Motsatsens lag.

[starblaze]

Vill ha kommentarer om detta.

Jag är helt övertygad om att ingen ting kan existera utan sin motsatts.
Natt kan inte exitera utan dag. vimter kan inte exixtera utan sommar och så vidare.
För om inte motsattsen fanns hur vet vi då vad "saken" i fråga är?
Ja nu menar ja ju inte fysiska saker som vi har skapat. Utan sånt som finns naturligt i världen, universum som vi inte kan påverka.

[MrTambourineMan]

Menar du då att universum inte existerar?

[Marcus]

Jag är helt övertygad om att ingen ting kan existera utan sin motsatts.

Intressant fråga. Finns ens motsatser? Är de mentala konstruktioner? Rör påståendet i huvusak ontologi eller semantik?

Om _ingenting_ kan existera utan motsats, måste ju även motsatsen som abstraktion ha en motsats, d.v.s. negationen av egenskapen att vara motsats? Alltså:

p & q [ting och motsats]
q & -q [motsats och icke motsats] |- motsägelse, påståendet är inkoherent

Om man resonerar som ovan finns inte motsatser till motsatser, vilket inte ger stöd åt påståendet att allt måste ha motsatser. Alternativt kunde man tolka ovanstående som att en motsats föreligger, men att det inte är så att motsatsen till motsatsen som föreligger. Hupka!

Ibland känns det även ointuitivt att tillskriva motsatser till ting. Motsatsen till kiselgermanium, vad är det?

[suchanother]

p & q [ting och motsats]

??
negationen (motsatsen) till p är naturligtvis (-p).

[Marcus]

p & q [ting och motsats]

??
negationen (motsatsen) till p är naturligtvis (-p).

Negationen av p (-p) är helt korrekt. (-p) säger dock "icke ting". Det är där jag tror jag blivit feltolkad.
Ovanstående skrev jag för att belysa att p (ting) genererar q (motsats), varför det senare i mitt resonemang följer att: q & -q

[suchanother]

Negationen av p (-p) är helt korrekt. (-p) säger dock "icke ting". Det är där jag tror jag blivit feltolkad.
Ovanstående skrev jag för att belysa att p (ting) genererar q (motsats), varför det senare i mitt resonemang följer att: q & -q

Delvis korrekt; (-p) säger "icke p", eller "das Andres", för att citera Hegel.

Förstår inte riktigt varför du betecknar motsatsen till p med q?
Såvida du inte med q avser p, men varför denna omväg?

[Marcus]

Jag väljer att beteckna p som tinget i fråga, q som motsatsen till detta ting. För (-p) innebär väl inte motsatsen till p, utan bara uteslutandet av p?
Du kanske menar att det råder ekvivalens mellan "Det är inte så att p" och "Motsatsen till p"?

[suchanother]

Jag väljer att beteckna p som tinget i fråga, q som motsatsen till detta ting. För (-p) innebär väl inte motsatsen till p, utan bara uteslutandet av p?
Du kanske menar att det råder ekvivalens mellan "Det är inte så att p" och "Motsatsen till p"?

Var finns skillnaden mellan motsatsen och uteslutande?

Ekvivalens har att göra med sanningshalten i påståenden.
Du skriver "det är inte så att p" och "motsatsen till p" och vill göra skillnad mellan dessa. Var är den isåfall?

[Marcus]

Var finns skillnaden mellan motsatsen och uteslutande?

Ekvivalens har att göra med sanningshalten i påståenden.
Du skriver "det är inte så att p" och "motsatsen till p" och vill göra skillnad mellan dessa. Var är den isåfall?

Jag tror jag förstår vari problematiken landat. Lagen om det uteslutna tredje förbjuder ju sanningshaltens mellanlägen.
Ge p innebörden "glaset är fullt", och negera sedan p. Av -p följer "det är inte så att glaset är fullt".
Det är sedan inte fullständigt analogt med motsatsförhållandet "glaset är tomt", vilket jag får till en tredje utsaga; q.
I fråga om -p yttrar sig inte satslogiken om _hur_ tomt glaset är, utan säger att det inte är helt fullt. Eller har jag missat något fundamentalt?

För att knya an till vad ämnet ursprungligen handlade om bör man kanske fråga sig vad ett motsatsförhållande innebär. Kan en motsats vara så enkel som en negation?

[suchanother]

Jag tror jag förstår vari problematiken landat. Lagen om det uteslutna tredje förbjuder ju sanningshaltens mellanlägen.
Ge p innebörden "glaset är fullt", och negera sedan p. Av -p följer "det är inte så att glaset är fullt".
Det är sedan inte fullständigt analogt med motsatsförhållandet "glaset är tomt", vilket jag får till en tredje utsaga; q.
I fråga om -p yttrar sig inte satslogiken om _hur_ tomt glaset är, utan säger att det inte är helt fullt. Eller har jag missat något fundamentalt?

För att knya an till vad ämnet ursprungligen handlade om bör man kanske fråga sig vad ett motsatsförhållande innebär. Kan en motsats vara så enkel som en negation?

I logiken finns inga kontradiktoriska påståenden, allt är antingen si eller så.
I verkligheten möter vi motsatser som relativa eller antagonistiska.
Logiken behandlar enbart antagonistiska motsättningar, de som inte går att förena.
I verkligheten möts motsättningar ständigt, ofta med en symbios som lyckligt resultat. Tack å lov.

[Jediballa]

Det handlar om semantik. Saker och ting måste ju kategoriseras innan de jämförs.

Ordet/språket är otillräckligt vilket leder till att vi bara kan skapa motsatser om språket tillåter oss att göra det.

[Stefan]

Endast vissa ord/begrepp har motsatser. "Tom" har motsatsen "full", "stor" har motsatsen "liten", "motsägelsefull" har motsatsen "motsägelsefri". Ord som betecknar fysiska entiter, som "kiselgermanium" har ingen motsats. Inte heller har satser motsatser. Man kan inte säga att motsatsen till "Denna kappa är grå" är "Denna kappa är inte grå". Det är inte korrekt svenska.

Vissa begrepp är "gradbegrepp", medan andra inte är det. T ex är "tom" och dess motsats "full" gradbegrepp. Om ett glas inte är fullt är det mycket riktigt, som Marcus skrev, inte säkert att det är tomt. Men om ett system inte är motsägelsefullt, så måste det vara motsägelsefritt, och vice versa.

"P" och "Q" i logiken betecknar inte namn på ting, utan hela satser, som "snö är vit". Icke-P kan således beteckna "det är inte så att snö är vit".

Suchanothers inlägg närmast förstod jag inte.