Den "naturliga uppfattningen"? Och nyss fanns ingen "ren" upplevelse (det var till och med, med dina egna ord, "gammal skåpmat", och jag skulle visst ha nån överdriven självbild eftersom jag påtalade det). Talar du med kluven tunga eller är du bara inkonsekvent?