Dygd

[Anders]

Vilken är din uppfattning om ett dygdigt liv?

Vilka är dina främsta dygder och varför uppfattar du dem som dygdiga?

Motivera.

Miin uppfattning om en dygd är att det är ett försök att kvantifiera något. Rationalisera, förenkla. Så min uppfattning om ett dygdigt liv är att det är ett fegt liv.

Men ok, då min främsta dygd är "sunt bonnförnuft". Lagom okvantifierbart, men något slags vettigt tänkande.

[Makterna]

Vilken är din uppfattning om ett dygdigt liv?

Vilka är dina främsta dygder och varför uppfattar du dem som dygdiga?

Motivera.

Det finns inga dygder. (Jag förutsätter då att dygd är något man måste göra oavsett resultat, dvs en dogm. T.ex. att alltid tala sanning även om sanningen skulle såra). Alla situationer är unika och måste hanteras med hjälp av tänkande, inte med hjälp av stentavlor. Därmed inte sagt att det inte finns saker som oftast är bra, t.ex. ärlighet, lojalitet och sånt.

[Jörgen]

Kom att tänka på den sorglige bilden av en man som en gång gick omkring med en skylt på bröstet med texten:
Snälla slå mig inte!

Dygd finns, och bör tas med en nypa salt.

Uthållighet som dygd, det går jag med på.

[Algotezza]

Kom att tänka på den sorglige bilden av en man som en gång gick omkring med en skylt på bröstet med texten:
Snälla slå mig inte!

Dygd finns, och bör tas med en nypa salt.

Uthållighet som dygd, det går jag med på.

I Lund går en ett par omkring med en skylt som det står "NN*  mördade Olof Palme" och på andra sidan "Sluta mörda oss". De bor i en bil på Clemenstorget och var med i tv-serien Hundra höjdare.

*(jag har glömt namnet)

MVH

Algotezza

[Doe]

Det här kan också (delvis iaf) ses som svar på Risings långa inlägg, men eftersom det är just "kardinaldygderna" jag ville ta upp, var det här mer passande att citera.

Jag tänker mig att vi ofta ger gamla tänkare mindre cred än de är värda. Vi räknar till exempel av någon anledning ofta med att de inte gjorde skillnad på subjekt och objekt. Alltså kritiserar vi ofta deras subjektiva resonemang för sina brister i objektivitet och vice versa.

Förmodligen en kulturellt färgat dygdset

visdom - att inneha kunskap, innebär att man införskaffar sig kunskap/information, för att bättre kunna bedöma tillvaron, men till vilket syfte?
Självbevarelse? Ha fördel över andra?

Jag tolkar inte begreppet visdom som att man innehar kunskap. En vis människa är väl snarare någon som kan använda sina subjektivt insamlade kunskaper på ett objektivt sätt; alltså använda sin kunskap om hjulets beskaffenhet, för att därigenom slippa uppfinna det igen.  Med andra ord är vishet förmågan att se och använda likheten mellan två skilda händelser/resonemang, och visdom ligger i att samla på sig dessa samband. Med en sån definition bör väl visdomen bli en dygd oavsett personens intentioner med densamma?

måttfullhet - att ha små behov
att inte ta för stor del av kakan, för att kunna ta för sig mera vid behov, men funkar det veerkligen? Det man inte tar ifrån en allmän resurs ifrån andra människor, ligger den resursen verkligen kvar till andra? Tveksamt med den direkte egennyttan, fungerar enbart om tillräckligt många är med.
Den direkte egennyttan måhända kan tillgodoses genom att man vänjer sig vid bistra tider som komma måste i god tid, medans det ännu är frivilligt.

Men handlar måttfullheten verkligen om vilka behov man "ska" ha? Jag tror att det är lämpligare att prata om vilka behov man faktiskt har. Måttfullheten blir då idén att man ska äta sig mätt istället för tjock, vila sig för att bli utvilad, snarare än passiviserad osv. Måttfullhet är alltså att inte missbruka/överbruka; och det borde väl för de flesta vara rimligt som dygd.

Och mitt resonemang ger också den direkta egennyttan en naturlig plats. Egennyttan blir någonting som styr i ett sammanhang där resurserna inte räcker till alla. Dygder enligt mitt koncept går alltså varken emot individen eller kollektivet: Förutsatt att vi (som idag) lever i antingen jämvikt eller överflöd, leder dygden till att alla får vad de behöver; förutsatt att vi måste sätta oss själva över andra för överlevnad, leder samma dygd till diverse former av darwinism.

Tillägg: Fast i ett läge där vi tvingas handla på ett eller annat sätt för vår överlevnad, sitter vi också fast i en offerroll som gör tanken på dygder till en lyx.

mod - att inte frukta, tveksam dygd, fruktan kan vara nyttig ibland, liksom mod kan vara det. Den egnes mod kan vara både nyttigt och skadligt för andra.

Jag ville i en annan tråd (tror den hette vad är mod) definiera mod som förmågan att ifrågasätta auktoriteter. Jag sätter då likhetstecken mellan inre auktoriteter (fobier och rädslor) och yttre (ideologier och "stora" personer). Ser, med den definitionen, mod som den kanske viktigaste dygden. Menar också, som en parentes, att man måste frukta för att kunna visa mod.

rättvisa - kanske inte riktigt någon dygd, annars som måttfullhet - att inte ta för stor del av kakan, vad rättvisa är kan inte defineras säkert, exempel: kommunism contra kapitalism,
där bägge är jätte-rättvisa.

...förutsatt att man försöker göra dygderna till en objektiv sanning. Men jag tror att de som började försöka definiera dygder, var människor som bara ville hitta mänskliga likheter (objektivt) som kunde hjälpa människor att inte (subjektivt) sabba varandras liv. Rättvisa blir då inget annat än att acceptera tanken att alla människor är lika värda. Alla ska dömas på samma grund. Men dygden är fortfarande subjektiv, och ett brott mot min subjektiva rättvisa, skulle innebära att jag värderar enskilda individers handlingar olika beroende på om de lever på arbete eller ägande (socialist/kapitalist), istället för att värdera deras faktiska handlingar och deras mening med dessa.

Tro, hopp & kärlek då?

Ja, vad? Det man tror, tror man. Det man hoppas, hoppas man. Och kärleken är en känsla...

[Dorian]

Kom att tänka på den sorglige bilden av en man som en gång gick omkring med en skylt på bröstet med texten:
Snälla slå mig inte!

Dygd finns, och bör tas med en nypa salt.

Uthållighet som dygd, det går jag med på.

I Lund går en ett par omkring med en skylt som det står "NN*  mördade Olof Palme" och på andra sidan "Sluta mörda oss". De bor i en bil på Clemenstorget och var med i tv-serien Hundra höjdare.

*(jag har glömt namnet)

Namnet är Karl Erik Rosén.
Om jag har fattat Algotezza rätt så behöver nödvändigtvis inte all uthållighet vara en dygd. Uthålligheten kan ha sin bakgrund i galenskap eller något liknande.
Helt rätt!

[Isse]

Hm. Vad e en dygd? Eftersträvansvärd egenskap värd, möjlig och börlig att vårda?

Ideal jag strävar efter blir nog följande:

Stark: Personligt, andligt, kunskapsmässigt, praktiskt, osv.
Medveten: Sökandet efter samband och verkan, att vara ett.
Emancipatorisk: Viljan att sattsa på andra människor med syfte att stärka dem och helheten kärleksfullt.

PLUR.

[Algotezza]

Kom att tänka på den sorglige bilden av en man som en gång gick omkring med en skylt på bröstet med texten:
Snälla slå mig inte!

Dygd finns, och bör tas med en nypa salt.

Uthållighet som dygd, det går jag med på.

I Lund går en ett par omkring med en skylt som det står "NN*  mördade Olof Palme" och på andra sidan "Sluta mörda oss". De bor i en bil på Clemenstorget och var med i tv-serien Hundra höjdare.

*(jag har glömt namnet)

Namnet är Karl Erik Rosén.
Om jag har fattat Algotezza rätt så behöver nödvändigtvis inte all uthållighet vara en dygd. Uthålligheten kan ha sin bakgrund i galenskap eller något liknande.
Helt rätt!

Ja. Uthållighet på grundval av fixa idéer och manier är ju knappast en dygd...

Bor du i Lund, Dorian?

undrara Algotezza

[Dorian]

Jag bodde i Lund fram tills förra året då jag blev malmöit. De står rätt ofta utanför historiska institutionen eftersom de vill att historikerna ska kunna verifiera hans historia. Ett typiskt fall av en rättshaverist.

[Algotezza]

Jag bodde i Lund fram tills förra året då jag blev malmöit. De står rätt ofta utanför historiska institutionen eftersom de vill att historikerna ska kunna verifiera hans historia. Ett typiskt fall av en rättshaverist.

Läser du historia?

undrar Algotezza

[Dorian]

Ja alltså jag läste historia vt 05 till vt 06...nu skriver jag färdigt min C- uppsats. Har du själv idkat studier i detta underbara ämne?

[Algotezza]

Ja alltså jag läste historia vt 05 till vt 06...nu skriver jag färdigt min C- uppsats. Har du själv idkat studier i detta underbara ämne?

Ja, jag läste det vid sidan om min lärartjänst under 80-talet, på kvällstid. Fick ihop 33p eller nåt  (som de var värda då). Hade kvar lite smått och gott, en uppsats, som aldrig blev klar. Hade tänkt skriva om Mdeltida humor.  Men nu är kurserna omlagda så det går nog inte att slutföra.

För övrigt var jag lärare åt nuv professor Dick Harrison ett tag  när han gick i nian på Centralskolan i Staffanstorp, hade ett vik där våren -81. Han skrev enormt långa uppsatser i svenska. Jag minns särskilt en Tolkieninspirerad vikingaberättelse om några gubbar som seglade ut från Foteviken eller något ditåt. En lång uppsats där det inte hände så mycket... Jag tror jag hade honom i historia och religion också. Så mobbad som han var förstod man nästan redan då att han "skulle bli något som vuxen" eftersom han hade mycket "att ge igen för"... Men skyll inte på mig att det gick som det gick! Sedan har vi träffats åtskilliga gånger när han t.ex. hållit föredrag på min skola och på Konditori Lundagård en gång när han berättade om kakans historia.  Hans hobby är att baka kakor, när och om han hinner- och han är ett riktigt kakmonster, sägs det!

MVH

Algotezza

[Dorian]

Hörde en intervju med honom på radion för ett par veckor sedan. Där berättade han om hur han brukade häcka på centralskolans bibliotek och bl.a. läsa "Langobardernas historia" av Paulus Diaconus. Komma bort från mobbarna antar jag.