Damasio!
Moderator: Moderatorgruppen
-
waterfromavineleaf
- Inlägg: 15
- Blev medlem: 17 mar 2006 10:13
- Kontakt:
Damasio!
Förmodligen har har rättså många på detta forum läst hans mycket tänkvärda bok, Descartes Misstag, det jag skulle vilja veta är hur ni upplevde den? För mig var den en aha upplevelse på många sätt, då den i första hand inte beskriver problematiken i "hur handla" utan istället tar upp det som föranleder sådana frågeställningar genom att på ett , iaf för mig trovärdigt sätt beskriva hur en tanke "ser ut" och varför. Fler här som känner som jag?
Damasio!
René Descartes (1596-1650) gjorde åtskillnad mellan kropp och själ. Kanske bör det mer korrekt handla om kropp och medvetande? Vad kroppen är det vet vi och vi vet att denna kropp är medveten om sig själv och sin omgivning. Hur rimligt är det då att hålla fast vid en dualistisk syn på vad en människa är, en delning i en materiell och en själslig substans?
Antonio Damasio beskriver en människa som efter en hjärnskada förlorat omdömesförmågan. Av det förstår vi att medvetande och emotionella funktioner kan påverkas kraftigt om hjärnan skadas.
Men hur klarar sig själen om vi smäller i huvudet och inte längre fungerar så bra? Är själen opåverkad av vad som kan hända med kroppen och dess organ, en oförstörbar substans?
Vi vet att medvetandet (som är ett resultat av kroppsliga och mentala processer - neurobiologi) kan skadas svårt vid ett trauma. Antar vi, som Descartes gjorde, att vi har en inneboende själ, klarar den sig då alltid oavsett vad vi kroppsligen råkar ut för? Eller är dualistiskt tänkande tveksamt?
Medför vår förmåga att tänka på oss själva som tänkande varelser att det måste finnas något sådant som en själ?
Antonio Damasio beskriver en människa som efter en hjärnskada förlorat omdömesförmågan. Av det förstår vi att medvetande och emotionella funktioner kan påverkas kraftigt om hjärnan skadas.
Men hur klarar sig själen om vi smäller i huvudet och inte längre fungerar så bra? Är själen opåverkad av vad som kan hända med kroppen och dess organ, en oförstörbar substans?
Vi vet att medvetandet (som är ett resultat av kroppsliga och mentala processer - neurobiologi) kan skadas svårt vid ett trauma. Antar vi, som Descartes gjorde, att vi har en inneboende själ, klarar den sig då alltid oavsett vad vi kroppsligen råkar ut för? Eller är dualistiskt tänkande tveksamt?
Medför vår förmåga att tänka på oss själva som tänkande varelser att det måste finnas något sådant som en själ?
Moderator
Damasio!
Kropp, fysisk
Själ, en process skapad av hjärnans arbete (ickefysisk)
Eftersom upphovet till processen är fysiskt så skadas även processen om kroppen skadas.
Ganska enkelt egentligen?
Ser man det bibliskt så finns det även en tredje del, anden och det är den enda som överlever den fysiska döden eftersom den inte är fysisk. Men anden är inte oss utan en del vi fått låna av Gud. Anden är den del som Gud använder för att återställa oss till liv igen. Den "andra permenenta döden" inträffar när även anden förgörs.
Enligt Bibeln är människan alligenom fysisk.
För att citera Gud.
"Ty de är bara av kött"
Själ, en process skapad av hjärnans arbete (ickefysisk)
Eftersom upphovet till processen är fysiskt så skadas även processen om kroppen skadas.
Ganska enkelt egentligen?
Ser man det bibliskt så finns det även en tredje del, anden och det är den enda som överlever den fysiska döden eftersom den inte är fysisk. Men anden är inte oss utan en del vi fått låna av Gud. Anden är den del som Gud använder för att återställa oss till liv igen. Den "andra permenenta döden" inträffar när även anden förgörs.
Enligt Bibeln är människan alligenom fysisk.
För att citera Gud.
"Ty de är bara av kött"
Damasio!
Antic skrev:Ser man det bibliskt så finns det även en tredje del, anden och det är den enda som överlever den fysiska döden eftersom den inte är fysisk.
Är det din egen tolkning? Normalt sett förstår man med anden själva livsprincipen, andningen.
"och blåste in liv genom hennes näsborrar" 1 Mos 2:7
Men Anden (en av hypostaserna) är inte trådens egentliga ämne.
Moderator
Damasio!
Det står faktiskt så i Bibeln. Även djur har en själ men saknar den andliga delen som endast människan fått till låns.
En bra förklaring finns här
http://www.alltombibeln.se/bibelfragan/bodysoul.htm
Dessutom säger Gud rakt ut 1 Mos 6 kap vers 3
Predikaren 12 kap vers 6-7
Med andra ord så tar Gud tillbaka anden när vi dör och kroppen blir till jord igen.
En bra förklaring finns här
http://www.alltombibeln.se/bibelfragan/bodysoul.htm
För att sammanfatta det hela, och använda det språk som Paulus använde i förening med det gängse språkbruket i dag, kan man således säga att människan består av tre "element" (och det är i följande betydelser orden används här på "Bibelfrågan"):
(1) Den fysiska organismen - kroppen (hebr basar, grek soma)
(2) Personligheten, som är en fysisk funktion - själen (hebr nefesh, grek psyche)
(3) Den andliga komponenten - anden (hebr ruah, grek pneuma)
Dessutom säger Gud rakt ut 1 Mos 6 kap vers 3
Då sade HERREN: »Min ande skall icke bliva kvar i människorna för beständigt, eftersom de dock äro kött; så vare nu deras tid bestämd till ett hundra tjugu år.
Predikaren 12 kap vers 6-7
ja, förrän silversnöret ryckes bort och den gyllene skålen slås sönder, och förrän ämbaret vid källan krossas och hjulet slås sönder och faller i brunnen och stoftet vänder åter till jorden, varifrån det har kommit, och anden vänder åter till Gud, som har givit den.
Med andra ord så tar Gud tillbaka anden när vi dör och kroppen blir till jord igen.
Damasio!
Och noteras kan att människan var den enda omnämda i Bibeln som Gud blåste livsande i.
Ibland kallar man till och med hela personen för själ i Bibeln beroende på vem som har skrivit. I stil med, jag ser inte en levande själ här eller levande själar som vandrar omkring.
Även djuren hade en levande själ i sig men saknade Guds livsande.
Ibland kallar man till och med hela personen för själ i Bibeln beroende på vem som har skrivit. I stil med, jag ser inte en levande själ här eller levande själar som vandrar omkring.
Även djuren hade en levande själ i sig men saknade Guds livsande.
Damasio!
waterfromavineleaf skrev:Förmodligen har har rättså många på detta forum läst hans mycket tänkvärda bok, Descartes Misstag, det jag skulle vilja veta är hur ni upplevde den? För mig var den en aha upplevelse på många sätt, då den i första hand inte beskriver problematiken i "hur handla" utan istället tar upp det som föranleder sådana frågeställningar genom att på ett , iaf för mig trovärdigt sätt beskriva hur en tanke "ser ut" och varför. Fler här som känner som jag?
bravo!
Damasio bör lyftas fram!
Damasio!
waterfromavineleaf skrev:Förmodligen har har rättså många på detta forum läst hans mycket tänkvärda bok, Descartes Misstag, det jag skulle vilja veta är hur ni upplevde den? För mig var den en aha upplevelse på många sätt, då den i första hand inte beskriver problematiken i "hur handla" utan istället tar upp det som föranleder sådana frågeställningar genom att på ett , iaf för mig trovärdigt sätt beskriva hur en tanke "ser ut" och varför. Fler här som känner som jag?
bravo!
Damasio bör lyftas fram!
Damasio!
Pilatus skrev:René Descartes (1596-1650) gjorde åtskillnad mellan kropp och själ. Kanske bör det mer korrekt handla om kropp och medvetande? Vad kroppen är det vet vi och vi vet att denna kropp är medveten om sig själv och sin omgivning. Hur rimligt är det då att hålla fast vid en dualistisk syn på vad en människa är, en delning i en materiell och en själslig substans?
Antonio Damasio beskriver en människa som efter en hjärnskada förlorat omdömesförmågan. Av det förstår vi att medvetande och emotionella funktioner kan påverkas kraftigt om hjärnan skadas.
Men hur klarar sig själen om vi smäller i huvudet och inte längre fungerar så bra? Är själen opåverkad av vad som kan hända med kroppen och dess organ, en oförstörbar substans?
Vi vet att medvetandet (som är ett resultat av kroppsliga och mentala processer - neurobiologi) kan skadas svårt vid ett trauma. Antar vi, som Descartes gjorde, att vi har en inneboende själ, klarar den sig då alltid oavsett vad vi kroppsligen råkar ut för? Eller är dualistiskt tänkande tveksamt?
Medför vår förmåga att tänka på oss själva som tänkande varelser att det måste finnas något sådant som en själ?
Det finns processer i kroppen och det finns processer i medvetandet (för den som är/äger/har kroppen). Hur de förhåller sig till varandra är en knepig frågor. Speglar de varandra? Vilka är de primära, resp. de sekundära processerna, eller skiftar de från situation till situation? Ibland styr medvetandet, den medvetna viljan, kroppen, som nu när jag skriver på tangentbordet, ibland styr någon fysisk kroppsdel, som när man blir kåt. Via nervsystemet "genomstrålar" och mer eller mindre styr medvetandet kroppen. Och kroppen styr processer i medvetandet genom sinnenas rapporter. Tankar och känslor är inte "själsliga objekt", för det finns inga sådana, utan tänkande och kännande processer. Kroppen är medvetandets verktyg för att kunna skapa/agera/handla/göra något i den fysiska världen. Medvetandet är något jag använder för att kunna skapa och uppleva i mitt medvetande, t.ex. verbalisera och beskriva vad jag upplever med mina sinnen och vad jag tänker och känner. Vem jag är? Det något som har perspektiv kropp och medvetandet, ja, som på ett vis är detta perspektiv. Inget substantiellt alltså, men ett perspektiv på dessa yttre och inre processrer, dvs. som upplever och skapar/handlar i någon mening "inifrån" medvetandet och kroppen.
Medvetandet finns i hela kroppen, som när jag skriver, då sitter mycket av medvetandet även i händer, fingrar, i det motoriska, musklerna, inte bara i hjärnan. Ibland skriver fingrar en sak även om jag tänkte skriva något annat. En gång på detta forum skulle jag skriva Koranen men fingrarna skrev Korpamoen. Freudiansk felskrivning?
Algotezza aka Algotezza
Damasio!
Jättebra att ni tar upp Damasio!
_____________________________________
http://en.wikipedia.org/wiki/Damasio%27 ... sciousness
Låt mig bara konstatera att han väsentligen ännu står oemotsagd!
//Developed in his (1999) book, 'The Feeling of What Happens', Antonio Damasio's three layered theory of consciousness is based on a hierarchy of stages, with each stage building upon the last. The most basic representation of the organism is referred to as the Protoself, next is Core Consciousness, and finally, Extended Consciousness.
Damasio, who is an internationally recognized leader in neuroscience, was educated at the University of Lisbon and currently directs the University of Southern California Brain and Creativity Institute.
Damasio's approach to explaining the development of consciousness relies on three notions: emotion, feeling, and feeling a feeling. Emotions are a collection of unconscious neural responses to qualia.
These complex reactions to stimuli cause observable external changes in the organism. A feeling arises when the organism becomes aware of the changes it is experiencing as a result of external or internal stimuli.//
________________________
Böcker
____________
Descartes' Error: Emotion, Reason, and the Human Brain, Putnam, 1994; revised Penguin edition, 2005
The Feeling of What Happens: Body and Emotion in the Making of Consciousness, Harcourt, 1999
Looking for Spinoza: Joy, Sorrow, and the Feeling Brain, Harcourt, 2003
Self Comes to Mind: Constructing the Conscious Brain, Pantheon, 2010
______________________________
LÄS DEN SISTA FÖRST!
_____________________________________
http://en.wikipedia.org/wiki/Damasio%27 ... sciousness
Låt mig bara konstatera att han väsentligen ännu står oemotsagd!
//Developed in his (1999) book, 'The Feeling of What Happens', Antonio Damasio's three layered theory of consciousness is based on a hierarchy of stages, with each stage building upon the last. The most basic representation of the organism is referred to as the Protoself, next is Core Consciousness, and finally, Extended Consciousness.
Damasio, who is an internationally recognized leader in neuroscience, was educated at the University of Lisbon and currently directs the University of Southern California Brain and Creativity Institute.
Damasio's approach to explaining the development of consciousness relies on three notions: emotion, feeling, and feeling a feeling. Emotions are a collection of unconscious neural responses to qualia.
These complex reactions to stimuli cause observable external changes in the organism. A feeling arises when the organism becomes aware of the changes it is experiencing as a result of external or internal stimuli.//
________________________
Böcker
____________
Descartes' Error: Emotion, Reason, and the Human Brain, Putnam, 1994; revised Penguin edition, 2005
The Feeling of What Happens: Body and Emotion in the Making of Consciousness, Harcourt, 1999
Looking for Spinoza: Joy, Sorrow, and the Feeling Brain, Harcourt, 2003
Self Comes to Mind: Constructing the Conscious Brain, Pantheon, 2010
______________________________
LÄS DEN SISTA FÖRST!
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 16 och 0 gäster