Inläggav holoteist » 15 apr 2013 15:52
Nu har jag tjatat om den här CTMU grejen och kommit ut ur olika gaderober så nu är ni värda åtminstone en simpel förklaring om vad min teori går ut på (även fast jag önskar att någon intelligentare skulle göra det). Jag ska utöka min beskrivning allteftersom jag studerar.
Den klassiska verkligheten tar den objektiva aspekten för givet dvs att världen eller universum består av en drös räkneliga objekt med säregna egenskaper. Det är denna aspekt som vetenskapen vanligtvis studerar och drar slutsatser om. Ett objekt träder fram i ljuset och forskaren eller vetenskapsmannen/kvinnan letar efter egenskaper på den. Är den röd, blå, vad väger den, vad består den av och hur ser den ut under ett mikroskop?
Den mattematiska verkligheten kan ses som lite annorlunda. Mattematiker arbetar mer medvetet kognitivt, förutspår mönster innan de ens nödvändigtvis har själva sett det objekt som de beskriver.
CTMU eller den Kognitiva Teoretiska Moddellen handlar bl.a. om just relationen mellan den mentala mattematiska aspekten och den fysikaliska objektiva aspekten. CTMU bortförklarar skillnaden mellan dessa genom att applicera en nollställnings'funktion' UBT där inga handfasta saker utan bara möjligheter eller urpotential existerar. Där ligger min förståelse i skrivande stund...
Denna primitiva nollställning av den kunskapsmässiga verkligheten möjliggörs av logik. CTMU är i grunden en teori om logik. Logik finns i två 'exemplar', sentiental logik och attributtativ loogik. Senential logik är de bekanta funktionerna och, eller, inte samt om och bara om. Attributativ logik handlar som jag förstår det om att delge specifika egenskaper eller 'attribut' till en mäniska eller något annat löst objekt. Logik handlar om binärlogik, och eftersom universum hålls samman av logik så måsten vara dualistisk på åtminstone objektnivå. Monistisk i Gud t.ex du eller jag eller någon man men dualistisk i den vetenskapliga och mattematiska processen, alltså processendär vi tankar fram våra tankar. Logiken säger oss att vi är del av samma verklighet och att denna verklighet är olik eller 'differentierad'. Verkligheten består utav telesis eller telesi på svenska, utmynnar i obunden eller destinerad telesi kallat UBT, vilket ger en moddel för en naturalistisk variant av teleologi som skriftlärda genom seklerna, både tokreligiösa och mer sekulära, har intresserat sig för.
Den teliska principen som det heter i CTMU är helt enkelt ett poängterande att verklighetens yttersta gräns består utav både strängar, kvarkar, gamla hederliga atomer och syfte. Den teliska principen ger oss yttersta beståndsdelar som heter telors och även telons, och jag är inte tillräckligt påläst i skrivande stund för att redogöra för den exakta skillnaden. Meningen är i alla fall att även mikropartiklar som små en eller tiodimensionella så kallade vibrerande strängar måste ha ett yttersta syfte, trokigtvis förankrad i någon grekisk mytologi eller motsvarande, som sträcker sig bortom laboratoriemannens fascination när han för sitt öga mot mikroskopslinsen. Den teliska principen på en matris gäller över hela matrisen och utesluter ingen del utav matrisen utan distribuerar så att säga över hela skiten.
Telisk distrubition är alltså en mormativ princip som appliceras där verkligheten uppstår men inte där den inte uppstår, fritelesi UBT som är ett ontologiskt bortom där drömmar finns i plenty plenty. Det är liksom dit vi vill komma men gör det inte eftersom yelesi eller syfte aldrig upphör att träda fram. avi är inte fria utom i en verklighetsmatris eller bättre en lattis där inget distribuerar. Denna ide kommer inte från CTMU förresten utan icke-disyributiva lattiser är välkända för alla som har gått högre mattematikkurser på universitetet. Enligt den teliska principen, som utgör en nomologisk basis för mystiska koncept som 'guds vilja' eller ödet, så är verkligheten en teliskt baserad inttelligent entitet, vilket jag ska komma tillbaka till senare när jag förstår det själv bättre. Den teliska naturen i verkligheten bevis av den orsak och verkan moddell som de flesta är bekanta med som säger oss att ingen punkt i verkligheten är utan meningfullt syfte eller riktning.
Verkligeten är ett språk och i enlighet med de lagar som står framför mig är det ett självprogrammerande språk eller SCSPL, Self-Configuring Self-Processing Language. SCSPL är till sin yppersta essens ett lingvistiskt objekt som innesluter minst tre principer: 'jaget', en princip om lingvistisk reducerbarhet och processen. Verkligheyen är således ett program och ett språk i enlighet mmed vad Kant kanske hade kallat fenomenal syntax, och enligt principen om syndiffeoni att allting är sama så är även logik och mattematik inbakade som ingredienser i en metakaka som heter CTMU. Tack för mig.
