Kants kausalitetsfälla

[Vega]

Okej, tinget i sig, var finns du? Tänk om det finns ett original av varje definition och att resten är spegelbilder.. Vi speglar oss hela tiden, vi influerar varandra, tar efter och förkastar. Särskilt på detta forumet eller?

[Algotezza]

Tinget-i-sig består av energi. Våra sinnesorgan likaså. När energin från tinget-i-sig möter våra sinnesorgans energi uppstår en reaktion: tinget-för-mig.

[Pilatus]

Tinget-i-sig är det som är och tinget-för-mig är det som blir när mina sinnen möter tinget-i-sig?

Om ett föremål X (strykjärnet) befinner sig i rummet intill kan vi inte veta mer än att X befinner sig där.
Om vi sett och tagit i föremålet X (strykjärnet) har vi samlat rådata. Har vi även använt kategorierna så har vi kunskap om X, att det visade sig vara ett strykjärn.

[Vertumnus]

Kant var troligen påverkad av Humes syn på kausalitet. Att b följer på a innebär inte nödvändigtvis att a orsakar b. Däremot ligger tolkningen nära till hands om fenomenet upprepar sig. På så vis hamnar kausaliteten i förståndet, vi ser det som är före och vi ser det som är efter, men vi ser inte det kausala förloppet, kausaliteten är en slutsats.

[Algotezza]

Kant var troligen påverkad av Humes syn på kausalitet. Att b följer på a innebär inte nödvändigtvis att a orsakar b. Däremot ligger tolkningen nära till hands om fenomenet upprepar sig. På så vis hamnar kausaliteten i förståndet, vi ser det som är före och vi ser det som är efter, men vi ser inte det kausala förloppet, kausaliteten är en slutsats.

Vad menas med kausalt förlopp?

[Vertumnus]

Kant var troligen påverkad av Humes syn på kausalitet. Att b följer på a innebär inte nödvändigtvis att a orsakar b. Däremot ligger tolkningen nära till hands om fenomenet upprepar sig. På så vis hamnar kausaliteten i förståndet, vi ser det som är före och vi ser det som är efter, men vi ser inte det kausala förloppet, kausaliteten är en slutsats.

Vad menas med kausalt förlopp?

Det som händer i det ögonblick som skiljer a från b. Man talar idag om kausalhastigheten som liktydig med ljusets hastighet.
Lite intressant här är att även ljushastigheten är en beräkning, vi kan inte mäta ljusets hastighet, vi beräknar den utifrån kausala förlopp dvs vi distanserar oss från det sinnligt givna.

[Algotezza]

Kant var troligen påverkad av Humes syn på kausalitet. Att b följer på a innebär inte nödvändigtvis att a orsakar b. Däremot ligger tolkningen nära till hands om fenomenet upprepar sig. På så vis hamnar kausaliteten i förståndet, vi ser det som är före och vi ser det som är efter, men vi ser inte det kausala förloppet, kausaliteten är en slutsats.

Vad menas med kausalt förlopp?

Det som händer i det ögonblick som skiljer a från b. Man talar idag om kausalhastigheten som liktydig med ljusets hastighet.
Lite intressant här är att även ljushastigheten är en beräkning, vi kan inte mäta ljusets hastighet, vi beräknar den utifrån kausala förlopp dvs vi distanserar oss från det sinnligt givna.

Samma sak är det väl med tiden. Det är en beräkning. Eller rättare sagt en räkning av en jämn rytm.

[Vega]

Lite intressant här är att även ljushastigheten är en beräkning, vi kan inte mäta ljusets hastighet, vi beräknar den utifrån kausala förlopp dvs vi distanserar oss från det sinnligt givna.

Hur beräknar man ljushastigheten utifrån kausala förlopp?

[Vega]

Ljushastigheten i ett material är lika med ljusets hastighet i vakuum delat på materialets brytningsindex..

[Pilatus]

Lite intressant här är att även ljushastigheten är en beräkning, vi kan inte mäta ljusets hastighet, vi beräknar den utifrån kausala förlopp dvs vi distanserar oss från det sinnligt givna.

Hur beräknar man ljushastigheten utifrån kausala förlopp?

Vi får väl tänka oss ett tidigt experiment då Ole Rømer utförde en astronomiska mätning (1676). Han studerade Jupiters måne Io och märkte att tidsintervallen mellan förmörkelserna (när månen gick in bakom Jupiter) varierade beroende på om jorden rörde sig mot eller bort från Jupiter. Här ser vi både orsak och verkan tillräckligt precisa för att Rømer skulle kunna beräkna ett värde av ljusets hastighet.

[Illusionen]

Ämnet som avhandlas i tråden är beskrivet i Delta-konceptet. Konceptet beskriver en tänkbar bakgrund
till Kants filosofiska slutsatser, alltså varför Kants resonemang enligt mitt synsätt förefaller korrekt.

Koncept utgår från ett balansresonemang med stöd i/av bl a Eulers formel.
Detta angreppssätt skiljer sig radikalt från Kants resonemang, så som jag tolkar Kant. Intressant här
är att vi närmar oss problemet från vitt skilda håll, men resultaten inkl slutsatserna verkar i båda fallen
överensstämma förvånansvärt väl med varandra. Som första steg mot förståelse av detta kan man
förslagsvis börja med att begrunda några citat hämtade från konceptet,

”MATEMATIKENS REGELVERK baseras på förnimbara samband, som funktion av RUM och TID.
Matematikens regelverk bygger på de begrepp och storheter som kännetecknar den förnimbara
verkligheten och dess egenskaper, vilket enligt konceptet utgör en svaghet i rent matematiska
resonemang. Konceptet kompletterar matematikens regelverk med här nämnda principer, och ger
stöd åt påståendet att, ”Verkligheten innehåller sanningar som inte enbart kan härledas
ur något algoritmiskt system ”. Det krävs en djupare, icke-algoritmisk förståelse.
I konceptet beskrivna REFERENS-baserade principer, DRP och MP, banar väg för denna förståelse.”

”KANT är förmodligen den filosof vars slutsatser ligger närmast konceptets.
Kant ansåg att vi inte kan nå åt tinget i sig, vilket överensstämmer med konceptets slutsatser.
Med andra ord, den objektiva verkligheten är för oss oåtkomlig (= ”bortom vår förnimbara verklighet”).
Han menade att vi ständigt bär på ett par begreppsliga glasögon (= MP och DRP) som tolkar världen
på ett speciellt sätt. Detta kan betraktas/beskrivas som en typ av ”begrepps-konvertering”.”

Citat B,
”Ett grundläggande problem vi inledningsvis står inför, när frågor om universums natur skall utforskas
och besvaras, är att förklara begreppet ”jaget” och dess subjektiva och komplexa relation till vår
verklighets s k rum-tid, alltså hur jaget, den subjektiva upplevelsen / förnimmelsen, kan uppstå ur,
och/eller kopplas via samband till, något materiellt.”

Bengt Hj Törnblom / Illusionen

Pax vobiscum

[Pilatus]

Kant ansåg att vi inte kan nå åt tinget i sig, vilket överensstämmer med konceptets slutsatser. Med andra ord, den objektiva verkligheten är för oss oåtkomlig (= ”bortom vår förnimbara verklighet”). Han menade att vi ständigt bär på ett par begreppsliga glasögon (= MP och DRP) som tolkar världen på ett speciellt sätt. Detta kan betraktas/beskrivas som en typ av ”begrepps-konvertering”.

Jag tycker att Kants styrka ligger i att han insamlade sinnesintryck som kunde förstås med begrepp som t ex kausalitet. Det är viktigt och jag tror inte att Kants realistiska empiri och förståndskategorier är något som tillämpats vid tillkomsten av konceptet. För i huvudsak är det fenomenen som vi kan veta något om, skriver Kant i sin epistemologi. Hans slutsatser gäller i flera avseenden ännu. Tinget i sig är inte fullt så viktigt, flera filosofer har satt det åt sidan. T ex Ernst Mach säger om "tinget i sig", att Kant beskrev det som en ovetbar verklighet bakom fenomenen, men Mach betraktade tinget i sig som en onödig och ovetenskaplig metafysisk konstruktion.

[Anders]

Hur var det före och efter Kant? I den intellektuella och vetenskapliga världen? Ändrades något i hur man resonerade och gjorde?

[Hubert]

Jamen, säger Kant det?

Kant ansåg att vi inte kan nå åt tinget i sig, vilket överensstämmer med konceptets slutsatser. Med andra ord, den objektiva verkligheten är för oss oåtkomlig (= ”bortom vår förnimbara verklighet”). Han menade att vi ständigt bär på ett par begreppsliga glasögon (= MP och DRP) som tolkar världen på ett speciellt sätt. Detta kan betraktas/beskrivas som en typ av ”begrepps-konvertering”.

Jag tycker att Kants styrka ligger i att han insamlade sinnesintryck som kunde förstås med begrepp som t ex kausalitet. Det är viktigt och jag tror inte att Kants realistiska empiri och förståndskategorier är något som tillämpats vid tillkomsten av konceptet. För i huvudsak är det fenomenen som vi kan veta något om, skriver Kant i sin epistemologi. Hans slutsatser gäller i flera avseenden ännu. Tinget i sig är inte fullt så viktigt, flera filosofer har satt det åt sidan. T ex Ernst Mach säger om "tinget i sig", att Kant beskrev det som en ovetbar verklighet bakom fenomenen, men Mach betraktade tinget i sig som en onödig och ovetenskaplig metafysisk konstruktion.

[Algotezza]

Tinget-i-sig har en sida som är vänd mot oss och som vi kan förnimma som tinget-för-mig. Tinget-i-sig sträcker sig bortom våra förnimmelsehorisont.

En annan tanke: tinget-i-sig är summan av perspektiven på det. Varje perspektiv på det är tinget-för-mig.