finns det någon mening med mänskligheten?

[Katana]

Ja det är den romantiserade versionen av det. Eg. samma sak men även
där dold bakom 'förnekelse' genom viljan att förhärliga sig utan att behöva
ta tjuren vid hornen sas. Man kan inte finna sig själv genom enbart
intellektuella insikter, man måste tyvär dit man inte vill. Tillbaka till minnet
av den tid där 'självstympningen' började äga rum. Inte förens då kan man
förstå varför via KÄNSLAN av den förlust man fått genomleva av jaget.
Inte förens då får man insikt om jaget vem/vad det eg. är.
Det jaget som inte hos så många fått gro och blomstra pga. div. hämmande
omständigheter. Back to basic helt enkelt. Man behöver göra en U sväng,
vända vinden, vrida tillbaka tiden, vända cirkelriktningen...

[Ramtin]

Livet fungerar kanske så, för att veta något, måste man själv skapa förståelse och konstruera sina tankar. Det går inte (kan hända, fast sällan) att skapa förståelse och känslor kring viktiga livssituationer baserade på andra människors känslor. Något som är typisk är just kärlek. Hur mycket sorg det ger andra, tar kraften ur andra, så inser vi inte hur nedbrytande det är tills det drabbar oss. Eller så var det iallafall för mig.

Fast, back to the topic now.

[Katana]

Inlevelse med måtta.  :)
Vare sig total förnekelse av andra eller av sig själv är bra. Båda typerna lever i en kapsel.
Eller om vi säger såhär, på jungianska. Att man bör se till både sitt jag som överjag.