Egoism - ont el gott fenomen?

[* KYREUS *]

Alla hävdar hela tiden att människan är sig själv närmast.
"Sköt dig själv och skit i andra" sa tidigare generationer.

En sociologisk forskare i USA lär hävda, enl hörsägen, att den globala egoism hos inidivider och stater är här definitivt. Som om den internationella barmhärtigheten - trots allt - skulle vara en psykologisk dinosaur.

Frågan för dagen:
ÄR EGOISM EN OND ELLER GOD MÄNSKLIG KVALITET?



*Kadmos, skeptikern

[Varney]

vad är ond? vad är god? vad är mänsklig? vad är kvalititet?
vad är egoism?
^^

[* KYREUS *]

Visst är det rätt att fråga om tänkt innebörd i fenomen, klassningar av fenomen - verbal avsikt.

Till att börja med: egoism.
Enligt Kadmos, när människan gör saker och ting med den avsikten att PRIMÄRT SJÄLVA TJÄNA PÅ HANDLINGEN.
Handlingens sk mottagare och dennes behov blir underordnat...

/To be continued................. Kadmos

[meanman]

Alla hävdar hela tiden att människan är sig själv närmast.
"Sköt dig själv och skit i andra" sa tidigare generationer.
...................................
Frågan för dagen:
ÄR EGOISM EN OND ELLER GOD MÄNSKLIG KVALITET?

(Den här frågan kan nog leda till vad som helst eller till inget alls.)

Man kan t.ex hävda att det finns egoism av typen "Sköt dig själv genom att inte skita i andra".

Moder Theresa kan väl tjäna som ex. på en människa med god kvalitet?
Men anta att hon hade en så obändig drift att tjäna och hjälpa andra, att det var i hennes egoistiska intresse att göra detta?

Egoism kan nog ses som ett fenomen, vilket berör hur många andra som helst(självklart egentligen).

Om den egoistiske med sina handlingar, eller brist därpå, ökar eller minskar död och lidande i sin omgivning, det visar sig......

[* KYREUS *]

Vore roligt att höra mera från Dig, tex om det följande:
- Ifall mänskligheten nu behöver samhällen, tex det vi kallar civiliserade samhällen, är det möjligt med endast renodlade egoistiska motiv?

EGOISM, enl Kadmos definition:
Människan handlar bara för strikt egna syften....UTAN HÄNSYN TILL HANDLINGARNAS KONSEKVENSER FÖR HANDLINGARNAS MOTTAGARE.....

Ett ex: ingriper USA i kriget i Irak för irakiernas skull eller för sin egen skull - tex för att komma åt oljan?

*Kadmos, skeptikern

[Fritz]

Betyder egoism en autonomt ingjuten restriktiv sadism?

[Seth]

Hej! det här är mitt första inlägg på forumet, vilket i överigt är helt genialiskt. Ge och ta, jag litar på Platon i hans diskussions teorier : )

BTT:

Vem har sagt att egoism är en dålig egenskap? Alla människor är fruktansvärt intresserade av sig själva. Här måste man skilja mellan självupptagenhet och självkännedom. En självupptagen person ser sig själv enbart i förhållande till andra och försöker ständigt föra fenom så som prestige, lycka och makt i en uppåtgående spiral. Självkännedom är när du, gentemot dig själv med stor ödmjukhet och utan jämförelser med andra kan se dig själv. Alltså se dig själv utanför dina referensramar.
Du är alltså intresserad och tillgiven dig själv fullständigt. Det är inget fel i det. Att se fel i det, är att referera till tabuer och samhällsenliga regler som säger att det är fel, i form utav egoism, självförtroende, övermod etc.

För att sedan spinna vidare på just ordet egoism själva innerbörd, vill jag nämna begär. Begär är ett naturligt behov som säger till dig vad du vill ha, man ska inte förkasta begär, inte försöka avskilja sig från begär. Då blir avskildheten ett begär och förkastar ditt sinne.
Jag tror att intresset för sig själv i samband med sitt naturliga begär, lätt kan få oss att glömma bort det viktiga. Vilket är total ärlighet och ödmjukhet mot sig själv i samband med dessa 2 faktorer. Om inte glömmer man sin självkännedom, om man någonsin haft någon. Begäret och själv intresset flyter samman, blandar sig med lust och lycka. Du börjar sträva efter det du, i ditt liv, strävar efter med begär och själv intresse som drivkraft. Du blir till det yttre och verkande en egoistisk person, som vi så fint låtit kalla det.

Hur ställer ni er till det? Förstår ni mitt resonemang (?) och sympatiser ni med det?

[* KYREUS *]

Du tar upp intressanta fenomen som
*begär
*själupptagenhet
*självkännedom

Men hur ser du på brytpunkten där människan
ENBART HANDLAR EFTER EGEN VINNING -
utan hänsyn till andras väl och ve?


*Kadmos, skeptiker

[Allthingsmustpass]

Aristoteles inleder med följande sats i den samling föreläsningsanteckningar som har kommit att kallas "Nikomachiska etiken" på följande vis "Varje konst och varje undersökning liksom varje handling och val tycks eftersträva någonting gott"
Jag vet inte om Aristoteles skulle ha gått med på att bli kallad "etisk egoist" men jag tycker att man kan använda denna sats för att förespråka det.
För mig förefaller det troligt att vi i alla våra val eftersträvar något som gör att vi i slutändan kommer att göra oss mer lyckliga eller åtminstone mindre olyckliga.
Sedan är det ju så att vi människor blir lyckliga av olika saker. Vissa blir lyckliga av att hjälpa och bry sig om andra. Andra människor blir till och med blir lyckliga på andras bekostnad.
Jag tycker att det är självklart att det är den förstnämda moralen som ska förespråkas. Jag tror dessutom att människor ofta är så pass förblindade i sina egon att de inte riktigt kan se hur mycket de skulle tjäna på att gynna andra människor.

[J R Auk]

Om egoisten skulle inse att altruismen är dennes främsta vapen för den egna lyckan så vore det en god mänsklig kvalitet.

Men om egoisten så såg det vore den väl inte en egoist?

[* KYREUS *]

Men - ursäkta mig - är det över huvud taget MÖJLIGT i denna av världar att endast handla 100% och renodlat medmänskligt mot andra hela tiden?
Jag menar, ÖVERLEVER EN MÄNNISKA DET??

*Kadmos, skeptiker

[Seth]

Kadmos, ja det är möjligt.
Jag kan inte indoktera det i människor, eller själv se mig själv som någon renodlad fredsbudbärare, men, jag tror att om man får total självkännedom och insikt, kan släppa "jaget".

Vid ett sådant stadie, då du släpper jaget, och inser att du är en del av det hela. Du är det hela och delen. Här handlar du enbart genom intuition och vid ett sådant allseende och objektivt synsätt (eller vad vi nu ska kalla det?).

Om du inte utgår ifrån dig själv i din relation med andra människor kan relation bli totalt fri och villkorslös. Fenom som säkerhet, behov, njutning och psykologisk övertagelse över en annan människa som genomsyrar våra allas egna västerländska och sönderpräglade relationer, försvinner helt. Och då är det möjligt att just handla totalt "renodlat och medmänskligt mot andra människor hela tiden"!

*Seth, beliver

[* KYREUS *]

Jag tänker på Gandhi, Martin Luther-King, på Jesus mfl - alla dödade av ondskan, av den självupptagna ondskan. Jag undrar ofta om den här världen står ut med full godhet; självutlämnande godhet.

Självklart skall vi kämpa för det goda med alla medel. Men jag undrar om inte egoism är en del av mänskligheten?

Skeptiker Kadmos

[Rafael]

kadmos, dinna definitioner av egoism tycks förändras lite från varje inlägg. Det är ju t.ex. skillnad med att begå en "egoistisk" handling, och att avse att begå en egoistisk handling. Jag kan t.ex. vilja skada någon, men istället så ger min handling personen glädje. Min avsikt var inte god, men handlingen i sig var det (vad nu godhet innebär).
Till att börja med, alla människor agerar utifrån sig själva, möjligen även utifrån en vilja att uppnå maximal egen lycka (lycka är en variabel). Detta är INTE samma sak som egoism. Egoism bör, och kan endast definieras som:
"när människan gör saker och ting med den avsikten att PRIMÄRT SJÄLVA TJÄNA PÅ HANDLINGEN" (Kadmos)
Detta är en form av den subjektiva Egoismen.

när människan gör saker de PRIMÄRT SJÄLVA TJÄNAR PÅ, med avsikten att göra saker andra primärt tjänar på.
Detta är en form av den objektiva Egoismen.

Dessa kan summeras i att en omgivning "bara" tar hänsyn till själva handlingen, medan personen ifråga även kan välja att delvis, eller helt, bry sig om avsikten till dennes handlade.

I ljuset av detta ter sig kristendomens gyllene regel rätt egendomlig: "Allt vad ni vill att andra människor skall göra mot er, skall ni göra mot dem" - detta tar över huvud taget inte hänsyn till det faktum att andra kanske inte alls vill ha det jag önskar åt MIG, det är alltså frågan om en objektiv egoism (handlingen kan framstå som egoistisk, även om inte avsikten behöver vara det)

Med det sagt: "Du är alltså intresserad och tillgiven dig själv fullständigt. Det är inget fel i det. Att se fel i det, är att referera till tabuer och samhällsenliga regler som säger att det är fel, i form utav egoism, självförtroende, övermod etc." - Detta är något missvisande Seth. Att över huvud taget prata om rätt och fel, det är ju just att referera till "tabuer och samhällsenliga regler", samt kanske även religiösa regler m.m. (helt enkelt våra föreställningar om gott och ont, rätt och fel. "There is nothing good or bad, but thinking makes it so"). Om Egoism ska sättas in i ett Gott/Ont sammanhang, måste man ju först fråga sig vad det är, och godhet definieras ju olika av olika människor. Det är först i ett religiöst sammanhang som svaret blir tydligt/tydligare...
Klart är i alla fall att många människor i det samhälle vi lever i, i stort sett enbart värderar yta. Det är inte viktigt om man är en egoist eller ej, så länge man framstår som något annat. Samma sak gäller det mesta. Man kommer lättare "längre" som skitsnygg än skitsmart (om längre = mest pengar dvs). Samhället i sig klarar sig nog bra på båda altruism och egoism, beroende på hur dessa utnyttjas av individen.

[* KYREUS *]

Tack för ditt svar. Självklart nyanserar jag och förändrar i vidden samtalen om egoism, under hand. Detta för att försöka vidga perspektiven. Så frågan till Dig, Rafael, just nu - till Dig som tycks vilja just vidga perspektiven:

- GÅR MÄNSKLIGHETEN FRAMÅT I SIN OMSORG
OM MÄNSKLIGHETEN, dvs alla.
Tycks vi med andra ord, bli alltmera solidariska??


Undrande*Kadmos