.Alla värderingar, och därmed också meningar, är objektivt meningslösa. Nihilism
Ska jag ta detta för en objektiv sanning, en "livets ickemening"? Då har vi väl bara vänt sida på myntet? Antingen placerar man den värderande åsikten över "något", eller över "intet". bägge är egentligen lika mystiska och underliga för oss. Är de kanske bara till synes motsättningar, precis som subjektivt och objektivt? Nihilo ex Nilo? Sen kan det också vara relevant att fråga vad man menar med objektivt och subjektivt. Om vi definierar objektivt som något vi aldrig kommer hitta och subjektivt som en dröm vi aldrig kan vakna ur, är inte då det subjektiva verkligt, eller objektivt meningsfullt i någon mening? VI inser strax att vi bara kan leta och knappast lär finna vad vi söker efter, men vad ska vi annars göra med vår tid? Något ska man ju hitta på, så varför inte något som kännsmeningsfullt? Är det inte kanske så att ett systems ideal känns underliga enbart för dem som inte delar systemets ideal, och att nihilism bara är ett av många självmotsägande system? Att önska sig stå utanför systemet "livet" och blicka ned på det är en omöjlighet, men kanske kan vi vara mer eller mindre objektiva (enligt vår egen "drömvärlds" uppfattning om vad objektivt är), just tack vare vår rationella förmåga?
Och snälla, snälla, lägg av med dina ^^
