Materiell lycka

[Anders]

Köpa sig lycka med prylar.....

Lätt att rynka på näsan åt det.

- Vissa blir glada av en BMW. Låt dom.
- De flesta prylar är väl inte till för "lycka", mer för att få vardagen att flyta bättre. En diskmaskin är underbar i en barnfamilj.
- Jag skulle inte vilja vara utan bankomat, kontokort, mobil, internet, TV, värme i huset, spis och torktumlare. Men de behöver inte heta Mercedes och ge mig status.
- Vissa tycks tycka att en superbensinslukande flygresa till ett annat land är tjusigare än en 42 tums plasmaskärm. Tycker inte jag.

[Sceptisk]

Just det att ge någon något annat, vad är det man värdesätter? Som barn minns jag att det jag värdesatte var vad som fanns inuti själva paketet, alltså själva presenten, föremålet. Men ju äldre man blir desto mer växer man ifrån sådana barnsligheter. Att ge eller få en present är numera en fråga om intention. Det är själva avsikten som är det värdefulla. Men varför ger man då varandra presenter om det ändå bara är avsikter som betyder något? Kan vi inte bara strunta i föremålen och glädjas åt vår gemenskap? Frågan är därför, om man vill visa något som är av dolt slag, som t ex en avsikt, hur gör man det utan hjälp av ett föremål?

Det finns ett uppenbart problem i att försöka bli vuxen alltför snabbt. Som barn behöver man få uppleva glädjen av att få en present för att kunna nå till nästa steg av att uppskatta intentioner och att uppskatta intentioner måste upplevas innan man kan gå över till nästa steg där allting är en gemenskap fylld med glädje och kärlek. Processen liknar ett majjongspel där varje överlappande bit låser fast de underliggande. För att kunna lösa spelet måste man ta itu med de övergripande bitarna även om man tycker det är "barnsligt".

Att samla på sig prylar enbart för sitt eget höga nöjes skull är ju egocentriskt såklart, man skaffar grejer för att man vill ha dom. I fortsatt egocentricitet kan man ha grejer med intentionen att imponera på andra. Men man kan också ha saker med avsikt att underlätta för ens eget liv och sådana föremål tillskrivs därmed en praktisk betydelse. Det som är intressant med föremål är att de fungerar som nycklar till en större upplevelse utan att själva vara föremålet för upplevelsen. Föremål har en funktion i en kedja av avsikter, förväntningar och visioner.

En stereo är ju i sig inte någon direkt upplevelse, ett ganska ointressant föremål. Men kan inspirera till en estetisk upplevelse, atmosfär för en kväll i glada vänners sällskap. Så vad är det egentligen man är beroende av när man säger att man är beroende av prylar? Ett barn blir naturligtvis bestört om man skulle slå sönder den där nya fina brandbilen som denne fått i present. En vuxen skulle nog också kunna bli förbannad om det där tjusiga barskåpet plötsligt skulle falla i backen i miljoner bitar. Men där barnet kanske reagerar med bestörtning över att det var just HANS brandbil så reagerar den vuxne med bestörtning över de uteblivna sällskapskvällarna.

Alltså har föremålen, även för ett barn, en personlig funktion. För barnet är det viktigt att kunna känna kontroll, att förstöra föremålet för kontrollen är att slå undan benen för den utvecklingen. För den vuxne är det också fråga om personliga funktioner. Barskåpet var ju en nyckel till gemenskap, stolthet och kanske en flört.

Vi behöver helt enkelt våra föremål, men inte för deras egen skull utan för våran egen skull. Det materiella blir paradoxalt nog en väg till att nå det som verkligen betyder något.

[pumuckl]

Det senaste året har jag kommit till nån sorts insikt om hur saker runt omkring mig hindrar mig i mitt liv. Det är konstigt hur samma saker tidigare kunde ge mig tillfredsställelse, men nu bara känns som en börda. Har en känsla av att jag borde kasta ut allt ur mitt hem för att kunna ge mig själv utrymme att leva och känna den energi jag gjorde tidigare. Upplever emellanåt att jag inte får tillräckligt med luft, alla saker runt omkring hindrar mig att andas.
.

Just det-livets lycka är inte förknippad med det materiella.Livslyckan skapas inom dig själv och av tacksamhetskänslan/värdesättning/njutning av den du är, just här, just nu- inser du plötsligt att det är jätte mycket du besitter,en massa kortvariga och tidigare tillfredställelser,så kan man självklart kvävas av det och då blir befrielsen av bördan till lyckokänslan i just den stunden. Men sen får man inte bröjar om att leta efter materiella lyckosymboler-för då kommer den där tomhetskänslan tillbaka efter ett tag-ont cirkel. Håll fast vid det som känns meningsfullt i hjärtat!

Dessutom kan man lära sig att känna lycka trots olycka,dvs i hjärnan kan det skapas en tillfredställelse genom acceptans av olyckliga stunder- och så går det att vara lycklig även, när man är olycklig.

[Ling]

Känslan av lycka uppkommen av materiella saker är ju alltid mer kortlivad än lycka som kommer av ett möte med en annan människa, eller något annat som blir en mer bestående upplevelse. Kanske är det med tiden som människan blir medveten om sin litenhet, det hjälper inte att omge sig med saker för att anses som lycklig. Jag försöker samla bra upplevelser istället för saker som jag inte har någon användning för.

[pumuckl]

Det är precis det jag menar. Bakom vår litenhet gömmer sig vår förmåga att tänka, och tänka får man obegränsat och därför är vi människor också stora eller betydelsefulla. Det gäller att hitta rätt värde av betydelsefulla saker i din egen värld. För att din värld är inte min värld!

Mår hända att det finns en sak å en sida,vår tanke om denna saken å andra sidan och en obegriplig tredje del däremellan, som länkar ihop det. Det är vår egen. Fantastisk fint att förstå det, då känner man sig bättre med en gång, som om man har funnit nyckeln till lyckan...

[Anders]

Det senaste året har jag kommit till nån sorts insikt om hur saker runt omkring mig hindrar mig i mitt liv. Det är konstigt hur samma saker tidigare kunde ge mig tillfredsställelse, men nu bara känns som en börda. Har en känsla av att jag borde kasta ut allt ur mitt hem för att kunna ge mig själv utrymme att leva och känna den energi jag gjorde tidigare. Upplever emellanåt att jag inte får tillräckligt med luft, alla saker runt omkring hindrar mig att andas.
.

Just det-livets lycka är inte förknippad med det materiella.Livslyckan skapas inom dig själv och av tacksamhetskänslan/värdesättning/njutning av den du är, just här, just nu- inser du plötsligt att det är jätte mycket du besitter,en massa kortvariga och tidigare tillfredställelser,så kan man självklart kvävas av det och då blir befrielsen av bördan till lyckokänslan i just den stunden. Men sen får man inte bröjar om att leta efter materiella lyckosymboler-för då kommer den där tomhetskänslan tillbaka efter ett tag-ont cirkel. Håll fast vid det som känns meningsfullt i hjärtat!

Dessutom kan man lära sig att känna lycka trots olycka,dvs i hjärnan kan det skapas en tillfredställelse genom acceptans av olyckliga stunder- och så går det att vara lycklig även, när man är olycklig.

Lite kluven till det där. Säg för hundrafemti år sen då de flesta jobbade häcken av sig, plöjde och vad de gjorde, inga maskiner eller nåt, då hade de nog inte tid att navelskåda alltför djupt. Frågan är - blev de lyckligare av att inte ha tid att navelskåda?

Eller är det tvärt om? Är det stressigare nu? Med jobb, information till höger och vänster, skjutsa, vara med om aktiviteter och allt möjligt - det kanske är nu som man inte har tid att navelskåda? I novemberkvällarna fanns det ingen 42-tummare att titta på. Blev de lyckligare av det? Eller mer stressade, för att de hade mer tid över till att grubbla över universums dimensioner?

Materiella saker i sig ger ju kanske lite lycka eller inte, men det spelar kanske mindre roll, det är vad de materiella sakerna gör med oss som ger den stora utväxlingen. Positiv eller Negativ

En sak är klar, om jag kastade ut allt så där som Ling vill, så skulle jag bli skitstressad, då skulle jag behöva folk ikring mig för att klara mej.

[Lasarus]

Nånstans har jag hört (filosofi i radions P1 typ) att det tydligt går att mäta ökande lycka vid mer pengar upp till cirkus 100.000 i årsinkomst. Då har man de grundläggande behoven uppfyllda och sedan är det annat som blir viktigare.

[JemyM]

De riktigt värdefulla sakerna i det här livet är gratis, men svårare att få än pengar. Jag ser ingen lycka med objekt i sig. Endast rätt användande av objekt kan skapa lycka. Min handdator kostade en slant, men i sig själv gör den mig inte lycklig. Det är användningsområderna som att kunna spela upp mp3 böcker och hålla reda på min vardag som gör den värdefull.

[Plecto]

Matriella ting är oftast en substitution till den kärleken man saknade under sin barndom

Mamma varför gav du mig ingen kärlek!!! /cry /hug computer

[Algotezza]

Matriella ting är oftast en substitution till den kärleken man saknade under sin barndom

Mamma varför gav du mig ingen kärlek!!! /cry /hug computer

Allt är materiellt. Kärleken är en andligt-materiell energikombination. Å andra sidan är allt vårt upplevande av det materiella immateriellt. Liksom vi själva, den alltid närvarande faktor som omskapar och upplever materien.

Jag saknade inte kärlek som barn men jag gillar saker och ting ändå. Datorn, böcker, CD-skivor, pennor, papper, mungigor, munspel, trombone, cykel...

Kanske är jag olyckligare än jag vågar inse?  :shock:

undrar Algotezza

[Ling]

Tror inte egentligen att saker är substitut för kärlek, upplevde ingen större kärlek i min barndom med en mor som var psykiskt labil och innestängd i sitt ego. Trots det vill jag inte omge mig med saker som jag inte behöver, visst finns det saker som ger lycka, en lycka som åstadkommer något annat. Min dator ger mig en lyckokänsla då det ger mig möjlighet att kommunicera med människor jag annars aldrig hade mött, men är den nödvändig egentligen? Nej, men det berikar mitt liv, till och med andras, om mitt möte med dem är intressant.

Tappar visst tråden lite......har mycket som snurrar runt i huvudet just nu.
Kanske en ny tråd, fast det känns lite knepigt att börja en när saker inte är utkristalliserade utan mer en gegga full av trådar.....

Nåja, ska väl sluta prata nu...

[Algotezza]

Tror inte egentligen att saker är substitut för kärlek, upplevde ingen större kärlek i min barndom med en mor som var psykiskt labil och innestängd i sitt ego. Trots det vill jag inte omge mig med saker som jag inte behöver, visst finns det saker som ger lycka, en lycka som åstadkommer något annat. Min dator ger mig en lyckokänsla då det ger mig möjlighet att kommunicera med människor jag annars aldrig hade mött, men är den nödvändig egentligen? Nej, men det berikar mitt liv, till och med andras, om mitt möte med dem är intressant.

Tappar visst tråden lite......har mycket som snurrar runt i huvudet just nu.
Kanske en ny tråd, fast det känns lite knepigt att börja en när saker inte är utkristalliserade utan mer en gegga full av trådar.....

Nåja, ska väl sluta prata nu...

Det enda som  krävs för att man skall bli vuxen materialist är tydligen att man haft något slags barndom. Samma förhållanden gäller även om man inte blir prylgalen,

filosoferar Algotezza

[Ling]

Jo, så är det väl...