Rafael skrev:Att säga att dualism motsätter möjligheten att känna gud är att glömma själen som t.ex. kan fungera som en brygga mellan gud och människa (det kroppsliga/materiella). Man måste inte vara Monist för att "Känna Gud", men de olika filosofierna ger ganska olika implikationer, eller nått
Guds tjänare skrev:(obs! är inte säker på detta) efter döden så kommer gud döma människan efter deras handligar och då skall människan även få svar på sina frågor.(det är mötet mellan skaparen och skapelsen)
Vill först säga att jag tycker det är kul att du, Guds tjänare, deltar i meningsutbytet här på filosofiforum. Det är inte så många här som resonerar utifrån islam, du behövs - välkommen

! Vissa verkar irriterade över att tråden hamnat i filosofikategorien men kanske de kan pm:a någon moderator i sådana fall?
Till ämnet.
Guds tjänare. Du menar att du kan uppleva gud här och nu, alltså är det ett möte redan i detta livet. Efter döden kanske mötet blir starkare men det är ju bara en gradskillnad. Idag kanske du får en skymt av guds skugga men imorgon (efter döden) skakar ni hand, om du förstår vad jag menar. Min tes är att om gud är helt skild från denna värld så kan du inte ens se skuggan. Gud skulle då vara bortom allt, bortom förståelse och upplevelse, det skulle heller inte gå att möta gud efter döden.
Rafael. Jag ser inte att själen löser problemet med dualismen. Om själen är länken mellan kroppen och gud så måste själen kunna bli påverkad av såväl kroppen som gud och kan då inte vara av ett helt annat slag än vare sig kroppen eller gud. Descartes brottades med liknande problem. Han trodde att tanken var imateriell och kroppen materiell. Han förstod att tanken i sådana fall inte kan påverka kroppen och tvärtom. Hans lösning blev att gud medlar mellan tanken och kroppen s.k. gudomlig intervention. T ex. Jag tänker att jag ska lyfta min högra hand, gud 'hör' det och ser till att min högra hand lyfts.
Man is the missing link between primitive apes and civilized human beings.
- Konrad Lorenz?