kunskap

[trilla]

Hej gott folk!
Är ny här på forumet. Sänker kanske medelåldern, då jag är en 17 åring. Men det kanske kvittar, får inte alltid ut lika mycket som jag vill av jämnåriga vänner. Förövring är jag norrlandstös som pluggar för nuvarande sam på gymnasiet. Lägger ut en liten text av mig o jag funderar på vad ni andra funderare tycker om mitt resonemang? Är det hållbart?

Fransmannen René Descartes (1594-1650) är en av rationalismens främsta förespråkare. Det innebar att han påpekade att våra sinnen inte ger någon riktig bild av omvärlden och han tvivlade på allt, förutom ett påstående: ”Jag tänker, alltså finns jag” (lat.”Cogito ergo sum”). Den enda säkra kunskapen är den vi kommer fram till med vårt förnuft, ansåg Descartes.

Engelsmannen John Locke (1632-1704) var av en helt annan åsikt. Han stod helt bakom empirismens åsikter, vilket innebär att all kunskap bygger på sinnesuttryck. Det är sinneserfarenheterna vi får under livet som är vår kunskap enligt Locke. Onekligen kan vi se eller höra fel emellanåt och uppfatta saker olika, men det menade han bara gällde vissa sinnesintryck.

Jag tror inte jag kan luta mig mot vare sig Descartes eller Lockes åsikter. Nog kan man vara säker på att bli blöt om man lägger sig i vatten. Det är våra sinneserfarenheter som säger oss detta. Där tycker jag inte Descartes resonemang håller, för nog kan vi förlita oss på att vatten är vått och kommer så alltid vara. Men om man alltid skulle förlita sig på sina sinnesintryck och tex alltid har upplevt rödhåriga människor som antipatiska, kan man inte döma alla övriga rödhåriga, trots att våra sinnen säger att rödhåriga är antipatiska.

De flesta man frågar rubrikfrågan svarar nog ganska direkt ”Någonting som man kan”. Det känns som att det är accepterat av det flesta. Men vem har mycket kunskap? Erfarenhet är ju kunskap. Om man läser en faktabok så är det ju en kunskap man samlar på sig. Men det kan ju dessvärre vara falsk kunskap. Inte vet jag om författaren uttrycker sig på ett sanningsenligt sätt. Men sanningen är individbaserat och för att vara övertygad måste jag själv uppleva det, annars borde det ju bli falsk kunskap? Kan jag vara säker på att de har ett lutande torn i Pisa före jag själv varit där och upplevt det med mina sinnen? Egentligen borde jag kunna det eftersom det finns så många tillförlitliga källor som påpekar att det faktiskt existerar. Åtminstone borde jag under ett besök i Pisa stående framför det lutande tornet kunna titulera det säker kunskap att det verkligen finns ett torn. För inte kan väl alla mina sinnen bedra mig så gravt?

Ett barn lär sig tidigt att stenar är hårda och vatten vått, men de har kanske inte utvecklat kunskapen att tänka konsekvensetiskt. ”Vilka blir konsekvenserna av att jag kastar den här stenen på min kompis?”
Ju äldre man är, ju mer kunskap har man kunnat samla på sig. Livserfarenhet. Men en ung människa kan ha mycket livserfarenhet ifall man hunnit uppleva många olika varierade situationer. Man förstår att arbetsgivare gärna vill anställa personal med arbetslivserfarenhet och som har rest mycket i världen och fått förståelse och kunskap om andra kulturer. Förståelse och kunskap är vid närmare betraktande två ord som är väldigt nära släktingar till varandra. Man kanske kan uttrycka det så att i och med att man får kunskap får man förståelse? När man har bearbetat en ny kunskap blir det förståelse? Ifall detta resonemang stämmer har då kunniga människor mer förståelse och har då dessa individer lättare att visa sympati?

Så slutligen kan jag påstå att min ståndpunkt i frågan vad kunskap är kan man sammanfatta i livserfarenhet. Det jag själv fått lära mig i livets skola ger mig kunskap och genom att tro på att jag faktiskt kan någonting ger mig självförtroende och därmed kanske jag kan ta mig fram lättare genom livet och kanske även bli en bättre medmänniska? En sak som borde vara säker; att inte vara säker på något likt rationalismen måste vara oerhört påfrestande mentalt.


Om du läst såhär långt får jag tacka för uppmärksamheten. Lämna mer än gärna en kommentar.

Vänliga hälsningar / Camilla

[SabbiS]

fint inlägg och klipskt tänkt, oavsett om du hade varit 30år
(menat som en komplimang )

dock är ditt inlägg lite av en artikel/analys där du själv reder ut det mesta vilket troligtvis har lett till att inte så många svarat.

[trilla]

Tack o bock för den komplimangen

Skulle nog nämnt att detta är ett arbete som jag gjort i skolan, därför ser upplägget ut som det gör. Jo, det är nog oxå därför inte så många svarat!

Men nån kanske får upp egna reflektioner när man läser mina? Var bara lite nyfiken på vad ni tycker kunskap är?

[hovnarr]

Hej trilla och välkommen!

Frågan om kunskap diskuteras med jämna mellanrum här på forumet. En gängse definition av kunskap brukar vara rättfärdigad, sann tro. Detta leder dock snart till besvärande cirkeldefinitioner, då man finner att "rättfärdigheten" bygger på tidigare kunskaper samtidigt som sanningen inte verkar kunna skiljas tydligt från kunskapen.

Jag är inne på en bredare definition av kunskap som precis tro. Precision/accuracy hänger ihop med att de olika trosuppfattningarna vid upprepade tillfällen träffar nära sanningen. Detta är kunskap. Det gör att man kan tala om kunskap och samtidigt tillåta enstaka avvikelser utan att kunskapsbegreppet raseras. Man kan t.ex. säga att man har kunskap om vilket väder det blir imorgon (en prediktion), även om vädret just imorgon inte blir som man trodde, förutsatt att man allt som oftast gör sanna prediktioner av denna typ. Kraven på kunskap, dvs. hur precis tron måste vara för att få kallas kunskap, varierar här givetvis från område till område. Kunskap om hur människor beter sig innebär t.ex. inte att man exakt ska kunna förutsäga deras läge i rummet vid en tidpunkt t.

Ser fram emot att se fler inlägg av dig på forumets trådar!

[Johannes Sjöstedt]

Vad är kunskap?

Enligt den klassiska kunskapsdefinitionen är kunskap, sann rättfärdigad tro.

D.v.s. ett subjekt S har kunskap om en proposition P om - och endast om - följande vilkor är uppfyllda:

1) S tror att P är sann.
2) S är berättigad till att tro att P är sann
3) P är sann.

Det centrala med de flesta försök till att defineira vad kunskap är för något, är att det inte räcker med att tro någonting som är sant, för att detta skall utgöra kunskap. Det känns t.ex. väldigt kontraintuitivt att säga att jag har kunskap om att Sverige vinner VM-Guld i fotboll år 2006, om det är så att jag tror detta, och detta dessutom råkar ske. Det verkar bara röra sig om en lyckad gissning och inte sann kunskap.

Men att man måste tro något och att detta dessutom måste vara sant, verkar vara väldigt intuitiva och korrekta vilkor för kunskap.

Problemet med att ovanstående defintion är att den är helt galen. Den härstammar ifrån ett förlegat och intollerant upplysningsideal, nämligen evidentialismen, där människor sågs som omoraliska när man trodde någonting man inte hade bevis för. Självfallet finns det inga sådana etiska aspekter av vad kunskap är. Ett rimligare def. vore följande:

Ett subjekt S har kunskap om en proposition P om - och endast om - följande vilkor är uppfyllda:

1) S tror att P är sann
2) S har goda skäl till att tro att P är sann
3) P är sann

Men även denna defintion är problematisk. Kan inte S ha kunskap om P utan att ge skäl för P. Låt säga att P har uppkommit hos S p.g.a. en kognitiv process hos S. Och om denna kognitiva trosföreställningsproducerande process, har fungerat utifrån det ändamål den har för avsikt att fungera (och att detta ändamål är att S skall ha sanna trosföreställningar om världen) och dessutom kommit fram till en trosföreställning som är sann. Kan man då inte säga att S har kunskap om P, även om S själv inte har internt tillgång till det som gör att S uppfattning P konstituerar kunskap?

Detta vore ett externalistiskt, eller en realibilistiskt syn på kunskap. Vilken jag finner rimligare, dock mycket mer komplex.

Men internalism/externalism debatten pågår förfullt och är extremt komplicerad. Kunskapsteori har så många dimensioner. Och man behöver göra en ordentlig analys av begrepp så som: "epistemiskt berättigad", "rättfärdig tro", "goda skäl", "välgrundad tro" e.t.c.

Det finns här en stor mängd olika uppfattningar med hårfina nyanser. T.ex. är det möjligt att hävda att man måste ha goda skäl för att någonting skall utgöra en välgrundad tro. Men samtidigt att varken goda skäl eller välgrundad tro är nödvändiga vilkor för kunskap.

Ett fascinerande men väldigt rörigt filosofiskt ämnesområde.

[hovnarr]

Det känns t.ex. väldigt kontraintuitivt att säga att jag har kunskap om att Sverige vinner VM-Guld i fotboll år 2006, om det är så att jag tror detta, och detta dessutom råkar ske.

Just. För att skära bort sådana här händelser från det vi betecknar med kunskap behöver vi alltså lägga till ett villkor. Som du nämner är kravet på "rättfärdigande" en sådan utväg, som dock lämnar mycket att önska. "Goda skäl" är ett annat alternativ, som idag nästan används synonymt med "rättfärdigad tro". Även där känns det dock som definitionen blir alltför snäv, av de skäl som du anger.

Därför föreslår jag att man tar fasta på just det som gör att vi gärna vill avfärda förutsägelsen om Sveriges VM-Guld år 2006. Vad är skillnaden mellan att något "råkar ske" och en förutsägelse som vi menar är grundad i kunskap? Skillnaden mellan kunskap och rena gissningar är att vi förväntar oss att kunskapen ska stämma för de mesta, medan gissningar bara "råkar" stämma med sanningen. Det är alltså en fråga om precision. Oavsett om man spår väder i fiskinälvor eller medelst kvantdatorer bör man kunna göra förutsägelser med god precision för att kunna hävda kunskap om vädret.

Här ställer dock krav 3 till det, nämligen kravet på sanning. S har kunskap om P om och endast om P är sann, heter det. Det både stämmer och inte stämmer med vårt språkbruk.

Om jag går ut och hämtar kaffe i fikarummet skulle de flesta av mina kollegor hävda att jag har kunskap om att min skrivbordsstol står kvar i rummet när jag återvänder. Men det KAN givetvis vara så att någon flyttade på den medan jag var borta. Hotar detta min kunskap? Kan jag p.g.a. denna möjlighet aldrig veta, dvs. ha kunskap om, mycket fundamentala ting? VET jag att zebrorna i djurparken i själva verket inte är skickligt målade hästar?

De flesta skulle nog använda kunskap i den betydelsen, som inte vid varje tillfälle måste stämma överens med sanningen, men som rimligen gör det. Å andra sidan skulle få säga att "han hade i tisdags kunskap om att det skulle regna på onsdag", om det nu visade sig att solen sken på onsdag. I ett större perspektiv skulle dock de flesta hålla med om att väder kan förutspås med en dags varsel med rimligt god precision, och kalla detta kunskap om vädret.

Kunskap verkar alltså beteckna en samling prediktioner med god (men inte för varje tillfälle exakt) precision i förhållande till sanningen. Kunskap är alltså inget man har om det enskilda fallet, utan en generalisering av ett stort antal utfall. Den borde därför inte hotas av enstaka avvikelser som ligger utanför vad som brukar betecknas "normala omständigheter".

[Tore]

Kunskap är alltså inget man har om det enskilda fallet, utan en generalisering av ett stort antal utfall. Den borde därför inte hotas av enstaka avvikelser som ligger utanför vad som brukar betecknas "normala omständigheter".

Fast inte heller det stämmer med hur begreppet brukar användas, för vi talar ju om kunskap även (och kanske i synnerhet) angående enskildheter. Jag håller inte heller med dig om att de flesta använder kunskapsbegreppet så att vi kan sägas ha kunskap om sådant som är falskt. (Jag vill minnas att vi har diskuterat det tidigare.) Om din skrivbordsstol skulle försvinna från ditt rum när du hämtar kaffe och du fortfarande tror att den befinner sig i rummet, så tror jag att ytterst få språkanvändare skulle säga att du har kunskap om stolens läge. Däremot kan du förstås ha kunskap om var stolen vanligtvis befinner sig, men det är en annan kunskap än den om stolens aktuella position.

[Johannes Sjöstedt]

Här ställer dock krav 3 till det, nämligen kravet på sanning. S har kunskap om P om och endast om P är sann, heter det. Det både stämmer och inte stämmer med vårt språkbruk.

Om vi skall vara petiga, blir det "endast om", i detta fall. D.v.s. ett nödvändigt villkor för att S skall ha kunskap om P, är att P är sann. Däremot är detta inget tillräckligt villkor, utan det måste till fler kriterier, t.ex. att S tror att P. "om och endast om", kan vi bara använda om konjunktionen av samtliga villkor, inte något av dem för sig.

Kan jag p.g.a. denna möjlighet aldrig veta, dvs. ha kunskap om, mycket fundamentala ting? VET jag att zebrorna i djurparken i själva verket inte är skickligt målade hästar?

Här är fallibilism den gängse uppfattningen bland kunskapsteoretiker.

Och för att återknyta till Trillas fina inlägg, och René Descartes - som tvivlade på nästan allting, till och med matematiken; - "Kan jag verkligen veta att inte en ondskefull demon har skapat mig till att tro felaktigheter inom matematiken ? Nej, det kan jag inte 3+1 är kanske inte alls 4".

Men vad är det som säger att Descartes inte hade kunskap om att 3+1=4 bara för att han kunde tvivla på detta? Är det inte så att vi har kunskap om saker, även om dessa kan vara falska? Alltså inte om de är falska, men om de kan vara falska. Här måste man se upp med skillnaden på vad som är sant, och vad som är sant med nödvändighet. Om något är sant med nödvändighet kan det inte vara falskt, t.ex. satsen "Jag är identisk med mig själv" är sann med nödvändighet, den kan inte vara falsk. Men däremot kan satsen "Alla zebror i djurparken är inte skickligt målade hästar" vara falsk. D.v.s. det är möjligt att tvivla på att alla zebror verkligen inte är skickligt målade hästar. Men betyder detta att; om det är sant att alla zebror inte är skickligt målade hästar, att vi faktiskt inte har kunskap om att någon zebra inte är en skickligt målad häst? Antagligen inte, givet att vi uppfyllt övriga kriterier för kunskap och det är sant att någon zebra inte är en skickligt målad häst (kanske bara slarvigt målad ) – har vi kunskap om att alla hästar inte är skickligt målade hästar. Detta trots att det är möjligt att tvivla på det. Man kan alltså säga att Descartes tvivel på P inte utgör ett motexempel på Descartes kunskap om P.

Kunskap verkar alltså beteckna en samling prediktioner med god (men inte för varje tillfälle exakt) precision i förhållande till sanningen. Kunskap är alltså inget man har om det enskilda fallet, utan en generalisering av ett stort antal utfall. Den borde därför inte hotas av enstaka avvikelser som ligger utanför vad som brukar betecknas "normala omständigheter".

Låt oss säga att S har kunskap om en viss proposition P vid en tidpunkt t (vilket jag tidigare förutsatt). Låt P representera propositionen ”Julius Ceasar var kejsare i Rom år 50 före Kristus ” – då har S kunskap om att Julius Ceasar var kejsare i Rom år 50 före Kristus vid tidpunkten t. M.a.o. kunskap handlar (a) inte bara om framtidsföresägelser, och (b) inte om generaliseringar över tiden utan vid en specifik tidpunkt.

[Fann]

Och ska man fortsätta vara petiig… Alltså jag vill protestera lite mot likhetstecknet mellan "kunskap" och "vetande". Kunskap har med kunna att göra och kunna med konst, dvs färdighet. Att kunna något är större än att "veta". Att det finns olika idéer om vad veta är och hur man kan veta att man vet är förstås sant. Men det mesta av det man kan vet man inte. Man kan en massa saker som man inte har en aning om. För att "veta" ska bli "kunna" krävs de en situation där vetandet tillämpas. Det kan vara nåt så pass meningslöst som att rabbla rätt svar i Jeopardy, men då kan man ju just det, nämligen svara rätt.

Jag förstår ju vad du Trilla menar men min protest beror på att vi så ofta övervärderar vetandet och glömmer bort att det är kunnandet som är det viktiga!

[Johannes Sjöstedt]

Man talar ibland om praktisk kunskap som att kunna cykla e.tc. Det är främst inte sådant som avses när man talar om "kunskap" inom kunskapsteorin. Möjligen använder man inte "veta" för sådant praktiskt "kunnande", men "kunskap" är det vanligaste begreppet, så jag föreslår att vi håller oss till det -det heter ju ändå "kunskapsteori".

Dessutom så kan "veta" bli förknippat med "vetenskap" - men då vetenskaplighet sällan har visat sig vara en garant för kunskap, tenderar ett sådant begrepp att urholka meningen hos "kunskap". Vad som är vetenskapligt gällande idag, kommer säkert - som så många gånger tidigare - att vara falskt om 100 år. Eftersom kunskap om P - enligt mig, inte enligt Hovnarr - förutsätter att P är sann, är kunskap otroligt mycket strängare än "vetenskapligt". Men detta betyder ju inte att "veta" nödvändigtvis behöver kopplas samman med vetenskaplighet, utan oftast säkert änvänds synonymt med "kunskap". Men kunskap är enligt mig det bättre av dem.

[trilla]

Jag förstår ju vad du Trilla menar men min protest beror på att vi så ofta övervärderar vetandet och glömmer bort att det är kunnandet som är det viktiga!

Men att veta någonting eller kunna någonting måste ändå vara väldigt nära släkt. Kan man dra ner det på nivån att jag kan VETA att äppelkaka är gott, men jag har inte KUNSKAP att baka det?

I det avseendet är det ju bättre att kunna baka kakan, dör då kan man ju göra det när man vill utan att vara beroende av någon annan?

Men jag förstår inte skillnaden mellan kunnande och vetande i det historia perspektivet. Är det att jag antingen vet att Afrika var kolonialiserat eller så har jag kunskap om kolonialiseringen? Är inte skillnaden hårfin?

[Johannes Sjöstedt]

Är det att jag antingen vet att Afrika var kolonialiserat eller så har jag kunskap om kolonialiseringen? Är inte skillnaden hårfin?

Det är ingen skillnad.

[Fann]

Jag förstår ju vad du Trilla menar men min protest beror på att vi så ofta övervärderar vetandet och glömmer bort att det är kunnandet som är det viktiga!

Men att veta någonting eller kunna någonting måste ändå vara väldigt nära släkt. Kan man dra ner det på nivån att jag kan VETA att äppelkaka är gott, men jag har inte KUNSKAP att baka det?

I det avseendet är det ju bättre att kunna baka kakan, dör då kan man ju göra det när man vill utan att vara beroende av någon annan?

Men jag förstår inte skillnaden mellan kunnande och vetande i det historia perspektivet. Är det att jag antingen vet att Afrika var kolonialiserat eller så har jag kunskap om kolonialiseringen? Är inte skillnaden hårfin?

Nej det är ingen skillnad kan man säga men just "kunskap" är ett begrepp som har andra "klangbottnar" och är större. Inte behöver man kunna baka en äppelkaka för att veta att det ÄR en äppelkaka man äter. "Veta" har mycket med identifikation och sakförhållanden att göra. "Veta" belyser nån slags passiv informationsbanksaspekt medan "kunna" kopplar till förmåga även om man enbart talar om teoretisk förmåga.

Men hela sättet att prata om "kunskap" som om det vore ett ting är ett problem, som jag ser det.

[Fann]

Jag förstår ju vad du Trilla menar men min protest beror på att vi så ofta övervärderar vetandet och glömmer bort att det är kunnandet som är det viktiga!

Men att veta någonting eller kunna någonting måste ändå vara väldigt nära släkt. Kan man dra ner det på nivån att jag kan VETA att äppelkaka är gott, men jag har inte KUNSKAP att baka det?

I det avseendet är det ju bättre att kunna baka kakan, dör då kan man ju göra det när man vill utan att vara beroende av någon annan?

Men jag förstår inte skillnaden mellan kunnande och vetande i det historia perspektivet. Är det att jag antingen vet att Afrika var kolonialiserat eller så har jag kunskap om kolonialiseringen? Är inte skillnaden hårfin?

Nej det är ingen skillnad kan man säga men just "kunskap" är ett begrepp som har andra "klangbottnar" och är större. Inte behöver man kunna baka en äppelkaka för att veta att det ÄR en äppelkaka man äter. "Veta" har mycket med identifikation och sakförhållanden att göra. "Veta" belyser nån slags passiv informationsbanksaspekt medan "kunna" kopplar till förmåga även om man enbart talar om teoretisk förmåga.

Men hela sättet att prata om "kunskap" som om det vore ett ting är ett problem, som jag ser det.

[J R Auk]

Men att veta någonting eller kunna någonting måste ändå vara väldigt nära släkt. Kan man dra ner det på nivån att jag kan VETA att äppelkaka är gott, men jag har inte KUNSKAP att baka det?

I det avseendet är det ju bättre att kunna baka kakan, dör då kan man ju göra det när man vill utan att vara beroende av någon annan?

Men jag förstår inte skillnaden mellan kunnande och vetande i det historia perspektivet. Är det att jag antingen vet att Afrika var kolonialiserat eller så har jag kunskap om kolonialiseringen? Är inte skillnaden hårfin?

Du kan inte veta att äppelkaka är gott. Du kan göra en allmängiltigt påstående om din relation till smaken av äppelkakor, då god.
Det du kan/kunde göra är att smaka för att se om äppelkakan är god.

Att veta något är aldrig säkert. Att kunna har utgjort beviset.