Vilket är viktigast för dig - minnen eller lycka?

[Justin Case]

Om du hade att välja mellan:

1) att leva som du hittills trott att du kommer att leva under det närmaste året

och

2) att delta i ett hemligt experiment som går ut på att du oavbrutet under det närmaste året får ligga i en hjärncellsstimulerande maskin som håller dig tusen gånger lyckligare än vad du skulle vara i alternativ 1 - men att maskinen samtidigt programmerar din hjärna så att du, när det året har förlöpt och du plockats ut ur maskinen, glömmer allt du känt i maskinen, glömmer att du alls legat i någon maskin, glömmer att du alls existerat under det året. Du kommer att vakna upp den 21 september 2008. Du kommer till en början att vara övertygad om att det är den 21 september 2007, eftersom det är den sista dag du har något minne av. När du återförenas med samhället kommer du så småningom att acceptera att ett år förflutit utan att du har något minne av det, men du får aldrig veta att du varit lycklig under det året. Personen som utförde experimentet på dig är den enda som känner till sanningen, och han kommer att framgångsrikt lura dig att tro att experimentet misslyckats och att datortomografibilderna ger vid handen att du legat medvetslös i maskinen under hela det gångna året.

Väljer du 1, kommer du i normal ordning att ha minnen av tiden 21/9 2007 till 21/9 2008, men å andra sidan bara vara en tusendel så lycklig under den tiden som du är i 2. Oavsett om du väljer 1 eller 2, kommer din livslängd att bli densamma (maskinen är inställd på att hålla din kropp i samma trim som man kan förvänta sig att du skulle göra om du levde som du hittills tänkt dig under det ifrågavarande året).

Vilket väljer du?

[Benjie]

Om du hade att välja mellan:

1) att leva som du hittills trott att du kommer att leva under det närmaste året

och

2) att delta i ett hemligt experiment som går ut på att du oavbrutet under det närmaste året får ligga i en hjärncellsstimulerande maskin som håller dig tusen gånger lyckligare än vad du skulle vara i alternativ 1 - men att maskinen samtidigt programmerar din hjärna så att du, när det året har förlöpt och du plockats ut ur maskinen, glömmer allt du känt i maskinen, glömmer att du alls legat i någon maskin, glömmer att du alls existerat under det året. Du kommer att vakna upp den 21 september 2008. Du kommer till en början att vara övertygad om att det är den 21 september 2007, eftersom det är den sista dag du har något minne av. När du återförenas med samhället kommer du så småningom att acceptera att ett år förflutit utan att du har något minne av det, men du får aldrig veta att du varit lycklig under det året. Personen som utförde experimentet på dig är den enda som känner till sanningen, och han kommer att framgångsrikt lura dig att tro att experimentet misslyckats och att datortomografibilderna ger vid handen att du legat medvetslös i maskinen under hela det gångna året.

Väljer du 1, kommer du i normal ordning att ha minnen av tiden 21/9 2007 till 21/9 2008, men å andra sidan bara vara en tusendel så lycklig under den tiden som du är i 2. Oavsett om du väljer 1 eller 2, kommer din livslängd att bli densamma (maskinen är inställd på att hålla din kropp i samma trim som man kan förvänta sig att du skulle göra om du levde som du hittills tänkt dig under det ifrågavarande året).

Vilket väljer du?

Där det första minnet  av medvetande visar  min innersta  yttersta identitet  samtidigt, där är jag  fullkomligt lycklig.

BENJIE

[Emanuel]

Så efter att man har kommit ut ur maskiner har man helt enkelt förlorat ett år av sitt liv. Jag tycker det kan likna ett beroende av tex droger.
Du _är_ lycklig när du är berusad, men du kommer inte ihåg något efter. Du förlorar stora delar av ditt liv, men du är lycklig.

Jag skulle välja alternativ 1. då jag är den jag är av den erfarenheten jag har samlat på mig under de år jag levat. Skulle man ta bort ett år skulle jag vara samma person som idag, inte utvecklas och därmed inte ens få möjligheten att komma till insikt.
Jag kräver att få tänka!

[Emanuel]

Hur kan man dessutom vara fullkomligt lycklig när man är i vetskapen om att man inte kommer komma ihåg lyckan om ett år. Hur kan lyckan då vara fullkomlig?

[JemyM]

Slöseri med ett livsår.

[J R Auk]

Konstiga människor. Här har ni chans till något unikt och skulle försitta det för ett futtigt år. Samtidigt som hela era liv, kan jag bara förmoda, har varit del av ett program av liknande slag men med sämre resultat.

Om nu tid och liv var så viktigt varför reses inte barrikaderna och makten återtas? Är inte jobb för investerares abstrakta ekonomiska tillväxt att slösa sitt liv?

Hur som helst klart att man går in i maskinen vad har man för skäl att tro att minnet skulle blekna? Och säg nu inte som med dom flesta tankeexperiment att vi helt enkelt vet det. För det gör situationen så artficiell som den bara kan vara och omöjliggör all referens som syftar till att åse relationen mellan tankeexperimentet och det som går under namnet verklighet.

[Algotezza]

Om du hade att välja mellan:

1) att leva som du hittills trott att du kommer att leva under det närmaste året

och

2) att delta i ett hemligt experiment som går ut på att du oavbrutet under det närmaste året får ligga i en hjärncellsstimulerande maskin som håller dig tusen gånger lyckligare än vad du skulle vara i alternativ 1 - men att maskinen samtidigt programmerar din hjärna så att du, när det året har förlöpt och du plockats ut ur maskinen, glömmer allt du känt i maskinen, glömmer att du alls legat i någon maskin, glömmer att du alls existerat under det året. Du kommer att vakna upp den 21 september 2008. Du kommer till en början att vara övertygad om att det är den 21 september 2007, eftersom det är den sista dag du har något minne av. När du återförenas med samhället kommer du så småningom att acceptera att ett år förflutit utan att du har något minne av det, men du får aldrig veta att du varit lycklig under det året. Personen som utförde experimentet på dig är den enda som känner till sanningen, och han kommer att framgångsrikt lura dig att tro att experimentet misslyckats och att datortomografibilderna ger vid handen att du legat medvetslös i maskinen under hela det gångna året.

Väljer du 1, kommer du i normal ordning att ha minnen av tiden 21/9 2007 till 21/9 2008, men å andra sidan bara vara en tusendel så lycklig under den tiden som du är i 2. Oavsett om du väljer 1 eller 2, kommer din livslängd att bli densamma (maskinen är inställd på att hålla din kropp i samma trim som man kan förvänta sig att du skulle göra om du levde som du hittills tänkt dig under det ifrågavarande året).

Vilket väljer du?

Definiera först lycka, tack! Trist invändning, men nödvändig... Vad menar du att detta tillstånd skulle bestå av, mer konkret? Oupphörliga orgasmer, endorfinkickar utan slut? Stilla lycka att finnas till? Drömlös djupsömn? Slippa smärta och lidande?

A

[J R Auk]

Vadå jag trodde man fyllde i det själv. Annars är det väl inget värt?

[Emanuel]

Konstiga människor. Här har ni chans till något unikt och skulle försitta det för ett futtigt år. Samtidigt som hela era liv, kan jag bara förmoda, har varit del av ett program av liknande slag men med sämre resultat.

Om nu tid och liv var så viktigt varför reses inte barrikaderna och makten återtas? Är inte jobb för investerares abstrakta ekonomiska tillväxt att slösa sitt liv?

Hur som helst klart att man går in i maskinen vad har man för skäl att tro att minnet skulle blekna? Och säg nu inte som med dom flesta tankeexperiment att vi helt enkelt vet det. För det gör situationen så artficiell som den bara kan vara och omöjliggör all referens som syftar till att åse relationen mellan tankeexperimentet och det som går under namnet verklighet.

Så du skulle välja alternativ 2?
Vad kommer du ha för nöje och få ut av det förutom en kort stunds rus?
Jag kan självklart inte säga hur jag skulle gå till väga om man verkligen stod inför valet, troligen nr2, men lokiskt sett får jag inte ut något av det.

Definiera först lycka, tack!

Detta behövs absolut. Lycka kan också vara att ha livserfarenhet, kunna se tillbaka på det man upplevt. Tar man då lyckan från resten av sitt liv och focuserar den under ett år?

[J R Auk]

Vad har du för nytta av minnen då?
Vad är det du ska uppnå, vad ska du nå?

Lägg till ett tredje alternativ.

3. Att få dö med känslan av att hela ens liv var lyckligt på ett njutningsfullt sätt.

Vad väljs det då?

[Emanuel]

3. Att få dö med känslan av att hela ens liv var lyckligt på ett njutningsfullt sätt.

Hur vet man det? På det förlorade året som man inte kommer ihåg kan man lika gärna ha gått igenom ett helvete.

Vad har du för nytta av minnen då?
Vad är det du ska uppnå, vad ska du nå?  

Då kan du lika gärna ställa de enkla frågorna, Vad har vi för nytta av våra liv?, Varför finns vi? Vad är meningen med livet?.
Men jag tror att man kommer närmare frågan med livserfarenhet än utan.

[J R Auk]

Men hur kan det att leva och glömma vara en icke-erfarenhet?
Det i sig blir ju en erfarenhet.

Säg som det är nu, du har en mall där någonstans. Något som du kan passa saker in i för att se om dom passerar som godkända och åtråvärda eller inte

Det där med att gå igenom ett helvete som man glömt fattar jag inte alls. Vad har det med mitt tillägg att göra?
Och lite konsekvens får vi väl ändå kräva eller?

[Justin Case]

Hur kan man dessutom vara fullkomligt lycklig när man är i vetskapen om att man inte kommer komma ihåg lyckan om ett år. Hur kan lyckan då vara fullkomlig?

Det finns väl redan idag droger som får en att känna fullkomlig lycka och tillfälligt helt glömma alla sina bekymmer under det att drogruset sitter i - även långt värre bekymmer än det man vill glömma i det tankeexperiment jag föreslår, d.v.s. att man kommer att glömma det lyckliga året sedan. Dock har de droger som finns idag otrevliga biverkningar på sikt. Jag tror att det är en baggis om några århundraden, kanske redan om några årtionden, att bygga en maskin som den i mitt tankeexperiment. Man får föreställa sig att man lever i en sådan framtid när man svarar på den här frågeställningen.

[Justin Case]

Lägg till ett tredje alternativ.

3. Att få dö med känslan av att hela ens liv var lyckligt på ett njutningsfullt sätt.

Varför skulle det man känner när man ligger inför döden och ser tillbaka på sitt liv vara viktigare än det man känner under någon annan period  av sitt liv, t.ex. året i lyckomaskinen?

När man ligger i maskinen har man ju inga tankar på hur det kommer att vara på dödsbädden, utan då är man ju fullt upptagen med att vara superlycklig. Att man på dödsbädden inte kommer ihåg något av året i maskinen, varför ska det tillmätas större betydelse än det faktum att man i maskinen inte har något minne av att ha legat på dödsbädden?

Att det inte skulle vara man själv som upplever lyckomaskinåret bara för att man inte kommer ihåg det efteråt, håller jag inte med om. Man kommer ju inte att komma ihåg sitt liv efter att man dött hur som helst, men inte betyder väl det att livet är meningslöst? Varför skulle då ett lyckligt år, som "dött ifrån ens minne", vara meningslöst?

Och om någon sadist kidnappar mig och torterar mig i ett år, och sedan raderar ut minnet av det i min hjärna med t.ex. hypnos efteråt, har han väl ändå fortfarande begått ett värre brott mot mig än om han bara hade kidnappat mig och hållit mig medvetslös i ett år? Eller vad säger ni? Är misshandel okej så länge man efteråt lyckas få vederbörande att glömma att man misshandlat honom/henne? Om misshandel faktiskt har ett negativt värde även under de förutsättningarna, varför skulle lycka då inte ha positivt värde under motsvarande förutsättningar?

Dock ser jag ett skäl till att jag ändå kanske skulle tacka nej till maskinen, om den erbjöds mig idag:
Världen står idag inför stora förändringar, och det kan vara viktigt att hänga med och på effektivast möjliga sätt stärka både sin egen långsiktiga säkerhetssituation och mänsklighetens överlevnadsutsikter, genom att göra diverse långsiktigt konstruktiva saker under det där året. Ligger man i en maskin kan man inte förbättra sina chanser att överleva de kraftiga förändringar som kan vara på väg snart (enorma klimatkatastrofer med följande ekonomisk regression t.ex., eller en plötsligt uppblossad kapprustning bland vanligt folk med bio- och nanovapen som snabbt kan bli ett hot mot varje människa som inte hängt med i utvecklingen och vidtagit skyddsåtgärder). Om man dessutom betänker att samma kommande snabba teknologiutveckling (bio- och nanoteknologi) också kan komma att ge oss evigt liv, eller åtminstone extremt mycket längre liv än vad man hittills trott, genom att alla sjukdomar botas och åldrandets genetiska kod knäcks etc, kan slutsatsen bli att man kan få mer lycka sammantaget, sett över hela livet, genom att avstå från ett år i lyckomaskinen idag, än genom att tacka ja till det.

Men jag skulle ha svårt att avstå från det. Det vore mycket lockande att nu genast få vara i ett ljuvligt paradis oavbrutet i ett år. Det faktum att jag inte skulle komma ihåg något av året i lyckomaskinen ser jag inte som något i sig tillräckligt skäl mot att lägga in mig i lyckomaskinen. Naturligtvis skulle jag välkomna att under resten av livet kunna se tillbaka på tiden i lyckomaskinen med ett nöjt leende, det skulle tillföra lite extra lycka, men inte tillnärmelsevis så mycket som själva året i lyckomaskinen gav, och hur som helst ingår det inte i de två alternativ jag har att välja mellan.

Slutligen undrar jag: om året i lyckomaskinen inte skulle vara aktuellt nu, utan istället precis det sista året av ditt liv, skulle det påverka vad du valde? Då skulle man ju inte ha någon anledning att komma ihåg något, man ska ju ändå dö så fort året i maskinen är över. Då tror jag att de flesta av er som nu tackat nej till lyckomaskinen skulle vara mer benägna att tacka ja. Men vad är egentligen skillnaden mot de ursprungliga förutsättningarna? I inget av fallen får man uppleva efteråt att man kommer ihåg lyckan i maskinen, om man tackat ja till den. Den enda skillnaden, om man inte tror på de scenarior om teknologiframrusning och extrem livsförlängning jag nämnt ovan, är att man i endast det ena fallet tvingas leva med upplevelsen av att man legat i koma i ett år och missat ett år av en sorts kontinuitet i kontakten med samhället som man hade velat ha. Betänk att lyckan i maskinen är _tusen_ gånger starkare än lyckan under ett normalt år. Huruvida man ska tacka ja eller nej beror nog på hur länge man förväntar sig att leva. Förväntar man sig inte att leva mycket längre än 80-100 år, tror jag att man vinner på att tacka ja till lyckomaskinen - detta även om inläggandet i lyckomaskinen är aktuellt idag och inte det sista året av ens liv. Det möjligen livslånga men relativt lindriga lidandet av att tro sig ha legat i koma i ett år torde inte komma i närheten av lyckan man upplevde sammantaget under ett år i lyckomaskinen.

Men om man förväntar sig många tusen år av liv, och allt lyckligare liv därtill (genom lyckoteknologins framsteg), kan det missade året som sagt bli fatalt ur säkerhetssynpunkt.

Ändå skulle jag ha mycket svårt att stå emot lockelsen att lägga in mig i lyckomaskinen nu genast. "Om världen går under om några år vad jag än gör, har jag ju då i alla fall fått ett år av superlycka", skulle jag frestas att tänka. Valet skulle nog avgöras av hur bra karaktär jag har, inte av vad som är förnuftigast.

[Justin Case]

Definiera först lycka, tack! Trist invändning, men nödvändig... Vad menar du att detta tillstånd skulle bestå av, mer konkret? Oupphörliga orgasmer, endorfinkickar utan slut? Stilla lycka att finnas till? Drömlös djupsömn? Slippa smärta och lidande?

Jag tänker mig att lyckan i lyckomaskinen som regel bör vara en allt genomsyrande, himmelskt ljuvlig frid och kärlek, som en mättad men lugn och sublimt behaglig salighet som inte påfrestar organismen alltför mycket (man måste ju orka vara lycklig i ett år i sträck och får inte få sina lyckocentra i hjärnan utslitna). Känslan av att älska alla och vara älskad av alla. Och kanske även älska och vara älskad av en viss person, om det tillför ytterligare lycka. Att man förlåter alla allt, och känner sig förlåten av alla för allt. Känslan av att allt är bra, en övertygelse om att det är fred på jord och att alla älskar alla och alla mår lika underbart bra som man själv. Att det inte finns några bekymmer, att allt är perfekt. Sådana saker kan få vara "basfödan" i maskinen.

Då och då kan lyckan få stegras till oerhört mycket mer intensiva lyckokänslor - helt sagollik hänförelse av olika slag: t.ex. de bästa sexuella orgasmer någon någonsin haft på denna planet, och andra typer av peakupplevelser på olika områden. Om man har lätt för att njuta av t.ex. musik kanske man upplever det som musikaliska peakupplevelser, gillar man att segelflyga eller hoppa fallskärm kanske man upplever det som den härligt svindlande känslan man kan få av det, osv. Maskinen anpassar det hela efter den inlagdes hjärna, så att de särskilda förmågor att njuta av de särskilda typer av lycka, som just den inlagda personen har, blir utnyttjade till fullo.

Maskinen varvar mellan olika lyckonivåer och lyckosorter, för att utnyttja olika områden i hjärnan vid olika tillfällen, så att inget område blir överbelastat och utslitet.

Då de flesta människor till vardags känner mycket mindre frid och kärlek än de skulle kunna känna, och mycket mindre kontinuerligt, och då de definitivt oerhört mycket mindre frekvent har superorgasmer och liknande än de skulle kunna ha, och mycket kortare sådana än de skulle kunna ha, torde maskinen på detta sätt kunna tusenfaldiga i princip vilken människas lycka som helst, utom möjligtvis några enstaka riktigt framgångsrika meditatörer och självhypnotisörer och liknande.