Vilken filosof har betytt mest för er?

[lkl]

Platon är min mästare, och här ingår självklart Sokrates och alla Platoniker.

Känslan och övertygelsen av den största idén " godhetens idé" är stark genom Platons filosofi, och att okunnigheten är roten till allt ondska är också det grundläggande i Platons värld.

Trevligt! Men vad menar du med att känslan och övertygelsen är den största idén?? Det är väl ingen idé utan något amorft, flytande, konstigt...eller...hos Platon menar jag. Lite som "skit", ett problem.

[Cassius Clay]

Platon för grottliknelsen..

jag gillar det där Goethe-citatet om Platon och Aristoteles.. att Platon är som en fackla som flyger mot himmelen medan Aristoteles är ett torn, eller vad det nu var.. jag föraktar Aristoteles.. punkt.

[läraren]

Nietzsch?! Spännande!

[gråa hår]

I god tradition för självhävdelse så ska jag väl egentlig nämna en massa mer eller mindre okända och "svåra" filosofer som fex Tugendthat, men faktum är att ingen kommer så närt som:

Antik tid: Platon och Aristoteles,
nyare tid: Kant

De här tre filosofer kommer man inte undan oansett om man vill det eller inte. Kanske listan också kunde reduceras till bara Platon och Aristoteles då ALL filosofi söker tillbaka till en av de två. I det sista så har jag kikat en del på äldre filosofi som Lucrets "om tingenes natur" och en del poetiktexter så för ögonblicket så betyder dom väl ganska mycket beroende av min nuvarande situation, men annars så är jag enig med Stefan och några andra att Dostojevskij var ett litet startskott för den här tankebanan.

[Grottis]

Aristoteles kan i viss mening reduceras till Platon. Alltså blir det bara den senare kvar.  :)

[gråa hår]

Aristoteles kan i viss mening reduceras till Platon. Alltså blir det bara den senare kvar.  :)

Hur reducerar du då Aristoteles till Platon?

[Grottis]

Aristoteles tog över sin läromästares term "eidos" (idé, form) och applicerade den på de faktiskt existerande tingen.

[Stefan]

Det där får du nog utveckla om det ska gå att förstå.

[lkl]

Aristoteles tog över sin läromästares term "eidos" (idé, form) och applicerade den på de faktiskt existerande tingen.

Ja utveckla gärna, jag är också nyfiken; på vilket sätt skiljer dom sig åt vad det gäller former och idéer. Menar du att vi finner Aristoteles hos Platon? Eller hur är det riktigt med det här. Rent intuitivt verkar det på mig som om Aristoteles skulle förfina idéläran, d v s redovisa deskriptivt för hur formerna är närvarande i tingen, men jag vet inte. Jag är ingen kännare av Aristoteles.

[gråa hår]

Aristoteles tog över sin läromästares term "eidos" (idé, form) och applicerade den på de faktiskt existerande tingen.

Det där kan väl knappast kallas reduktion? För övrigt så vill jag säga att det är en ganska så extrem förenkling av både Platon och Aristoteles. Platons idé kan inte utan vidare bara överföras på Aristoteles form. Lite förenklat så kan man säga att idéen träd hos Platon är det perfekta abstrakta trädet som avspeglas i alla träd som existerar i den materiella världen. Den matriella världen utsondras också från idéerna men saknar den samma eviga perfektion. Hos Aristoteles så har du formen träd, trädets trädhet som trädet strävar efter att realisera. Ett frö har (telos) målet att bli ett träd, intentionalt. Hos Platon svarar det materiella trädet till det ideélla. Skillnaden mellan Platon och Aristoteles blir altså ganska så radikalt där den ena opererar med den matriella världen som saknad av verklighet och den andra som verklighetens betingelse. Idéll - rationell / empirisk - rationellt.

Så menade jag inte heller med reduktion av listan att det skulle gälla en reduktion filosoferna sig i mellan, bara att all (västlig) filosofi i en eller annan förstånd vill peka tillbaka på en av dessa två gentlemän. På samma sätt så vill filosofien efter Kant i en eller annan förstånd peka tillbaka på Kant, men det är inte ekvivalent med att all filosofi är varianter av Kant, Platon eller Aristoteles.

[lkl]

Det där kan väl knappast kallas reduktion? För övrigt så vill jag säga att det är en ganska så extrem förenkling av både Platon och Aristoteles. Platons idé kan inte utan vidare bara överföras på Aristoteles form. Lite förenklat så kan man säga att idéen träd hos Platon är det perfekta abstrakta trädet som avspeglas i alla träd som existerar i den materiella världen. Den matriella världen utsondras också från idéerna men saknar den samma eviga perfektion. Hos Aristoteles så har du formen träd, trädets trädhet som trädet strävar efter att realisera. Ett frö har (telos) målet att bli ett träd, intentionalt. Hos Platon svarar det materiella trädet till det ideélla. Skillnaden mellan Platon och Aristoteles blir altså ganska så radikalt där den ena opererar med den matriella världen som saknad av verklighet och den andra som verklighetens betingelse. Idéll - rationell / empirisk - rationellt.

Så menade jag inte heller med reduktion av listan att det skulle gälla en reduktion filosoferna sig i mellan, bara att all (västlig) filosofi i en eller annan förstånd vill peka tillbaka på en av dessa två gentlemän. På samma sätt så vill filosofien efter Kant i en eller annan förstånd peka tillbaka på Kant, men det är inte ekvivalent med att all filosofi är varianter av Kant, Platon eller Aristoteles.

Men vad är då denna orsak ( telos )? Förklarar Aristoteles någonstans vad
det är eller är han strikt deskriptiv? Och om deskriptiv - vad beskriver han? Eller är det så att han sluter sig till att det nödvändigtvis måste vara så på basis av premisser? Och hur gör han i så fall? Vilka premisser opererar han med?

[sethny]

har bara läst martinus fastnade tvärt för hans syn på livet, borde kanske vidga mina vyer lite  :lol:

Sen är det mycker reagge artister som fungerar som filosofer för mig:

Bob marley
Svenska akademien
matisyahu
kultiration
rootvälta

osv osv .

[gråa hår]

Men vad är då denna orsak ( telos )?

målrättad eller intentional. Strävan

[Alberth]

Jag tycker det är svårt att säga någon särskild filosof som betyder mycket. Det är lättare att identifiera sig själv med vissa strömningar. Jag måste säga att jag fastnat litegrann i den amerikanska pragmatismen och kanske framförallt neopragmatismen. För att nämna några namn anser jag Rorty, Davidson och Putnam vara mycket inspirerande och betydelsefulla för mig just nu.
Man måste kanske också nämna den särskilt mest inflyteslerika existentialisten; Albert Camus.

[suchanother]

Hegel är outstanding med sitt flummeri!
Hegel var också rövslickare av rang, brownnose. Mot Kanslern var han underdånig..
Hegel hämtade inspiration från indisk, hinduisk, filosofi.. Han trodde nämligen att "arierna", det gamla folket som beskrevs i sanskrit var det vita överfolket, ung. som germaner idag. LOL.
Hegel kan dra åt helvete.
Istället kommer Marx in på scenen, denna gigant. Denna vänsterhegelian, med doktorshatt, anar nåt hos Hegel. Ur de borgerliga kedjorna befriar han Hegel. Klart att Marx också var sin tids fånge!