Ekonomiska, epistemiska och suicidala krav för att tänka

Moderator: Moderatorgruppen

Warum

Ekonomiska, epistemiska och suicidala krav för att tänka

Inläggav Warum » 27 jul 2005 07:18

Det kan vara rent av farligt att filosofera om man inte gett sig eller har de ekonomiska, epistemiska eller suicidala förutsättningarna för att filosofera.

Man ska ha klart för sig att filosofin kan inverka på de tre ovannämnda faktorerna negativt, vilket kan bli ytterst förödande eftersom de tre faktorerna grundar dina livsvillkor.

"Är du lönsam, lille vän? Ja. Är du klok, lille vän? Ja. Är du självmordsbenägen, lille vän? Nä."

Alla vet väl att vi lever i ett samhälle för homo economicus, homo academicus och homo brevis. Du ska vara tillräckligt lönsam, tillräckligt bildad och tillräckligt rädd för att dö men ändå tillräckligt dödsföraktande så att du vill bränna ut dig själv i jakt på vara en god lönearbete och bildad medborgare så att samhället tillåter dig leva.

Har du inte en ekonomisk, epistemisk eller suicidal grund att stå på innan du filosoferar så riskerar du råka illa ut. Att filosofera: att tänka, tar tid, och tid är pengar och slösar du med tid så blir du oekonomisk. Att filosofera: att tänka, ger kunskapstörst, och kunskapstörst är antiintellektuellt och törstar du efter kunskap så blir du oepistemisk. Att filosofera: att tänka, ökar inte självmordsbenägenheten, självmordsbenägenhet är humankapital och säljer du dig inte som humankapital så blir du osuicidal.

Filosofin försvårar för dig att leva, eftersom du åsidosätter dina livsvillkor. Så därför ska man alltid se till att man har en tjock plånbok, en skarp hjärna, ett övermodigt dödsförakt, innan man filosoferar. Eller så struntar du i fall du är lönsam, smart eller rädd för att dö innan du filosoferar. Du vet att du har modet att begå självmord och du kan filosofera hur mycket du vill.

Alla vet väl att man lönearbetar för att leva och inte lever för lönearbeta. På arbetsplatsen är alla rädda för ingen är fri, alla är löneslavar. Alla vet väl att det krävs utbildning för att inte lära sig vissa saker och att man inte kan kräva en utbildning för att lära sig vad som helst. Alla vet väl att man ska vara rädd för att dö men inte rädd om sitt liv.

Kan man förändra samhället till motsatsen?

Användarvisningsbild
Marcus
Inlägg: 16
Blev medlem: 14 jul 2005 00:56
Ort: Linköping
Kontakt:

Inläggav Marcus » 27 jul 2005 09:37

Många förhastade likhetstecken, tycks det mig.
Without a computer, can there be files?

Jediballa
Inlägg: 7
Blev medlem: 28 maj 2005 15:13
Ort: GBG
Kontakt:

Inläggav Jediballa » 27 jul 2005 13:19

"kunskapstörst är antiintellektuellt" Va?

Vad är meningen med din post? Är du sällskapsjuk?

Warum

Inläggav Warum » 27 jul 2005 19:48

Låt mig utveckla. Det uppskruvade tempot i skolan och i den högre utbildningen gör att eleverna eller studenterna inte får chansen att förstå det de läser på djupet. Det handlar bara om att tillägna sig fakta. Det är lärarna som sätter tempot, gärna driver på eller nekar eleverna/studenterna om de efterfrågar förståelse. I läroplaner och förordningar står det uttalat att utbildning ska förbereda för arbetsliv där förståelse är ännu mer underordnat. (Det var den ekonomiska aspekten)
Lärarna vill förbereda för arbetslivet där tempot är ännu högre och därför får man lära sig effektivitet och inte insikter, förståelse.

Utbildningsväsendet är i viss mån lite mer fri från effektivitetsmålen än arbetsmarknaden, denna skillnad gör att de flesta ändå inte utbildas till den verklighet de ska arbeta i framtiden. I utbildningsväsendet rymms mycket improduktiv kunskap, som gör att många när de kommer ut i arbetslivet har fått fel utbildning för rätt arbete. Kunskaper ökar dina chanser på arbetsmarknaden, men bara om du fått produktiv kunskap.

Det går sällan att kompensera en fel utbildning. särskilt som de blivit så långa nuförtiden. Eftersom vi har fått allt längre utbildningar så får de som studerar mindre och mindre tid åt att skaffa sig arbetslivserfarenheter. Man har egentligen bara sin felaktiga utbildning och den har du bara nytta av inom utbildningsväsendet. Vi får en stor grupp som inte platsar på arbetsmarknaden. Dessa förvaras och blir kvar inom utbildningsväsendet, som blivit en andra arbetsmarknad.

Men överlag så är effektiviteten dygder både inom utbildningsväsendet och arbetsmarknaden. När det tar tid att lära sig och förstå så kommer endast de med den högsta kapaciteten att både vara effektiva men också kunniga. När kunskap gjorts till dygd och mål så har man inte tänkt på att bara några kommer lyckas leva upp till den normen. Tron på att alla kan lära sig samma saker lika fort eller bra har gjort att vi rationaliserat bort massor med jobb genom teknik, med övertygelsen att de inte behövs, eller med övertygelsen att vi befriat människor från något själsdödande och gett dem chansen att utbilda sig.

Det kommer alltid finns ett betydande antal människor som behöver ett jobb som kräver lite eller inte så avancerad bildning eller utbildning. (Det var den epistemiska aspekten)

Arbeta bör man annars dör man, och arbeta bör man så att man dör. Återigen: vi arbetar för att över huvud taget leva och lever för att arbeta. Arbeit macht frei. Är det värt att arbeta som vi gör för att få lite frihet? Är det meningsfullt att arbeta? Många arbeten är meningslösa eftersom de resulterar i meningslösa saker. Ta bara säljmarknaden hur mycket saker säljs inte som bara tär på jordens resurser men som verkligen inte behövs. Istället för att köpa borde man be de flesta säljare att skaffa ett annat jobb. "Gå i konkurs för jordens skull och skaffa dig ett annat jobb. Vi vill inte göra dig arbetslös, vi vill bara inte ha dina meningslösa produkter". Det finns arbetsintensiva jobb där man skriker efter arbetskraft. Det finns också jobb som resulterar i immateriella saker.

Meningslösheten över arbetets frukter och arbetet i sig borde få många att vilja begå självmord. Men varför folk ändå håller sig vid liv är att man inbillar sig att det inte är så meningslöst ändå, eller så vågar man inte begå självmord och då får man kämpa på i livets grottekvarn. (Det var den suicidala aspekten)

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 29 jul 2005 06:06

Det finns en vägran som förlöser allt.
Varför vara beredd att ta sitt liv?
I grund och botten är vi alla beredda att ta ett liv. Nödens måsten ligger ödestungt över hela samhället.

Varför har vi en social månne? Vad kan vi annars göra. Rycker du mattan, utan att erbjuda en tillfällig lindring, från folks fötter, så gör dom vad som krävs för att återupprätta sitt liv.

Därav; se till och vara fysisk fit och med ett ont öga, detta är för att underlätta passagen för dom okvädningsord och det sirapssöta smicker du måste slänga dig med, till fogdarna och kapitalets legoknektar och du har inget och frukta. Utom förstås den spänning som i det närmaste kunde liknas med ett riktigt liv. Om någon nu än minns hur det var :)

Väl talat Warum.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 18 och 0 gäster