Teleporting problem

Moderator: Moderatorgruppen

Justin Case
Inlägg: 3552
Blev medlem: 31 mar 2007 17:46

Inläggav Justin Case » 24 sep 2011 02:14

Okunnig skrev:Jag vet nu vad du menar, men tvivlar på att du har tänkt igenom den definitionen. Och definitionen på dessa nyckelord är extremt viktiga för en lyckad kommunikation mellan två människor, speciellt inom filosofi. Så med risk att låta tjatig måste jag ändå ifrågasätta din definition, då jag finner den motsägande till andra användningar av ordet "känslor". Har du aldrig tex kommit ihåg ett scenario, och först när du minst det, insett att du då hade en känsla som du vid tillfället inte var medveten om? Jag har åtminstone haft detta, då jag har insett att jag förut kände mig väldigt lite värd som människa. Men vid tillfället trodde jag fullt och fast att jag var en cool snubbe. Men det var när jag fick min första flickvän, började lyckas i livet osv, som jag insåg hur extremt kass självkänsla jag hade förut.


Om de undermedvetna mekanismer i dig som kan beskrivas som "mindervärdexkomplex" fick dig att känna något, gissningsvis ett visst obehag, ett obehag som du då inte förstod vad det berodde på, kände du det obehaget redan då, men du kände inte "att du var mindre värd" redan då. Obehaget var inte, i sig, "att du var mindre värd". Det var ett resultat av att du undermedvetet såg på dig som mindre värd, men det är inte samma sak som att obehaget var "att du var mindre värd". Det var bara ett obehag. Du kände den känslomässiga effekten av din undermedvetna föreställning om att du var mindre värd.

Du kanske påstår att mitt dåvarande känsla av lågt människovärde inte spelade någon roll då, om jag inte var medveten om det, men det stämmer inte.


Det skulle jag inte påstå. Saker och ting kan spela roll vid en given tidpunkt utan att vi för den skull blir medvetna om det förrän långt senare. En liknelse: om jag haft brist på vitamin X i flera år, och först alldeles nyligen fått veta det, kan den bristen mycket väl ha påverkat mitt liv under flera års tid utan att jag vetat det. Inte utan att jag märkt några symtom, men utan att jag vetat att det var just X-vitaminbrist som orsakade de symtom jag märkte. Jag har kanske under de senaste fem åren märkt av trötthet, dåligt humör, m.m., men jag visste inte varför, och jag skulle inte säga - ens nu när jag vet att det berodde på X-vitaminbrist - att jag för t.ex. ett år sedan "kände X-vitaminbrist".

På samma sätt skulle jag säga att du inte "kände mindervärdeskomplex", utan det enda du kände var det obehag som ditt undermedvetna mindervärdeskomplex gav upphov till i dig.

(Sedan kan både det undermedvetna mindervärdeskomplexet och det obehag det orsakade i dig, båda dessa två var för sig separat och i samverkan, ha orsakat att du betedde dig på vissa sätt och avstod från att göra vissa saker etc.)

Jag har, efter att jag insåg hur dålig självkänsla jag hade, insett att mycket av mitt dåvarande beteende och även uppfattning av mig själv var totalt färgat av denna, vid tillfället okända, känsla. Så det påverkade mig i mycket stora mått, trots att jag inte var medveten om det vid tillfället.

Hur applicerar du din definition av ordet "känsla" på detta eller liknande fenomen?


Se ovan. Ordet "självkänsla" ska nog inte förväxlas med ordet "känsla". Att ha självkänsla är väl att känna sig själv i betydelsen "veta hurdan man är", snarare än att ha känslor? Även i ögonblick då man för tillfället är helt tom på känslor kan man veta hurdan man är, hur bra man är, att man är mycket värd osv, och alltså ha självkänsla. Självkänsla implicerar alltså inte känslor. När man har dålig självkänsla är det som man har dålig medvetenhet om inte de känslor man har, utan de undermedvetna mekanismer som ger upphov till - bland annat - de känslor man har (samma undermedvetna mekanismer ger upphov till annat än känslor också, nämligen tankar, beslut och handlingar, och även omedvetna kroppsreaktioner som svettning, darrningar, okontrollerbara mikrouttryck i ansiktet etc).

(Ha tålamod, jag svarar på det jag "ligger efter" med vartefter som jag får tid.)

Ungkarl

Re: Teleporting problem

Inläggav Ungkarl » 24 sep 2011 14:43

Okunnig skrev:Jag vet inte om jag har kommit på ett nytt problem med teleportering VS identitet, men jag har sökt på internet efter liknande idéer, men inte funnit något. Jag undrar därför om någon av er har hört talas om liknande tankar om teleportering. Jag talar dock inte om den klassiska teleporterings paradoxen, där en kopia av dig skapas någon annanstans och man inte vet vem som är den "äkta" du. Sidor som berör detta har jag funnit, så det är inte vad jag pratar om här.

Mitt problem är istället att man inte överlever teleporteringen. Teleportering förutsätter att din identitet, fysiska kropp osv översätts till ren information, som sedan skickas till en annan plats där informationen omvandlas till en fysisk kropp med alla minnen och personlighetsdrag intakta. Men under tiden som "du" skickas som ren information, kan du inte interagera med omvärlden, dvs, du får inga upplevelser, och kan ej heller orsaka konsekvenser ( såvida inte de partiklar som bär på din information interagerar med andra partiklar på vägen, men det är en annan sak ). Låt oss måla upp ett exempel:

Låt säga att någon har uppfunnit teleportering redan ( ignorera vetenskapliga motbevis ). Du står redo att gå in i teleporteringsmaskinen och bli omvandlad till information. Men då borde ju din uppfattning av tid, din upplevelse av händelser, förevigt kommer upphöra, och en identisk kopia av dig skapas på en annan plats. Kopian kommer ha alla dina minnen, personlighetsdrag, ja kanske tillochmed inte ens ha slutfört den tanke du påbörjar när du kliver in i teleporteringsmaskinen. Kopian kommer tro fullt och fast att han är du, och alltid varit du ända sedan du föddes.

Men du existerar inte längre.

Ditt flöde av uppfattade händelser kommer upphöra så fort du blir omvandlad till rå information, oavsett hur det åstadkoms. Den person du är just nu, innan du kliver in i teleportern, kommer upphöra att existera. Du kommer inte kunna njuta av nya upplevelser på den andra platsen, USA, Kina, Månen, Mars eller var nu än informationen om dig skickas till.

Har denna problematik eller tankegång berörts tidigare inom filosofin eller andra områden? Har det då någon term eller namn?
Intressant frågeställning. Ja om en "kopia" av dig själv framkallas i USA, Kina, Månen Mars eller vart som helst samtidigt som "du själv" förlorar dig själv i kommunikationsprocessen så är det ju paradoxalt.

Men: när något kopieras så bevaras originalkopian, men så är ju inte fallet gällande transport.

Teletransport, som jag uppfattar konceptet, skulle vara att omgivningen förändras runt dig snarare än att "du själv" bryts ner och "skickas bort" till destinationsorten.

Och varför skulle man behöva omvandlas till "ren information", jag uppfattar det som att vi kan beskrivas som informationella strukturer redan nu.

Tankeexperiment: anta att "plats" identifieras med omgivningen. Om din omgivning totalomvandlades i denna stund, har du inte då teletransporterats från ett informationskomplex till nästa? Vad tror du går "förlorat" i en sådan process?

I alla fall, min input är att om teletransportering ska vara ett meningsfullt begrepp så ska det definieras som en transportprocess som kan omdana omgivningen i högre grad än vad som är vardagligt. Det vill säga, skillnaden mellan "vanlig" transport och teletransport ligger i att det senare syftar på svåråtkomligare destinationsplatser som kräver teknisk utrustning som vi i skrivande stund saknar. Frågan är mer praktisk och teknisk än filosofisk eller "abstrakt och flummig".

Okunnig
Inlägg: 692
Blev medlem: 22 jan 2010 18:56

Inläggav Okunnig » 30 sep 2011 20:59

Justin Case skrev:Om de undermedvetna mekanismer i dig som kan beskrivas som "mindervärdexkomplex" fick dig att känna något, gissningsvis ett visst obehag, ett obehag som du då inte förstod vad det berodde på, kände du det obehaget redan då, men du kände inte "att du var mindre värd" redan då. Obehaget var inte, i sig, "att du var mindre värd". Det var ett resultat av att du undermedvetet såg på dig som mindre värd, men det är inte samma sak som att obehaget var "att du var mindre värd". Det var bara ett obehag. Du kände den känslomässiga effekten av din undermedvetna föreställning om att du var mindre värd.


Faktiskt hade jag inte ens en medveten känsla av obehag, utan var till 100% säker på att jag hade, om inte världens bästa självkänsla, så åtminstone högre självkänsla än genomsnittet. Det var först då min "äkta" självkänsla ökade, och jag kunde se tillbaka och analysera mitt tidigare beteende som jag blev helt chockad. Alla de annorlunda egenskaper jag hade ( och då trodde berodde på att jag hade självkänsla nog för att vara en originell människa ) blev helt plötsligt uppenbara *symptom* på en mycket dålig självkänsla. Som pusselbitar som bara faller på plats liksom. Om jag inte hade haft denna ökning av självkänsla, hade jag fortfarande haft låg självkänsla, men trott till 100% att min självkänsla var bättre än genomsnittet. Den erfarenheten har gett mig mycket insikt om medvetenhetens begränsningar, men också lockat till frågan: Kanske jag fortfarande har en dålig ( lägre än genomsnittet ) självkänsla, utan att veta om det? Kanske jag i framtiden kan skriva ett foruminlägg som är i princip likadant som detta, men med skillnaden att jag skriver "I 2011 trodde jag att jag hade mycket självkänsla....". Och för den delen, hur vet någon människa, någonsin, om de verkligen har en god självkänsla?

Jag tror problemet är att man är VAN vid sig själv. De personlighetsegenskaper du har är du van vid, och det är omöjligt för dig att se dem ifrån en utomståendes synvinkel, helt separerad ifrån just dina medvetna och undermedvetna uppfattningar. Hur vet du om du har dålig andedräkt tex? Glöm att kupa handen framför ansiktet och lukta din egen andedräkt, det är helt ologiskt. Du har redan näsan nära munnen, och borde känt det på så sätt. Nej, sanningen är att din hjärna anpassar sig efter det som den vanligtvis utsätts för. Luft har en doft, tro det eller ej. Men din hjärna subtraherar den doften för att inte hela tiden bli störd av tankar som "Fan vad det luktar luft här!". Samma sak gäller din andedräkt. Om du har permanent, ihållig och därmed kroniskt dålig andedräkt, skulle du aldrig veta om det. Helt enkelt för att din hjärna skulle uppfatta det som vanlig luft-lukt, och därmed subtrahera det från alla andra luktimpulser. Praktiskt helt enkelt. Men ändå inkorrekt.

Men samma sak gäller våra innersta känslor. Du kan inte direkt jämföra dina känslor med någon annan människas känslor. Du kan tala om dina känslor, och lyssna på när andra människor talar om sina känslor, men aldrig direkt överföra din personliga uppfattning av dina känslor till någon annan. Om människor var telepatiska, dvs, kunde läsa varandras tankar, skulle detta aldrig vara något problem, men då så inte är fallet ( iallafall för den stora majoriteten av oss ) blir vi okunniga om hur känslor kan uppfattas av en annan person. Eller ens hur en framtida mer mogen version av oss själva skulle uppfatta vår nutida mentalitet. Därmed blir vår känslouppfattning ensidig, partisk, temporär och dessutom omöjlig att jämföra med något annat. Och då vänjer sig din hjärna genom att uppfatta din dåliga/goda självkänsla som "normalt", oavsett vad sanningen är.

Så bara för att din hjärna tror fullt och fast på att dina känslor är på ett visst sätt, och inte känner något obehag, betyder inte alls att det stämmer. Det är först när du utvecklas som människa som du har chansen att upptäcka dessa fenomen, och hur pass övertygande de kan vara vid tillfället man upplever dem.

Ordet "självkänsla" ska nog inte förväxlas med ordet "känsla". Att ha självkänsla är väl att känna sig själv i betydelsen "veta hurdan man är", snarare än att ha känslor? Även i ögonblick då man för tillfället är helt tom på känslor kan man veta hurdan man är, hur bra man är, att man är mycket värd osv, och alltså ha självkänsla. Självkänsla implicerar alltså inte känslor. När man har dålig självkänsla är det som man har dålig medvetenhet om inte de känslor man har, utan de undermedvetna mekanismer som ger upphov till - bland annat - de känslor man har (samma undermedvetna mekanismer ger upphov till annat än känslor också, nämligen tankar, beslut och handlingar, och även omedvetna kroppsreaktioner som svettning, darrningar, okontrollerbara mikrouttryck i ansiktet etc).


Jag använder iofs ordet "självkänsla" här som ett subjektivt undermedvetet mått på sitt människovärde jämfört med andra. Men trots definitions-skillnaderna oss mellan, börjar jag förstå vad du menar med ordet "känsla". Men det verkar kollidera med ordet "tankar".... Bara för att vara på den säkra sidan, kan du ge konkreta exempel på vad du räknar vara "känslor"?

Okunnig
Inlägg: 692
Blev medlem: 22 jan 2010 18:56

Re: Teleporting problem

Inläggav Okunnig » 30 sep 2011 21:22

Ungkarl skrev:Intressant frågeställning. Ja om en "kopia" av dig själv framkallas i USA, Kina, Månen Mars eller vart som helst samtidigt som "du själv" förlorar dig själv i kommunikationsprocessen så är det ju paradoxalt.

Men: när något kopieras så bevaras originalkopian, men så är ju inte fallet gällande transport.

Teletransport, som jag uppfattar konceptet, skulle vara att omgivningen förändras runt dig snarare än att "du själv" bryts ner och "skickas bort" till destinationsorten.

Och varför skulle man behöva omvandlas till "ren information", jag uppfattar det som att vi kan beskrivas som informationella strukturer redan nu.

Tankeexperiment: anta att "plats" identifieras med omgivningen. Om din omgivning totalomvandlades i denna stund, har du inte då teletransporterats från ett informationskomplex till nästa? Vad tror du går "förlorat" i en sådan process?

I alla fall, min input är att om teletransportering ska vara ett meningsfullt begrepp så ska det definieras som en transportprocess som kan omdana omgivningen i högre grad än vad som är vardagligt. Det vill säga, skillnaden mellan "vanlig" transport och teletransport ligger i att det senare syftar på svåråtkomligare destinationsplatser som kräver teknisk utrustning som vi i skrivande stund saknar. Frågan är mer praktisk och teknisk än filosofisk eller "abstrakt och flummig".


För den "kopia" som skapas på den andra platsen, skulle det mycket väl verka som att omgivningen plötsligt byttes ut mot något annat, men enbart för att "kopian" har blivit impregnerad med minnen som den egentligen inte upplevde personligen. Som ett intressant tanke-experiment, hur vet du med säkerhet att du har existerat i mer än några sekunder? Enbart för att du har minnen? Den neurologiska vetenskapen säger att även minnen är grundade i fysiska mönster i din hjärna, oavsett om det handlar om energi eller materia. Så tänk tanken om ifall det finns en utomjordisk civilisation, eller ens en Gud, som av simpel nyfikenhet ville veta hur varelser beter sig om de luras att tro att de har existerar längre än de har. De/han/hon/den/det skulle ju isåfall konstruera minnen i dig som är övertygande om att du har existerar längre än du verkligen har. Hela iden kräver ju att du luras av dina egna minnen. Kanske låter detta som "flummig" filosofi, men sanningen är den att du aldrig kan veta hur länge du har existerat, om dina minnen är verklighetstrogna, eller ens om dina nuvarande sinnesintryck är överensstämmande med den metafysiska verkligheten ( ala Matrix filmen ).

Angående din fråga om varför man tvunget måste omvandlas till rå information för att kunna teleporteras, så är det helt enkelt så jag har uppfattat att allmänheten definierar ordet "teleportering". Med andra ord, att en person färdas med högre hastighet än vad som är möjligt för materia, och därmed endast lämnar möjligheten att färdas i form av energi. Men då energi inte påverkas av tid, skulle en sådan omvandling ifrån materia till tid orsaka ett avbrott i både tidsuppfattning och uppfattningen av händelseflöde.  Därmed skulle den person som klev in i teleporteringsmaskinen inte uppleva något mer...någonsin. Medan den kopia som skapas på andra sidan tror att den har funnits ända sedan originalet föddes, för att alla dess minnen är konstruktioner av teleporteringsmaskinen... Visserligen kan jag ha fel såklart, men om jag har fel, skulle gemene mans definition av teleportering vara helt och hållet synonymt med ordet "färdas". Men om så är fallet är det ju ingen skillnad mellan att åka bil och att teleporteras, så det verkar för mig som en tvivelaktig definition.

Användarvisningsbild
Zokrates
Inlägg: 9937
Blev medlem: 14 maj 2007 02:27

Re: Teleporting problem

Inläggav Zokrates » 01 okt 2011 03:07

Okunnig skrev:För den "kopia" som skapas på den andra platsen, skulle det mycket väl verka som att omgivningen plötsligt byttes ut mot något annat, men enbart för att "kopian" har blivit impregnerad med minnen som den egentligen inte upplevde personligen. Som ett intressant tanke-experiment, hur vet du med säkerhet att du har existerat i mer än några sekunder? Enbart för att du har minnen? Den neurologiska vetenskapen säger att även minnen är grundade i fysiska mönster i din hjärna, oavsett om det handlar om energi eller materia.


En forskare planerar att göra en identisk vuxen kopia av sig själv, med avancerad teknik skall
dessutom kopian få alla hans minnen inplanterade.
Dag ett. Kopians kropp görs.
Dag två. Alla minnen kopieras.
Dag tre. Minnena inplanteras i kroppen.
Dag fyra. Kroppen väcks upp ur den koma som hela processen krävde.
Dag fem. Kopian tror att den är originalet och att det sista som gjordes var att minnena kopierades,
samt att någonting måste gått åt helvete fel.

Efter ett möte med originalet som förklarar hur det ligger till förstår dock kopian att den endast existerat
under några dagar.

Okunnig
Inlägg: 692
Blev medlem: 22 jan 2010 18:56

Re: Teleporting problem

Inläggav Okunnig » 07 okt 2011 16:26

Zokrates skrev:
Okunnig skrev:För den "kopia" som skapas på den andra platsen, skulle det mycket väl verka som att omgivningen plötsligt byttes ut mot något annat, men enbart för att "kopian" har blivit impregnerad med minnen som den egentligen inte upplevde personligen. Som ett intressant tanke-experiment, hur vet du med säkerhet att du har existerat i mer än några sekunder? Enbart för att du har minnen? Den neurologiska vetenskapen säger att även minnen är grundade i fysiska mönster i din hjärna, oavsett om det handlar om energi eller materia.


En forskare planerar att göra en identisk vuxen kopia av sig själv, med avancerad teknik skall
dessutom kopian få alla hans minnen inplanterade.
Dag ett. Kopians kropp görs.
Dag två. Alla minnen kopieras.
Dag tre. Minnena inplanteras i kroppen.
Dag fyra. Kroppen väcks upp ur den koma som hela processen krävde.
Dag fem. Kopian tror att den är originalet och att det sista som gjordes var att minnena kopierades,
samt att någonting måste gått åt helvete fel.

Efter ett möte med originalet som förklarar hur det ligger till förstår dock kopian att den endast existerat
under några dagar.


Eller så säger kopian " Jag vill inte vara sedd som en kopia, och jag skulle kunna ljuga för att undvika det. Och då vi är likadana, ger jag mig fan på att du inte är originalet, utan min kopia som bara försöker lura mig till att tro att jag är kopian! Men den gubben går inte!!!" :P


Återgå till "Filosofi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 19 och 0 gäster