P eller icke-P, ett tredje gives icke säger Aristoteles. Låt P t.ex. vara en elefant och icke-P allt som inte är en elefant.
Mängden av P är således mängden av alla elefanter, låt oss kalla den M(P). M(n-P) är då mängden av allting annat. Men M(P) är inte en elefant. Således ingår M(P) i M(n-P).
Alltså ingår mängden av alla elefanter i mängden av alla icke-elefanter. Jag finner detta vara en ganska kontra-intuitiv begränsning av Aristotelsk logik. Vad tycker ni?
Tycker ni förresten att mängden av en elefant, låt oss kalla den M(elefant), bör ingå i M(P) eller M(n-P)?

