JemyM skrev:Är det naivt att vilja göra något för mänskligheten?
Vet man vad mänskligheten vill ha?
Har du planer på att göra något för mänskligheten innan du dör?
Jag satt och bläddrade igenom gamla inlägg, och fastnade för detta inlägget. Jag antar att många av dessa frågor går i cirklar, och inte på djupet

Tro, religion, och annat sådant som aldrig tycks bli urvattnat råkar vare för dagen topppost. Men denna frågan "
Tänker du göra något för mänskligheten innan du dör?". Den är intressant ur flera aspekter.
Som en motfråga:
Vad kan man ta med sig dit man går (döden)?.
Min mormor, sade "man kan inte ta med sig något dit man går". Hon dog i cancer. Smärtsam sådan. De pumpade i henne smärtstillnade. Hon visste inte namnet på sin egen dotter vid sista besöket. Hennes begravning var den ända som jag har gått på (trotts att nu många andra i släkten gått bort). Vem har tid och lust med sådant? Det finns väl ingen som besöker gravar.. idag? HALLÅ! I Malmö ligger gravfälten överallt i innerstaden, man skulle nästan kunna tro att det varit en krigs skådeplats! Nu avvek jag från ämnet, ursäkta. Min Mormor ville mena att det ända man behåller, det är det man ger bort. Jag tror jag hört något liknande genom kyrkan (svenska -kyrkan då alltså).
Tycker mig uppfatta många subjektiva företeelse på samma, ultimata sätt.
En annan som överlevde en cancer, och (påstod sig) blivit ateist pga det. Han menade "har man överlevt en sådan svår sak, så tror man inte på gud/under" Kommer inte riktigt ihåg hur han exakt uttryckte det. Men, långt senare, kom jag på att man även kan resonera precis tvärtom. Alltså bara vända på frågan. Vilket jag gjorde, men fick inget svar från mannen.
Döden, och de döda är en sak, varför bry sig så mycket om de döda? Varför inte angachera sig för de levande, som det finns hopp för! "dum spiro spero" (latin, - så länge jag andas hoppas jag).
Jag känner en tjej som varit heroinist. Vi brukar supa tillsammans, hon klarar förvisso minst 3ggr mer sprit än vad jag gör, trotts att hon är mer än 10år yngre.. Jag bryr mig om henne, inte bara hoppas, utan vill att saker gå bra för henne. Och hon bryr sig om mig, hon svarar alltid mig. MEN, jag har nu upprepade gånger frågat henne om hon har "hopp", men inte fått något svar! Jag är rädd och fasar av skräck!! (till saken hör, att hon förmodligen åter knarkar heroin). Hur jag ska hantera en levande utan hopp?? Det finns väl alltid hopp?! Vilka verktyg, knep ska jag använda på henne???
Ska jag banda samtal med henne, söka igenom hennes tillhörigheter, och kassera allt skit jag ev finner, lemlästa langaren (som jag förmodligen vet vem det är).. ELLER VAD?
Heroinister kan vara riktigt kalla. De kan gå över lik nynnane på barnvisa, bara de får sitt helvetes heroin. Kan döda sin egen mor för sge 300kr. Det finns snedtändningar, som förvandlar vanliga människor till något värre än djur. Totala fullblods psykopater finns därute. Myten om vampyrer kommer förmodligen från dessa led.
Vad ska jag göra? Vad kan jag ge?
(all hjälp kan vara förgäves, om hopp saknas)