HUR VET VI NÅGONTING! (2)

[queeniodine]

Augustinus var ju en trevlig biskop som hade roliga idéer om detta cokså enligt honom kunde människan ha säker kunskap av fyra olika slag.

"   * Vi kan vara säkra på att vi har ett visst sinnesintryck. Denna kunskap är oberoende av om sinnesintrycket motsvarar en företeelse i den yttre verkligheten eller om den är en illusion.
   * Vi kan, om vi är skeptiker, i varje fall vara säkra på att vi tvivlar.
   * Vi kan vara säkra på att vi existerar; vi skulle inte kunna tvivla om vi inte fanns till (jämför med Descartes Cogito ergo sum).
   * Vi kan också ha säker kunskap om matematiska sanningar."

han skapade också, precis som Descarte, fram ett gudsbevis som sade att eftersom all sanning från G-d är sann och att G-d inte kan missta sig, så borde alla sanningar härstamma från G-d. Om man accepterar de fyra punkterna här ovan kan man alltså vara säker på G-ds existens.

[Mikael Renberg]

Men vi säger att allt har en orsak, och jag går och tänker på det ständigt, kan jag påverka det genom att göra något för vissa situationer?

Ir var det också en orsak att jag så småning om skulle göra det?

Kan vi påverka något som än inte är gjort, men det var väll också en orsak och mening att det skulle vara så?

????

Detta får mig att tänka på kaosteorin. Om en fjäril viftar på vingarna på andra sidan jorden akn det bli storm här.
Alltings orsak och verkan, och allting vi gör kan ge otroligt drastiska konsekvenser i framtiden, kanske flera år framåt, som beror på någonting litet vi gjorde en gång, som att öppna fönstret en vårmorgon, aknske gör så att det blir ett tredje världskrig coh trettio år, och om vi inte hade öppnat förnster kanske allt hade avrit annorlunda.

Allt vi gör har konsekvenser, även om det inte händer direkt.

konsekvenser, får allt vi gör. Det är bara det att vissa är bra och andra är dåliga... Vi måste försöka tänka på vad vi gör... Men om inte yttervärlden finns.. finns då konsekvenserna som finns i den?

Intressant fråga... Om inte yttervärlden existerar så kan ju inte konsekvenserna som utspelar sig i yttervärlden vara det som vi uppfattar. T.ex. en storm kan lika gärna vara någon/något som slår en hand i bordet, (över en karta som är våran värld). Detta resulterar i en storm.

[Sara]

Kan man inte säga att ibland är världen fullkomligt galen?
Vad är det för innebörd i ordet fullkomlig i det sammanhanget?
Som någon skrev, en synonym till fullkomlig - felfri?
Vem eller vad är felfritt? Inte jag, är jag då ofullkomlig? Vad innebär det? Enligt mig innebär ofullkomlig att det något jag saknar. Det man saknar kan man finna. Eller? Kan jag i så fall bli fullkomlig och felfri?

[läraren]

Varför måste ens Gud vara fullkomlig? Kan det inte finnas något högre som också är ofullkomligt?

[Mikael Renberg]

Varför måste ens Gud vara fullkomlig? Kan det inte finnas något högre som också är ofullkomligt?

Det KAN finnas något, men frågan är vad man väljer att tro på. Eftersom det även har med tron att göra. Om man är troende så tror jag det är lättare att anse gud som fullkomlig. Men jag har faktiskt väldigt svårt att se någon/något som fullkomlig, det skulle isånnafall vara något personligt fullkomligt för mig. Alltså som jag skrev tidigare "felfri". Så menar jag något felfritt för mig som människa. "Jag tänker, alltså finns jag". Det andra uppfattar som felfritt behöver inte vara samma felfri som jag menar, men det är ändå fullkomligt för den som väljer att tro på det. T.ex. en grupp starkt troende kristna bör ju tro att GUD är fullkomlig...

[queeniodine]

Varför måste ens Gud vara fullkomlig? Kan det inte finnas något högre som också är ofullkomligt?

Enligt Descarte måste ju G-d vara fullkomlig då man annars inte skulle kunna tänka på någotning fullkomligt, om någonting sådant inte fanns.
Enligt Platon så finns det någonting fullkomligt av alla saker, i idévärlen.
Enligt Berkley så är G-d medveten om allt, och lär väl vara fullkomlig.

Det finns ju många andra filosofer som tar upp just G-d existens, och de som jga har läst om verkar alla förutsätta att G-d är perfekt.

Själv tror jag att ingen är perfekt, inte ens G-d. Eller så är alla perfekt operfekta.


"Tror du inte G-d gör misstag? Det gör vi alla. Men när G-d gör misstag, kallas det naturens lag. När männsikan gör misstag kallas det ondska." - iodine jupiter


Så G-d är enligt mig inte perfekt, han gör mistag, men enligt oss är ju detta misstag perfekta, eftersom det är Han som har gjort dem och eftersom vi alltid har fått leva med dem.
Våran syn på G-d kanske är perfekt, men personligen tror jag inte att det finns någon varelse, levande som andlig, som inte gör misstag och därför är fullkomlig.

Vi tolkar G-ds felaktigheter som någonting annat än det är. Att tro på G-d är lite som att vara kär. Man ser inte felen och bristerna, utan bara det som är vackert och bra. Felen som man ändå ser anser man att de inte beror på personen i fråga, utan på någonting helt annat.

[queeniodine]

Platon låter intressant.. innebär det att alla går runt och tror på något som inte finns? Att alla tror på osanning? Finns det då någon sanning överhuvudtaget?

På sätt och vis... Allting är man tänker på som finns i den här världen är ofullkomligt, och det är ju kanske sanning för en själv, men det är inte perfekt. Däremot så finns allt man tänker på som en perfekt fullkomlig sak i idévärlden, men alltså inte i den här världen. Inte i den riktiga världen.

Vi tänker alltså på saker som är ofullkomliga och inget i den här världen är perket och bra, och vi akn endast uppnå tanken på det perfekta gnom att filosofiera mycket.

Så sanningen finns, i idévärlden, men alltså inte här.

Det låter inte helt ovettigt.. vart menar Platon att idévärlden skulle finnas? i vårat medvetande? För isåfall skulle det innebära att det finns en värld som vi kan se själva men ingen annan ser just din värld och du vet inte ifall den är sann? Det låter krångligt men rimligt..

Jag tror att Platon menade att idévärlden fanns, fast någon annanstans. Ungefär som kristna tror på himlen, så trodde Platon på idévärlden. Du kan inte komma dit om du inte dör, men det finns ändå någonstanns, kanske i en annan dimension eller något.

[Grottis]

Vi vet någonting därför att vi inte är okunniga.

[Exotisk]

Jag noterade att JanSandström tidigare i tråden hade skrivit "man lär sig av sina misstag". Det dök genast upp en fundering:

Vad har konsekvenser, misslyckanden och motgångar för betydelse för människan? Hur kan vi lära oss att plocka fram erfarenheterna för att lära oss betydelsen utav livets motgångar? Är detta överhuvudtaget möjligt?

[queeniodine]

Jag noterade att JanSandström tidigare i tråden hade skrivit "man lär sig av sina misstag". Det dök genast upp en fundering:

Vad har konsekvenser, misslyckanden och motgångar för betydelse för människan? Hur kan vi lära oss att plocka fram erfarenheterna för att lära oss betydelsen utav livets motgångar? Är detta överhuvudtaget möjligt?

Möjligheten att lära sig av sina misstag måste ju i så fall vara en medfödd kunskap, eller hur? Eller kan det finnas en annan förklaring?

[suchanother]

Visst kan man lära sej av misstag men detta är knappast medfött.
Ursprunget, det klassamhället som vi bär omkring förföljer oss.
Sök inte efter syndaförlåtelse. Knulla dina närmaste så blir allt bra.

[amy]

Enligt mig innebär ofullkomlig att det något jag saknar. Det man saknar kan man finna. Eller? Kan jag i så fall bli fullkomlig och felfri?

så länge man tror att man är en kropp så kommer man alltid känna sig ofullkomlig för att kroppen är alltid bara en hälft (en tjej eller en kille) så man saknar alltid en del..

ingenting kan "bli" fullkomlig för att allt ÄR redan fullkomligt.

vi tror att vi blir fullkomliga om vi hittar det som vi saknar, men vi kan inte sakna något för att vi kan inte förlora oss själva... för att vart vi än går så är vi alltid där.

Enligt Descarte måste ju G-d vara fullkomlig

säg inte guds namn hela tiden för då riskerar du att missbruka det.

[suchanother]

amy, är du dum i skallen?

[Rafael]

så länge man tror att man är en kropp så kommer man alltid känna sig ofullkomlig för att kroppen är alltid bara en hälft (en tjej eller en kille) så man saknar alltid en del..

Jag saknar ingen del, vara kvinna verkar ju sämst.

[orm]

Det som är min verklighet är inte din, eftersom vi är olika personer och ser olika saker, men betyder det att min verklighet mindre verklig än din?
Nej. Allas verklighet är lika verklig för dem, och då tycker jag att det inte spelar någon roll hur den egentligen är, eftersom verkligheten är en mycket personlig sak.

Vad säger att det faktiskt finns en verklighet bortom våra intryck av en sådan?

Måste denna verklighet i så fall inkludera en fysisk kropp?

Kan alla uppfatta liknande verkligheter även utan att det för den skull betyder att det finns en liknande "grundmall" i form av Verkligheten som våra (antagna) missupfattningar bygger på?