HUR VET VI NÅGONTING?

[Obsut]

om sinnena bedrar oss så har vi alltså osäkra tankar och erfaranheter som vi inte kan vara säkra på?

[mats karlsson]

Sinnena kan bedra en ibland men oavsett om vi lever i en annan värld eller om några dataprogram styr oss vad spelar det för roll så länge man är nöjd och glad. Jag har inget problem med att eventuellt kunna vara ett "spel"  eller en marionett docka man lever som man lär och förändras livet ut

ne, det är sant, mig spelar det heller ingen roll hurvida jga lever i en datavärld eller icke... men det är inte det jag pratar om, jag pratar om att om så är fallet så är det inte våra sinnen vi upplever utan impulser styrda av en dator, detta gör det omöjlig att leva ett eget liv utan allt är förprogramerat eller kan ändras efter "adminens" vilja..

[Anders Bjurström]

Man kan ju faktiskt bli trött på fisk oxå det är itne omöjlit..

[mats karlsson]

Jaa så länge man lever och lär kommer man hela tiden bli en bättre människa och få kunskap och skit om grejjer men att säga att man inte vet hur ett äpple smakar innan man stoppar det i munnen håller jag inte med om jag har en föreställning i huvet om hur det ska smaka just för att jag har smakat på ett förut hundra gånger och det är en erfarenhet i sig kanske inte mkt till erfarenhet men det smakar tammetusan likadant varje gång

kan du vara säker på det?? om du äter fisk varje dag, middag som lunch i 2 veckor.. hur vet du då att du inte kommer tycka om fisk efter de veckorna?


finns det något belägg för att sinnen inte kan ändra sig?

va?

[Anders Bjurström]

faktiskt. Man lever och ha kul och man skiter i om man är styrd av någon annan.

[Jonas Hellgren]

Men det där med att smaken är som baken det har ju varit känt i urminnes tider men skiten smakar ju likadant bara det att folk kanske tolkar det anorlunda det kan ju vara en så pass enkel förklaring som att man borstat tänderna innan man satt in i den stora steken men man har ju iaf en föreställning om hur det borde och ska smaka....

[Magnus Isaksson]

kan du vara säker på det?? om du äter fisk varje dag, middag som lunch i 2 veckor.. hur vet du då att du inte kommer tycka om fisk efter de veckorna?

finns det något belägg för att sinnen inte kan ändra sig?

så skrev jag.. läs svårigheter?

[mats karlsson]

nu ska jag leka fröken..

ska vi inte lämna det här med datorer och smakfulla fiskar och gå vidare så vi kan få mer än ett "?" på våra betyg

[Marcus Nyberg]

När vi födds så födds vi med vissa instinkter som vi inte kunnat få av erfarenhet eftersom vi ej levat tillräckligt länge.
Alla upplever verkligheten på olika sätt. Världen ser inte likadan ut för en blind som för en som kan se normalt. Idag förlitar vi oss på forskning och vetenskapen och det tycker jag vi ska göra. Alla dessa gammla filosofer har hela tiden Gud med i sitt resonomang. "Gud tänker på det alltså finns det" men vi kan ju inte veta att Gud finns. Det finns inga bevis för honom. Ioförsig finns det inga bevis att han inte finns heller men innan vi har fått något säkert bevis tycker jag vi ska lämna honom utanför resonomanget. Att som Berkeley bara kasta in honom i sitt resonomang känns t ex bara som en nödlösning även fast han säkert var trogen kristendomen. Hume sa en bra sak. Han sa att man kan veta vad som händer just nu och det som har hänt men vi kan ingenting veta om framtiden. Och precis, vi kan ingenting veta om vad som kommer hända i framtiden, inte exakt iafall. Vi kan ha säker kunskap för tillfället men inte säker kunskap i futurum.
Jag tror inte att vi inte bara kan använda våra sinnesintryck för att tillhanda hålla vår kunskap. Vi måste, genom både erfarenheter och förnuft bearbeta det sinnesintrycken vi tar in i vår hjärna. Finns det då en orsak till allting? Jag tror vi kan lära oss av erfarenheter. Vi vet att äpplet kommer falla till marken om den får falla fritt nerifrån trädet, detta vet vi nu för att vetenskapen har kommit fram till att tyngdlagen finns och verkar på jorden. Alltså kan vi veta att det finns en orsak och ta erfarenhet av detta. Fast det måste ju varit förnuftet hos Newton som från första början kom fram tillatt det är något som får äpplet att falla från trädet. Men egentligen så kan vi ju inte veta någonting. Vi kan inte veta om Gud finns, vi kan inte veta om detta bara är en dröm. Kanske lever vi i en "The sims" värld. Jag tänker så att vi borde använda vårat förnuft och bara inrikta sig på att leva för innan det är för sent. Självfallet måste vi vara materiella. Stenar, gräs och bilar finns. Inte som Berkeley säger att det inte finns några materiella föremål. Jag vet att jag blir skadad om jag bli påkörd, läkaren vet om att jag är skadad om jag bli påkörd. Fast egentligen, vi kan bara själva ha en egen uppfattning om hur världen är och vad som händer. Cola kanske smakar annorlunda för en annan än vad den gör för mig fast båda upplever den som cola.
  Varför skulle vi lura oss själva? Varför skulle en ond demon lura oss? Vart skulle den onda demonen komma ifrån? Det verkar ju helt stört. Jag vill se bevis att denna onda demon finns innan jag tror på honom. Tills dess ser jag bara denna varelse som en sak Descartes kom på när han var på lyran. det kommer alltid att finnas jag vet. Jag vet att min familj är min familj och blir jag osäker för en sekund så kan jag ta ett DNA test. Naturvetenskapen. Där är något vi kan lita på. Visst, naturkunskapen kan också missta sig men det går alltid att förklara deras fel och rätta till dem. Att som Descartes. säga att Gud är fullkommlig när vi inte har några bevis för att Gud finns är ju absurt. Jag känner mig som en fullkomlig människa och alla är ju fullkomliga i sitt egna vis. Ingen är perfekt men ingen kan heller förklara perfekt för ingen kan säkert veta någonting om Gud. Att som en filosof sa: Människan är den ända med en själ, är fel. Hur blire då med apan? Vetenskapen har ju visat att vi härstammar ifrån apan, alltså måste ju apan också ha en själ även fast den är ett djur. Skulle annars själen ha kommit när vi vart männikska? Människan är ju också ett djur dessutom, en primitiv, bara ett lite högre utvecklat. Om det hade varit sköldpaddan som var mer utvecklat än oss, skulle den då ha själ men inte vi?
Vi kan inte ha säker kunskap förns vi upplevt allt och bevisat allt. Varför nu inte bara leva och inte fundera påalla dessa saker. Man lär sig ju genom att tänka på saker som man tagit in genom sinnesintryck och sedan använder man sitt förnuft för att göra sigf vis. Kan det vara på någotr annat sätt? på detta sätt har det ju varit för alla alltid. Jag väljer att tro på forskningen, inte Gud!

[mats karlsson]

När vi födds så födds vi med vissa instinkter som vi inte kunnat få av erfarenhet eftersom vi ej levat tillräckligt länge.
Alla upplever verkligheten på olika sätt. Världen ser inte likadan ut för en blind som för en som kan se normalt. Idag förlitar vi oss på forskning och vetenskapen och det tycker jag vi ska göra. Alla dessa gammla filosofer har hela tiden Gud med i sitt resonomang. "Gud tänker på det alltså finns det" men vi kan ju inte veta att Gud finns. Det finns inga bevis för honom. Ioförsig finns det inga bevis att han inte finns heller men innan vi har fått något säkert bevis tycker jag vi ska lämna honom utanför resonomanget. Att som Berkeley bara kasta in honom i sitt resonomang känns t ex bara som en nödlösning även fast han säkert var trogen kristendomen. Hume sa en bra sak. Han sa att man kan veta vad som händer just nu och det som har hänt men vi kan ingenting veta om framtiden. Och precis, vi kan ingenting veta om vad som kommer hända i framtiden, inte exakt iafall. Vi kan ha säker kunskap för tillfället men inte säker kunskap i futurum.
Jag tror inte att vi inte bara kan använda våra sinnesintryck för att tillhanda hålla vår kunskap. Vi måste, genom både erfarenheter och förnuft bearbeta det sinnesintrycken vi tar in i vår hjärna. Finns det då en orsak till allting? Jag tror vi kan lära oss av erfarenheter. Vi vet att äpplet kommer falla till marken om den får falla fritt nerifrån trädet, detta vet vi nu för att vetenskapen har kommit fram till att tyngdlagen finns och verkar på jorden. Alltså kan vi veta att det finns en orsak och ta erfarenhet av detta. Fast det måste ju varit förnuftet hos Newton som från första början kom fram tillatt det är något som får äpplet att falla från trädet. Men egentligen så kan vi ju inte veta någonting. Vi kan inte veta om Gud finns, vi kan inte veta om detta bara är en dröm. Kanske lever vi i en "The sims" värld. Jag tänker så att vi borde använda vårat förnuft och bara inrikta sig på att leva för innan det är för sent. Självfallet måste vi vara materiella. Stenar, gräs och bilar finns. Inte som Berkeley säger att det inte finns några materiella föremål. Jag vet att jag blir skadad om jag bli påkörd, läkaren vet om att jag är skadad om jag bli påkörd. Fast egentligen, vi kan bara själva ha en egen uppfattning om hur världen är och vad som händer. Cola kanske smakar annorlunda för en annan än vad den gör för mig fast båda upplever den som cola.
  Varför skulle vi lura oss själva? Varför skulle en ond demon lura oss? Vart skulle den onda demonen komma ifrån? Det verkar ju helt stört. Jag vill se bevis att denna onda demon finns innan jag tror på honom. Tills dess ser jag bara denna varelse som en sak Descartes kom på när han var på lyran. det kommer alltid att finnas jag vet. Jag vet att min familj är min familj och blir jag osäker för en sekund så kan jag ta ett DNA test. Naturvetenskapen. Där är något vi kan lita på. Visst, naturkunskapen kan också missta sig men det går alltid att förklara deras fel och rätta till dem. Att som Descartes. säga att Gud är fullkommlig när vi inte har några bevis för att Gud finns är ju absurt. Jag känner mig som en fullkomlig människa och alla är ju fullkomliga i sitt egna vis. Ingen är perfekt men ingen kan heller förklara perfekt för ingen kan säkert veta någonting om Gud. Att som en filosof sa: Människan är den ända med en själ, är fel. Hur blire då med apan? Vetenskapen har ju visat att vi härstammar ifrån apan, alltså måste ju apan också ha en själ även fast den är ett djur. Skulle annars själen ha kommit när vi vart männikska? Människan är ju också ett djur dessutom, en primitiv, bara ett lite högre utvecklat. Om det hade varit sköldpaddan som var mer utvecklat än oss, skulle den då ha själ men inte vi?
Vi kan inte ha säker kunskap förns vi upplevt allt och bevisat allt. Varför nu inte bara leva och inte fundera påalla dessa saker. Man lär sig ju genom att tänka på saker som man tagit in genom sinnesintryck och sedan använder man sitt förnuft för att göra sigf vis. Kan det vara på någotr annat sätt? på detta sätt har det ju varit för alla alltid. Jag väljer att tro på forskningen, inte Gud!

jag orkar inte läsa men det låter säkert jätte bra:D

[Jonas Hellgren]

Någon har suttit hemma och skrivit i en vecka ^^ annars är det väl mitt sinne som spelar mig ett spratt

[Magnus Isaksson]

När vi födds så födds vi med vissa instinkter som vi inte kunnat få av erfarenhet eftersom vi ej levat tillräckligt länge.
Alla upplever verkligheten på olika sätt. Världen ser inte likadan ut för en blind som för en som kan se normalt. Idag förlitar vi oss på forskning och vetenskapen och det tycker jag vi ska göra. Alla dessa gammla filosofer har hela tiden Gud med i sitt resonomang. "Gud tänker på det alltså finns det" men vi kan ju inte veta att Gud finns. Det finns inga bevis för honom. Ioförsig finns det inga bevis att han inte finns heller men innan vi har fått något säkert bevis tycker jag vi ska lämna honom utanför resonomanget. Att som Berkeley bara kasta in honom i sitt resonomang känns t ex bara som en nödlösning även fast han säkert var trogen kristendomen. Hume sa en bra sak. Han sa att man kan veta vad som händer just nu och det som har hänt men vi kan ingenting veta om framtiden. Och precis, vi kan ingenting veta om vad som kommer hända i framtiden, inte exakt iafall. Vi kan ha säker kunskap för tillfället men inte säker kunskap i futurum.
Jag tror inte att vi inte bara kan använda våra sinnesintryck för att tillhanda hålla vår kunskap. Vi måste, genom både erfarenheter och förnuft bearbeta det sinnesintrycken vi tar in i vår hjärna. Finns det då en orsak till allting? Jag tror vi kan lära oss av erfarenheter. Vi vet att äpplet kommer falla till marken om den får falla fritt nerifrån trädet, detta vet vi nu för att vetenskapen har kommit fram till att tyngdlagen finns och verkar på jorden. Alltså kan vi veta att det finns en orsak och ta erfarenhet av detta. Fast det måste ju varit förnuftet hos Newton som från första början kom fram tillatt det är något som får äpplet att falla från trädet. Men egentligen så kan vi ju inte veta någonting. Vi kan inte veta om Gud finns, vi kan inte veta om detta bara är en dröm. Kanske lever vi i en "The sims" värld. Jag tänker så att vi borde använda vårat förnuft och bara inrikta sig på att leva för innan det är för sent. Självfallet måste vi vara materiella. Stenar, gräs och bilar finns. Inte som Berkeley säger att det inte finns några materiella föremål. Jag vet att jag blir skadad om jag bli påkörd, läkaren vet om att jag är skadad om jag bli påkörd. Fast egentligen, vi kan bara själva ha en egen uppfattning om hur världen är och vad som händer. Cola kanske smakar annorlunda för en annan än vad den gör för mig fast båda upplever den som cola.
  Varför skulle vi lura oss själva? Varför skulle en ond demon lura oss? Vart skulle den onda demonen komma ifrån? Det verkar ju helt stört. Jag vill se bevis att denna onda demon finns innan jag tror på honom. Tills dess ser jag bara denna varelse som en sak Descartes kom på när han var på lyran. det kommer alltid att finnas jag vet. Jag vet att min familj är min familj och blir jag osäker för en sekund så kan jag ta ett DNA test. Naturvetenskapen. Där är något vi kan lita på. Visst, naturkunskapen kan också missta sig men det går alltid att förklara deras fel och rätta till dem. Att som Descartes. säga att Gud är fullkommlig när vi inte har några bevis för att Gud finns är ju absurt. Jag känner mig som en fullkomlig människa och alla är ju fullkomliga i sitt egna vis. Ingen är perfekt men ingen kan heller förklara perfekt för ingen kan säkert veta någonting om Gud. Att som en filosof sa: Människan är den ända med en själ, är fel. Hur blire då med apan? Vetenskapen har ju visat att vi härstammar ifrån apan, alltså måste ju apan också ha en själ även fast den är ett djur. Skulle annars själen ha kommit när vi vart männikska? Människan är ju också ett djur dessutom, en primitiv, bara ett lite högre utvecklat. Om det hade varit sköldpaddan som var mer utvecklat än oss, skulle den då ha själ men inte vi?
Vi kan inte ha säker kunskap förns vi upplevt allt och bevisat allt. Varför nu inte bara leva och inte fundera påalla dessa saker. Man lär sig ju genom att tänka på saker som man tagit in genom sinnesintryck och sedan använder man sitt förnuft för att göra sigf vis. Kan det vara på någotr annat sätt? på detta sätt har det ju varit för alla alltid. Jag väljer att tro på forskningen, inte Gud!

palla scanna in hela boken och klistra in här......

[Anders Bjurström]

Måste all kunskap baseras på erfarenhet, eller finns det andra sätt att få veta något?
En del kunskap kanske är medfödd. Kanske genom ett sjätte sinne (intuition)?
Men vad är verkligheten egentligen? Är det som vi uppfattar den eller är det egentligen något helt annat?

Vems erfarenhet är den ”rätta” min eller någon annans? Vi upplever saker och ting olika beroende på att vi är olika, har olika uppväxt förhållanden till exempel.  Vi bearbetar våra intryck olika och vi drar därmed olika slutsatser om våran yttervärld. Kunskap om vår yttervärld får vi genom våra intryck och andras.

Verkligheten är tillfällig enligt Hume eftersom allt kan förändras. Jag tycker att Hume delvis har rätt eftersom att verkligheten är föränderlig. Hume menade att vi är tvungna att äta äpplet för att vi ska kunna veta hur det smakar annars vet vi inte. Detta tycker jag är konstigt eftersom vi måste äta äpplet oändligt många gånger för att veta hur det smakar men han har faktiskt delvis rätt eftersom vi aldrig kan vara riktigt säkra på hur det smakar, nästa gång kanske det är mögligt? Men jag förlitar mej mest på kant eftersom de flesta gångerna smaker äpplet som jag tror att det ska smaka.

Kant har ju också rätt för att han säger att vi vet hur yttervärlden ser ut men vi kan inte säga exakt hur eftersom det är vi som bearbetar intrycken. Verkligheten ser olika ut för oss  eftersom vi är olika som personer och har olika upplevelser av olika ting. Jag tycker det är helt rätt därför att världen är ju subjektiv eftersom vår bild av världen beror på hur vi bearbetar intrycken.

Min världsbild beror på hur jag bearbetar mina intryck av världen!

[Anders Bjurström]

Måste all kunskap baseras på erfarenhet, eller finns det andra sätt att få veta något?
En del kunskap kanske är medfödd. Kanske genom ett sjätte sinne (intuition)?
Men vad är verkligheten egentligen? Är det som vi uppfattar den eller är det egentligen något helt annat?

Vems erfarenhet är den ”rätta” min eller någon annans? Vi upplever saker och ting olika beroende på att vi är olika, har olika uppväxt förhållanden till exempel.  Vi bearbetar våra intryck olika och vi drar därmed olika slutsatser om våran yttervärld. Kunskap om vår yttervärld får vi genom våra intryck och andras.

Verkligheten är tillfällig enligt Hume eftersom allt kan förändras. Jag tycker att Hume delvis har rätt eftersom att verkligheten är föränderlig. Hume menade att vi är tvungna att äta äpplet för att vi ska kunna veta hur det smakar annars vet vi inte. Detta tycker jag är konstigt eftersom vi måste äta äpplet oändligt många gånger för att veta hur det smakar men han har faktiskt delvis rätt eftersom vi aldrig kan vara riktigt säkra på hur det smakar, nästa gång kanske det är mögligt? Men jag förlitar mej mest på kant eftersom de flesta gångerna smaker äpplet som jag tror att det ska smaka.

Kant har ju också rätt för att han säger att vi vet hur yttervärlden ser ut men vi kan inte säga exakt hur eftersom det är vi som bearbetar intrycken. Verkligheten ser olika ut för oss  eftersom vi är olika som personer och har olika upplevelser av olika ting. Jag tycker det är helt rätt därför att världen är ju subjektiv eftersom vår bild av världen beror på hur vi bearbetar intrycken.

Min världsbild beror på hur jag bearbetar mina intryck av världen!

[mats karlsson]

Måste all kunskap baseras på erfarenhet, eller finns det andra sätt att få veta något?
En del kunskap kanske är medfödd. Kanske genom ett sjätte sinne (intuition)?
Men vad är verkligheten egentligen? Är det som vi uppfattar den eller är det egentligen något helt annat?

Vems erfarenhet är den ”rätta” min eller någon annans? Vi upplever saker och ting olika beroende på att vi är olika, har olika uppväxt förhållanden till exempel.  Vi bearbetar våra intryck olika och vi drar därmed olika slutsatser om våran yttervärld. Kunskap om vår yttervärld får vi genom våra intryck och andras.

Verkligheten är tillfällig enligt Hume eftersom allt kan förändras. Jag tycker att Hume delvis har rätt eftersom att verkligheten är föränderlig. Hume menade att vi är tvungna att äta äpplet för att vi ska kunna veta hur det smakar annars vet vi inte. Detta tycker jag är konstigt eftersom vi måste äta äpplet oändligt många gånger för att veta hur det smakar men han har faktiskt delvis rätt eftersom vi aldrig kan vara riktigt säkra på hur det smakar, nästa gång kanske det är mögligt? Men jag förlitar mej mest på kant eftersom de flesta gångerna smaker äpplet som jag tror att det ska smaka.

Kant har ju också rätt för att han säger att vi vet hur yttervärlden ser ut men vi kan inte säga exakt hur eftersom det är vi som bearbetar intrycken. Verkligheten ser olika ut för oss  eftersom vi är olika som personer och har olika upplevelser av olika ting. Jag tycker det är helt rätt därför att världen är ju subjektiv eftersom vår bild av världen beror på hur vi bearbetar intrycken.

Min världsbild beror på hur jag bearbetar mina intryck av världen!

du har en hel del poäng i de du skriver, men som alltid i filosofi, så finns inget rätt svar, och det är de som stör mig mest:).. eller gör de de? jag kanske TROR att de stör mig men egentligen gillar jag de(skämt)(jag vet att jag inte är speciellt rolig)