Tidens relativitet + det eviga nuet = sant???

[Johan Ågren]

En tidsresa och att tiden går baklänges är väl två olika saker? Förutsättningen för tidsresor är att det finns flera uppsättningar/kopior av samma verklighet. Annars skulle den substans som utgör nuet vara upptagen och kan inte utgöra substansen i tidsresan. Att tiden går baklänges är väl återställandet av en tidigare sammansättning av substansen? Detta är väl teoretiskt möjligt om vi var subatomära ingenjörer som jobbade väldigt effektivt med att övervinna entropin? Som vi diskuterade i en annan tråd; vad är tid, så är det nog så att den enskilda delen som inte relaterar till något annat i sig är tidlös. Om vi då justerar dessa enskilda delar så de antar en tidigare konfiguration så har vi även fått tiden att "gå baklänges". Ingen "tid" utöver händelseförloppet existerar som lägger sig i att vi gjort en sådan magnifik justering.

Man kan kanske anta att den information (substansen) ett ting/skeende besitter är utdraget i rummet (flera kopior), men sprider sig på ett väldigt opraktisk sätt. Om informationen i stället var ett koherent knippe (som en laser) så skulle man kunna "plugga in sig" på en tidsaxel om man kunde färdas över ljusets hasighet. Frågan är bara om ett ting endast kan utgöras av denna information och samtidigt duga som underlag i en tidsresa? Min verklighet lutar mer åt detta så jag kan bejaka sådana tankar. Kan också föreställa mig informationes ickelokalitet och verkan på avstånd, där "tidigare" information är ständigt närvarande att plugga in sig på, även om den inte bevarats i knippen. Ungefär som akashakrönikan. Informationen är i stället primär och förutsättning för hur substansen gestaltar sig. Informationen = den dynamik som är supersträngarnas identitet, som sedan gestaltar det vi observerar som massa. Tidsresor är då möjliga som en fritt flytande jagidentitet i detta informationshav, eftersom "minnen" är informationsbitar likväl.

I en filosofisk betraktelse tycker jag de gamla teosofiska idéerna rimmar märkvärdigt bra med supersträngteorin:

"Akasha (sk). En subtil, översinnlig andlig essens som genomsyrar hela rymden; den ursubstans som felaktigt blivit identifierad med Etern. Det förhåller sig till Etern som Anden förhåller sig till Materien eller Atman till Kama rupa. Det är faktiskt den Universella Rymden i vilken Universums eviga Ideation ligger latent i sina ständigt föränderliga aspekter på objektivitetens och materiens plan, och från vilken Första Logos eller den uttryckta tanken utstrålar. Därför påstås det i Puranaböckerna att Akasha endast har ett attribut, dvs. ljud, för ljudet som symbol är enbart Logos i omskriven form – "Tal" i dess mystiska bemärkelse."

MEN detta blir ju så absurt annorlunda tankar än vad den här diskussionen är inne på, så fortsätt ni där ni var. Det är lite sent också, gäsp.

Johan

[Pingu]

tiden är väl beroende av händelser, om inget händer skulle väl tid anses som överflödigt, jag tror att tiden är ett påfund av människan för att mäta förändringar, tiden är ju så påtaglig för oss, solen går upp, olika årstider, åldrandet osv.

lr är jag helt del ute?

///E.K.G.K.

[TheStudent]

Pingu: Hur förklarar du då att en människa som flyger i ett rymdskepp runt jorden åldras långsammare än vi här på jorden?

Under natten och morgonen har funderat på om tiden kan gå utan någon rörelse och jag har kommit fram till att den nog inte kan det. Men frågan är om inte "rummet" är beroende av tiden också. Jag tänker liksom dimensionerna som byggstenar till vårat universum. T.ex. om jag tar bort en rymddimension, upp och ned, skulle inte det då omöjliggöra de andra två andra rymddimensionerna? Något liknade tänker jag mig med tiden...

[Camilla]

Vad tiden är enligt fysikerna kan jag inte svara på just nu, det måste jag kolla upp.

Efter att ha tänkt efter lite kom jag ihåg att även kvantmekaniken är symmetrisk vad gäller tiden. Det är till och med så att det som kallas antipartiklar matematiskt sett är vanliga partiklar som har negativ energi och för vilka tiden går baklänges.

Det var en fysiker vid namn Paul Dirac som förutsåg existensen av antipartiklar utifrån den så kallade Diracekvationen. Denna liknar Schrödingerekvationen, fast i Diracekvationen tar man även hänsyn till speciell relativitetsteori och elektromagnetism.

Det visade sig att Diracekvationen har två lösningar (egentligen fyra men de kan skrivas ihop i par). Den ena lösningen tolkade Dirac som att den beskriver en normal partikel, en elektron. Den andra lösningen däremot tycks beskriva en elektron med negativ energi för vilken tiden går baklänges. Normalt brukar man inom fysiken strunta i lösningar som verkar konstiga, men Dirac gjorde ett djärvt antagande att den matematiska lösningen faktiskt har en fysikalisk motsvarighet och han kallade den för positron. Positronen är en så kallad antipartikel och den har postiv energi och färdas framåt i tiden men den har motsatt elektrisk laddning jämfört med elektronen.

Dirac fick inledningsvis mycket kritik för dessa tokerier men kritiken tystnade när den första positronen detekterades experimentellt bara ett år senare, 1932.

Dirac fick för övrigt nobelpriset 1933 tillsammans med Erwin Schrödinger, han med katten.

Nu kom jag förresten på en filosofisk fråga: Vad är det som egentligen existerar i detta fall? Är det positronen, som kan observeras i experiment, eller är det dess matematiska motsvarighet, det där konstiga matematiska objektet som färdas bakåt i tiden? Vad ska man gå efter, fysiken eller matematiken?

Vänligen
Camilla

Diracekvationen finns att beskåda bland annat på
http://electron6.phys.utk.edu/qm2/modules/m9/dirac.htm

[hovnarr]

Efter att ha tänkt efter lite kom jag ihåg att även kvantmekaniken är symmetrisk vad gäller tiden.

Inte helt. Det är därför vi finns. Enligt den teori jag hört fanns det ett litet överskott av materia jämfört med antimateria i ögonblicken efter Big Bang. Stora delar av materian och antimateria tog ut varandra och blev till den kosmiska bakgrundsstrålningen. Resten (den återstående materian) räckte och blev över till några galaxar, stjärnhopar och planeter.

Vad beror assymetrin på? Får kolla upp det - grundar i någon partikel som lite oftare är i "det ena" tillståndet istället för "det andra".

[Camilla]

Enligt den teori jag hört fanns det ett litet överskott av materia jämfört med antimateria i ögonblicken efter Big Bang. Stora delar av materian och antimateria tog ut varandra och blev till den kosmiska bakgrundsstrålningen. Resten (den återstående materian) räckte och blev över till några galaxar, stjärnhopar och planeter.

Det stämmer. Det är fortfarande en olöst gåta varför det finns mer materia än antimateria. Två hypoteser finns. Den ena är att det var så redan från början. Den andra går ut på att det kan finnas processer som gynnar materia på bekostnad av antimateria och den involverar storförenad växelverkan.

Hypotesen om existensen av så kallad storförenad växelverkan har ännu inget stöd av något experiment. Något som skulle stödja hypotesen vore om man lyckas iaktta protonsönderfall. Det har man ännu inte gjort trots att man försökt. Bland annat finns en tank fylld med 7000 ton vatten där man hoppas se protoner sönderfalla. Ett problem är att protoner antas ha så lång medellivslängd, runt 10^30 år, att det är väldigt sällan sådana sönderfall sker.

Vad beror assymetrin på? Får kolla upp det - grundar i någon partikel som lite oftare är i "det ena" tillståndet istället för "det andra".

Du talar nog om det faktum att neutrala kaoner bryter mot CP-symmetrin. De kaoner som finns i verkligheten är blandtillstånd av "idela" kaoner eller vad man ska kalla dem.


Det finns för övrigt något som heter CPT-teoremet. C står för att man byter ut partiklar mot antipartiklar och vice versa. P står för att man speglar rummet. T står för att man ändrar rikning på tiden. Enligt CPT-teoremet är fysiken symmetrisk om man utför dessa tre operationer samtidigt.

CP-brottet hos kaonerna visar att fysiken inte är symmetrisk då man utför bara de två första operationerna. För att detta ska kunna kompenseras så att CPT-teoremet gäller måste man ändra lite på operatorn T, vilket innebär att det inte råder fullständig symmetri i tiden som jag sade i ett tidigare inlägg. Jag hade alltså fel där, förutsatt att CPT-teoremet gäller.

Vänligen
Camilla

[Camilla]

tiden är väl beroende av händelser, om inget händer skulle väl tid anses som överflödigt, jag tror att tiden är ett påfund av människan för att mäta förändringar, tiden är ju så påtaglig för oss, solen går upp, olika årstider, åldrandet osv.

Med begreppet "tid" kan man mena olika saker. Jag tycker man ska skilja på vad tiden är i verkligheten och vad tiden är inom fysiken. Inom fysiken ställer man bara upp modeller för att försöka efterlikna verkligheten, men man kan inte veta om man har helt rätt.

Tiden inom fysiken är, som du säger, ett påfund för att mäta förändringar. Den kanske kan definieras indirekt som "det som en klocka mäter" liksom man kan definiera ett avstånd som det en linjal mäter.

När man ska lösa ett fysikaliskt problem brukar man ofta tänka sig att de saker man ska beskriva finns i ett koordinatsystem; ibland med tiden som en extra axel. Koordinatsystemet är inte något som finns i verkligheten utan är bara ett hjälpmedel för att man ska kunna översätta problemet till matematisk form.

Vänligen
Camilla