Synkronicitet och apofenia

[Algotezza]

Synkronicitet, Jungs begrepp, intresserar mig mycket. Jag tycker jag kan se exempel på det i mitt eget liv... Men hur skall man tolka detta fenomen? Slumpmässigt, budskap från Ödesmakterna?

Finns synkronicitet "där ute" eller bara "i betraktarens öga"?

Apofenia - en mental störning eller genialitet? Eller båda?

A

[funkyzeit]

Synkronicitet, Jungs begrepp, intresserar mig mycket. Jag tycker jag kan se exempel på det i mitt eget liv... Men hur skall man tolka detta fenomen? Slumpmässigt, budskap från Ödesmakterna?

Finns synkronicitet "där ute" eller bara "i betraktarens öga"?

Apofenia - en mental störning eller genialitet? Eller båda?

A

Intressant som fan. Jag vet inte om det beror på mitt perspektiv på tillvaron(troligast) eller om jag är född under en dålig stjärnkonfiguration (mindre troligt, då jag inte är helt övertygad om astrologins synkronicitet mellan himlakropparna och människolivet...), men jag upplever mig ibland vara drabbad av en slentrianmässigt negativ synkronicitet i tillvaron. Eller otur, för att tala klarspråk.

Mitt perspektiv på livet och människorna pendlar mellan två lägen. Å ena sidan är jag i perioder en väldigt sorglös person. Jag hänger då inte upp mig på detaljer som går snett, jag öser på i full karriär, är optimistisk på gränsen till idioti. Givetvis så fungerar jag jättebra socialt med andra då.

Å andra sidan (och detta förefaller vara mitt naturliga läge) så är jag i perioder väldigt grubbeltyngd (frekvensen av mina inlägg på FF brukar öka då...) och "seriös". Jag utför alla tillvarons moment med disciplin och precision, blir förbannad när småsaker krånglar. Brukar växla över till detta läge när vårdslösheten mynnar ut i idiotiska misstag (inte nödvändigtvis självförvållade) som jag får plikta för. Då kommer funderingarna: "fan, hade jag bara varit lite försiktigare och tänkt efter före så hade jag sluppit detta jävla krångel nu". Växlar ner hastigheten i tillvaron och blir försiktigare. Blir då också väldigt intolerant mot mina medmänniskor. Rent objektivt så har jag inställningen att de flesta människor är ointressanta, vulgära, oförskämda träskallar. Men det blir bortom allt tvivel tydligt när jag hela tiden hänger upp mig på deras idiotier. Mänskligheten (med få undantag) framstår då som meningslöst pack som hela tiden står i vägen för mina ambitioner.

En del människor har ett slags gudomligt flyt i tillvaron. Det är oftast dessa korkade dussinmänniskor. Saker och ting rinner av dem, de framhärdar i ett slags vårdslös "går det så går det"-kör som funkar bra för dem. Själv så upplever jag ibland en nästan kusligt utstuderad otur i tillvaron som jag nästan tar personligt... inte så lätt att hitta någon grå eminens att skylla på när man är komplett ateist & materialist.

Å andra sidan så finns kanske allt detta i medvetendet? En del människor har det kanske i sitt DNA? En del kanske är genetiskt predisponerade (utseende, talang, intelligens/dumhet, fysisk smidighet, hälsa, ork & energi) att surfa fram genom livet. En del kanske tvärtom är genetiskt predisponerade för att hela tiden köra huvudet i väggen? Och att perspektivet anläggs efteråt som en följd av detta?

Att skylla på otur och olyckliga omständigheter är generellt sett förlorarens signum. En del drabbas av alla olyckor och reser sig ändå med en axelryckning och kämpar tjurskalligt vidare. Känner mig alltså kusligt motarbetad av olyckliga omständigheter, men reflektionen kring detta och viljan att kämpa 20 ggr hårdare för att ändå muskla mig igenom allt trassel har belönat mig med insikter, vilja, jävlaranamma och ett djup.

Många som skriver om personliga saker på forumet verkar ha samma attityd: det är ensamt och svårt att vara mer än normalintelligent i den här världen. Grubblerierna och ensamheten i att reflektera och ta seriöst på saker och ting placerar en glasvägg mellan en själv och världen.

[suchanother]

Funkyzeit,
Dina pendlingar mellan olika sinnesstämningar har de flesta så det är inget unikt.
Du pratar om "dussinmänniskor", håller till viss del med men samtidigt kan jag inte undgå misstanken att du är en ensam människa. Du både söker och motar bort människor, för ingen är värdig dej eller så är du osäker att du inte duger till.

[Sceptisk]

Syncronicitet är paranoia och apofenia är en projicering av sina egna undermedvetna tankar och begär. Det är därför det används i rochsachtest så att psykologen kan nå djupare än vid vanlig kommunikation.
Ju mer paranoid man är desto mer projicerar man och desto mera skrämmande saker/"mönster" tenderar man att se. Likaväl som att ju mer paranoid man är, desto mer "tillfälligheter" tycker man sig "upptäcka".

[archaxe]

Vad jag förstått så var Jung inte vidare intresserad av att befästa synkronicitetens ontologiska status utan betonade mer den subjektiva signifikans händelsen hade för personen. Om det är något som "verkligen finns" eller nått som bara är i huvet... tja; vad skulle tala för respektive emot endera fallet?

[suchanother]

Likaväl som att ju mer paranoid man är, desto mer "tillfälligheter" tycker man sig "upptäcka".

Den paranoide personen har systematiserat sitt beteende och sin tolkningsmodell där feltolkningen är legio.
Varje händelse i verkligheten ges i första hand en negativ tolkning. "alla är ute efter mej, därför drar jag kniv vid minsta bråk" "h*n var vänlig, h*n har säkert baktantar.

Nä, fy fan nu snackar jag goja. Finns tusen fallgropar men jag skiter i de och rider i natt.

[Angelina]

Jag ser hela tiden mönster i tillvaron, eller synkronicitet, som för mig in på nya spår eller bekräftar att jag är på rätt väg. Vet inte om jag skulle kalla det för paranoia, men egocentriskt kanske. Men jag ser även mönster som talar om annat än mig. Det är inget som skrämmer mig, om det skulle försvinna skulle jag däremot bli rädd, då har jag helt tappat bäringen så att säga.

[Zokrates]

Synkronicitet, Jungs begrepp,Slumpmässigt, budskap från Ödesmakterna?
Finns synkronicitet "där ute" eller bara "i betraktarens öga"?

Synkronicitet och apofenia
Ja, du är inte ensam om detta fenomen. Vem har inte varit på väg till dörren för att öppna den innan det har knackat på den, eller vänt sig emot telefonen för att man tyckt att det snart ringer för att i nästa stund höra telefonens signal ljuda.

Man tänker på en klasskamrat man inte sett på flera år och i nästa stund korsas ens vägar. Vad styr dessa slumper, ödet, en högre makt?

Helt klart är att sannolikheten för vissa händelser nästan är försumbara.
Är det en störning i hjärnan som orsakar detta, schizofreni, paranoism, eller finns det helt enkelt en osynlig koppling mellan händelser och skeenden som vi logiskt ej förstår och bara ser till synes oförklarliga samband. Jag tror att det definitivt finns en "högre makt" men exakt vad det är eller varför, överlämnar jag åt min fantasi.

[Tractatus]

Jung talar om att det finns en sorts osynlig struktur i världen, en struktur som binder samman alla skeenden; även sådana där ingen kausalitet tycks förekomma - sådan kausalitet som vi känner den.

Man tänker på en klasskamrat man inte sett på flera år och i nästa stund korsas ens vägar. Vad styr dessa slumper, ödet, en högre makt?

Helt klart är att sannolikheten för vissa händelser nästan är försumbara.

Å andra sidan är det ju på så sätt att det hela tiden i ens liv, och runt omkring en händer saker. Tillvaron är enormt komplex, tankarna är i princip oändligt många. Så; för att tala om sannolikheter, tycks det faktiskt vara rätt sannolikt att "synkronicitet" ibland kan upplevas. Jag menar, hur många gånger har man tänkt på en klasskamrat, utan att denne senare  dykt upp? - rätt många.

Man får försöka greppa synkronicitet från en annan punkt än via sannolikheter.

[Djens]

Synkronicitet och apofenia
Ja, du är inte ensam om detta fenomen. Vem har inte varit på väg till dörren för att öppna den innan det har knackat på den, eller vänt sig emot telefonen för att man tyckt att det snart ringer för att i nästa stund höra telefonens signal ljuda.

Man tänker på en klasskamrat man inte sett på flera år och i nästa stund korsas ens vägar. Vad styr dessa slumper, ödet, en högre makt?

Det finns en vetenskapsman vid namn Rupert Sheldrake som gjort vetenskapliga studier på detta.

Bl.a. gjordes expriment där en testobjektet namngav fyra personer. En av dessa vals ut utan testobjektets vetskap. Vid en speciell tidpunkt ringer en av de fyra namngivna personerna upp. När detta gjordes skulle testobjektet säga vem av de fyra han antog att det var. Statistiken visade tydligen väldig signifikans i det att testobjektet hade rätt långt mer än de 25% som vore av omständigheterna att vänta. Försöket har gjorts med många personer och uprepade gånger. Jag försökte hitta länken till studien men misslyckades.

Det finns en del annat av Shaldrake på youtube, bl.a. ett expriment som visar att människor som låter någon annan antingen stirra dem i ryggen, eller titta bort, kan avgöra just detta långt mer än de 50% som vore att vänta om vi inte kunde avgöra detta på något sätt.

Sheldrake har pratat en del om synkronicitet, men har i sammarbete med andra lagt fram en teori om the morphogenetic field.

Här är en BBC-dokumentär om Sheldrake för intresserade.
http://video.google.com/videoplay?docid ... phogenetic

[J R Auk]

Asso synkronicitet är medvetandegörandet av de undermedvetna sammbanden som vi knyter för att nå förståelse för vår omvärld. Sen om fenomenet exiterar "out there" eller "in here" spelar som sagt mindre roll.
Vad som har relevans är väl iallafall inte något som det där ute bestämmer, det måste vi väl ändå säga oss själva vara herrar över?


Det är iallafall min 5 öre.

F.ö Such har du axlat en ny mantel? Passar bättre så här på håll när man skådar dig.

[J R Auk]

Vad är apofenia?

[Philiosofeel]

Zokrates skrev:

Man tänker på en klasskamrat man inte sett på flera år och i nästa
stund korsas ens vägar. Vad styr dessa slumper, ödet, en högre makt?

Jag har en tanke om att i grund och botten består vi alla av
samma sak, nämligen energi, Samma energi som finns i allt från solen, till den kallast sten.
Energin genomströmmar allt och alla.

Energin är mindre än den minsta atom till och med
mindre än kvarkar. (och har man hittat någont ännu mindre så är energi
fortfarnade minst.) Det är den ända sak som vi alla har gemensamt, allt innehåller energi
hela universum hålls ihop,(expanderar) av just energi!

Kan det vara energi som ger oss visoner om framtiden?
Är det energi som får oss at tänka på en annan människa och plötsligt
så står han/hon där?
Eller att telfonen kommer att ringa?

Slupmen, ödet, kalla det vad du vill jag tror att energi finns i allt och alla och är allas gemensamma nämnare
inga högre makter, inte slumpen, inte ödet utan bara ENERGI.

Men vad är egentligen Energi?

[Rising]

Men vad är egentligen Energi?

Enligt din egen beskrivning så har den följande kvaliteter:

1. Den är mindre än allt som går att mäta, eftersom du är livrädd för att din teori någon gång skall gå att verifiera vetenskapligt. På så vis garderar du dig från att bli motbevisad.

2. Den har mystiska egenskaper som möjliggör vissa fenomen (att vi kan få visioner om framtiden) men inte andra (att vi kan skjuta laserstrålar ur röven, t.ex) trots att inget i din teori säger något om vilka fenomen som är möjliga och vilka som inte är det. Faktiskt är det så att din teori inte säger något om att vi bör kunna förvänta oss några mystiska fenomen öht, utan det är bara något du hittat på helt out of the blue.

3. Inget av vad du föreslår om den (att vi alla skulle ha den gemensamt, att den skulle vara ett öde eller att den skulle hålla ihop universum) är varken nödvändigt eller följer som logisk konsekvens av något annat du påstått om den. Allt som denna "energi" kan åstadkomma skulle ju lika gärna ha kunnat åstadkommas av någon helt annan mystisk entitet med andra särdrag. Du skulle precis lika gärna kunna byta ut ordet "energi" i din teori mot Gud, The Force, kismet, totem, eller till och med "den magiska apan Hermansson."

4. Den har ingenting med den här tråden att göra.

[Zokrates]

Men vad är egentligen Energi?

Energi är atomernas förlust av massa.
Enkelt uttryckt så tappar atomkärnans skal en liten del av sig själv.
Vart tar den tappade biten vägen, ja det är en annan liten atom som lånade den. Atomerna strävar alltid efter balans enligt typen litet är bäst.
En del atomer är snåla och vill ogärna dela med sig och andra är giriga och gapar efter mer. (Barnvariantförklaringen).

Energi är enligt teorin oförstörbar och kan bara överflyttas från ett läge till ett annat. ( Vuxenförklaringen).

Vi har lägesenergin, den stillastående i till exempel ett träd, som om vi eldar upp trädet övergår till värmeenergi.

Vi har elektrisk energi och mekanisk energi, båda energier enligt samma principer men yttrar sig olika då den mekaniska energin kräver sol vind eller vågkraft eller helt vanlig mänsklig styrka m.m, som förflyttar kraften av energin från ett område till ett annat.

Vi har rörelseenergin, den som finns i exempelvis allt som rör sig.
En boll, en bil eller du som promenerar.

Den elektriska energin är även det en omvandlig av rörelseenergi genom påverkan, men här är det endast elektronerna man flyttar in i en ledning.
Se det som bingokulor i ett rör. I ena ändan stoppar man in en kula och i den andra ändan plockar man ut en, kraftverket producerar el, överför i ledning, vi plockar ut i väggkontakten.
( Förklaringen för den som inte förstod de andra förklaringarna).

Elenergin är en elektron som blir kär i en annan elektron men istället för att para sig springer den iväg på studs mot en annan elektron som blir rädd och sticker den med mot en annan och så vidare ända tills de fastnar i ett föremål och övergår till värme och sedan försvinner utan synliga spår.
( Den virriga förklaringen).

Oj, det som kan tyckas självklart är tydligen svårare än jag trodde att enkelt förklara. Energier kan hur som helst mätas i olika enheter beroende på vilken typ av energi som avses.

Ähh, någon annan som vill förklara?