Drawing Down The Moon skrev:J R Auk skrev:Drawing Down The Moon skrev:Rafael skrev:Ah, men egenskaper behöver inte varat något vi sätter ord på. Vad är det mer än egenskaper som vi upplever i sinnesvärlden?
Jag menar att distinktionen kan göras ungefär såsom mellan bild och symbol. Vi ser grovt förenklat en bild (sinne) och ger den namn, egenskap.
Då har vi olika definitioner på vad egenskaper är och det är ingen idé att orda mer om det. Men en fråga: vad är består det som du ser utav? (innan du gjort en symbol)
Du verkar tro att synen, betraktelsen, är något som överför instantana och intrinsikala sanningar om det som betraktas.
Nej, det är Grottis som tror det. Det jag hävdar är att objekt består av egenskaper som har enats av oss. Skillnaden är att jag inte tror att vi ges något oberoende av ett subjekt i vår verklighet, utan att verkligheten just alltid är i relation, så det är meningslöst att tala om något oberoende.
Men du tror då att det vi observerar är det som är "verkligt" och inte att det finns en "verklighet" gentemot vilken vi söker få vår att överensstämma?
När vi talar om ett x objekt så talar vi väl om det vi har betraktat och inte betraktelsen i sig självt? Är det inte därför vi söker göra den dualistiska definitionen av substans och dess manifestation. Inerta objekt har väl egenskaper för sig själva trots att ingen är där och relaterar till dom?
Eller tänker du dig vindens erosion på stenen eller vågornas bortspolande av sanden som en effekt beroende av din latenta föreställning om att vid observation en sådan effekt kommer vara given, hur den nu blir given utan att vara intrinsikal?
Drawing Down The Moon skrev:J R Auk skrev:Eller vill du avsvära dig alla avstånd tingen emellan? Kanske är det bara i manifestationen som saker och ting separeras och det är därav som vi tillåts nå korrelation mellan betraktelse och det betraktade så lätt.
Ungefär så, ja.J R Auk skrev:En sak är säker, det vi ser är inte det som det vi ser är!
Varför är det säkert? Att det kanske finns något annat tänker jag inte bestrida, men för mig är just ett objekt något som uppkommer i vår upplevelse, något som finns just för oss. Tinget-i-sig är en tom kategori precis därför att man tar bort allt som är beroende av oss. Det betyder inte att vi kan bli medvetna om alla egenskaper som påverkar oss.
För mig blir det säkert för att "är" beskriver ett intrinsikalt värde jämfört med "är för mig" eller "upplevs" där man sätter den subjektiva förhållningen i fokus.
Hur blir det med subjektet-i-sig och social relation? Eller gör du en stark distinktion mellan subjekt och objekt som aktörer i din perception?
Jag märker att du med "objekt" menar det upplevda men jag ifrågasätter om det är tillbörligt att tillskriva begreppet en definition härlett från den som uttrycker det snarare än det som denne syftar till.
För om vi vill mena på det som du med "objekt" söker beskriva måste vi göra en ytterliga distinktion, nämligen objektets objekt, då du någonstans ifrån hämtar din föreställning om ett givet objekt. Hur når vi annars bortom det betraktade? Inte vill du väl lägga all förklaring vilande hos oss?
Drawing Down The Moon skrev:J R Auk skrev:Drawing Down The Moon skrev:
Egenskap är vad som är:s beståndsdelar, eller ännu bättre: kvalitéer. Det finns dock inget mer än dessa kvalitéer, bara det att vårat språk delar upp allt i subjekt och predikat vilket försvårar formuleringen, fast förenklar för livet.
Tänkte bara tillägga att samma sak gäller för kvalitéer fastän det exemplifierar än bättre.
En kvalité är något som relaterar till ett subjekt, det är ett värderingskrävande epitet som kan sägas ha flera sidor.
Å ena sidan är en kvalitén "böjlig" något för grenen som observeras ha denna kvalité och å andra sidan är samma kvalité något för dig som observerar den.
Du kan inte nå kvalitén "böjlig" från grenens referens, du når bara det föreställda kring "böjlig", det du har tolkat in i det som du benämnt.
Liksom svart är det för dig för att inget ljus reflekteras från det betraktade och svart för det betraktade är det för att dess yta absorberar strålning. Same same but diffrent!
Okej, vet inte riktigt vad du vill visa här.
Om jag exemplifierar med subjekt kanske det blir lättare att förstå.
En person som du observerar har egenskapen av att vara snabb är så för att du antingen anser dig själv vara snabb och denne person liknar dig i det avseendet eller att någon annan som du anser vara snabb inte än snabbare än personen.
Men det som du har observerat, tiden det tar att springa en sträcka, har för personen du observerat en annan betydelse.
Denne behöver inte betrakta sig som snabb, denne kanske aspirerar på att vara snabbast i världen och bestämt sig för att tillskriva snabb enbart till den som är just det, resulterande i att det som för dig är snabbt är för denne långsamt. Personen är för dig snabb men för sig själv långsam. Du kan bara nå "snabbheten" genom observation eftersom egenskapen du betraktat inte säger något om egenskapens förhållande till egenskapsbäraren.
Liksom en trädgren som betraktas vara böjd, i egenskap av att vara böjd, inte i sig självt har en böj, utan är böjd.
Detta synes kunna sägas vara rent semantiskt men jag ser det som högst reellt då vi söker beskriva relationer och detta är just vad ovanstående meningssammansättning har gjort.
Saker relaterar genom oss till sig själva, och kanske utan oss till sig själva, men om det kan vi bara sia.
Jag är moralobjektivist, islamofil och direkt realist och ger uttryck för dessa åsikter på min blogg. De uppfattas av många som kontroversiella. Moralsubjektivismen eller värdenihlismen är t.ex. snudd på officiell dogm här i Sverige. Många filosofiskt intresserade är fenomenalister av olika schatteringar.
