Determinismens motsägelsefullhet

[simon.mann]

DETERMINISMENS MOTSÄGELSEFULLHET

Om man står för determinismen och tillika påstår att de som står för fri vilja resonerar fel angående den fria viljan, så motsäger man samtidigt sig själv. För om determinismen skulle råda (och alla endast vore determinerade av utomstående - individuellt opåverkbara - faktorer), så skulle det inte finnas några ståndpunkter som kan identifieras som rätt eller fel; bara olika människors uppfattningar utifrån hur de initialt blivit funtade av generna/arvet. Med andra ord kan deterministen inte heller säga att han har rätt, för i samma stund han gör det så erkänner han att han själv och andra är förmögna att använda självständigt förnuft, logik och den fria viljan för att kunna verifiera/falsifiera vissa argument. Det absurda i sammanhanget är således att han, såsom determinismförespråkare, endast kan komma med följande "bevis" (såvida han inte vill använda motsägelser) för sin tes: att han är determinerad av yttre faktorer att tro på determinismen. Snacka om galenskap!

Den fria viljan är ett axiomatiskt faktum. Såpass självklart att den person som förnekar den fria viljans existens först måste erkänna den; om man påstår att den fria viljan är fel, så förutsätter det att den fria viljan finns; för funnes icke den fria viljan så funnes icke heller möjlighet att skilja mellan rätt eller fel, utan blott olika (av yttre faktorer förutbestämda) åsikter om saker och ting.

Om man erkänner att människans tankeförmåga inte är automatiskt, utan kräver ansträngning, så erkänner man även den fria viljans existens. Om man erkänner att människor inte blott är robotar som i varje tillfälle apar efter generna/miljön, så ges samtidigt den fria viljan ett erkännande. På liknande sätt som att om man, som ovanstående nämnts, godtar att det finns rätt eller fel och att den mänskliga hjärnan med hjälp av logik kan skilja mellan dessa komponenter, så förkastas i samma andetag determinismen till förmån för den fria viljans accepterande.

Determinismen är såväl falsk som ond. För den implicerar nämligen att personligt ansvar inte finns. Ingen människa kan ju rå för det man gör, eftersom det man gör är bestämt av andra faktorer än sin egenskapade karaktär och sitt eget omdöme. Därur följer att tyranner som Hitler och Stalin inte varit onda - blott olyckliga offer för omständigheterna. Liksom att brottslingar inte ska beskyllas för det de gör, eftersom de ändå inte kan rå för sina egna karaktärer. Detta, i kombination med att determinismen omöjliggör definitioner av rätt/fel, leder i slutändan till legitimerande av självuppffringsmoral och kollektivism. För utan objektiva bevis för individualismens eller egoismens etiska korrekhet (som de facto existerar och föredömligt har förts fram i ljuset av bl.a. Ayn Rand), är människofientliga ideologier som socialism och nazism minst lika acceptabla som några andra. Det är t.o.m. så att dylika kollektivistiska ideologier enligt determinismen är mer acceptabla; till skillnad från liberal individualism så förnekar ju kollektivistiska ideologier uttryckligen det personliga ansvaret.


Två intressanta länkar i ämnet för den som vill läsa mer:
http://www.nattvakt.com/nnv/020824frivilja.htm
[url]http://members.chello.se/debattsidan/wa7[7].html#top[/url]

[MrTambourineMan]

Determinism eller inte. Därav råder i fysikervärlden delade uppfattningar, talar vi kvantmekanik är däremot determinismen inte särskilt välmottagen. Det är inget galet med deterministers argument.

Den Fria Viljan existerar inte, bara Viljan, för hur definierar man den Fria Viljan?

[simon.mann]

Du borde ta dig tid att läsa angivna länkar. Den första (http://www.nattvakt.com/nnv/020824frivilja.htm) torde besvara din fråga om kvantmekanik, medan den andra http://members.chello.se/debattsidan/wa7.html definierar den fria viljan, samt visar varför begreppet är en tautologi.

[MrTambourineMan]

Det är ojust metod att tvinga mig att läsa de där låååånga länkarna. Kan du inte svara på frågorna själv?

(grovt förenklat) När man ställs inför ett val väger man fördelar mot nackdelar och handlar därefter. Precis som en dator resonerar strikt logiskt (följer vissa regler) resonerar den mänskliga hjärnan på samma vis (fast med andra regler - naturlagarna). Vare sig det finns slump (slumpen kan mycket väl visa sig vara ordnad på en metanivå) inblandad på den subatomära nivån eller inte är det samma sak, för vi begränsas ändå av den värld vi lever i.

[MrTambourineMan]

Jag ska ta det där med fotbollslaget också:

Det bästa fotbollslaget består av de bästa spelarna på de bästa positionerna. Den bäste spelaren definieras som den som är bäst på att spela lagfotboll. Att spela lagfotboll medför ett visst mått av interaktion men även andra kvaliteter såsom passningar och målskytte. Dessa kvaliteter varierar dock mellan olika positioner och därför har varje position sin egen unika kravsdefinition på den bäste fotbollspelaren.

Och symfoniorkestern:

En ensam musiker kan inte spela hela symfonin. Lika lite som en ensam kvark kan sjunga. Summan av musikerensemblen kan dock logiskt härledas ur dess beståndsdelar - musikerna.

[simon.mann]

"Det är ojust metod att tvinga mig att läsa de där låååånga länkarna. Kan du inte svara på frågorna själv?"

För det första vill jag göra ett intressant konstaterande. I ovanstående citat så erkänner du implicit den fria viljan. Varför? Jo, för att om determinismen varit sann så hade det inte tjänat någonting till att utttrycka "det är ojust metod att tvinga mig att läsa de där lååånga länkarna". Det är nämligen endast om den fria viljan existerar (d.v.s. möjligheten för dig att själv välja mellan två eller flera alternativa handlingar) som jag kan "tvinga dig" att läsa någonting. Alltså har du härmed, omedvetet eller medvetet, erkänt den fria viljans existens!

Naturligtvis kan jag svara på frågorna själv. Men faktum är att det är ett oerhört omfattande ämne som näppeligen reder ut alla frågetecken till fullo via en kort forumtext. Eftersom Per-Olof Samuelsson och Filip Björner på ovanstående länkar författat utomordentliga och långa artiklar i ämnet, så tog jag beslutet att hänvisa till dessa snarare än att ödsla min egen tid (och er) på att skriva ytterligare en mycket lång artikel om samma sak och med liknande slutsatser. Det är alltjämt klart rekommenderat att kolla in länkarna, då de ger väldigt god information.

Om det är några specifika frågor du undrar över så föredrar jag att du markerar dessa genom att inkludera frågetecken (?), vilket gör det lättare att uppfatta vad som är undringar och vad som är påståenden.

--------

Ett inflikande angående din jämförelse mellan dator och människa ovan är på sin plats.

I människans natur ingår den fria viljan och därmed förmågan att resonera kring rätt/fel. I en dators natur ingår inte någon fri vilja, utan den är blott utelämnad till att bli determinerad av utomstående faktorer för att kunna skilja mellan rätt/fel. Och då är det ju i själva verket ingen bedömning datorn gör; blott en efterhärmning av de instruktioner den mänskliga programmeraren determinerat den till.

Med andra ord: Vetenskapligt resonerande/bedömande/bevisande kring rätt och fel skulle inte kunna existera utan den fria viljans existens. En dator kan konstrueras med förmåga att behandla information enligt logiska principer, men den måste då ha konstruerats av någon med fri vilja. Alltså måste fri vilja existera också i ett fall då vi kan konstatera att en kontruerad dator lyckas "bedöma" korrekthet/falskhet på ett rätt sätt.

Ett konkret exempel är en dator som utför matematiska beräkningar. För att datorn ska kunna skilja mellan rätt och fel i sina beräkningar och dra slutsatser så måste den utnyttja fri vilja. Eftersom den själv saknar fri vilja så måste således någon utomstående (människa) använda sin fria vilja för att determinera datorn att kunna komma fram till rätt slutsatser när den i framtiden utför och bedömer nämnda beräkningar. Datorn kommer inte på egen hand fram till de rätta svaren; den genomför blott en process som den av programmeraren/matematikern (vilken äger fri vilja) determinerats att fullborda.

[MrTambourineMan]

"Det är ojust metod att tvinga mig att läsa de där låååånga länkarna. Kan du inte svara på frågorna själv?"

För det första vill jag göra ett intressant konstaterande. I ovanstående citat så erkänner du implicit den fria viljan. Varför? Jo, för att om determinismen varit sann så hade det inte tjänat någonting till att utttrycka "det är ojust metod att tvinga mig att läsa de där lååånga länkarna". Det är nämligen endast om den fria viljan existerar (d.v.s. möjligheten för dig att själv välja mellan två eller flera alternativa handlingar) som jag kan "tvinga dig" att läsa någonting. Alltså har du härmed, omedvetet eller medvetet, erkänt den fria viljans existens!

Jag erkände Viljans existens långt tidigare:

(grovt förenklat) När man ställs inför ett val väger man fördelar mot nackdelar och handlar därefter. Precis som en dator resonerar strikt logiskt (följer vissa regler) resonerar den mänskliga hjärnan på samma vis (fast med andra regler - naturlagarna). Vare sig det finns slump (slumpen kan mycket väl visa sig vara ordnad på en metanivå) inblandad på den subatomära nivån eller inte är det samma sak, för vi begränsas ändå av den värld vi lever i.

Om det är några specifika frågor du undrar över så föredrar jag att du markerar dessa genom att inkludera frågetecken (?), vilket gör det lättare att uppfatta vad som är undringar och vad som är påståenden.

Om du tar dig tiden att läsa mitt premiärinlägg här i tråden så ser du att jag begagnade mig faktiskt av just ett sådant tecken - frågetecknet ("?").

Ett konkret exempel är en dator som utför matematiska beräkningar. För att datorn ska kunna skilja mellan rätt och fel i sina beräkningar och dra slutsatser så måste den utnyttja fri vilja. Eftersom den själv saknar fri vilja så måste således någon utomstående (människa) använda sin fria vilja för att determinera datorn att kunna komma fram till rätt slutsatser när den i framtiden utför och bedömer nämnda beräkningar. Datorn kommer inte på egen hand fram till de rätta svaren; den genomför blott en process som den av programmeraren/matematikern (vilken äger fri vilja) determinerats att fullborda.

Det är en myt att en dator inte kan kontrollera sina resultat. I princip all spelprogrammering bygger nämligen på den principen. En dator kan programmeras till att ha en "fri vilja". Man ska inte förväxla vår överlägsna informationshantering med en mänsklig "fri vilja". Vi besitter en vilja, därom råder inget tvivel. Somliga väljer dock att kalla den "fria viljan" och hävdar att medvetandet på intet sätt är ett epifenomen av hjärnans funktion. Determinism eller inte, epifenomenalist är jag. Men jag vill gärna påpeka att det inte finns några refutationer av determinismen (så som framlagda i en av länkarna). Dessutom och lite halvt off-topic: upplevelsen av att välja är inte ett bevis för det fria valet.

[simon.mann]

"Jag erkände Viljans existens långt tidigare"

Ursäkta, jag missuppfattade dig.


"Om du tar dig tiden att läsa mitt premiärinlägg här i tråden så ser du att jag begagnade mig faktiskt av just ett sådant tecken - frågetecknet ("?")."

OK, om din enda fråga är "Den Fria Viljan existerar inte, bara Viljan, för hur definierar man den Fria Viljan?" så är det enkla svaret det som Filip Björner klargjorde på [url]http://members.chello.se/debattsidan/wa7[7].html#top[/url]: all vilja är fri vilja och frasen fri vilja är en tautologi.


"Det är en myt att en dator inte kan kontrollera sina resultat. I princip all spelprogrammering bygger nämligen på den principen. En dator kan programmeras till att ha en "fri vilja"."

Nu motsäger du dig själv. En verkligt fri vilja kan man aldrig programmera; antingen så har man den eller så har man den inte. Den fria viljan är nämligen inte bunden till determinerande faktorer.

En dator kan inte automatiskt kontrollera sina resultat, förutom när den har programmets av - vem? - jo, en programmerare med förnuft och fri vilja. Ingen dator har således fri vilja på "egen hand", till skillnad från människor vilka samtliga innehar den fri viljan utan behov att först bli determinerade av utomstående. En dator som ger uttryck för att inneha fri vilja är med andra ord en dator som determinerats att följa vissa mönster som påminner om den mänskliga fria viljan, men det är dock ingen egen fri vilja datorn besitter (utan blott utförande av en av programmerare förutbestämd determinerad process).

(Förresten: Om det vore så att datorer kunde ha fri vilja, så hade någon dator vid det här laget säkerligen gjort akademisk karriär som filosof resonerande kring existensiella frågor och frågeställningar kring rätt/fel. Men så är icke fallet, eftersom ingen dator ju kan inneha egen fri vilja.)

[MrTambourineMan]

Nu motsäger du dig själv. En verkligt fri vilja kan man aldrig programmera; antingen så har man den eller så har man den inte. Den fria viljan är nämligen inte bunden till determinerande faktorer.

Det där är ett av dina axiom och som sådant kan jag nog inte tala dig ur det.

En dator kan inte automatiskt kontrollera sina resultat, förutom när den har programmets av - vem? - jo, en programmerare med förnuft och fri vilja. Ingen dator har således fri vilja på "egen hand", till skillnad från människor vilka samtliga innehar den fri viljan utan behov att först bli determinerade av utomstående. En dator som ger uttryck för att inneha fri vilja är med andra ord en dator som determinerats att följa vissa mönster som påminner om den mänskliga fria viljan, men det är dock ingen egen fri vilja datorn besitter (utan blott utförande av en av programmerare förutbestämd determinerad process).

Hur vet du att vi inte är en del av ett datorsystem, vi själva? Att någon utomstående har programmerat oss till fri vilja (likt men inte precis Matrix-stuk) (om det är utomjordingar, evolutionen eller en gud spelar mindre roll).

(Förresten: Om det vore så att datorer kunde ha fri vilja, så hade någon dator vid det här laget säkerligen gjort akademisk karriär som filosof resonerande kring existensiella frågor och frågeställningar kring rätt/fel. Men så är icke fallet, eftersom ingen dator ju kan inneha egen fri vilja.)

Det saknas datorkapacitet för något sådant. Datorer är alldeles för dumma.

[David Bengtsson]

Det skulle vara intressant att få en kort sammanfattning av argumentet för att fri vilja skulle vara en tautologi. Särskilt som det ju uppfattats som en substantiell fråga.
Om med "determinism" avses positionen att alla handlingar har en extern orsak verkar det uppenbart fel, handlingar har ju i första hand interna orsaker, som visserligen i sin tur kan vara orsakade av externa orsaker.
Argumentet att fri vilja krävs för att bedöma vad som är rätt och fel verkar ytterst märkligt: det vanligaste argumentet för att våra uppfattningar är riktiga är ju just att de orsakats av de saker vi har uppfattningar om. Ett förnuft som inte determinerats av förhållanden i världen skulle vara föga tillförlitligt.

[simon.mann]

Det skulle vara intressant att få en kort sammanfattning av argumentet för att fri vilja skulle vara en tautologi. Särskilt som det ju uppfattats som en substantiell fråga.

Svaret är enkelt. Om viljan inte hade varit fri, så hade det inte längre varit tal om vilja utan endast om automatiskt agerande i enlighet med opåverkbara faktorer (d.v.s. determinism). Om vilja finns, så förutsätter det att den också är fri. "Ofri vilja" vore en solklar motsägelse av typen "fredligt krig" eller "socialistisk kapitalism".

Om med "determinism" avses positionen att alla handlingar har en extern orsak verkar det uppenbart fel, handlingar har ju i första hand interna orsaker, som visserligen i sin tur kan vara orsakade av externa orsaker.

Jag avser med determinism den felaktiga positionen att inga handlingar skulle vara individuellt påverbara, d.v.s. att alla individers val i grund och botten är automatiskt förutbestämda av yttre faktorer. Med yttre faktorer syftar jag inte på att dessa endast verkar utanför dig själv, men däremot menar jag att du/ditt inre/ditt eget förnuft inte på egen hand inte skulle kunna förändra handlingars utfall i önskad riktning.

Argumentet att fri vilja krävs för att bedöma vad som är rätt och fel verkar ytterst märkligt: det vanligaste argumentet för att våra uppfattningar är riktiga är ju just att de orsakats av de saker vi har uppfattningar om. Ett förnuft som inte determinerats av förhållanden i världen skulle vara föga tillförlitligt.

Du rör ihop sambanden. Fri vilja är inte ett undantag från kausallagen, utan en del av den. Fri vilja har orsaker, men den är dock inte förutbestämd av yttre/opåverkbara faktorer.

Ett förnuft som determinerats är inget förnuft, utan blott en automatiserad spegelbild av det den determinerats att utföra. Följaktligen skulle det inte kunna finnas något "determinerat förnuft" som rättmätigt skulle kunna bevisa rätt/fel annat än genom att säga "det här är rätt/fel eftersom jag determinerats att tro att det är rätt/fel".

Jag ska exemplifiera föregående konstaterande med en dator, som ju är en determinerad maskin, och vilken därigenom saknar förmåga att själv bevisa sina teser annat än att hänvisa till dess programmerares determinerade teser:

En determinerad dator (eller, om en sådan hade funnits, en determinerad person) kan förvisso hysa "åsikter" och äga "argument". Således följer också att den i enskilda fall kan ha determinerats till att dra korrekta slutsatser, liksom den i andra fall determinerats tycka fel. Men ingen determinerad sak kan på eget bevåg någonsin påvisa bevis eller resonera kring sina slutsatser; den kan blott hänvisa till att "min slutsats är sådan eftersom jag är determinerad att tro så".

Logiska bedömningar kring rätt/fel skulle inte kunna existera utan den fria viljan. Visserligen kan organismer som säger sig ha rätt/fel existera, men inga organismer kan genomföra rättmätig bevishärledning av dessa påståenden. En maskin kan konstrueras med förmåga att behandla information enligt logiska principer, men den måste då ha konstruerats av någon med fri vilja. Alltså måste alltså fri vilja existera även i ett fall då vi kan konstatera att en kontruerad maskin "bedömer" korrekthet/falskhet.

För att datorn någonsin ska kunna skilja mellan rätt och fel och dra slutsatser så måste den nämligen först ha nyttjat någon annans fria vilja. Eftersom den själv saknar fri vilja så måste således någon utomstående (människa) använt sin fria vilja för att determinera datorn att komma fram till rätt slutsatser när den i framtiden utför och bedömer nämnda beräkningar.

Datorn kommer med andra ord inte på egen hand fram till de rätta svaren; den fullbordar blott en process som den av programmeraren/matematikern (vilken äger fri vilja) determinerats att genomföra!

[David Bengtsson]

För det första: det är klart att det går att konstatera att någonting är en tautologi om man först stipulerar en definition sådan att slutsatsen följer med logisk nödvändighet. Personligen ser jag inga som helst problem med begreppskombinationen "ofri vilja": om världen vore determinerad skulle folk fortfarande vilja saker.
För det andra: Determinismen är också förenlig med att "jag som individ" kan avgöra vilka handlingar som jag ska utföra, den har bara en speciell historia att berätta om vad "jag som individ" betyder.
För det tredje: Det är möjligt att jag rör ihop sambanden: Du säger att fri vilja har orsaker men är inte förutbestämd av yttre/opåverkbara faktorer. Om jag förstår saken rätt så är det den fria viljan som är orsakad, men inte dess utfall?
För det fjärde: Också ditt förnuftsbegrepp är mer än lovligt stipulativt: Också mänsligt resonerande fungerar axiomatiskt, även om våra axiom i regel är omedvetna.
Slutligen: Ditt argument om datorer även om det gick igenom skulle bara visa att det måste finnas någon fri vilja, inte att den skulle vara vår. Vi skulle mycket väl kunna befinna oss i de där datorernas position, skapade av någon som har en fri vilja. Men då kan man fråga sig: om inte vi har en fri vilja, varför skulle då någon ha det? Programmeraren determinerar datorn till att komma fram till de rätta svaren, varför skulle inte vår omgivning, utan en fri vilja, kunna determinera oss till samma sak?

[Fann]

Diskussionerna om den "fria viljan" är om inte förutbestämda så åtminstone rätt förutsägbara till sin karaktär... Att tala om den fria viljan utan att sätta detta problem i något slags sammanhang där det har betydelse om man ser det på ena eller andra sättet innebär att man till slut nästan alltid hamnar i petande i ord och definitioner och exempel som inte har någon verklig betydelse. Som jag ser det är det ganska enkelt. Diskussionen om "fria viljan" (man kan kanske hålla med om att det rent semantiskt kunde räcka med att tala om "viljan") har med ANSVAR att göra. Det är i sådana sammanhang det har betydelse om vi ser våra handlingar som förutbestämda eller inte. Det har också betydelse i planering och forskning. Frågan om den fria viljan är med andra ord en PRAKTISK fråga och inte en ontologisk, hur det är EGENTLIGEN kan vi bara tro det ena eller andra om...

[simon.mann]

För det första: det är klart att det går att konstatera att någonting är en tautologi om man först stipulerar en definition sådan att slutsatsen följer med logisk nödvändighet. Personligen ser jag inga som helst problem med begreppskombinationen "ofri vilja": om världen vore determinerad skulle folk fortfarande vilja saker.

På vilket annat sätt kan man påvisa en hållbar tautologi utan att samtidigt påvisa att definitionerna följer med logisk nödvändighet? Just precis: det går knappast. Således är det nu ditt fria val huruvida du väljer att hålla med mig om att det är en tautologi eller inte. Klart är i alla fall att så länge vi har olika grunddefinitioner på "vilja" kommer våra slutsatser följaktligen inte heller att bli desamma.

Faktum är att jag aldrig förnekat att folk skulle "vilja" (enligt din definition av ordet vilja) saker i en determinerad värld och därför skulle en vidare diskussion om tautologins vara eller icke vara inte i huvudsak handla om de rent filosofiska aspekterna, utan huruvida viljebegreppet ska definieras såsom personligt viljestyrt eller om det också kan inkludera styrande av opåverkbara faktorer. (=Vi definierar uppenbarligen vilja annorlunda.)

Jag tycker att vi lämnar just denna, i sig onödiga, petitessdiskussion därhän. Det var ju faktiskt inte frågan om "fri vilja" som tautologi/icke-tautologi vilken jag ämnade ta upp i denna tråd, utan snarare en mer djupgående filosofisk reflektion kring determinismens absurditet

För det andra: Determinismen är också förenlig med att "jag som individ" kan avgöra vilka handlingar som jag ska utföra, den har bara en speciell historia att berätta om vad "jag som individ" betyder.

Nej. Determinismen berättar inte endast en historia om vad "jag som individ" betyder, den bestämmer vad/vem "jag som individ" är och i framtiden kommer att vara. Om jag vore determinerad så kan "jag som individ" inte avgöra vilka handlingar som jag ska utföra, utan blott såsom en automatiserad/programmerat robot apa efter opåverkbara faktorer som jag tilldelas "utifrån". För att (i dess fulla innebörd) kunna avgöra vilka handlingar som jag ska utföra, så måste jag äga en fri vilja.

För det tredje: Det är möjligt att jag rör ihop sambanden: Du säger att fri vilja har orsaker men är inte förutbestämd av yttre/opåverkbara faktorer. Om jag förstår saken rätt så är det den fria viljan som är orsakad, men inte dess utfall?

Här passar det att citera en passage skriven av Filip Björner:

"Kausalitet är ett bredare begrepp än begreppet determinism. Viljan är alltid en orsak också, bland alla de övriga orsaker som finns i ett givet ögonblick när en individ fattar ett visst val. Viljan är den grundläggande orsaken, eftersom den består i det grundläggande valet att fokusera eller inte fokusera. Våra val beror också på allt som har föregått nuet, på så sätt att hela den vidd av olika alternativ som föreligger för oss i nuet har uppkommit genom allt det som föregick nuet. Men dessa orsaker determinerar inte våra val, de fastställer bara vilka alternativ som finns för oss att välja. Likaså är vår egen karaktär successivt utformad av summan av alla de alternativ vi tidigare har ställts inför och alla de val vi tidigare har fattat. Och allt detta spelar in närhelst vi väljer något. Våra val är således vare sig indeterministiska eller deterministiska. De är kausalt självstyrda."

Slutligen: Ditt argument om datorer även om det gick igenom skulle bara visa att det måste finnas någon fri vilja, inte att den skulle vara vår. Vi skulle mycket väl kunna befinna oss i de där datorernas position, skapade av någon som har en fri vilja.

Ja. Det visar att det måste finnas fri vilja. Det stämmer att den fria viljan inte måste vara vår, men om man förnekar att den är vår så använder man sitt medvetande för att förneka sitt medvetande. Detta är en position alltför många filosofer intagit, men som jag definitivt inte delar.

Men då kan man fråga sig: om inte vi har en fri vilja, varför skulle då någon ha det? Programmeraren determinerar datorn till att komma fram till de rätta svaren, varför skulle inte vår omgivning, utan en fri vilja, kunna determinera oss till samma sak?

Det var en kraftigt förhastad slutsats. Du går från att "det finns en fri vilja, men kanske den inte tillhör oss" till att plötsligt utgå ifrån att vi inte har någon fri vilja. Nog är det så att vi rent hypotetiskt, extremt osannolikt sett, skulle kunna ha blivit determinerad av en annan entitet med fri vilja. Men återigen: den utgångspunkten förutsätter att man förnekar sitt medvetande med hjälp av medvetandet, vilket inte är my cup of tea.

[MrTambourineMan]

Determinismen har ingen motsägelsefullhet. Lika lite som hypotesen att världen bara är en idéskapelse av vår hjärna är en motsägelsefullhet. Lika lite som hypotesen att vi är inkopplade i en upplevelsemaskin à la Matrix är en motsägelsefullhet.

Det är ingenting motsägelsefullt med determinismen, men den "fria viljan" är motsägelsefull. Man kan aldrig påvisa att valet är fritt, men man kan påvisa fysiklagar. Och slutligen, jag bryr mig inte om min vilja är fri eller inte. Om jag lever i en illusion av fritt beslutsfattande, räcker inte det? Vare sig universum är determinerat eller inte, kan den fria viljan aldrig påvisas eller ens förklaras. Antag att slump råder på den subatomära nivån. Antag också, att slump råder i den minsta beståndsdelen hos våra medvetanden. Än sen? Då är det slumpen som styr viljan och inte kausallagarna.

Vi har en hjärna med vilken vi kan fatta beslut utifrån kriteria - det kan en dator också. Men den är inte programmerad för att emulera mänsklig interaktion, för det saknas kapacitet.