freddemalte skrev:Fatman skrev:Marko skrev:barnet ser inte mamman och hon är borta ur synfältet.. dock kan vi inte bevisa att mamman är borta heller.
Det var just det jag hängde upp mig på i Freddemaltes första svar på mitt inlägg: Varför ska vi postulera något som inte på något sätt kan bevisas bara därför att vi inte kan bevisa motsatsen? Alltså: låt vara att vi inte kan bevisa att vår omvärld har en egen "objektivt sann" existens. Men det ger oss enligt min åsikt inte rätt att säga att den
inte har det!
Hej Fatman och MarkoJag säger inte att frånvaron av A är ett bevis på att A inte existerar, jag säger att frånvaron av A innebär att A:s existens inte kan säkerställas i sak - man kan bara dra slutsatser som leder till antagandet att A existerar . . . men däremot kan man ju ifrågasätta ehuru A existerar om det inte erfars . . . hur vet man då det?
Beskriv gärna era tankekedjor! Jag är idel öra vad gäller argumenten!
Berätta även gärna vilka kriterier ni anser att något A måste leva upp till för att det ska existera?
Mvh
Fredrik
Hej AlgotezzaAlgotezza skrev:Det beror väl på vad du menar med existens och var "existensen finns" - eller hur det skall uttryckas.
Nä, inte vad jag menar – jag ville ju ha en definition av Fatman och Marko, men tar gärna emot förslag även från dig. Så vad avses med att något existerar?
Algotezza skrev:Illusioner och hallucinationer "finns" i någon mening i någons medvetande. De existerar i någon mening där som just hallucinationer och illusioner.
Jo, men det är ju det jag säger – att om man erfar något så kan man väl påstå att de existerar/finns? Men finns en icke-upplevd hallucination?
Algotezza skrev:Ljud och ljus är så som vi i vårt medvetande upplever "något" som våra sinnen förmedlar. När vi säger att ljud egentligen "bara" är lufttrycksförändringar som vi i medvetandet tolkar som något auditivt, är ju det påståendet också något som vilar på vad vi upplevt. Vi har läst det i en bok t.ex. och därmed upplevt det. Vi kan mäta lufttrycksförändringar och sedan säga att vi upplever detta som ljud via hörseln. Men när vi läser av mätaren skapar vi en bild i vårt medvetande av detta via synen. Det är också något upplevt.
Här är det lätt att blanda ihop diskussionen om ”Kvalia” med diskussionen om ”vissa fysiska fenomen”. Ordet ljud refererar antagligen både till 1) upplevelsen och 2) de fysikaliska ljudvågorna . . .
Jag kan för egen del konstatera att ”jag hör” (kvliat). Det är det enda metoden jag kan verifiera att ljud (1) finns för mig. Jag kan inte ha någon direkt erfarenhet av dina kvalia (din ljudupplevelse), utan kan bara gissa mig till den – dvs anta att du också upplever det som jag lärt mig kalla för ljud. Vad gäller det fysikaliska ljudet (2) är det enbart ett antagande om att det kan återfinnas i en objektivt sann och ”eget oberoende” värld – huruvida så är fallet vet jag dock ej (hur ska vi ta reda på det?).
Algotezza skrev:Är det mer objektivt därför att vi blir varse lufttrycksförändringarna via ett annat, kompletterande sinne, synen, än via hörseln?
Nä, bara mer övertygande!
Algotezza skrev:Eller blir existensen av något objektivt för upplevaren genom att flera sinnen ger samstämmiga budskap om dettas existens?
Nä, bara mer övertygande!
Algotezza skrev:Och ju fler människor med samstämmiga sinnen som säger detta, desto mer objektivt blir detta någots existens?
Intersubjektiv verifikation behöver inte vara giltig i sak då jag inte kan vara säker på om ”andra” (avser andra upplevare) återfinns enkom i min egen upplevelse eller även utanför denna (i denna så kallade objektiva yttre värld – eller vad man nu ska kalla det?). . .
Algotezza skrev:Objektivitet på den samstämmiga intersubjektivitetens grund. Räcker det? Finns det inte kollektiva inbillningsfoster som blivit intersubjekltivt objektifierade?
Säkert! Se bara den kollektiva tron på Gud

Algotezza skrev:Kan det inte finnas masspsykoser, masshallucinationer och massillusioner?
Se ovan . . .
Algotezza skrev:Man kan ju själv och/eller med andra suggereras att tro något finns, även uppleva att det fast det bara är suggestion. Människor som hypnotiseras kan ju fås att "se det som inte finns" - men det finns i deras medvetande och har s.a.s. placerats där via hans ord och handlingar.
Jo, jag har också hört talas om det, med det är dock inget som jag själv erfarit så huruvida det stämmer eller ej kan jag icke verifiera

Algotezza skrev:Och om vi tänker oss ett tomrum, utan materia och som bara utgör ett "rent" 3D-rum, är det då ingenting, eller är det någonting, ett i tanken existerande tomrum?
Nä, ett tomrum kan inte vara ”ingenting” – det är ju ett tomrum!
Algotezza skrev:Och om både du och jag tänker oss detta tomrum tillsammans, var och en på sitt håll, är de då identiska, dessa tomrum, för de är utan egenskaper och har bara tänkt storlek som egenskap? Finns det på intersubjektiv grund i så fall? Och om de inte är identiska, vad skiljer dem åt
Ja, om vi de facto tänker på samma sak så tänker vi ju på samma sak . . . annars tänker vi ju inte på samma sak och då är de inte identiska etc. Men som du ser kollapsar det lätt i semantik . . .Både du och jag kan ju t.ex. tänka på en och samma iPhone, men det är ju inte detsamma som den iPhonen utan enbart att våra tankar är riktade mot samma fenomen (om vi förutsätter en objektivt sann värld där denna iPhone kan återfinnas). . . men frågan innehåller så pass många och luriga delfrågor så att det nästan bli för komplext att reda ut på rak arm.
Mvh
Fredrik