freddemalte skrev:Hummm . . . man skulle kunna gå ett steg vidare med den ursprungliga frågan "Varför vill ni leva?" och fråga: Oavsett svaren du kan komma fram till på denna fråga så kan man undra "Varför vill vi leva av dessa anledningar?", Visst vi blir älskade och får uppleva massor av vackert, vi får njuta och vara nyfikna, göra massor av saker, men "Vad är det i detta som gör att man vill uppleva det?".Bosman skrev:Jag tror faktiskt jag har svar på frågan.
För några år sedan, när jag gick i gymnasiet, mådde jag väldigt dåligt. Kände mig sjukt ensam. Hade problem hemma och isolerade mig nästan helt från omvärlden. I skolan hade jag väldigt hög frånvaro. Jag hade enormt svårt att ta mig upp från sängen på morgnarna. Det är egentligen en grov förkortning av hela min historia men kontentan är att jag var självmordsbenägen. Fanns absolut ingen livslust kvar. Tanken att ta mitt liv blev alltmer lockande, jag ville slippa lidandet. Varför skulle jag leva?
Det som egentligen höll mig kvar var rädslan för smärtan, speciellt om jag skulle misslyckas med akten. Jag tror inte det hade hållit kvar mig för evigt men den var tillräcklig för att hålla mig vid liv vid de tuffaste perioderna.
Vad fick mig att ändra uppfattning? Att vela leva? Jag fick perspektiv på livet. Saker o ting började vända. Mina föräldrar, som jag hade stora problem med, skulle flytta ifrån stan. Mot alla odds fick jag några dagar tidigare, innan deras flytt, ett jobb. Några dagar efter fick jag körkortet. Några veckor senare fick jag min första lägenhet.
Detta gav mig en enorm "boost" då jag plötsligt kände att världen är större än det jag levt i tidigare.
Nu har det gått 3 år sedan jag fick lägenheten. De här tre åren har varit väldigt långa med både ljusare och mörkare stunder. Idag mår jag bättre än någonsin. Det råder ingen tvekan om att trenden pekar uppåt. Det som verkligen ger mig livslust är vetskapen om att världen är så stor. Detta låter kanske konstigt men det som verkligen tänder gnistan är när jag verkligen KÄNNER hur stor världen är. Cannabis är faktiskt en drog som hjälpt mig se just ifrån det perspektivet, vill egentligen inte förespråka droger men just i mitt fall har den hjälpt. Man får en fördjupad bild, det är lättare att sätta sig in i situationen att t.ex leva ett liv i New York. Se alla människor. Möjligheterna.
Idag har jag även världens vackraste flickvän. En kvinna jag verkligen älskar. Jag vill leva för att få vara med henne, hålla om henne, upptäcka saker tillsammans, älska med. Att verkligen kunna dela sitt liv, tankar och känslor med en person man verkligen beundrar mest och på alla sätt är magi. Magi man inte kan vara utan.
Anledningarna jag nämner hör ihop; det handlar om att få vara med människor man verkligen tycker om, finna kärlek och gemenskap. Det är magin som håller oss vid liv.
Vänligen
Fredrik
Jag tror att de flesta inte inser döden. Livet är så självklart, varför ska man inte leva om man mår bra? Man jagar en känsla som får en att må bra. Ser man ljuset i slutet av tunneln så brukar det räcka för att behålla livsgnistan. Nu beror det visserligen ifrån vilket perspektiv man ser på saken, en troende ser det definitivt inte på samma sätt som en ateist.
Den universala förklaringen ligger förmodligen i universums mysterium. Varför skapades universum?