Tidsdimensionen

[pekka v hagman]

Äntligen! Har tjatat om "tidsdimensionen" alltsedan Einstein dog 1955.
Tiden, dvs ict eller den s.k 4:dimens är ju bara en abstraktion och transformation av rummets rörelse. Newton stannade för säkerhets skull vid rummets tre koordinater. Minkowsky vilseledde troligen Albert E att tiden kunde passa som existensiell dimens. för ex.vis de Brownska rörelserna. Egentligen borde Albert ha insatt rummets rörelse som de 4:e axeln. Tiden är ute! Den finns egentligen inte annat än som en förenkling av planetrörelserna. Att hålla rätt på rotationen med sextant och tabeller är besvärligt, där för må vi fortsätta att använda armandsuret, men minnas att vad klockan egentligen visar är jordens rotation med 24 meridianer med 15 graders mellanrum = 360 grader/per dygn. Att vi sedan återigen transformerat sekunden till cesiumstrålning, är bara ett ytterligare påfund för att hålla rätt på var vi är i existensen.
Den som i detta forum påstod att vi lever i ett enda NU, har helt rätt. Egentligen finns inte något förutvarande och kommande, utan bara händelser medan vi snurrar runt på Tellus. Det är bara Homo Sapiens som har indelat rotationen i sek., min-,timmar osv, något som förmodligen inte finns någon annanstans i Univers. och inte med våra mått på varaktighet pga skillander i radier, avstånd, gravitation mm.
: Peter Pan

[eon]

Hävdar du att tvillingparadoxen inte existerar? Detta blir väl följden av ditt resonemang kring att vi ej skulle uppleva olika "nu"!

[pekka v hagman]

Eon! Tack för din synp. om tvillingparadoxen, som jag inte hävdar någonting om. Har glömt till vilken av paradoxerna denna tvilling ska hänföras: Russel, logisk, semantisk, Grellings, heterologisk eller något annat. Var vänlig Eon och friska upp mitt minne. Återkommer därefter snarast möjligt, när jag vet vad du "hängt upp dig på" :wink: Peter Pan

[eon]

Paradoxen är att om två tvillingastrounater Eartha och Astrid, den ena Astrid beger sig på en höghastighetsresa genom galaxen och den andra Eartha stannar kvar på jorden. När Astrid sedan kommer tillbaka till jorden kommer hon att ha åldrats mindre än sin syster som stannat kvar på jorden till följd av att Astrid vid ett antal tillfällen måste accelererat i förhållande till jordens inertialram.

Slutsatsen blir alltså att tvillingparadoxen inte existerar men av samma anledning verifieras att flera olika inertialramar existerar och därmed olika "nu".

[Kaksmet]

Du anser alltså att Einstein var helt fel ute med sin allmänna och speciella relativitietsteori?
I så fall har jag inte mycket att säga.

Ifall du inte anser det, så existerar inget absolut NU och vad som är samtidigt är olika för olika observatörer.

Hej för den här gången.

[pekka v hagman]

Hymer, Eon & Kaksmet: Det kan synas som förväxling av "storheten tid och enheter för tid", när jag måste argumentera mot tidens realitet öht.
Samma resonemang har framkommit under många år med astro- statistiska- och konventionella fysiker vid frågan om tidens relevans som dimension. Newton accepterade Leibnitz protest om rumtiden, men Albert E & Minkowsky återinförde den ca 200 år senare. Något ifrågasättande av relativitetsteorierna är det inte fråga om, endast att tiden=ict skulle vara adekvat som existensiell koordinat i rumtidskronologin. Rummet = Universum expanderar, himlakropparna roterar och rör sig på andra sätt, men dessa rörelser har glömts eller ignorerats som orsak till allt annat som följer därav. Dessa rörelser är väl mer fundamentala än vad kon-sekvensen tid är och som sådan är Rörelse mer adekvat som dimension, än tid. (defin. av kontinuum, dimension & koordinat mm) Förklara varför rummets rörelser har åsidosatts i så fall. Innan sol- sand- och vattenur uppfanns, orienterade vi oss i rummet med just himlakropparnas rörelser, Men vårt "teleologiska tänkande" komplicerade existensen med Tid.

[pekka v hagman]

Forts. om "tiden" till Hymer, Eon & Kaksmet: De flesta som ska definiera vad tid är, pekar på digital- eller analogarmandsuret. Det senaste är just "cesiumstrålnings- exemplet" för sekunden, vilket ju är godag yxskaft som svar på frågan. Det innbär alltså att varaktigheten 1 timme är 3600 gånger längre. Må så vara, men betänk hur, varför och varifrån vi hämtat dessa enheter. Jo bl.a från Tellus rörelser, alltså rummets, eller....?
Betr. "tvillingparadoxen" slarvade jag med orden, när jag påstod i mitt första inlägg, att vi existerar i ett enda Nu. Givetvis gör vi inte det, eftersom nuet också är relativt. Men ontologiskt följer väl ändå härav att det inte erfordras något förutvarande och kommande, annat än som rumsliga lägen. Jag envisas alltså med påståendet att tiden är en mänsklig uppfinning.
Fysiologerna menar att barn och vuxna har olika uppfattning om "tidens varaktighet". Ett år är mycket längre mentalt & fysiskt för ett barn. Dubbelt längre för en 2-åring än en 20-årig. Sårläkning tar längre "tid" för en 60-åring än en 10-åring. (Konstaterat i början av förra seklet av en Pierre Lacomte du Nouy i Biol. Time ) Feber, hypnos, droger, schizofreni, Parkinson, & syfilis mm, ändrar känslan för "rumtiden". (Serotonin- & melatonin påverkas och förorsakar missvisningar.) Är det vår hjärna som intalar sig allt, eller har något annat intalat vår hjärna?
Våra teleologiska tankeparadigmer vilseleder oss, förutom religionerna och andra företeelser. Men den första självmordsbombaren måste ha varit Vår Herre, Jahve eller Allah. (troligen den sistnämnde, även om denne "uppfanns" ca 500 år efter "Vår Herre", men ca 15 miljarder sol-varv efter "stora smällen.")
Apropå "värmedöden", så tvivlar jag just nu på termodyn. 2:a huvudsts. Universums expansion och den påföljande materiedissipationen och andra omständigheter härvidlag, synes för mej motverka entropin. Men har inte "tänkt" färdigt här. Mvh P.

[PopJimmy]

Tiden handlar om mätning. Att säga att tiden inte existerar är för mig som satt säga att mätning inte existerar. Att säga att tiden är relativ är en helt annan sak.

Krishnamurti tjatade mycket om att "thought is time", han skilljer på vad han kallar "psykologisk tid" och en annan form av tid, "fysisk tid". Vad som är relevant för människor i vardagen är egentligen att förstå den "psykologiska tiden", det innefattar hur tänkandet, minnet och erfarenheter hänger ihop. Den "fysiska tiden" är egentligen inte intressant, om det inte finns en kopling till subjektet. Rent kortfattat, förenklat så skulle man kunna säga att det är att skilja på "subjektiv tid" och "objektiv tid".

Den subjektiva tiden mäts alltid i relation till ett "jag" eller ett subjekt. "Jaget" är en samling minnen, alltså erfarenhet genom ett förlopp. Problem kan bara finnas och står alltid i relation till ett subjekt, ett "jag".

Objektiv tid är inte intressant, precis som Objektiva problem inte är intressanta, eftersom det inte är ett problem om det inte upplevs som ett problem för mig. Det objektiva blir bara intressant när det blir subjektivt.

I boken "Ending of time" snackar Krishnamurti angående detta ämne med fysikern David Bohm (som förövrig var polare med Einstein) http://www.amazon.com/exec/obidos/tg/de ... 6?v=glance

Hela boken finns online här http://www.freeweb.hu/tchl/the_ending_o ... _time.html

Ending of time syftar alltså till att förklarara hur den subjektiva tiden får sitt slut, alltså det subjektiva strävandet/sökandet efter något bättre. Upphörandet av konfliken mellan avsikt/vilja/värderingar och fakta, eller "what should be" och "what is", roten till mänskliga problem.

[silent mind]

Från födseln och fram till nu är en intuitivt logisk evighet. Den vidgas om den detaljerar sig, den upplevs förrändra storlek. Dessutom blir den längre, om man tror att tiden är det minsta lik tid. Att förstå och greppa sin egen evighet är att leva i nuet, på själva kanten av nirvana. Tidsdimensionen är bara ett minne, uppfattningen av tiden är att minnas och att fokusera på det. På så sett så är vi delar av ett fyrdimensionellt flöde, att leta i kanten av det tredimensionella universat är alltså lite poänglöst om man vill lära sig något fundamentalt. Vidare innebär det att dimensionerna är fler än fyra, eller hur? Det rör sig ju.
Att leva i nuet på ett harmoniskt och behagligt sätt underlättar i färden mot evigheten. Teoretiskt sett så färgar du evigheten med ditt agerande, tänk på det!

Denna världsbild konkurerar inte med gud, den gör oss bara lite mindre än gud. Igen.


Matte

[Hymer]

Objektiv tid är inte intressant, precis som Objektiva problem inte är intressanta, eftersom det inte är ett problem om det inte upplevs som ett problem för mig. Det objektiva blir bara intressant när det blir subjektivt.

Det här låter konstigt för mig, kanske för att jag inte förstår vad du menar med objektiva och subjektiva problem. Menar du verkligen att den enda tid som är intressant att förstå är den vi upplever ur ett vardagligt perspektiv, och att tiden som vi använder den inom naturvetenskapen för att knyta ihop lagar och samband etc. är ointressant? Det låter för mig som att nonchalera en stor del av naturvetenskapen, vilket jag inte alls har någon förståelse för. Jag kanske missupfattar dig?

[PopJimmy]

Det här låter konstigt för mig, kanske för att jag inte förstår vad du menar med objektiva och subjektiva problem. Menar du verkligen att den enda tid som är intressant att förstå är den vi upplever ur ett vardagligt perspektiv, och att tiden som vi använder den inom naturvetenskapen för att knyta ihop lagar och samband etc. är ointressant? Det låter för mig som att nonchalera en stor del av naturvetenskapen, vilket jag inte alls har någon förståelse för. Jag kanske missupfattar dig?

Den "fysiska tiden" är egentligen inte intressant, om det inte finns en kopling till subjektet
OCH
Det objektiva blir bara intressant när det blir subjektivt.

Den här diffusa meningarna skulle lyfta fram detta, alltså: Om jag som subjekt sysslar med naturvetenskap så har jag en koppling till den "fysiska tiden". Alltså är den då relevant. Naturvetenskapen ju inte intressant i sig själv, den är bara intressant ur ett mänskligt sammanhang, alltså ett subjektivt, eller intersubjektivt perspektiv.

En objektiva tiden är linjär, men den subjetiva tiden har en karaktär av cykler, rytmik.

Jag var inne och kikade på några sidor nyss http://www.ts.mah.se/utbild/Mi7930/vh_hjhalva.html och det stog att vänser hjärnhalva har "bra" tidsuppfattning och höger har "dålig" tidsuppfattning. Detta påstående är enligt mig lite missvisande. Det är missvisande eftersom det utgår från det västerländska tidsuppfattningen att tiden är linjär.
Men när man spelar gitarr eller annan form av musik, så är det inte fråga om att ha en "bra" linjär tidsuppfattning, man ska ha en "bra" "rytmisk" tidsuppfattning och den är det så vitt jag vet höger hjärnhalva som har hand om. Men jag kanske är ute och snurrar.

Är jag tydligare nu, eller säger detta ingenting för dig?

[Hymer]

Är jag tydligare nu, eller säger detta ingenting för dig?

Jodå, tack för förtydligandet. Jag håller med om att naturvetenskapen inte är intressant i sig själv, utan bara ur ett mänskligt sammanhang, som du skriver. Detta gäller naturligtvis allting.

Att uppfatta tiden som rytmisk eller linjär har väl båda sina fördelar, beroende på om jag t.ex. spelar gitarr eller vill ha ägget lagom hårdkokt. Många tekniska saker skulle bli svåra att konstruera utan en linjär tidsuppfattning.

[PopJimmy]

Många tekniska saker skulle bli svåra att konstruera utan en linjär tidsuppfattning.

Detta håller jag verkligen med om.

[J R Auk]

Jag blir alldeles konfys.
Vad skulle tiden vara om inte ett mått på förändring, rörelse?

Men skilnaden på att färdas i den 4:e dimensionen, om vi nu väljer att kalla tid/rörelse för just det, blir att i denna dimension för vi på oss även om vi tror oss stå stilla.

"Egentligen borde Albert ha insatt rummets rörelse som de 4:e axeln. Tiden är ute! Den finns egentligen inte annat än som en förenkling av planetrörelserna."

Pekka jag vet inte om jag kan hålla med här. Kanske jag missuppfattar dig.
Det är inte planeternas rörelse som utgör tiden, men väl är planeternas rörelse i tiden. Även om jag står stilla i rymden, hur man nu kan tänkas hitta en sådan plats, så tror jag att jag skulle uppleva en förflytning av något som inte är av dom 3 rumsliga dimensionerna.
Jag ser hellre att vi kommer till rätta med vad tid är, jag gillar begreppet, än att vi slänger ut ordet till förmån för definitionen rörelse i rummet. (givet detta sammanhang då)

[haddez]

Förstår inte hur man kan tänka sig rörelse utan tid..

Den om vill förkasta den fysikaliska tiden som dimension kan begrunda följande lilla experiment:

A
1. Tänk dig en punkt mellan ditt huvud och datornskärmen
2. Håll upp din högra knytnäve i den punkten
3. Håll upp din vänstra knytnäve i samma punkt samtidigt

B
1. Tänk dig en punkt mellan ditt huvud och datornskärmen
2. Håll upp din högra knytnäve i den punkten, och ta sedan ner den
3. Håll därefter upp din vänstra knytnäve i samma punkt.

Dina händer stöter på varandra i A men inte i B. Varför?
För att två saken ska stöta på varandra måste de ju ha samma koordinater i alla dimensioner. Då måste väl dina händer i B skiljas åt i någon dimension?