Inläggav omba » 23 maj 2006 22:46
hmm .. kan man säga så här:
Att kunskap är något som has av någon verkar också vara ett rimligt krav. Det behöver förstås inte uttryckas just med verbet "tror". I många sammanhang syftar man på en speciell attityd av tillit och förtröstan när man säger att någon "tror på" något eller någon. Men det är inte det som åsyftas i kunskapsdefinitionen. Här avses i stället den attityd man intar mot ett påstående när man håller det för sant. Det viktiga är tanken att den som vet något också intar en sådan attityd gentemot det hon vet.
Ibland talar man som om det rådde en motsättning mellan tro och vetande. Det gör det förstås inte, om "tror" bara betyder "håller för sant". Ibland säger man sådant som "Jag tror inte att det kommer att regna, jag vet det!" Men då förnekar man inte att man tror att det kommer att regna; man uttrycker tvärtom att ens tro (försanthållande) är väldigt stark, och vill kontrastera detta fasta försanthållande mot ett svagare. På motsvarande sätt förnekar ju inte Anna i följande dialog att hon tycker om Carl:
Birgit till Anna:- Tycker du om Carl?
Anna: - Jag tycker inte om honom; jag älskar honom!
Omvänt brukar den som, tillfrågad om ett visst påstående, svarar "Jag tror det" ofta vara ute efter att markera ett svagare försanthållande -- en grad av osäkerhet.
Och rent allmänt gäller att den attityd som vi är intresserade av här är en gradfråga. Ens försanthållande av ett visst påstående kan variera från bergfast övertygelse om att påståendet är sant till bergfast övertygelse om att det är falskt. Däremellan finns alla grader. Man kan vara fast övertygad men inte bergsäker; man kan luta åt att betrakta något som sant; man kan vara helt agnostisk i fråga om påståendets sanning eller falskhet (i det senare fallet tror man varken att det är sant eller falskt). Ett tekniskt uttryck för grad av försanthållande är "subjektiv sannolikhet".
Hur hög måste den subjektiva sannolikhet någon tilldelar ett visst påstående vara för att kunskapsdefinitionens krav på tro skall vara uppfyllt? Det verkar fåfängt att försöka fastställa en exakt och allmängiltig nivå. Några seriösa förslag i den riktningen har heller inte framförts.
En annan fråga som föranleds av kunskapsdefinitionen är förstås vad denna subjektiva attityd av försanthållande eller tro egentligen är för någonting. Det är en intressant men svår fråga som studeras inom flera olika discipliner, bland annat filosofi, psykologi och kognitionsforskning. Den skall dock inte heller utredas närmare här.
Avslutning
Varför måste det finnas en "objektiv bedömningsgrund"? Individen klarar väl själv av att bestämma sådant. Varför ska någon ha rätten att bestämma åt oss vad som är tro? Och vem skall avgöra det? Låt individen avgöra själv!
Har sett liv släckas, sett lågor tändas på nytt
Märkt hur folk vässat sina dolkar efter att de just
lovat täcka min rygg
