Målet är att bryta igenom ljuset. att aldrig dö likt pallas athene att komma fullt rustad.
så födas endast gudar :lol:
Immanuel Kant
Moderator: Moderatorgruppen
Tja om jag vi skall börja kika lite på hans moralteori.
Kant söker vad som är moraliskt. Det som är moraliskt konstateras vara det som är gott i sig, såtillvida det skall motivera en moral. Det som är gott i sig kan inte bero på något, och så avfärdas hela konsekventialismen. Detta då den sätter effekten av handlandet som det som bedöms i riktighetskreteriet av den etiska teorin. Hos konsekventialism är riktighetskriteriet något i stil med; gör det som leder till konsekvens X (där X får stå för vad det värdegivande inför konsekventialismen tas för att vara; ex lycka hos hedonisten). Hos Kants pliktetik så är riktighetskreteriet applikationen av maximerna mot handlandet; dvs agera enbart så som du kan önska upphöjt till allmän lag för det rationella subjektet.
I eftersökningen efter vad som kan vara gott i sig relativt vårt handlande så finner Kant att det enda som kan vara gott i sig är den goda viljan. Vad den goda viljan kan vilja utan att vara konsekventialistisk är att den kan vilja enligt en princip. Den principen är plikten, vilket blir en lag för förnuftet.
Om man sen skall se vad Kant stödjer sig på för att rättfärdiga sin etik så blir det mer komplicerat. Till att börja med så finns det 'vilja' som Kant använder för att beskriva att "jag" överhuvudtaget har ett val, och kan vara en moralisk agent. Kant skriver inte i termer av ett existentialt ifrågasatt jag, ett "jag". Men jag tänker använda mig av det för att det kommer hjälpa till att ge en beskrivning av Kant från en språkdiskurs som inte existerade då. Det är kanske lite kontroversiellt, men jag menar att det krävs av systemet, om än inte av trohet till dess författare. Varför det blir viktigt att sätta "" runt jag, för att ge oss "jag", är för att det är en del i argumentationen för den fria viljan, vilket är ett krav för antagandet av 'vilja' i etiken. Den här goda "viljan" är god i sig för att den vill det goda. Lite oklart om vad man skall säga om den saken. Det finns ett inslag av att genom att 'vilja' är ett noumenalt begrepp, i fenomenet 'viljas' det. Och 'god' är också ett noumenalt begrepp. Då är konjunktionen av begreppen inte beroende av något tidsligt, vilket är en slags existential för fenomenen. Det noumenala är beroende av en tid när det tänks, men det är inte i en tid när det observeras. Det är enbart tvunget i rummets idealitet och inte i tidens idealitet i sin noumenala idealitet.
Poängen är att sökandet efter något som är intrinsikalt 'gott' går genom det som är utan påverkan av annat, dvs det som inte är kontingent något annat. Således så behövs något likt min uttolkning ovan. Kant behöver något som gör att den goda viljan inte beror på något annat. Jag anser att det stöd han ger sig beror på spelet av de två "världarna", den "noumenala" och den "fenomenala".
Nåväl när den goda viljan är förklarad måste vi ta oss an 'plikten'. Detta begrepp är ju en kvarnsten såtillvida att det inte får gå oförklarat. 'Plikten' är det som sägs leda 'viljan' till ett 'agerande'. Plikten sägs vara gentemot skyldigheten att agera enligt förnuftet. 'Den goda viljan' sätter 'plikten' för att motivera 'skyldigheten att agera enligt förnuftet'. 'Skyldigheten att agera inför plikten' tas sedan för att vara 'lag'. Lag är alltså att det a priori föreligger något för agerandet. Kant gör en distinktion av regel och lag på detta sätt.
Detta är intressant eftersom det är på många sätt likt vad som sägs ges "fri vilja" till den moraliska agenten, subjektet.
'Fri vilja' är likt 'gott i sig' något som inte antas få bero på något fenomenellt. Vore de beroende av det fenomenella så vore de kontingenta, och inte nödvändiga rent logiskt. Och vi skall inte glömma här att Kants kunskapsteori var en rationell transcendental idealism. Det logiska harmonierar med det som är tingen i sig på något sätt.
Så hur förklaras då den fria viljan? Här är min tolkning. Den fria viljan är ett noumenalt begrepp. Vi finner 'fri vilja' inte i den fenomenella världen utan i de rena möjlighetsbetingelserna för vårt tänkande. Den fria viljan är en idé a priori den fenomenella förståelsen. Den fria viljan agerar genom att sätta principer. Dessa 'principer' är noumenala i det att de tänker världen a priori. Det är i den rena idealiteten som 'principerna' sätts. Således är principerna och viljan inte något som beror på det fenomenella, även om de är beroende av det som getts fenomenalt. Här är det ett uppmärksammande av tempus som krävs. Det 'fenomenella' är det som är för handen. Det 'fenomenala' är det som ges som 'fenomenellt' förnummet. Således så flyr viljan det kausala i den "fenomenella världen".
Den fria viljan sätter alltså en princip som inte är något annat än noumenala synteser. Syntesen av dess noumenala ting låter subjektet genom förnuftet, som tänker i noumen, fly den fenomenalt riktiga kausaliteten.
Vad är då förnuftet som låter principen ge ett omdöme genom förnuftets begripande av förståndet? Förståndet är hur vi förstår världen. Förståndet är det som agerar enligt kategorierna. Men den som stället förståndets kategorier i dagern, eller ställer dem mot varandra, eller i syntes för högre begrepp, är förnuftet. 'Förnuftet' för Kant är något evigt. Ett rent förnuft är heligt får vi veta. Ett heligt subjekt är rationalitet personifierat.
Och här blir det intressant att titta på de olika formuleringarna av maximen. Kant skriver ju ut den i tre olika generella former. Det första kan vi kalla maximen om upphöjd lag. Det är maximen som säger att vi enbart skall agera som vi kan önska alla moraliska subjekt att agera, dvs universellt. Varför stipulera maximen som att man önskar alla subjekt att agera likadant? Varför universellt?
Svaret finner vi enligt mig i Kants syn på rationalitet eller det som förnuftet bjuder. 'Rationell' är alltså förnuftsenlig. 'Förnuft' är universellt i det att alla rationella subjekt delar samma 'förnuft'. De delar inte samma förnuftighet, eftersom saker är relativa genom den trascendentala idealismen. Men dem delar själva formen för bedömning av det förståndiga innehållet enligt förnuftet, givet viljan sätter sig som lag för omdömet.
Där ser vi också utslaget av den fullkomligt rationella som helig. Heligt agerande är enligt det bästa, det rationella är det bästa, men inte utifrån det fenomenella utan genom det fenomenella. Alla fullkomligt rationella subjekt delar ett och samma agerande mutandis mutatis deras situation.
Så ser vi också upprinnelsen till de andra maximerana; behandla aldrig någon som enbart ett medel utan samtidigt ett mål i sig; och; agera endast så som du och alla andra skulle agera i ett "kingdom of ends". Detta 'kingdom of ends' ger lösningen på tolkningen enligt mig. Det är vad som anger att det är fråga om ett universiellierbart fenomen. Att förnuftet är ett omdöme som tvingar.
Därför, när "viljan" sätter en "princip" för "agerandet" så "sätts" en "horizont" för "mannet" som är "universell" och "individuell" genom att intet utesluts från "människas" betraktande.
Detta betyder att genom att förnuftet är allmänt giltigt så agerar alla individuella människor, så tillvida de inte är förvända, enligt en princip som inkorporerar dem själva och andra rationella subjekt. 'Lagen' blir en som garanterar att ingen glöms bort. "Alla är med" för att parafrasera populisterna!
Kant söker vad som är moraliskt. Det som är moraliskt konstateras vara det som är gott i sig, såtillvida det skall motivera en moral. Det som är gott i sig kan inte bero på något, och så avfärdas hela konsekventialismen. Detta då den sätter effekten av handlandet som det som bedöms i riktighetskreteriet av den etiska teorin. Hos konsekventialism är riktighetskriteriet något i stil med; gör det som leder till konsekvens X (där X får stå för vad det värdegivande inför konsekventialismen tas för att vara; ex lycka hos hedonisten). Hos Kants pliktetik så är riktighetskreteriet applikationen av maximerna mot handlandet; dvs agera enbart så som du kan önska upphöjt till allmän lag för det rationella subjektet.
I eftersökningen efter vad som kan vara gott i sig relativt vårt handlande så finner Kant att det enda som kan vara gott i sig är den goda viljan. Vad den goda viljan kan vilja utan att vara konsekventialistisk är att den kan vilja enligt en princip. Den principen är plikten, vilket blir en lag för förnuftet.
Om man sen skall se vad Kant stödjer sig på för att rättfärdiga sin etik så blir det mer komplicerat. Till att börja med så finns det 'vilja' som Kant använder för att beskriva att "jag" överhuvudtaget har ett val, och kan vara en moralisk agent. Kant skriver inte i termer av ett existentialt ifrågasatt jag, ett "jag". Men jag tänker använda mig av det för att det kommer hjälpa till att ge en beskrivning av Kant från en språkdiskurs som inte existerade då. Det är kanske lite kontroversiellt, men jag menar att det krävs av systemet, om än inte av trohet till dess författare. Varför det blir viktigt att sätta "" runt jag, för att ge oss "jag", är för att det är en del i argumentationen för den fria viljan, vilket är ett krav för antagandet av 'vilja' i etiken. Den här goda "viljan" är god i sig för att den vill det goda. Lite oklart om vad man skall säga om den saken. Det finns ett inslag av att genom att 'vilja' är ett noumenalt begrepp, i fenomenet 'viljas' det. Och 'god' är också ett noumenalt begrepp. Då är konjunktionen av begreppen inte beroende av något tidsligt, vilket är en slags existential för fenomenen. Det noumenala är beroende av en tid när det tänks, men det är inte i en tid när det observeras. Det är enbart tvunget i rummets idealitet och inte i tidens idealitet i sin noumenala idealitet.
Poängen är att sökandet efter något som är intrinsikalt 'gott' går genom det som är utan påverkan av annat, dvs det som inte är kontingent något annat. Således så behövs något likt min uttolkning ovan. Kant behöver något som gör att den goda viljan inte beror på något annat. Jag anser att det stöd han ger sig beror på spelet av de två "världarna", den "noumenala" och den "fenomenala".
Nåväl när den goda viljan är förklarad måste vi ta oss an 'plikten'. Detta begrepp är ju en kvarnsten såtillvida att det inte får gå oförklarat. 'Plikten' är det som sägs leda 'viljan' till ett 'agerande'. Plikten sägs vara gentemot skyldigheten att agera enligt förnuftet. 'Den goda viljan' sätter 'plikten' för att motivera 'skyldigheten att agera enligt förnuftet'. 'Skyldigheten att agera inför plikten' tas sedan för att vara 'lag'. Lag är alltså att det a priori föreligger något för agerandet. Kant gör en distinktion av regel och lag på detta sätt.
Detta är intressant eftersom det är på många sätt likt vad som sägs ges "fri vilja" till den moraliska agenten, subjektet.
'Fri vilja' är likt 'gott i sig' något som inte antas få bero på något fenomenellt. Vore de beroende av det fenomenella så vore de kontingenta, och inte nödvändiga rent logiskt. Och vi skall inte glömma här att Kants kunskapsteori var en rationell transcendental idealism. Det logiska harmonierar med det som är tingen i sig på något sätt.
Så hur förklaras då den fria viljan? Här är min tolkning. Den fria viljan är ett noumenalt begrepp. Vi finner 'fri vilja' inte i den fenomenella världen utan i de rena möjlighetsbetingelserna för vårt tänkande. Den fria viljan är en idé a priori den fenomenella förståelsen. Den fria viljan agerar genom att sätta principer. Dessa 'principer' är noumenala i det att de tänker världen a priori. Det är i den rena idealiteten som 'principerna' sätts. Således är principerna och viljan inte något som beror på det fenomenella, även om de är beroende av det som getts fenomenalt. Här är det ett uppmärksammande av tempus som krävs. Det 'fenomenella' är det som är för handen. Det 'fenomenala' är det som ges som 'fenomenellt' förnummet. Således så flyr viljan det kausala i den "fenomenella världen".
Den fria viljan sätter alltså en princip som inte är något annat än noumenala synteser. Syntesen av dess noumenala ting låter subjektet genom förnuftet, som tänker i noumen, fly den fenomenalt riktiga kausaliteten.
Vad är då förnuftet som låter principen ge ett omdöme genom förnuftets begripande av förståndet? Förståndet är hur vi förstår världen. Förståndet är det som agerar enligt kategorierna. Men den som stället förståndets kategorier i dagern, eller ställer dem mot varandra, eller i syntes för högre begrepp, är förnuftet. 'Förnuftet' för Kant är något evigt. Ett rent förnuft är heligt får vi veta. Ett heligt subjekt är rationalitet personifierat.
Och här blir det intressant att titta på de olika formuleringarna av maximen. Kant skriver ju ut den i tre olika generella former. Det första kan vi kalla maximen om upphöjd lag. Det är maximen som säger att vi enbart skall agera som vi kan önska alla moraliska subjekt att agera, dvs universellt. Varför stipulera maximen som att man önskar alla subjekt att agera likadant? Varför universellt?
Svaret finner vi enligt mig i Kants syn på rationalitet eller det som förnuftet bjuder. 'Rationell' är alltså förnuftsenlig. 'Förnuft' är universellt i det att alla rationella subjekt delar samma 'förnuft'. De delar inte samma förnuftighet, eftersom saker är relativa genom den trascendentala idealismen. Men dem delar själva formen för bedömning av det förståndiga innehållet enligt förnuftet, givet viljan sätter sig som lag för omdömet.
Där ser vi också utslaget av den fullkomligt rationella som helig. Heligt agerande är enligt det bästa, det rationella är det bästa, men inte utifrån det fenomenella utan genom det fenomenella. Alla fullkomligt rationella subjekt delar ett och samma agerande mutandis mutatis deras situation.
Så ser vi också upprinnelsen till de andra maximerana; behandla aldrig någon som enbart ett medel utan samtidigt ett mål i sig; och; agera endast så som du och alla andra skulle agera i ett "kingdom of ends". Detta 'kingdom of ends' ger lösningen på tolkningen enligt mig. Det är vad som anger att det är fråga om ett universiellierbart fenomen. Att förnuftet är ett omdöme som tvingar.
Därför, när "viljan" sätter en "princip" för "agerandet" så "sätts" en "horizont" för "mannet" som är "universell" och "individuell" genom att intet utesluts från "människas" betraktande.
Detta betyder att genom att förnuftet är allmänt giltigt så agerar alla individuella människor, så tillvida de inte är förvända, enligt en princip som inkorporerar dem själva och andra rationella subjekt. 'Lagen' blir en som garanterar att ingen glöms bort. "Alla är med" för att parafrasera populisterna!
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Jag vart lite full så fortsätter senare. Eller nått!
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
-
Metafysikern
- Inlägg: 14
- Blev medlem: 03 mar 2010 05:40
Bra det är exakt det här jag vill. jag är för övrigt oxå full just nu skulle egentligen ha varit i kristiansund nu men blev borttagen från flighten mellan Oslo -kristiansund och hamnade i häkte efter att ha puttat en säkerhets vakt och hör och häpna kastat "kritik av det rena förnuftet" själva boken på honom hahaha (som för övrigt var mitt enda handbaggage). alltså egenltigen är det bara idiotiskt och sådär men dom tog av mig flighten felaktigt och sabba mitt jobb.
Men alltså jag "(tror) (och det gäller att kunna skilja på det som är tro och vetande)" inte du har greppat riktigt vad som står (eftersom vi har helt olika uppfattningar (jag säger inte att jag har rätt) ( eller har förstått dig fullt ut) (det är ju bara ord vi jobbar med). jag kan relataera till det du skriver men det känns mest som du gömmer dig bakom orden men egentligen inte har "kännnnnntttt" KÄNN KANT". menar absolut inget illa och jag hoppas att du förstår att precis som jag sa ovan det här är exakt det jag vill vi har inledigt en konversation där vi kan dela våra uppfattningar för att stärka våra enskilda uppfattningar etc bla. och precis som jag vet att du är medveten om detta så sitter man på en nyckel så finns det ingen anledning att låsa den dörren för när jag öppnat den för dig så kan du öppna saker åt mig men alltså själva saken är att eftersom vi ägnar ås åt KRITIK så måste man kunna vara djärv och säga sanningen hela tiden annars är det ju bara skitsnack. och sanningen är ju givetvis reeeeeeeeeeeelaaaaaaaaaativ ehhhhh en föreställning om vad som är sanningen eftersom vi enbart arbetar med föreställningar hela tiden (=
jag skulle vilja påstå att du på ett analytiskt sett försöker förklara saker som du inte a priori har upffattat och lever ut.
jag ska dricka lite mer nu och ringa till min arbetsgivare och se om jag har kvar jobbet sen ska jag försöka skriva nått väsentligt OCH om jag inte svarar direkt är det för att jag är i norge eller något och inte har internet annars gör jag mitt bästa för att ta oss vidare

Men alltså jag "(tror) (och det gäller att kunna skilja på det som är tro och vetande)" inte du har greppat riktigt vad som står (eftersom vi har helt olika uppfattningar (jag säger inte att jag har rätt) ( eller har förstått dig fullt ut) (det är ju bara ord vi jobbar med). jag kan relataera till det du skriver men det känns mest som du gömmer dig bakom orden men egentligen inte har "kännnnnntttt" KÄNN KANT". menar absolut inget illa och jag hoppas att du förstår att precis som jag sa ovan det här är exakt det jag vill vi har inledigt en konversation där vi kan dela våra uppfattningar för att stärka våra enskilda uppfattningar etc bla. och precis som jag vet att du är medveten om detta så sitter man på en nyckel så finns det ingen anledning att låsa den dörren för när jag öppnat den för dig så kan du öppna saker åt mig men alltså själva saken är att eftersom vi ägnar ås åt KRITIK så måste man kunna vara djärv och säga sanningen hela tiden annars är det ju bara skitsnack. och sanningen är ju givetvis reeeeeeeeeeeelaaaaaaaaaativ ehhhhh en föreställning om vad som är sanningen eftersom vi enbart arbetar med föreställningar hela tiden (=
jag skulle vilja påstå att du på ett analytiskt sett försöker förklara saker som du inte a priori har upffattat och lever ut.
jag ska dricka lite mer nu och ringa till min arbetsgivare och se om jag har kvar jobbet sen ska jag försöka skriva nått väsentligt OCH om jag inte svarar direkt är det för att jag är i norge eller något och inte har internet annars gör jag mitt bästa för att ta oss vidare
-
Metafysikern
- Inlägg: 14
- Blev medlem: 03 mar 2010 05:40
JUSTE
DU SKREV Poängen är att sökandet efter något som är intrinsikalt 'gott' går genom det som är utan påverkan av annat, dvs det som inte är kontingent något annat. Således så behövs något likt min uttolkning ovan. Kant behöver något som gör att den goda viljan inte beror på något annat. Jag anser att det stöd han ger sig beror på spelet av de två "världarna", den "noumenala" och den "fenomenala".
mitt svar det finns 2 världar att ta över den som finns i oss och lekparken utanför heheh men vi måste ta över den äkta först och det kanske är där man ska stanna det är stora frågor men skit samma jag menar bara att har man (mer och mer förståelse) kontroll på sig själv och denna pereedutik eller vad det står "vetenskapernas förgård som han allafall nämner någonstanns mellan 1-100 i kritiken" så vet man hur man ska arbeta.
DU SKREV Poängen är att sökandet efter något som är intrinsikalt 'gott' går genom det som är utan påverkan av annat, dvs det som inte är kontingent något annat. Således så behövs något likt min uttolkning ovan. Kant behöver något som gör att den goda viljan inte beror på något annat. Jag anser att det stöd han ger sig beror på spelet av de två "världarna", den "noumenala" och den "fenomenala".
mitt svar det finns 2 världar att ta över den som finns i oss och lekparken utanför heheh men vi måste ta över den äkta först och det kanske är där man ska stanna det är stora frågor men skit samma jag menar bara att har man (mer och mer förståelse) kontroll på sig själv och denna pereedutik eller vad det står "vetenskapernas förgård som han allafall nämner någonstanns mellan 1-100 i kritiken" så vet man hur man ska arbeta.
-
Metafysikern
- Inlägg: 14
- Blev medlem: 03 mar 2010 05:40
Vilken vakt kan inte behöva en sådan kritik?
I alla fall, det jag skriver är förstås också bara min tolkning, även om detta 'bara' i ljuset av att det är "min" tolkning inte skall förringas
Jag måste ta och läsa igenom vad jag skrev och reflektera över det. Men jag vill säga emot dig. Jag förstår inte Kant enligt ett strukturerat begreppsligt system. Min "språkteori" rymmer "begreppslösa" termer för vår förståelse. Jag söker "känna" filosofi för att göra det aktuellt för mig.
Så det är just genom att nå en telos, enligt Kant betänka metafysiken (vad vi kan utsäga om hur upplevelsen struktureras innan den struktureras, stukturens noumen, dess idealitet [taget som 'ideellt' relativt 'trancendental idealism']), som jag nått en förståelse av Kant. I början tyckte jag det var idioti. Det här med "plikten" som garant för moralen skar ju sig hårt med min förförståelse, vilket till mångt och mycket är just ett arv av filosofin, av att världen är relativ, och plikter likväl.
Nu har jag en "känsla" som oftast förkastas till fördel för amerikaners förklaringar av Kant. Den känslan fyller luckor och gör det meningsfullt.
Men jag anser ingen teori vara mer än en karta. Min anarkism ligger djupt i min världsförståelse.
I alla fall, det jag skriver är förstås också bara min tolkning, även om detta 'bara' i ljuset av att det är "min" tolkning inte skall förringas
Jag måste ta och läsa igenom vad jag skrev och reflektera över det. Men jag vill säga emot dig. Jag förstår inte Kant enligt ett strukturerat begreppsligt system. Min "språkteori" rymmer "begreppslösa" termer för vår förståelse. Jag söker "känna" filosofi för att göra det aktuellt för mig.
Så det är just genom att nå en telos, enligt Kant betänka metafysiken (vad vi kan utsäga om hur upplevelsen struktureras innan den struktureras, stukturens noumen, dess idealitet [taget som 'ideellt' relativt 'trancendental idealism']), som jag nått en förståelse av Kant. I början tyckte jag det var idioti. Det här med "plikten" som garant för moralen skar ju sig hårt med min förförståelse, vilket till mångt och mycket är just ett arv av filosofin, av att världen är relativ, och plikter likväl.
Nu har jag en "känsla" som oftast förkastas till fördel för amerikaners förklaringar av Kant. Den känslan fyller luckor och gör det meningsfullt.
Men jag anser ingen teori vara mer än en karta. Min anarkism ligger djupt i min världsförståelse.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 31 och 0 gäster