Det är viktigt att åter, åter erinra om att Kritik der reinen Vernunft är en kunskapsteoretisk studie och inte lägger sig i ontologiska frågor.
Das Ding an sich, Tinget i sig, är blott beteckning för ett kunskapsobjekt, ett objekt som t ex kan vara skaparguden Gud, eller skaparguden Ptah, eller flogiston, eller strykjärnet, eller uran235, eller människas hjärna. Inget avslöjas i KrV om deras ontologiska status, de är blott kunskapsobjekt, alla är blott kunskapsobjekt.
Hur kan Gud, Ptah, flogiston, strykjärnet, uran235 eller människas hjärna ligga utanför vår kunskapsförmåga?
Varken Aristoteles eller Kant påstår att vi inte kan nå fullständig kunskap om ett kunskapsobjekt.
Standardtolkningen av Kant vilar på antagandet att KrV uttalar sig i ontologiska frågor - det gör KrV inte.
Vertumnus skrev:Tinget i sig ligger inte bara utanför vårt medvetande, det ligger bortom vår kunskapsförmåga. Ett strykjärn kan inte vara ett strykjärn någon annanstans än inom den mänskliga sfären. Allt vi träffar på blir genom ett givet schema till en del av oss eller en förlängning av oss. Det är i den processen som föremålet blir igenkännbart och ges en identitet.