peterbf skrev:Hej!
Jag har ett par funderingar om döden som ni kanske har några bra synpunkter på:
Hur bör man förhålla sig till döden?
Mig veterligen är existentialismen överlägsen när det gäller att avhandla ämnet. Av vad jag har läst själv skulle jag rekommendera Nietzsches idéer om "den eviga återkomsten" som först dyker upp i slutet av "Den glada vetenskapen". Vidare har även Jean-Paul Sartre avhandlat ämnet i sin filosofi, fast då med betoningen på hur man bör leva autentiskt (vilket i mitt tycke är avgörande för hur man dör), och även Viktor Frankl.
peterbf skrev:Finns det en anledning att frukta den? Att beklaga den?
Bör man försöka låta bli att tänka på den?
Personligen har jag inga som helst erfarenheter av den i min omgivning. Faktum är att jag aldrig ens varit på begravning, på gott och ont. Jag tycker hur som helst att det ger mer att inte tänka så mycket på döden, utan snarare livet. Om man tar ansvar för att leva rätt kommer döden inte te sig lika skrämmande. Jag tror att dödsångest till stor del bottnar i skräcken för att ha levt ett meningslöst liv.
peterbf skrev:Vad säger de stora filosoferna om ovanstående?
Vore riktigt intressant att få veta detta!
Hoppas mina tips kan vara till nytta. Det finns mycket mer att skriva om det jag nämnt ovan. Bara att fråga på.
